Lungavdelningen

Jag har nu varit en vecka på lungkliniken. Först två dagar i Lund och sedan tre dagar i Malmö. I Lund fick jag vara med vid bronkoskopiundersökningar där man går ner med en tunn slang med en kamera i luftvägarna. Då kan man se hur bronkerna ser ut invändigt. Det går även att föra in små instrument genom slangen för att ta prover på misstänkta tumörer. Det är otroligt vilken bra teknik det finns och hur tydligt man kan se. Det går att ta prover med millimeterprecision även om kameran inte kommer ända ner i de minsta luftvägarna. Med hjälp av speciell röntgen- och datorteknik kan man skicka ner en liten, liten prob för att ta prover där kameran är för stor för att komma till. Lungavdelningen i Lund ligger högst upp i Blocket på 12:e våningen och bjuder på en fantastisk utsikt.

I Malmö ligger lungavdelningen och lungmottagningen i en fin, nybyggd byggnad. I Malmö har jag varit med och rondat, fått undersöka patienter, skrivit remiss och varit med på KOL-teamets mottagning. Vanligtvis sköter vårdcentralen behandlingen av KOL-patienter, men de svårast sjuka patienterna kommer till lungmottagningen istället. Jag har också fått vara med och se när de sätter drän för att tappa lungsäcken på vätska.

Lungsjukdomar är i teorin ganska tråkiga och deprimerande enligt mig, så mina förväntningar på veckan var inte så höga. Men jag måste säga att detta har varit en av de bättre veckorna under terminen. Läkarna jag mött har varit väldigt trevliga och engagerade. Jag har fått se och göra en hel del och har lärt mig mycket. KOL och lungcancer har tyvärr ganska dålig prognos och det måste vara fruktansvärt att inte kunna andas ordentligt. Jag har fått mycket större förståelse för lungsjukdomar och patienternas svåra situation. Tyvärr så är rökningen en stor orsak till mycket av lidandet. Tänk om alla rökare fick en praktikvecka på lungkliniken, då tror jag många skulle få sig en ordentlig tankeställare. För mig är det helt obegripligt att cigaretter fortfarande är lagliga.

Oskar leker och skriver

Det är härligt att se hur mycket Oskar utvecklas just nu! Nästan varje dag upptäcker vi ett nytt framsteg. Han vill vara med på ett annat sätt än tidigare, han tar efter och hittar på egna lekar och han skriver ord i olika sammanhang.

Han kan skriva sitt namn både med penna och tangentbord. På förskolan har han skrivit alla färger på engelska med penna i respektive färg! På Ipaden skriver han själv in vad han vill söka efter på Youtube. Han skriver utan problem ”Babblarna”. Maken har hittat en perfekt app till Oskar. Den går att ställa in på vilket språk man vill. Man skriver in ett ord, och så läser programmet upp det man skrivit. Det blir som att appen ger en röst åt Oskar. Han tycker det är ganska kul att skriva, men Oskar har inte lärt sig att använda appen i kommunikativt syfte ännu. Han skriver mest sådant som han just sett eller hört. Jag är förvånad över hur bra han kan stava! Han måste ha ett otroligt minne för ordbilder och ordkombinationer. För mig veterligen är det inte många 5-åringar som stavar ”hatt” med två t eller ”mannen” med två n. När Oskar tittar och lyssnar på filmer med Nicke Nyfiken och Mannen med den gula hatten skriver han spontant ner ord som han snappar upp, och filmerna han ser är inte textade! Men ordens stavning har han säkert lärt sig från t.ex. böcker och filmernas titlar.

 

Kanske inte helt lätt att se, men Oskar har skrivit black, orange, purple, green, red, brown, blue och yellow.

På förskolan berättade de i torsdags att Oskar varit med ett par andra pojkar och lekt tagen. Det är ett stort framsteg att han vill leka med andra barn och förstår leken. Så underbart att han har kompisar på förskolan som bjuder in honom i leken.

Selma längtar så efter julen och när de äntligen började träna till skolans luciatåg i fredags var hon snabb med att ta hem sånghäftet för att öva hemma. När vi satt hela familjen i soffan i fredagskväll och sjöng julsånger så drog sig inte Oskar undan med händerna för öronen som han annars brukar göra. Istället gick han och satte sig vid keyboarden och började spela. Han klinkade på tangenterna när vi sjöng. Inte för att han spelade de toner som vi sjöng, långt ifrån. Men bara det att han förstod sammanhanget och ville vara en del av det vi höll på med gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Igår kväll pekade Oskar på bilden av sitt favortichoklad. Jag förstod mycket väl att det var Twix han ville ha, men för att ta kommunikationen ett steg längre bad jag honom även att skriva vad han ville ha. Till min stora förvåning skrev han klart och tydligt TWIX på lappen. Glad åt detta framsteg vände jag ryggen till för att snabbt skriva till maken, som var på jobbet, för att berätta vad som hänt. I nästa sekund hör jag hur kaffebryggaren fräser och bubblar. Dumt nog har vi alltid sladden i eftersom bryggaren sätts igång på timer på morgonen så kaffet är klart lagom till frukostdags. Jag upptäckte att Oskar stoppat i chokladen i kaffebryggaren och startat den. Jag såg också att han på iPaden tittade på ett avsnitt av Nicke Nyfiken där han gör egen juice av allt möjligt som han tycker är gott. Oskar låtsades att kaffebryggaren var en juicemaskin och gjorde likadant som Nicke! Sedan lekte Oskar hela kvällen med kaffebryggaren och jag lät honom hållas. Det är första gången jag sett Oskar leka på det här viset. Han stoppade i choklad i kaffebryggaren, tryckte på knappen, tog ut kannan och låtsades dricka sin juice. Så fort han vaknade i morse ville han leka samma lek igen, fast nu var det frukostmackorna som fick åka ner i kaffebryggaren och bli till juice. 🙂

