Första obduktionen

I går var det dags för ett moment som jag tog mig an med blandade känslor, min första obduktion. Det var många tankar som snurrade inför obduktionen, och lika många efteråt. Det är en väldigt märklig känsla att komma in i en obduktionssal för första gången, det går inte riktigt att förbereda sig på vad som väntar. Inför obduktionen har vi repeterat kroppens anatomi, läst på hur en obduktion går till och svarat på tre A4-sidor med frågor kring själva utförandet. Men den mentala biten var svårare att förbereda. Jag funderade mycket på hur jag skulle reagera på att se en död människa, något som jag inte varit med om tidigare, och hur det skulle lukta.

Vi var ett samlat gäng, jag och sju av mina kurskamrater, som infann oss strax innan klockan åtta på morgonen på patologen i Lund.  Vi bytte om till gröna operationskläder, satte på oss plastförkläden och plasthandskar, tog några djupa andetag och sedan gick vi in i obduktionssalen. Det var nästan som att gå rakt in i en film, väldigt overkligt. I obduktionssalen låg fyra nakna kroppar uppradade. Obduktionsteknikerna var i full gång med att öppna upp tre av dem. Det är en ganska makaber syn att se kroppar med uppfläkta bröstkorgar, skalperade huvuden och skallarna avsågade.

Vi fick obducera en äldre kvinna som avlidit på en av Skånes akutmottagningar. Syftet var att fastställa dödsorsak. Jag fick den första lätta uppgiften att kontrollera kvinnans identitet. Jag är tacksam för att jag inte blev ombedd att lägga det första snittet. Även om jag läst på och vet precis hur man ska göra, så var jag rätt så skakig och lite illa till mods. Efter att en av mina kursare skurit upp fick två andra i gruppen ta bort bröstbenet och delar av revbenen. Sedan hjälpte våra handledare till med att plocka ut alla organ. Organen lades på brickor som sedan fördelades mellan oss studenter. Vi skar upp och undersökte alla inre organ och visade sedan upp fynden för ansvarig läkare. Jag var med och undersökte magsäck, lever, gallblåsa, bukspottkörtel och mjälte. Vid redovisningen fick jag faktiskt beröm för att jag snittat upp mjälten snyggt på rätt sätt. Jag var även med och skar upp och undersökte hjärnan. Det var väldigt intressant att studera de inre organen och få se hur det vi sett i böcker faktiskt ser ut på riktigt. Vi lyckades tillsammans fastsälla dödsorsaken som var brusten kroppspulsåder i buken.

Det som var jobbigast att se var själva uttagandet av alla organ och att känna lukten. Det luktade väldigt obehagligt särskilt när magsäck och tarmar skars upp. Undersökningen av organen kändes inte lika jobbigt. Då fick man distans till själva kroppen och fokuserade på organen och det vi skulle leta efter.

Idag har vi haft ett återkopplingssamtal med vår handledare för att diskutera tankar och frågor som uppstått i samband med obduktionen. Det verkade som att alla i gruppen tagit det bra. Det är skönt att obduktionen är avklarad, och när det blir dags för obduktion igen nästa termin är jag lite mer förberedd på vad som väntar.

Annons