Jag har fått många frågor om hur det är att plugga samtidigt som man har barn.
För mig har det hittills fungerat väldigt bra, vilket nog till största del beror på att jag tycker det är så kul himla att plugga. Jag har inga svårigheter med att motivera mig själv att läsa på kvällarna när barnen har lagt sig.
Till en början såg jag nästan pluggandet som ett fritidsintresse vid sidan av jobbet, just för att det är så himla roligt. Men ska det fungera i längden att kombinera barn och studier, och för att slippa ha dåligt samvete för att man i vissa lägen måste prioritera studierna, så är det viktigt att se studierna som ett jobb. Man har rätt att lämna barnen på förskolan när man som förälder studerar. Det tog ett tag för mig innan jag kunde känna att det var okej att lämna barnen på förskolan för att kunna sitta hemma och plugga i fred.
Jobbar man inte vid sidan av studierna så kan man säkert klara sig med att plugga de timmar som barnen är på förskolan. Men när man som jag arbetar och studerar samtidigt så måste man ta till även kvällarna för studier. Jag har haft som regel att helgerna (fredag kväll till söndag kväll) ska vara pluggfria (om det inte är tentaperiod). Så mitt pluggande har hittills skett mest på vardagskvällarna. Det är så klart en fördel om barnen somnar vid kl 20 så att man hinner plugga två timmar varje kväll. Vad jag gör med min ”egentid” när barnen sover spelar ju ingen roll för dem. För dem är det strunt samma om jag slötittar på tv i två timmar eller om jag sitter och pluggar. Men ibland har jag behövt plugga även när barnen varit vakna. Då sitter jag oftast där barnen är så att de känner att jag är hos dem även om vi inte leker tillsammans. Det är en stor fördel om man inte är lättstörd och om man har lätt för att koncentrera sig. Det är bara inför tentorna som jag känner ett behov av att skärma av mig när jag pluggar, annars så har jag inget emot att det är lite stoj och stim runt om eller att barnen avbryter mig.
Det som ibland kan vara lite jobbigt är det ständigt gnagande samvetet över att jag gör något som jag tycker är så himla roligt men som påverkar hela familjen. Därför är makens stöd en förutsättning. Tack vare att han uppmuntrar mig att studera och att han har ett jobb med sådana tider att barnen inte behöver lämnas hela dagar/veckor på förskolan gör att jag känner att studierna inte går ut över barnen. Och någon gång långt fram när jag förhoppningsvis jobbar som läkare så tror jag att det är till nytta för hela familjen, inte minst Oskar.
Som studerande förälder måste man vara beredd på att barnen kan bli sjuka just när man har ett obligatoriskt moment. Då är det bra att ha en reservplan och att ha någon närstående som kan rycka in och passa barnen. Någon gång händer det säkert att jag kommer att missa ett obligatoriskt moment, för barnen kommer alltid i första hand och då får jag helt enkelt vänta till nästa termin och göra om den missade uppgiften då. Värre är det ju inte.
Något som jag gärna vill lyfta fram till andra föräldrar som funderar på att studera är att föräldrarollen ger styrkor som man har stor nytta av som student. Som småbarnsförälder lär man sig verkligen att vara effektiv och att ha många bollar i luften. Den effektiviteten och simultankapaciteten kommer väl till pass när man studerar. Jag tror att jag är en ganska effektiv student jämfört med många av mina kursare.
Det är bra att tänka på är att inte skjuta upp saker utan se till att påbörja inlämningsuppgifter, veckans studiemål etc. så fort tillfälle ges. Sista-minuten-planer brukar vara dömda att misslyckas, inte minst när man har barn som när det väl behövs aldrig somnar på beställning eller ”passar på” att bli sjuka när det är som minst lämpligt. Ta vara på varje tillfälle som ges att plugga, om det så bara är 10 minuter på bussen. Du hinner alltid lära dig något nytt, och många bäckar små… När man t.ex. står i kassakön i affären kan man tyst för sig själv försöka tänka igenom det man senast läste för att se hur mycket man kommer ihåg. Att repetera är grunden för att det ska fastna i minnet.
Annars så tror jag det viktigaste är att man är motiverad. Finns det bara en stor vilja så går det mesta att lösa. Och så länge som det är kul så känns det inte jobbigt. För mig är ledorden motivation, struktur och självdisciplin. Varje söndag brukar jag planera den kommande veckan och gå igenom allt, så som dagislämningar och hämtningar, jobbtider, veckans matsedel, planera in tid för plugg, ärenden som måste göras m.m. Är jag sedan bara disciplinerad och följer den planen så vet jag att veckan flyter på utan någon oro för att inte hinna med. Visst händer det att vissa kvällar blir lite köriga, men långt ifrån alla.
Det går absolut att få ihop familjeliv och studier!