Jag har varit ensam med barnen i helgen och jag lovade Selma att hon skulle få bestämma vad vi skulle hitta på. Enligt hennes önskemål har vi adventspyntat, tittat på Harry Potter-film, ätit både räkor och fisk samt gått en runda i Bokskogen. Givetvis får även Oskar sin vilja igenom, men han har inte lika tydliga önskningar. Han vill helst bara vara hemma. En kväll i början av veckan, när det började närma sig tid för kvällsmat, hämtade Oskar en bild på pizza och gav oss. Givetvis blev det pizza den kvällen! När Oskar väl ber om något gäller det att visa att vi förstår och vi ger honom det han vill ha för att uppmuntra till mer kommunikation från hans sida.
Oskar var inte särskilt pigg på att lämna huset idag och visade tydligt att han inte ville gå någon skogspromenad. Men så visade vi honom sagostigen, och den verkade han gilla! Vi följde en liten stig i skogen samtidigt som vi letade efter skyltar med nästa del av sagan om trollet Flisa. Oskar är just nu inne i en fas där han hela tiden vill att vi ska läsa för honom. Det kan vara all möjlig text som böcker, skyltar och undertexter till olika filmklipp.
Bokskogen vid Torups rekreationsområde utanför Bara är ett trevligt utflyktsmål
Selma med dagens middag; makrill som morfar fiskat och som hon noga och omsorgsfullt benat ur. Serverad med hemgjort potatismos.
Jag har varit på Kirurgmottagningen den här veckan. Där har jag främst träffat patienter med gallbesvär eller ljumskbråck som kommit för operationsbedömning. Jag har även varit med och opererat bort små hudförändringar som fettknutor (lipom) och talgkötelcystor (aterom). Det görs i lokalbedövning och patienten är vaken. På Kirurgmottagningen görs även rektoskopi, en undersökning där man med hjälp av en ”kikare” tittar upp i tarmens nedersta del. Så det har jag också tränat på, fast enbart på docka, då min patient inte ville bli undersökt.
Jag har trivts bra på Kirurgmottagningen. Mottagningsarbete är trevligt och följer ett upplägg som passar mig. Jag gillar inte riktigt Akuten med det öppna kontorslandskapet och att aldrig veta vad som väntar, inte heller att vara instängd på en operationssal utan någon kontakt med patienten. Jag blir mer och mer övertygad om att jag troligtvis kommer trivas bäst att arbeta på en vårdcentral där jag kan ha mitt eget rum och mina ”egna” patienter.
Imorgon börjar en ny kirurgivecka och då blir det fokus på bröstcancer. Jag ska vara på bröstmottagningen och på bröst-op.