 

  

Kardiologen

Kardiologen har rykte om sig att vara väldigt hierarkisk med överläkare som knappt tilltalar kandidaterna. Och visst kunde man känna av det lite grann, men som väl var inte alls så mycket som befarat. Även om inte alla läkare var lika inkluderande och öppna för att ta sig an kandidater så har jag varit med om många intressanta, spännande och lärorika saker under de två veckor som jag tillbringat på hjärtavdelningen. Jag har trivts bra och vi studenter har fått ganska stor frihet att styra våra tider och själva planera vilka undersökningar vi vill vara med på.

Hjärtavdelningen i Malmö består egentligen av tre avdelningar:

• Hjärtintensivavdelningen (HIA)
• Hjärtsvikt- och klaffavdelningen
• Arytmiavdelningen

Av dessa avdelningar har jag varit på HIA och Arytmi. På HIA vårdas patienter med hjärtinfarkt och på Arytmiavdelningen vårdas patienter med hjärtrytmrubbningar.

Jag har även varit med och tittat på ekokardiografiundersökningar, d.v.s. ultraljudsundersökningar av hjärtat. Då tittar man på hjärtats storlek, dess pumpförmåga och hjärtklaffarnas funktion.

Till Kardiologen hör även Angiolab där man gör kranskärlsröntgen (angiografi) och ballongvidgningar. Vid en sådan undersökning går man in med en lång smal plastslang via en artär i handleden eller ljumsken hela vägen upp till hjärtats kranskärl. Genom plastslangen kan man sedan föra in små instrument . Kranskärl som är helt tilltäppta kan öppnas upp genom att en liten ballong blåses upp i kärlet. När kärlet är öppnat sätts ofta en stent som gör att kärlet inte stängs igen. Ballongvidgningar kan göras akut vid hjärtinfarkt för att öppna upp ett tilltäppt kärl så att hjärtat får tillbaka sin blodförsörjning så snabbt som möjligt. I Malmö görs detta bara under kontorstid, men i Lund finns beredskap för att göra kranskärlsröntgen med ballongvidgning dygnet runt. Det var verkligen fascinerande att se en sådan behandling. Patienten är helt vaken när läkaren går in med instrument i hjärtats kärl. För att kunna se kärlen så används en röntgenvideokamera så att läkaren hela tiden kan se kärlen ur olika vinklar på bildskärmar framför sig samtidigt som han/hon styr instrumenten via den del som sticker ut från kärlet i handleden/ljumsken.

På Kardiologen finns även en jourläkare som rycker in vid hjärtstopp. Jag gick med kardiologjouren en förmiddag och fick se två patienter med hjärtstopp som kom in med ambulans till akuten. I det ena fallet lyckades inte återupplivningsförsöken. I det andra fallet fick patienten tillbaka cirkulationen, men var fortfarande medvetslös när hjärtläkaren lämnade akutteamet. Vi har under veckan också tränat på just hjärt- lungräddning och lärt oss använda manuell defibrillator och att avläsa vilka hjärtrytmer på EKG:et som är defibrillerbara. Vi har också lärt oss vilka läkemedel man ger, i vilka doser och i vilka skeden av hjärtstoppet. Och så klart har vi övat på hjärtkompressioner och inblåsningar.

Under mina dagar på Arytmiavdelningen den här veckan har jag varit med vid elkonverteringar och insättning av pacemaker. Hjärtat ska slå i s.k. sinusrytm för att kunna arbeta optimalt, och pulsen ska ligga mellan 50-100 slag per minut i vila. Vid t.ex. förmaksflimmer slår hjärtat snabbt och oregelbundet. Då kan man få hjärtat att ändra rytm och börja slå i normal sinusrytm genom att skicka en elektrisk stöt genom hjärtat. Under elkonverteringen som bara tar några sekunder är patienten sövd. Om hjärtat slår för långsamt, d.v.s. sinusknutan skickar inte ut elektriska impulser tillräckligt ofta, kan en pacemaker behövas som ger ifrån sig elektriska impulser när pulsen blir för låg. Idag var jag med när en patient fick sin pacemaker insatt. Ingreppet görs i en operationssal och patienten är vaken hela tiden. Läkaren gör ett litet snitt strax ovanför armhålan. Via en ven som går därifrån till höger förmak förs elektroder in i hjärtat. Elektroderna fästs sedan till en liten dosa, pacemakern, som läggs in under huden. Det är också en väldigt fascinerande behandlingsmetod. Att man så pass enkelt kan lägga in elektroder inuti hjärtat och reglera pulsen är otroligt. Pacemakern är faktiskt en svensk uppfinning!

