Ibland blir det extra tydligt

I vardagen tänker jag inte på hur mycket annorlunda Oskar är jämfört med andra barn. Här hemma har det onormala blivit normalt. Min gräns som skiljer på vad jag anser vara ”normalt beteende” och ”annorlunda beteende” suddas ut allt mer ju längre tiden går. För oss är Oskars säregna ljud och kroppsrörelser, ofullkomliga kommunikation och enformiga intressen inget vi längre förvånas eller förfasas över. Det är helt normalt för att vara Oskar.

Men igår när vi var på födelsedagskalas och träffade en 3-åring och en 1-åring som båda är vad man kallar normalutvecklade blev det så tydlig för mig hur annorlunda Oskar är. Oskar och 1-åringen krävde ungefär lika mycket hjälp och tillsyn. Att få kontakt med 1-åringen var till och med lättare än att få kontakt med Oskar som är hela två år äldre. Det kändes sorgligt på något vis att se hur mycket Oskar saknar jämfört med jämnåriga. Den andra 3-åringen pratade, förstod och var så mycket mer självständig. Även om Oskar är en nöjd och tillfreds kille och vi älskar honom precis som han är, så gör det mig så ont att se att han inte får utvecklas i den takt han borde. Han är som en 1-åring i en 3-årings kropp. Ibland kan jag inte låta bli att tycka att livet är bra orättvist……

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.