läkarstudent.se

Nu finns min blogg på läkarstudent.se.

”Läkarstudent.se är Sveriges största fristående hemsida för nuvarande, blivande och tidigare läkarstudenter. Syftet med läkarstudent.se är att vägleda blivande läkarstudenter genom antagningen, att framhäva läkarutbildningens möjligheter, att underlätta läkarstudierna, att ge läkarstudenterna en naturlig mötesplats på internet, att främja professionell utveckling samt att erbjuda läkarstudenter och allmänhet konkreta fakta och siffror som alternativ till en del föreställningar och förutfattade åsikter som finns i samhället.”

Det är mycket tack vare läkarstudent.se som jag vågade söka till läkarprogrammet. På sidan finns all antagningsstatistik, även den för reservurvalet som inte går att hitta någon annan stans. Där såg jag att det faktiskt fanns  en chans för mig att bli antagen i Lund om jag presterade bra på högskoleprovet. Av de sju utbildningsorter som har en läkarutbildning så ligger Lund näst högst upp vad det gäller antagningsnivån, vilket så klart inte kändes särskilt hoppfullt för min det. Men mitt högskoleprovsresultat höll hela vägen, precis som tidigare statistik visat. Förutom antagningsstatistik finns det t.ex. ett väldigt bra diskussionsforum på läkarstudent.se där man kan få en massa värdefull information om studierna. Genom att läsa här förstod jag att det inte var så ovanligt med äldre läkarstudenter, och att det inte är omöjligt att kombinera studierna med både jobb och familj.

Härlig fredag

Det blev en helt perfekt fredag igår. Maken var hemma hela dagen så jag kunde börja morgonen med att i lugn och ro förbereda mig inför redovisning av veckans fall. Varje fredag mellan klockan 10 och 12 har vi genomgång i våra PBL-grupper och då gäller det att vara påläst och kunna veckans studiemål. Redovisningen igår gick ovanligt bra för min del så jag kunde lämna universitetet med ett leende på läpparna och se fram emot en  ledig eftermiddag tillsammans med familjen. Dagen förgylldes av ett fantastiskt vårväder här i Malmö. Det blev cykelträning med Selma som till sin stora glädje fick cykla till ”Sommar-kjollan” som premiäröppnat för säsongen. Sedan tillbringade vi hela eftermiddagen ute i trädgården. Härligt!

  Selmas favoritkiosk har öppnat för säsongen. Här kan man köpa plockgodis i små påsar på ”gammaldags vis”. Tyvärr ska kiosken säljas.

Den här veckans studiemål har handlat om sortering av proteiner i cellen. Många olika mekanismer styr vart proteinerna ska verka i cellen. Defekter i detta sorteringssystem kan leda till svåra sjukdomar.

Under veckans redovisning var jag framme vid tavlan och skissade upp hur proteiner sorteras och transporteras från ribosomerna till mitokondrierna och endoplasmatiska nätverket (ER).

Som schemat ser ut nu så har vi bara undervisning måndagar och fredagar. Det är väldigt skönt för då blir det inga problem för mig att jobba 20 timmar i veckan. Det blir t.o.m. en halv dag över för inläsning, vilket gör att jag inte behöver sitta riktigt lika mycket med böckerna på kvällarna. Den här veckan hann jag med en heldag i Stockholm för att vara med på en utbildningsdag om nya krav gällande säkerhetsdetaljer på läkemedelsförpackningar för att förhindra förfalskningar.

Utvecklingssamtal på förskolan

I onsdags var jag på utvecklingssamtal på barnens förskola. Barnen var inte med på mötet. Selmas utvecklingssamtal var avklarat på 20 min, Oskars tog 2 timmar. På Oskars utvecklingssamtal var specialpedagogen med. Resurspersonen skulle också varit med men hon var sjuk. Den nuvarande handlingsplanen för Oskar gicks igenom och underlag för en ny togs fram. Jag tycker specialpedagogen och förskolepersonalen har bra koll på var Oskar befinner sig utvecklingsmässigt och jag tycker att de jobbar efter relevanta mål enligt bra metoder. Jag hoppas innerligt att Oskar får ha kvar samma duktiga specialpedagog efter förskoleförvaltningens kommande omorganisation i vår/sommar.

