Intensiv Beteende-Träning (IBT)

Vi har haft möte med psykologer och logoped från barnhabiliteringen, samt specialpedagog, förskolechefen och ordinarie personal på förskolan angående Oskar och vilket stöd han ska få under höstterminen. Även om det är jag som har dragit i trådarna för att få till ett sådant möte så är det ingen rolig känsla att behöva vara med om det. Helt plötsligt blir allt så påtagligt när 10 personer diskuterar Oskar och hans svagheter. Även om alla i teamet har samma positiva inställning och Oskars bästa för ögonen så är det en situation som får mig att inse att vårt liv inte är som andras…

Till hösten ska vi påbörja en lättare variant av träning för att Oskar ska ”lära sig att lära”. Oskar är liten och det är viktigt att träningen hålls på en rolig, lustfylld och kravlös nivå. Det vi ska fokusera på är samspel och kommunikation. Vi ska fortsätta att jobba med bilder, och även förskolan ska anamma detta.

Jag är annars en aning skeptisk till den ”behandlingsform” som idag erbjuds barn med autism; Intensiv Beteende-Träning (IBT). Detta är en träning riktad till barn främst i förskoleåldern. Det är en välplanerad och strukturerad träning upp emot 40 timmar i veckan under ett par års tid. Det direkta syftet är inte att träna bort repetitiva beteenden utan att lära ut beteenden som konkurrerar ut det ”dysfunktionella”. Ett mått som finns för att mäta framgången av träningen är om barnet efteråt kan gå i vanlig skola eller ej. Träningen som sker både hemma och på förskolan fokuserar på uppmärksamhet, imitation, språkförståelse, att uttrycka sig, social träning, lek, påklädning, matsituationer m.m. Oftast tränar man på nya saker genom att först träna enskilt med barnet vid s.k. en-till-en träning vid ett bord innan det tränas i en vardagssituation. För att hjälpa barnet att förstå hur det ska lära sig nya saker så jobbar man utifrån dessa tre sätt:

1.) Någon måste vara modell för barnet och visa hur man gör. Till att börja med oftast en vuxen, men det kan även vara andra barn.

2.) Barnet måste ”promtas” eller vägledas för att kunna utföra rätt beteende. T.ex. sträcka fram handen åt barnet och lägga ett föremål i dess hand för att sedan överlämna det till den som bett om saken.

3.) Det nya beteendet formas m.h.a positiv förstärkning. Positiv förstärkning är en omedelbar belöning i form av t.ex. godis eller en rolig leksak. Barn med autism har inte samma driv som andra barn och man måste väcka deras motivation för inlärning med hjälp av belöning.

IBT både hyllas och kritiseras. Vissa menar att man med denna metod kan ”bota” barnen från autism, medans andra likställer IBT med hundträning och att barnen lär sig ett korrekt beteende utan förståelse och blir som ”robotar”. En del menar att IBT är allt för krävande för små barn, medans andra hävdar att ju yngre barnet är desto mer påverkbar är hjärnan och beteendet. Små barn med autism har inte hunnit komma efter sina jämnåriga i lika stor grad som äldre barn har och har därför större möjlighet att nå framgång med behandlingen.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att reflektera över tanken att väljer man IBT åt sitt barn så ser man autism som ett icke önskvärt tillstånd värt att behandla. Varför ska de med autism inte få lov att vara så som de är?

Vad är egentligen bäst för Oskar? Får han en lättare framtid om han kan anpassa sig och lära sig att vara ”normal”, eller mår han bättre av att få vara som han är? Svår fråga som jag önskar att jag hade svaret på. Därför tror jag att det bästa just nu är ”lagom” träning. Inte 40 timmar i vecka, utan på en nivå som känns acceptabel för en 2-åring. För jag tror att vi gör Oskar en stor tjänst genom att i alla fall träna på kommunikationen, att ge honom ett språk (oavsett om det blir m.h.a. ord, bilder eller tecken). Jag tror på att vara tydlig, att betona, visa och bekräfta. Men det ska vara utan några som helst krav på Oskar. Jag hoppas på att kunna smyga in lärande moment i roliga situationer. Jag håller tummarna för att det blir en bra hösttermin när den väl kommer, och att Oskar utvecklar nya färdigheter samtidigt som han har kul.

