Intensiv period

Jag är inne i den mest intensiva perioden hittills under läkarutbildningen. Den här veckan handlar om sjukdomar i lever, gallvägar och bukspottkörtel. Men förutom all ny patologi som vi läser så repeterar jag förra terminens patologi och infektionsmedicin inför omtentan nästa vecka. Utöver det så är det stort fokus på klinisk undersökningsmetodik. Vi tränar för fullt på att lära oss basal kroppsundersökning som sedan ska examineras vid en praktisk tenta om en månad. Jag arbetar också med att sammanställa en detaljerad projektplan inför min kandidatuppsats/projektarbete som drar gång efter påsk. Projektplanen ska lämnas in i början av mars, och den är i princip omöjlig att skriva utan input  från handledarna, så jag måste jaga dem för att få den information jag behöver.

Under förra studieveckan har vi haft flera timmar med mikroskopiundervisning. Vi har tittat på preparat i mikroskop för att lära oss identifiera olika typer av bröstcancer och hudcancer. Trots alla moderna analystekniker bygger mycket av cancerdiagnostiken på cellprover och vävnadsbiopsier som analyseras av läkare (patologer) m.h.a. mikroskop. Även om inte så många av oss studenter kommer att jobba som patologer i framtiden, så kommer vi nog alla att någon gång skicka prover för patologisk bedömning och då är det så klart viktigt att känna till grunderna för denna diagnostikmetod och framför allt kunna tolka de svar som patologerna ger.

Förra veckan bestod även av föreläsningar kring undersökningstekniker. Vi fick sedan omvandla våra teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter genom att undersöka varandra. Det gäller att inte vara särskilt blyg eller pryd av sig. När vi tränar kroppsundersökning på varandra får man snällt klä av sig inför kursare och lärare när man agerar patient. Mycket handlar om att känna (palpera) och lyssna (auskultera).  Vi har tränat på att känna efter förstorade lymfkörtlar och att palpera sköldkörteln. Vi har med hjälp av stetoskop lyssnat på lungor och hjärta. Vi har lärt oss var på bröstkorgen man ska lyssna för att höra de fyra olika hjärtklaffarna bäst för att kunna identifiera ev. blåsljud. Vi har tränat på att bedöma lunggränserna genom perkussion (knacka med fingrarna på patientens rygg). Blodtrycksmätning ingår också som ett moment i den basala kroppsundersökningen som vi har tränat på, lika så att känna efter perifera pulsar på fötter, handleder och halsen. Vi har lärt oss ta bukstatus, d.v.s. känna på magen och vissa av dess organ, bedöma pulsationen i bukaorta och lyssna efter tarmljud. Sist men inte minst övade vi på att ta nervstatus. Dock behöver vi inte lära oss ett komplett nervstatus nu, utan endast valda delar som ändå här en hel del. Vi ska bl.a. kunna bedöma funktionen av vissa av ansiktets nerver bl.a. genom att undersöka patientens synfält och ansiktsmotorik. Vi ska bedöma patientens kroppsmotorik, muskelstyrka och koordination genom olika övningar. I nervstatuts ingår också bedömning av reflexer. Vi ska med hjälp av reflexhammare kunna undersöka reflexerna i knä (patella), baksida häl (akillessenan) samt i biceps- och tricepssenorna i överarmarna.

Det är nu när vi börjar med praktisk träning som det börjar ”kännas på riktigt”. Det är inte långt kvar tills vi får komma ut och börja undersöka patienter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.