Terminens första praktikvecka är avklarad och jag kände mig ganska slut när fredagen kom. Det tar på krafterna att vara ”ny på jobbet”, med allt vad det innebär med massa nya ansikten (både personal och patienter), nya rutiner, lära sig hitta på sjukhuset och inom avdelningen, samt försöka finna sin egen roll och plats. Det är inte helt lätt att hänga på de stressade läkarna, att inte vara i vägen samtidigt som man måste hålla sig framme för att ta del av de moment vi ska lära oss under praktikveckorna.
Jag kände mig ganska uppgiven efter första dagen, och tyckte inte alls att de kändes särskilt bra. Men det har gått bättre och bättre. Läkaren jag gick med bad faktiskt om ursäkt för att första dagen inte blivit särskilt bra. Det var säkert inte lätt för henne att utan förvarning få en student kring halsen. Hon verkade inte alls beredd på att jag skulle komma. Men jag tycker fortfarande att det är dåligt att man som student inte får någon sorts introduktion när man kommer helt ny. En snabb rundvisning och lite kort information om avdelningen och dess rutiner hade verkligen uppskattats.
På mag-tarmavdelningen i Malmö finns ca 20 vårdplatser fördelade på två läkarteam. Varje läkarteam består av en överläkare och två underläkare. Oftast skiftar teamen från vecka till vecka då läkarna även kan vara placerade på mottagningen, akuten eller gå jourer. Jag är med ett av läkarteamen och följer deras arbete. Tyvärr är det inte så mycket patientkontakt utan mest skrivbordsarbete. Nästan all min tid på avdelningen i veckan har jag spenderat på läkarexpeditionen. När man kommer på morgonen läser man på om patienterna i journalsystemet i datorn, hur patienterna mått under kvällen och natten, ser om det kommit några nya provsvar och tittar om det är några nya patienter som kommit från akuten under natten och lagts in på avdelningen. Sedan träffar man de sjuksköterskor och undersköterskor som ska ta hand om patienterna under dagen och går igenom varje patient för att stämma av vad som har hänt och vad som ska göras. Därefter är det dags för läkarrond där läkarteamet går runt och pratar med patienterna. Oftast är det bara överläkaren som pratar och de andra läkarna står tysta bredvid. Senare på förmiddagen är det samling vid den stora planeringstavlan där avdelningens koordinator går igenom hur beläggningen ser ut, vilka patienter som ska iväg på olika undersökningar och vilka patienter som snart kan skrivas ut. Därefter börjar det administrativa arbetet som oftast fortsätter hela eftermiddagen tills det är dags att gå hem. Rondanteckningar ska skrivas/dikteras, nya lab.prover ska beställas, läkemedel ska ordineras, remisser ska skickas, nya patienter ska skrivas in och färdigbehandlade patienter ska skrivas ut.
Jag har fått skriva in en patient vilket betyder att jag träffade patienten, pratade med honom om hans besvär samt gjorde en mindre undersökning och sedan dikterade jag en inskrivningsanteckning. Jag har även dikterat remisser, skrivit utskrivningsbrev till patienter och dikterat en epikris (sammanfattning av vårdtillfället riktat till vårdpersonal). Det kändes väldigt bra när läkarsekreteraren kom in på läkarexpeditionen i torsdags och berömde mina tydliga diktat. Det är en ovan och ny uppgift för mig att prata och spela in min egen röst och samtidigt använda rätt formuleringar och inte glömma bort något viktigt. Jag ”fuskar” lite grann och skriver ner lite i förväg på ett papper för att inte missa något. Tids nog blir jag troligtvis mer säker på min sak och kan dikterar mer fritt.
I fredags fick jag vara med överläkaren och titta på när hon satte ett drän för att dränera en buk som var fylld med vätska (ascites). Det var intressant, och roligt att lämna datorn en stund och faktiskt få träffa en patient.
Det är en ganska lång bit att gå genom de underjordiska kulvertarna mellan mitt omklädningsrum och avdelningen. Till en början var det lite svårt att hitta.
Apotekare S. - SOM VILL BLI läkare 