 

5 reaktioner på ”Intensiv Beteende-Träning (IBT)

  1. Min egen åsikt om detta är att den sortens beteendeträning är något som antagligen är skadligt och bör undvikas.

    Här är en länk till en blogg som skriver om Intensiv beteendeterapi och varför det är skadligt (läsning starkt rekommenderad): http://realsocialskills.org/post/120453082402/aba-therapy-is-not-like-typical-parenting

    Däremot är det bra att barnet får lära sig viktiga färdigheter som kommunikation. Det är en stor skillnad på att tvinga fram anpassning av beteende och att lära ut nyttiga färdigheter. Det viktiga är att det sker i barnets intresse och på ett sätt som barnet mår bra av.

  2. Kanonbra av dig att tänka kritiskt. Jag instämmer med föregående talare. Att som du skriver ”träna på kommunikationen, att ge honom ett språk (oavsett om det blir m.h.a. ord, bilder eller tecken). Jag tror på att vara tydlig, att betona, visa och bekräfta. Jag hoppas på att kunna smyga in lärande moment i roliga situationer. ” är rätt väg att gå. Så gör jag med min snart 3-åring också även om jag inte kommit igång med bilder än.

    Det finns bra alternativ till IBT t.ex. DIR/Floortime där man tar hänsyn till vad barnet intresserar sig för. En lättläst bok på svenska är ”rätt att leka” där en del av Floortime presentreas. Läs mer här http://speciella.se/ och http://www.stanleygreenspan.com/about-floortime/.

  3. Hoppas jag inte överbelastar dig nu men jag vill så gärna utbyta erfarenheter med dig. Du verkar så öppen och våra barn verkar vara lika också:)

    Min som är snart 3 år och ska börja en utredning i november. Om vi blir erbjudna IBT så kommer jag med stor sannolikhet att tacka nej. Det känns som ett drastiskt beslut. Det är vekligen jobbigt att habiliteringen ensidigt satsar på IBT!

    Min kritik ser ut så här:
    Inom IBT, särskilt när man tillämpar ”discrete trial training” förväntas barnet ge det korrekta svaret efter det den vuxne angett som ”rätt”. Barnet vet då vad den vuxne anser är rätt men det betyder inte alltid att de för står varför. (Jag var själv ett sånt där irriterande ”varför-barn” när jag var liten)

    ASD innebär ett annat sätt att tänka. Att bara lära ut vad som är ”rätt” utan att motivera detta strider mot ASD personers naturliga sätt att tänka. Pedagogik skall enligt skollagen anpassas efter individens behov. Att använda IBT till just barn inom autismspektrat kan därför anses vara anti-anpassning.

    Barn utsätts för ett stort anpassningstryck genom metoden IBT. Många autister vittnar om att stora ansträngningar att passa in socialt är kopplat till lägre upplevd livskvalitet, depressioner och ångest. IBT kan ibland ge snabb effekt mätt i beteendeförändring. Det är dock mycket mer osäkert om det ger långsiktiga positiva effekter för individen.

    Brister med IBT i korthet:
    Ingen etisk granskning av IBT har gjorts.

    Det är oklart mål man vill uppnå och det finns en risk för att metoden innebär normalisering i stället för att individen utvecklas med sin inre motivation.

    Beteendemodifiering är etiskt tveksamt utan individens samtycke. Vägran följa instruktioner kan vara barnets sätt att försöka att neka samtycke. I värsta fall ses detta som ett beteende som skall tränas bort.

    Risk för att coping-strategier (t.ex. repetitiva rörelser som reducerar stress) fråntas individen.

    Hård arbetsbelastning för barn i förskoleåldern. Krav på att sitta still och följa instruktioner motsvarar ungefärligt nivån som förväntas sig av 8-åringar i skolan.

    Det saknas forskning kring den naturliga utvecklingen av autistiska barn. En pedagogik som utgår från ASD-barnens naturliga lärandestil saknas.De starka sidorna hos barnen bör vara i centrum.

    1. Hej Kristina! Så roligt att du hittat till min blogg. Tack snälla för dina kommentarer där du delar med dig av dina åsikter, erfarenheter och tips. Nu har jag beställt boken ”Rätt att leka”. Den verkar väldigt intressant och inspirerande. Den ger säkert massor med lärorik läsning. Trevlig helg!
      Mvh Sara

  4. Hej Sara!
    Stort tack för det kommentaren, jag känner mig glad att funkade bra att kommentera, och att det ger dig något, det var ju meningen. Du och dina erfarenheter är inspirerande för mig också. Ni har ju t.ex. gått igenom utredningen redan vilket vi snarts ska börja på, och jobbar med bilder på ett bra sätt som jag tar med mig! Det är kanon att ni delar med er av er resa :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.