Tänk om ting kunde tala

Något som jag verkligen gillar är att gå på loppis! Jag tycker om gamla fina ting som bär på en historia, och som har en slags charm som man aldrig finner hos nya föremål. Jag kan fundera över och fantiser om var dessa föremål kommer ifrån, vem som har ägt dom och vad dom har varit med om. Tänk om alla mina loppisfynd kunde tala! Då är jag säker på att jag skulle få höra en massa fantastiska historier.

Jag har knappt haft tid att gå på loppis sedan barnen föddes. Men idag, när jag var klar hos frisören och rusade hemmåt passerade jag Stadsmissionens loppisbutik. I fönstret hängde massor av tavlor som jag sneglade på i förbifarten. En av tavlorna fångade mitt intresse och jag var tvungen att gå tillbaka och kika på den. Vad som gjorde att jag fastnade för just den tavlan vet jag inte. Kanske var det dom ljusa och behagliga färgtonerna som gjorde intryck på mig? När jag studerade tavlan lite närmre så såg jag att den var märkt med ”Vejbystrand”. En tavla från Vejbystrand, min barndomsidyll! Den måste ju bara få komma hem till oss, och det fick den! Inte för att vi har brist på tavlor och andra loppisfynd precis. Nej, den fick följa med hem eftersom jag helt enkelt inte kunde motstå den.

En fin akvarell.

Någon som känner till konstnären?

Andra loppisfynd som har fått följa med mig hem genom åren är bl.a. en tygklädd liten pall där locket går att öppna och som är väldigt bra för fotoförvaring ;-), mässingsljusstakar att lysa upp mörka vinterkvällar med, massvis av gamla böcker, plåtburkar och flaskor. Även en och annan tavla har det blivit.