Bra dagar på barnkliniken, trots coronasituationen

De senaste tre veckorna har bestått av praktik på Barnmottagningen och Barnakuten, samt digital undervisning hemma vid datorn. På grund av situationen med covid 19 är ingenting som det brukar. På akuten är det mycket färre patienter och de barn som kommer in med minsta lilla infektionstecken får vi kandidater inte undersöka eftersom vi inte får slösa på skyddsmaterialet. Vi får då stå på två meters avstånd och titta på. Men de barn som inte har några infektionssymtom får vi så klart undersöka. På mottagningen ersätts så många besök som möjligt med telefonsamtal, men några fysiska besök har det som tur är ändå varit. Jag har bl.a. varit med på gastromottagning, dit barn med mag-, tarm- eller leverproblem kommer. Hit kommer även barn som inte går upp i vikt som de ska eller som av någon anledning inte får i sig tillräckligt med näring. Just gastro har nog varit det mest intressanta inom barnmedicin hittills, så de känns kul att få jobba med dessa sjukdomar i sommar även om det då är vuxen-gastro. Barnmedicin är uppdelat precis som vuxenmedicin med t.ex. kardiologi, gastroenterologi, hematologi, onkologi, neurologi, endokrinologi m.m. Alla specialiteter inom barnmedicin finns dock inte i Malmö, utan många är i Lund där Skånes största barnsjukhus (BUS) finns. Så tyvärr har jag inte fått möjlighet att vara med på alla typer av mottagningar och avdelningar. Nästa vecka ska jag tillbaka till Kvinnokliniken för att vara på BB och neonatalavdelningen. Det ser jag verkligen fram emot.

Det har trots omständigheterna varit bra praktikveckor med väldigt bra och engagerade handledare på både mottagningen och akuten. Att få träffa barn i alla åldrar med blandade sjukdomar är så lärorikt och stimulerande. Extra roligt och lärorikt blir det när handledarna låter oss ta egna patienter på akuten, vilket jag fått göra. På barnmottagningen har jag haft kandidatmottagning, då jag fått en egen inbokad patient. Jag pratade, undersökte och planerade fortsatt uppföljning medans min handledare var med och observerade och bedömde, beredd att rycka in om det skulle bli för svårt. Det gick väldigt bra, vilket så klart kändes riktigt roligt. Det enda avdraget i betyget fick jag för att jag lät den oroliga föräldern prata lite väl mycket så att jag precis överskred tidsgränsen för besöket. Men jag tycker det känns fel att sitta och snegla på klockan och inte låta patienter eller anhöriga få prata till punkt. Samtidigt så förstår jag ju att det inte är särskilt bra att dra över tiden så att nästa patient måste vänta. Det är en fin balansgång det där, att ge patienterna tillräckligt med utrymme samtidigt som man ska hjälpa så många som möjligt på en dag.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.