Man är inte direkt vacker inne på operationssalen. Ni kan skymta blyförklädena i bakgrunden som vi också tog på oss för att skydda oss från röntgenstrålningen som används för att se att elektroderna har placerats rätt i hjärtat.

 Trevlig helg!

Två bra dagar på AVA

Den här veckan har inneburit endast två praktikdagar. Men det har varit de två bästa dagarna hittills under terminen. Jag har varit på Akutvårdsavdelningen (AVA) på SUS Malmö. Jag kände mig väldigt välkommen och fick gå tillsammans med trevliga och inspirerande läkare. De tog sig verkligen tid att visa och förklara, och de inkluderade mig i allt de gjorde. Överläkaren jag gick med var verkligen proffsig; bestämd men med glimten i ögat. Det märktes tydligt att patienterna gillade honom. I teamet fanns även en AT-läkare och en underläkare som verkligen tog sig an mig och såg till att jag fick vara med och göra så mycket som möjligt samtidigt som de visade och förklarade hur mycket som helst. Jag kände mig inte vilsen eller i vägen en enda sekund, vilken man lätt gör som läkarkandidat när man hela tiden är på nya platser med nya människor.

AVA är en slags ”mellanstation” där patienter kommer från Akuten för att deras tillstånd ska stabiliseras eller för att det krävs ytterligare utredning innan patienterna antingen kan läggas in på en vårdavdelning för vidare vård eller är så pass bra att de kan komma hem igen. Tiden som patienterna stannar på AVA är kort, ungefär ett dygn i genomsnitt. En del patienter är väldigt sjuka och en del av avdelningen fungerar därför nästan som en intensivvårdsavdelning med konstant övervakning av patienterna och sjukvårdspersonal som hela tiden finns på salen.

Jag träffade flera patienter som förgiftat sig själva genom att ta stora mängder läkemedel. Det är tragiskt att se dessa, ofta unga patienter, som tappat livsgnistan. De vårdas på AVA tills de är medicinskt stabila sedan flyttas de till psykiatrin. Andra typiska patienter på AVA är äldre patienter som hastigt blivit dåliga t.ex. p.g.a. lunginflammation. Patienter med oklar bröstsmärta hamnar också på AVA för övervakning och ev. utredning. Många patienter har blivit inlagda p.g.a. andningssvårigheter. Det kan t.ex. beror på en nyupptäckt lungsjukdom eller en kraftig försämring av en redan känd lungsjukdom, oftast KOL. Men även spridd cancersjukdom eller lunginflammation kan ge andningsbesvär.

För att göra en noggrann kontroll av patientens syresättning tar men ett blodprov som kallas blodgas. Provet visar bl.a. blodets syrgashalt, koldioxidhalt och pH. Vid KOL har man problem att vädra ut koldioxid, och för mycket koldioxid i blodet gör att pH sjunker. Att ta en blodgas är något som vi läkarkandidater måste lära oss, så på AVA fick jag tillfälle att träna på detta. Vanliga blodprov tas i en ven, oftast i armvecket. Vener ligger ganska ytligt och syns som blåaktiga ådror under huden. För att ta en blodgas måste man ta blodprovet från en artär, eftersom det är det arteriella blodet som är syresatt och därför avspeglar patientens förmåga att syresätta sig. Artärprov tas i handleden. Artärer ligger lite djupare än vener och man ser därför inte kärlet när man sticker. Istället får man noggrant försöka känna efter pulsen innan man sticker för att leta upp artären. Det krävs en annan stickteknik när man tar ett artärprov jämfört med ett venprov och det blöder lite mer eftersom trycket i kärlet är mycket högre. Jag fick bra instruktioner från läkaren som var med mig och lyckades på första försöket att sticka rätt.

På AVA fick jag även vara med och se hur de satte in ett drän i lungsäcken på en patient med vätska i lungorna som behövde tappas. Jag fick också se ett akutlarm när en patient blev akut dålig. Då startar personalen ett larm som ljuder över hela avdelningen så att alla blir medvetna om det akuta tillståndet och avdelningens läkare kan komma och hjälpa till. Akutvagnen rullas in på rummet och man larmar sjukhusets akutteam som kommer springande. I det här fallet rörde det sig om ett andningsstopp och narkospersonal kom inrusande för att hjälpa till. Det hela slutade lyckligt.

Det är synd att vi bara får två dagar på AVA under utbildningen. Där är så mycket att se och lära, och personalen är fantastiskt vänlig och duktig. Men jag förstår också att det är omöjligt att ge oss mer tid där när vi är så många studenter.