Vårdcentralspraktik

Det är verkligen ett fullspäckat schema i skolan nu. Förra veckan var jag tre dagar på vårdcentral, och utöver det hade vi vår vanliga veckoredovisning. Vi hade även obligatorisk mikroskopiundervisning och seminarium i klinisk kemi (labb-prover). Den här veckan har vi haft träning i att skriva/diktera journalanteckningar och inlämning av en skriftlig uppgift i ämnet. Vi har också haft samtalsmetodik-seminarium där vi fått feedback på patientsamtal vi spelade in under vårdcentralspraktiken. Denna vecka har även den innehållit obligatorisk mikroskopiundervining och seminarium i klinisk kemi. Dessutom har jag varit ordförande och lett redovisningen av veckans fall. Som om inte det skulle vara tillräckligt så har vi denna vecka också haft inlämning av en skriftlig reflektionsuppgift samt inlämning av projektplanen för vårens kandidatuppsats/projektarbete. Lägg där till 20 timmar på jobbet, Selmas fritidsaktiviteter (dans och simning), uppstartsmöte gällande ett kul projekt i villaföreningen och veckans snöfall som satt logistiken på prov. Även om nästan allt detta är i frivilliga, roliga, spännande saker så tar det på krafterna. Det var riktigt skönt att krypa upp i tv-soffan med hela familjen igår kväll och bara ta det lugnt.

Vårdcentralspraktiken var intressant och lärorik. Jag fick vara med och både prata med och undersöka patienter. Ett läkarbesök på vårdcentral följer alltid en förutbestämd ”mall”. Det börjar med ett patientsamtal där man som läkare ska ställa öppna frågor till patienten. Helst ska man få patienten att själv berätta om sina tankar kring besväret och ev. oro samt vad patienten önskar för åtgärd innan man som läkare börjar ställa mer specifika frågor. Förutom frågor kring själva besväret är det viktigt att även fråga om andra/tidigare sjukdomar, mediciner, allergier, rökning, alkohol, motion och social situation. Därefter börjar man undersöka patienten. Det vi lär oss denna termin är en s.k.. basal kroppsundersökning. Så det fick jag träna på flera patienter. Efter undersökning följer den del av besöket där läkare (tillsammans med patient) beslutar hur man går vidare. Vilka ytterligare undersökningar, provtagningar m.m. som måste göras. Vilken behandling som ska sättas in o.s.v. Denna sista del är inget vi förvänts kunna under den här terminen.

Jag fick gå bredvid flera olika läkare under mina tre dagar. Samtidigt som det är nyttigt att se olika läkare, för alla gör på sitt sätt, så är det också ganska krävande. När man precis lärt känna en läkare och lärt sig vad den läkaren förväntar sig av en så är det dags att byta handledare. Det är ganska olika hur läkarna behandlar studenter. Vissa är väldigt måna om att man ska lära sig så mycket som möjligt och visar och förklarar hela tiden. Andra är mer stressade och gör det mesta själva. Jag träffade också på en läkare som verkligen satte mig på prov och började förhöra mig på de olika saker samtidigt som vi undersökte patienterna.

Även om jag bara var tre dagar på vårdcentralen så fick jag känslan av att det var ganska mycket samma sorts patienter hela tiden. Jag träffade t.ex. flera patienter som kom för årskontroll av sin diabetes typ 2. Jag som hela tiden tänkt att det skulle vara kul att jobba på vårdcentral i framtiden känner mig inte längre lika säker. Jag hade förväntat mig mer ”spännande” patientfall, och kanske några barn. Jag vill ju gärna jobba med barn. Kanske blir jag sjukhusläkare ändå? Tur att man inte behöver bestämma sig än på några år.

Annons