Förskolepersonalens bild av Selma är precis den samma som vi föräldrar har. Hon är en trygg, positiv, följsam och omtänksam tjej som gillar att pyssla, dansa, sjunga och leka med kompisar. Hon är duktig på att lyssna, att koncentrera sig och att visa hänsyn. Kanske är hon t.o.m. lite för bra på att visa hänsyn enligt personalen. Hon har rätt att ta lika stor plats som alla de andra barnen. Selma ”tävlar” inte med de andra barnen och bryr sig inte om hon kommer sist i kön eller får välja sist, hon släpper hellre fram de andra barnen. De var lite oroliga för att hon ibland kanske kommer i skym undan för Oskar, att han får lite för stort fokus vid t.ex. lämningar och hämtningar på förskolan. Självklart försöker vi att ge Selma lika mycket uppmärksamhet som Oskar, och det tror jag faktiskt att hon får. Men visst är det många situationer där Oskar sätter gränserna och Selma får rätta sig efter det. Sedan tror jag även att Selma i grund och botten har en väldigt lugn och lite introvert personlighet. Att vara omtänksam och visa hänsyn, och att inte ta stor plats i en grupp tror jag är egenskaper som hon skulle haft även om hon inte hade ett syskon som ibland behöver lite extra hjälp och särskilda insatser. För detta är egenskaper jag känner igen hos många av de släktingar och vänner som står Selma och oss närmast. Sedan har kanske dessa egenskaper förstärkts hos Selma i och med hennes roll som storasyster till Oskar. Men jag tror att det är värdefulla egenskaper som hon kommer att ha stor nytta av och som kommer ta henne långt i livet!

Veckans Oskar-bilder från förskolan. Han kan ju inte själv berätta vad han gjort under dagen på förskolan utan får istället bilder som ”han kan visa oss”. Ett litet konstverk fick vi också med hem.

 

Selmas idoler

Näst efter Hasse Andersson kommer Samir och Viktor på Selmas idol-lista. Idag uppträdde de på Hedbergs bil här i Malmö, och Selma och hennes bästa kompis var där för att titta och lyssna.

Specialisttandvården

I onsdags var jag med Oskar hos Folktandvården på deras specialistklinik för barntandvård. Det var hans läkare på barnhabiliteringen som skickade en remiss dit i höstas efter att vi berättat hur svårt det är med tandborstningen. Oskar gillar inte alls att borsta tänderna. Han biter ihop munnen, vänder bort ansiktet och slår bort våra händer när vi försöker borsta. Vi har försökt med vanliga tandborstar, eltandborste, olika sorters tandkräm, borsta när han sover, borsta när han tittar på tv men ingenting fungerar. Ända sättet att få in tandborsten i munnen på honom är om han själv får hålla i den. Då brukar han tugga lite på den en kort stund. Jag tänker att det är bättre än inget alls, då kommer i det i alla fall lite tandkräm på någon tand.

På Folktandvårdens specialistklinik här i Malmö finns det tandläkare med kunskap om just autism och de svårigheter som barn med autism brukar ha när det kommer till tandvård och tandläkarbesök. Tandläkaren vi träffade verkade väldigt insatt. Hon använde både bilder och tecken som stöd i kommunikationen med Oskar. Oskar fick bekanta sig med undersökningsrummet i lugn och ro, och han gick direkt till undersökningsstolen. Han klättrade upp i den och åkte sedan kana ner för benstödet. Det gjorde han om och om igen.

