Sigge

För drygt en vecka sedan utökades familjen med en gullig liten kattunge. Tre månader gamla Sigge, av rasen Brittisk korthår, flyttade hem till oss och fick direkt en självklar plats i familjen. Från första stund har Sigge varit väldigt tillgiven och sällskapssökande. Han är så mysig och han älskar när vi gosar och leker med honom. Precis som kattungar oftast är, så är Sigge väldigt nyfiken och lekfull. Han är förtjust i att ”jaga” våra fötter, och finns det inget annat att leka med så leker han med sin egen svans. Det är full rulle här hemma med en sprallig liten kattunge, men väldigt väldigt roligt. Selma älskar Sigge! Oskar är mer neutral, bryr sig inte nämnvärt, men är aldrig elak mot Sigge. Redan från förta natten har Sigge sovit i någon av våra sängar. Han är väldigt lugn nattetid och låter oss sova. Någon enstaka gång på dagen kan han jama lite om han tycker att han får för lite uppmärksamhet. Han är glad för mat, äter som en häst och smakar gärna på vår mat om vi inte ser upp. Att använda kattlådan fungerar också alldeles utmärkt. En bättre katt än Sigge hade vi aldrig kunnat få! Vi hoppas att han kommer fortsätta trivas hemma hos oss och att vi får många mysiga stunder tillsammans!

 

 

  

Första veckan på mag- tarmavdelningen

Terminens första praktikvecka är avklarad och jag kände mig ganska slut när fredagen kom. Det tar på krafterna att vara ”ny på jobbet”, med allt vad det innebär med massa nya ansikten (både personal och patienter), nya rutiner, lära sig hitta på sjukhuset och inom avdelningen, samt försöka finna sin egen roll och plats. Det är inte helt lätt att hänga på de stressade läkarna, att inte vara i vägen samtidigt som man måste hålla sig framme för att ta del av de moment vi ska lära oss under praktikveckorna.

Jag kände mig ganska uppgiven efter första dagen, och tyckte inte alls att de kändes särskilt bra. Men det har gått bättre och bättre. Läkaren jag gick med bad faktiskt om ursäkt för att första dagen inte blivit särskilt bra. Det var säkert inte lätt för henne att utan förvarning få en student kring halsen. Hon verkade inte alls beredd på att jag skulle komma. Men jag tycker fortfarande att det är dåligt att man som student inte får någon sorts introduktion när man kommer helt ny. En snabb rundvisning och lite kort information om avdelningen och dess rutiner hade verkligen uppskattats.

På mag-tarmavdelningen i Malmö finns ca 20 vårdplatser fördelade på två läkarteam. Varje läkarteam består av en överläkare och två underläkare. Oftast skiftar teamen från vecka till vecka då läkarna även kan vara placerade på mottagningen, akuten eller gå jourer. Jag är med ett av läkarteamen och följer deras arbete. Tyvärr är det inte så mycket patientkontakt utan mest skrivbordsarbete. Nästan all min tid på avdelningen i veckan har jag spenderat på läkarexpeditionen. När man kommer på morgonen läser man på om patienterna i journalsystemet i datorn, hur patienterna mått under kvällen och natten, ser om det kommit några nya provsvar och tittar om det är några nya patienter som kommit från akuten under natten och lagts in på avdelningen. Sedan träffar man de sjuksköterskor och undersköterskor som ska ta hand om patienterna under dagen och går igenom varje patient för att stämma av vad som har hänt och vad som ska göras. Därefter är det dags för läkarrond där läkarteamet går runt och pratar med patienterna. Oftast är det bara överläkaren som pratar och de andra läkarna står tysta bredvid. Senare på förmiddagen är det samling vid den stora planeringstavlan där avdelningens koordinator går igenom hur beläggningen ser ut, vilka patienter som ska iväg på olika undersökningar och vilka patienter som snart kan skrivas ut. Därefter börjar det administrativa arbetet som oftast fortsätter hela eftermiddagen tills det är dags att gå hem. Rondanteckningar ska skrivas/dikteras, nya lab.prover ska beställas, läkemedel ska ordineras, remisser ska skickas, nya patienter ska skrivas in och färdigbehandlade patienter ska skrivas ut.

Jag har fått skriva in en patient vilket betyder att jag träffade patienten, pratade med honom om hans besvär samt gjorde en mindre undersökning och sedan dikterade jag en inskrivningsanteckning. Jag har även dikterat remisser, skrivit utskrivningsbrev till patienter och dikterat en epikris (sammanfattning av vårdtillfället riktat till vårdpersonal). Det kändes väldigt bra när läkarsekreteraren kom in på läkarexpeditionen i torsdags och berömde mina tydliga diktat. Det är en ovan och ny uppgift för mig att prata och spela in min egen röst och samtidigt använda rätt formuleringar och inte glömma bort något viktigt. Jag ”fuskar” lite grann och skriver ner lite i förväg på ett papper för att inte missa något. Tids nog blir jag troligtvis mer säker på min sak och kan dikterar mer fritt.

