Min personlighet – klockren beskrivning i ny bok av L. Jonkman

För fem år sedan gjorde jag ett personlighetstest inför en teambuilding med jobbet. Testet byggde på Jungs personlighetsteorier och resulterade i en bokstavskombination bestående av fyra bokstäver. Min personlighet löd: ISFJ

I: Introversion (”introvert”), S: Sensing (”förnimmelse”), F: Feeling (”känsla”), J: Judging (”avgörande”)

I det informationsmaterial som vi fick vid teambuildingen kan man läsa följande: Utmärkande för J-personer är att dom vill ha en plan att följa, ogillar att bli avbrutna, föredrar att avsluta saker och står fast vid sina beslut. F-personer värdesätter harmoni, är sympatiska, ogillar att ge negativ kritik och vill vara alla till lags. Att vara en S-person innebär att man fokuserar på det som fungerar just nu, man ogillar förändringar, man tar lärdom av tidigare erfarenheter och man har en realistisk tidsuppfattning. Som I-person vill man ha lugn och ro när man ska koncentrera sig, man föredrar att arbeta ensam, klarar av att arbeta under långa perioder utan pauser och föredrar att kommunicera via brev och e-mejl.

Det var första gången jag kom i kontakt med ordet introvert. Enligt testet där 14 poäng skulle fördelas mellan extroverta och introverta personlighetsdrag så blev mitt resultat 3 – 11 med fördel för de introverta egenskaperna. Jag var nu ”diagnostiserad” som introvert. För mig kom det inte som någon överraskning, jag hade bara inte vetat att det fanns ett ord för det. Jag har aldrig varit den som pratar mest och skriker högst. Jag föredrar att vara med min närmsta familj och kan faktiskt tycka det är skönt att få vara lite ensam ibland. Jag har inget behov av ”after works” och sena utekvällar på krogen, och jag blev väldigt glad när jag fick mitt eget kontor på jobbet och fick en dörr som jag kunde stänga om mig när jag kände för det. Men för den delen är jag ingen enstöring, jag trivs bara bättre i lite mindre och lugnare tillställningar. Jag föredrar att prata i lugn och ro med ett fåtal personer istället för att deltaga i stora gruppdiskussioner och mingelfester.

Jag har precis läst boken ”Introvert Den tysta revolutionen” av Linus Jonkman, och som jag känner igen mig i det som han beskriver. Boken innehåller så många exempel som lika gärna skulle kunna vara hämtade från mig själv och mitt liv. Ta det där med att prata i telefon. Jag använder mest min mobil till att sms:a och att mejla. Ringer gör jag i princip bara till ett ytterst fåtal pesoner. Tittar man på samtalslistan i min mobil är det nästan enbart två nummer som dyker upp, min mans och mina föräldrars. På jobbet undviker jag också telefonen så mycket det går. Det har till och med hänt att jag låtit bli att svara i telefonen och väntat ut personen tills han eller hon skickat ett mejl istället. Det är inte för att jag är blyg. Men jag föredrar att i lugn och ro kunna tänka över olika situationer och jag vill inte ta ställning till något eller fatta några beslut på stående fot utan att ha haft tid att reflektera lite. Dessutom är det bra att ha en skriftlig kommunikation att gå tillbaka till om något skulle vara oklart.

Jag hade tidigare en chef med precis motsatta personlighetsdrag jämfört med mig. Min chef var en ENTP-person. Jag kan säga att vi inte förstod varandra särskilt väl i alla situationer. Jag önskar att han hade haft möjlighet läsa Linus bok innan han iscensatte två dagar fulla av gruppaktiviteter för avdelningen jag jobbar i. Efter att ha varit igång från tidig morgon till långt fram på kvällen med diverse, för mig obekväma, övningar och diskussioner i stora grupper avslutades det hela med att vi skulle spela in en film. Vi fick ytterst få instruktioner och kort om tid. Vi skulle helt enkelt improvisera fram något där framför kameran. Nästan alla i min grupp var introverta och alla vara lika snabba med att frivilligt anmäla sig som kameramän. Jag kan säga att det blev ingen film. Vi blev totalt passiva och oförmögna att agera framför kameran. Det fanns inget klart syfte med filmen och vi blev mest bara arga för att detta projekt skulle uppta vår dyrbara tid. Vad jag har förstått från boken så är gruppövningar av den här sorten en ren mardröm för introverta, och jag håller med till 100%.

Boken ger många, många andra bra exempel som speglar den introverta personligheten och även förklaringar och tankar bakom det introverta agerandet. Det är en bok som jag varmt kan rekommendera. Nu förstår jag mig själv och min introverta familj lite bättre och jag tror också att boken har mycket att ge de som är extroverta.

Om du inte vet om du är introvert eller extrovert så kan det räcka med att du besvarar följande fråga för att finna svaret. Skulle du hellre vara helt själv vartenda ögonblick i två veckor eller ha bekanta omkring dig vartenda ögonblick i två veckor? Väljer du det första alternativiet är du med största sannolikhet introvert. Introverta har sällan långtråkigt och trivs i sitt eget sällskap. De lever lite i sin egen tankevärld. De tänker först och talar sedan och har ofta mycket inom sig. Introverta laddar sina batterier genom att dra sig tillbaka, medan extroverta får ny energi genom att umgås med en massa människor.

Enligt boken är det endast en fjärdedel av befolkningen som är introverta. Det förvånar mig väldigt eftersom många i min närmsta familj och umgängeskrets är introverta, likaså många av mina kollegor. Eftersom en klar majoritet av alla människor är extroverta så är det de extroverta egenskaperna som har blivit normen i vårt samhälle. Med boken vill författaren lyfta fram alla de positiva egenskaper som följer med att vara introvert. Det är egenskaper som behövs i samhället och på arbetsmarknaden. Som introvert ska du inte låtsas att du är extrovert bara för att försöka passa in. Som författaren avslutar boken; ”Om någon kallar dig för intovert, säg bara: ”Tack””

Annons