Kardiologen har rykte om sig att vara väldigt hierarkisk med överläkare som knappt tilltalar kandidaterna. Och visst kunde man känna av det lite grann, men som väl var inte alls så mycket som befarat. Även om inte alla läkare var lika inkluderande och öppna för att ta sig an kandidater så har jag varit med om många intressanta, spännande och lärorika saker under de två veckor som jag tillbringat på hjärtavdelningen. Jag har trivts bra och vi studenter har fått ganska stor frihet att styra våra tider och själva planera vilka undersökningar vi vill vara med på.
Hjärtavdelningen i Malmö består egentligen av tre avdelningar:
- Hjärtintensivavdelningen (HIA)
- Hjärtsvikt- och klaffavdelningen
- Arytmiavdelningen
Av dessa avdelningar har jag varit på HIA och Arytmi. På HIA vårdas patienter med hjärtinfarkt och på Arytmiavdelningen vårdas patienter med hjärtrytmrubbningar.
Jag har även varit med och tittat på ekokardiografiundersökningar, d.v.s. ultraljudsundersökningar av hjärtat. Då tittar man på hjärtats storlek, dess pumpförmåga och hjärtklaffarnas funktion.
Till Kardiologen hör även Angiolab där man gör kranskärlsröntgen (angiografi) och ballongvidgningar. Vid en sådan undersökning går man in med en lång smal plastslang via en artär i handleden eller ljumsken hela vägen upp till hjärtats kranskärl. Genom plastslangen kan man sedan föra in små instrument . Kranskärl som är helt tilltäppta kan öppnas upp genom att en liten ballong blåses upp i kärlet. När kärlet är öppnat sätts ofta en stent som gör att kärlet inte stängs igen. Ballongvidgningar kan göras akut vid hjärtinfarkt för att öppna upp ett tilltäppt kärl så att hjärtat får tillbaka sin blodförsörjning så snabbt som möjligt. I Malmö görs detta bara under kontorstid, men i Lund finns beredskap för att göra kranskärlsröntgen med ballongvidgning dygnet runt. Det var verkligen fascinerande att se en sådan behandling. Patienten är helt vaken när läkaren går in med instrument i hjärtats kärl. För att kunna se kärlen så används en röntgenvideokamera så att läkaren hela tiden kan se kärlen ur olika vinklar på bildskärmar framför sig samtidigt som han/hon styr instrumenten via den del som sticker ut från kärlet i handleden/ljumsken.
På Kardiologen finns även en jourläkare som rycker in vid hjärtstopp. Jag gick med kardiologjouren en förmiddag och fick se två patienter med hjärtstopp som kom in med ambulans till akuten. I det ena fallet lyckades inte återupplivningsförsöken. I det andra fallet fick patienten tillbaka cirkulationen, men var fortfarande medvetslös när hjärtläkaren lämnade akutteamet. Vi har under veckan också tränat på just hjärt- lungräddning och lärt oss använda manuell defibrillator och att avläsa vilka hjärtrytmer på EKG:et som är defibrillerbara. Vi har också lärt oss vilka läkemedel man ger, i vilka doser och i vilka skeden av hjärtstoppet. Och så klart har vi övat på hjärtkompressioner och inblåsningar.
Under mina dagar på Arytmiavdelningen den här veckan har jag varit med vid elkonverteringar och insättning av pacemaker. Hjärtat ska slå i s.k. sinusrytm för att kunna arbeta optimalt, och pulsen ska ligga mellan 50-100 slag per minut i vila. Vid t.ex. förmaksflimmer slår hjärtat snabbt och oregelbundet. Då kan man få hjärtat att ändra rytm och börja slå i normal sinusrytm genom att skicka en elektrisk stöt genom hjärtat. Under elkonverteringen som bara tar några sekunder är patienten sövd. Om hjärtat slår för långsamt, d.v.s. sinusknutan skickar inte ut elektriska impulser tillräckligt ofta, kan en pacemaker behövas som ger ifrån sig elektriska impulser när pulsen blir för låg. Idag var jag med när en patient fick sin pacemaker insatt. Ingreppet görs i en operationssal och patienten är vaken hela tiden. Läkaren gör ett litet snitt strax ovanför armhålan. Via en ven som går därifrån till höger förmak förs elektroder in i hjärtat. Elektroderna fästs sedan till en liten dosa, pacemakern, som läggs in under huden. Det är också en väldigt fascinerande behandlingsmetod. Att man så pass enkelt kan lägga in elektroder inuti hjärtat och reglera pulsen är otroligt. Pacemakern är faktiskt en svensk uppfinning!
Man är inte direkt vacker inne på operationssalen. Ni kan skymta blyförklädena i bakgrunden som vi också tog på oss för att skydda oss från röntgenstrålningen som används för att se att elektroderna har placerats rätt i hjärtat.
Trevlig helg!