Jag har precis läst klart sista boken av Set Mattsons tre kriminalromaner som utspelar sig i Malmö under efterkrigstiden. Dessa böcker är alla både spännande och intressanta, och inte minst välskrivna. Böckerna ger läsaren mordgåtor i en historisk miljö. Just kombinationen av spänning, historia och det lokala tilltalar mig väldigt mycket. Det är verklighet och fantasi förenade på ett bra sätt.
Den sista delen i trilogin är ”Fruktans tid”. Precis som i de andra två böckerna får man följa Douglas Palms på polishuset i Malmö och hans arbete med att lösa en mordgåta. Fallet i boken är kopplat till nazismen och de personer som skyddade och hjälpte nazister efter andra världskrigets slut. Mordgåtan i sig är kanske inte den mest häpnadsväckande historien man kan tänka sig, men tillsammans med en skildring av Malmö från en svunnen tid blir boken väldigt bra.
Jag tror bara att jag hann läsa en enda skönlitterär bok under vårterminen. Det var ”Så länge jag minns” av Petra Holst. Precis som hennes tidigare bok ”Jag brukade drömma om dig” utspelar den sig i Malmö. Men den här boken har en helt annan handling. Boken har en ovanlig vinkling där man får följa en äldre dam och hennes lilla mysterium som ger tillbakablickar på livet Malmö när hon var ung. Det är en mysig och varm bok som berör utan att jag vet riktigt varför.
”Det händer sällan något utöver det vanliga i 82-åriga Signes liv. Varje dag handlar hon en kaka till elvakaffet och ofta åker hon till minneslunden och pratar med sin döde make. Men en dag förändras allt. Vid fruktdisken på Hemköp möter hon sin ungdomsförälskelse Fabian. Problemet är bara att han inte har förändrats ett dugg det senaste halvseklet och att han inte känner igen henne.
….
Medan hösten faller över Malmö tänker Signe tillbaka på den där magiska sommaren 1947 då hon träffade Fabian, konstnären som inte var lik någon annan. Han stormade in i hennes tillvaro, öppnade dörrar till en spännande värld och var i hennes ögon lika bländande som solen.”
Apotekare S. - SOM VILL BLI läkare 