Att sitta stilla i undersökningsstolen var han inte lika intresserad av. Tandläkaren ville gärna se hans tänder men att gapa var inte heller något Oskar hade intresse av, än mindre ha en liten spegel i munnen. Det slutade med, som det ofta gör när det gäller undersökningar av det här slaget, att två personer måste hålla fast honom medans läkaren/tandläkaren gör en snabb koll. Jag gillar det inte alls. Jag satt med Oskar i knät och låste fast hans armar samtidigt som tandsköterskan höll fast hans huvud. Tandläkaren pressade in sin lilla spegel i munnen på honom. Sedan fick hon snabbt byta till en spegel i kraftigare material eftersom hon var rädd att Oskar skulle bita sönder den andra. Hon lyckades göra en snabb undersökning samtidigt som Oskar skrek och sparkade henne i magen. Eftersom hans tänder aldrig borstats ordentligt var jag beredd på det värsta. Jag kunde tack och lov dra en lättnadens suck när tandläkaren konstaterade att tänderna var fina och utan karies. Det hade jag aldrig trott! En möjlig förklaring till de fina tänderna kan vara att Oskar dricker mestadels vatten och ytterst sällan några söta drycker. Dessutom har han mellanrum mellan tänderna som gör att vatten och saliv lättare kan skölja rent tänderna.

Även om Oskars tänder ser fina ut just nu så förstår jag att det är ohållbart i längden att de inte borstas ordentligt. Den stora frågan är bara hur vi ska få till en fungerande tandborstning? Enligt tandläkaren finns det inget annat sätt än att vara bestämd, stålsätta sig och inte viks sig, att genomföra tandborstningen på samma sätt varje gång trots skrik och protester. Tandläkaren tycker att vi ska visa en bild på tandborstning, ta Oskar och sätta oss med honom i knät på golvet, låsa hans ben med hjälp av våra ben, bända upp hans mun med hjälp av en ”fingerborg” i plast så att han inte biter sönder fingret och borsta trots att han skriker och slåss. Sedan ska han får göra något roligt direkt efteråt. Tillslut lär han sig och slutar protestera…..

Än så länge har vi inte provat. Det tar emot så att göra det. Hjärtat säger att det är fel, hjärnan säger att vi kanske i alla fall ska försöka. Jag är så rädd att det ska ha omvänd effekt, att det kommer göra att Oskar känner ännu större motstånd för att borsta tänderna. Det går inte att förklara för Oskar varför det är så viktigt att borsta tänderna. Hans ordförståelse är näst intill obefintlig. Han vet inte vad vi menar om vi säger ”tandborste”, ”gapa”, eller ”tänder”, än mindre förstår han varför tänderna måste borstas. Det som han förstår och relaterar till är den känsla som han har i en viss situation. Skulle jag tvinga honom att borsta tänderna på detta vis så förstår inte han att jag gör det för hans eget bästa,  det Oskar förstår är den känslan han känner vilket uppenbarligen inte är någon bra känsla eftersom han skriker och slåss.

Vi fick med oss en ”skydds fingerborg” och en bild på tandborstning från tandläkaren.

Första tentan klarad

Jag har fått tillbaka Grundkurs-tentan som jag gjorde i mitten av mars. Resultatet blev som väl var godkänt. (Aningen blir man underkänd eller godkänd, några andra betyg ges inte.) Gränsen för godkänt var 60 % rätt svar. Det kan tyckas som en låg gräns, men med tanke på all kunskap man ska försöka tillgodogöra sig och att inga specifika inläsningsanvisningar ges så tycker jag det är en försvarbar nivå. Jag har varit lite nervös för resultatet eftersom jag inte gillade tentans upplägg. Det var inte så många frågor som kunde besvaras med fritext, utan det var mest detaljfrågor av flervalstyp där det gällde att välja det svarsalternativ som var mest rätt. Väldigt förvirrande och mycket svårt. Som jag misstänkte så var det just dessa delar som gick sämst. Frågor om nervimpulser på en kemisk/fysikalisk nivå samt mer molekylärbiologiskt inriktade frågor var de som jag klarade sämst. De frågor som gick bäst var de av mer medicinsk/klinisk karaktär. Avsnittet om knäts anatomi och knäskador fick jag full pott på. 

I tisdags var jag ute på en praktikdag inom äldreomsorgen. Jag var på äldreboendet Mårtenslund i centrala Lund och följde med en undersköterska under hennes arbetspass. Syftet med praktikdagen var att få en inblick i ämnet basal omvårdnad. Tyvärr så gav inte dagen så mycket. Jag fick bara stå och titta på och kände mig mest obekväm/i vägen. Jag förstår att det inte är särskilt lätt för personalen släppa in en helt ny person i arbetet bara för en dag. Det är kanske inte heller rätt gentemot vårdtagaren att en helt främmande människa kommer in och hjälper till med morgontoaletten, men det kändes inte heller särskilt bra att bara stå och iaktta. Jag tyckte nästan synd om de gamla när jag som helt okänd för dem bara stod och tittade på när personalen tvättade, klädde på, matade m.m. Upplägget för dagen kändes inte särskilt genomtänkt och borde kunna förbättras.

Igång igen efter påsklovet

   Påsken 2016. Äggmålning och god påskbuffé i Vejbystrand, där Oskar ”tjuvade” prinskorvar när ingen såg. Besök i Halmstad där Oskar visade upp sina pusselfärdigheter för gammelmormor och Selma provade den uppvärmda stolen på gågatan.  Påskens bästa leksak har varit såpbubbelmaskinen som Oskar fick av mormor och morfar i födelsedagspresent. 

I tisdags var det dags för vardag igen efter ett härligt påsklov med både födelsedagsfirande och påskfirande. Jag har haft ledigt från studierna i en dryg vecka, men nu har skolan kommit igång igen för fullt. Nästa vecka väntar en praktikdag inom äldrevården och som en förberedelse inför det så har vi haft basal omvårdnad på schemat den här veckan. Vi har tränat på förflyttningsteknik, d.v.s. hur man hjälper en patient att vända sig i sängen, sättas sig  på sängkanten, resa sig, o.s.v.  Vi har också fått en genomgång i vårdhygien och hur man bäddar en sjukhussäng på korrekt vis, med och utan patient i. Vi har fått lära oss hur man tvättar en sängliggande patient. Vi höll till på Practicum på Lunds lasarett. Practikum är ett stort center för klinisk färdighetsträning och medicinsk simulering. Vi höll till i rum som liknar rummen på en vanlig vårdavdelning.  Vissa moment visades/tränades med hjälp av varandra, andra med hjälp av dockor. Omvårdnadsmomentet ingår i kursen professionell utveckling, en ganska liten kurs. Det vi annars fokuserar mest på nu är cellbiologi. I en av våra läroböcker står det ”Om du vill lära känna det synliga, studera det osynliga, d.v.s. om vi ska förstå de synliga symtomen av en sjukdom hos en patient, måste vi börja inifrån och analysera de ”osynliga” strukturerna och molekylerna. Vi måste bege oss från helheten – människan – till organ, till cellen, till cellens innehåll av strukturer och ner till enskilda molekyler”. Den är veckan har vi läst om kolhydrat-och fettmetabolismen som sker i cell. Det är många molekyler, kemiska reaktionssteg och enzymer att hålla reda på. Även under den här kursen jobbar vi med ett fall per vecka. Vi får fallet på måndag morgon och på fredag förmiddag ska det redovisas. Vi är indelade i nya grupper och det känns som den här gruppen passar mig lite bättre än den förra gruppen. Min nya grupp verkar väldigt strukturerad och duktig, och lite mer ödmjuk och öppen. Jag tror det kommer att fungera bra under resten av terminen.

För några veckor sedan lämnade jag in en obligatorisk skrivuppgift; ett referat av en vetenskaplig artikel som tog upp anhörigperspektivet. I fredags fick jag tillbaka referatet och turligt nog höll det måttet.