I fredags fick jag vara med överläkaren och titta på när hon satte ett drän för att dränera en buk som var fylld med vätska (ascites). Det var intressant, och roligt att lämna datorn en stund och faktiskt få träffa en patient.

Det är en ganska lång bit att gå genom de underjordiska kulvertarna mellan mitt omklädningsrum och avdelningen. Till en början var det lite svårt att hitta.

EKG och neurologi

Denna sista introduktionsvecka har främst handlat och hjärtfunktion och EKG, samt neurologi och nervstatus. Vi har lyssnat på föreläsningar om de vanligaste akuta neurologiska besvären och vi har tränat att göra en basal neurologisk undersökning. Vi har haft många föreläsningstimmar om EKG och lika många timmar för att träna på att avläsa och tolka EKG. Det är lite klurigt, men väldigt kul när man lyckas tyda EKG-vågorna. Veckans EKG-avsnitt avlutades med ett anonymt test där olika EKG presenterades på tavlan med fyra olika svarsalternativ och vi fick svara m.h.a. mentometerknappar och samtidigt se fördelningen av svaren i klassen. Det var ett roligt test och gick helt okej. Under veckan har vi också varit med vid EKG-övervakat arbetstest och sett/provat ultraljud av hjärtat.

   

EKG-quiz

På måndag är det dags för terminens första och även längsta praktikperiod. Jag ska vara fyra veckor på mag-tarmmedicinska avdelningen i Malmö. Huvudsyftet med den här första praktikperioden är inte att lära sig så mycket som möjligt om det specifika sjukdomsområdet, utan att lära sig det allmänna arbetet på en vårdavdelning. Vi ska lära oss journalsystemet och att skriva daganteckningar, remisser och epikriser, vi ska vara med vid ronder och utskrivningssamtal, vi ska träna på provtagning och patientbemötande och en massa andra saker. Det ska bli väldigt spännande att få komma ut i verkligheten och se hur det fungerar på sjukhuset!

Oskars känsla för språk

Jag är så fascinerad av Oskar och hans känsla för språk. Han har verkligen språköra! Tänk att ett barn som inte själv kan tala är så intresserad av talat språk. Tyvärr är Oskar inte särskilt intresserad av det svenska språket. Men engelska, portugisiska, spanska, ryska, franska, hindi och en massa andra språk tycker han väldigt mycket om. Favoritspråken verkar vara engelska och portugisiska. Oskar brukar ha två skärmar igång samtidigt, en där han lyssnar på barnsånger på främmande språk och en där han letar upp det aktuella språkets alfabet. Han har verkligen stenkoll! Hör han en sång på franska tar han direkt fram det franska alfabetet.

 

Nu visar Oskar även intresse för att vilja lära sig skriva olika ord på de olika språken. Men att använda penna är för svårt. Helst vill han skriva m.h.a. tangentbord, men vi tränar på andra alternativ.

 

 

Vi tror dock inte att Oskar kan läsa (än så länge), utan han verkar memorera ordbilder, d.v.s. bokstavskombinationer. Förutom att sätta ord på saker vi gör eller saker som Oskar vill ha, samt visa bilder, så har vi nu också börjat att visa honom hur det skrivna ordet ser ut. Vi har små lappar med ord som ”yoghurt”, ”macka”, m.m. Det skulle vara så fantastiskt om Oskar kunde lära sig att kommunicera med hjälp av att skriva ord på sin surfplatta!

Oskar har i flera år visat stort intresse för siffror. Vi vet att han kan ”räkna” från 1-20 genom att lägga siffrorna i rätt följd. Nu vet vi också att han kan känna igen siffrorna när de är skrivna med bokstäver. Vi har små kort med utskrivna siffror (ett, två, tre, fyra o.s.v.). Säger vi ”3” så tar ha direkt kortet där det står ”tre”.

En annan rolig sak som Oskar börjat med är att han vill veta hur olika djur låter. Han har aldrig tidigare varit intresserad av att titta i pekböcker med djur och lyssna på när vi härmar djuren. Men helst tittar han på olika djur på surfplattan och lyssnar på hur de låter på engelska och portugisiska. Dumt nog låter inte djuren likadant på alla språk. Jag säger ju att grisen låter ”nöff-nöff”, men Oskars lär sig att den låter ”oink-oink”. Jag tycker att kossan låter ”mu”, men Oskar skriver att den låter ”moo”.

 

 

 

Det är väldigt roligt att Oskar har ett så stort språkintresse! Kanske får vi andra i familjen anmäla oss till en kurs i portugisiska eller nåt eftersom det verkar vara Oskars favoritspråk just nu. 😉

 

Första veckan på T6

I måndags började jag termin 6 (T6) på läkarprogrammet. Nu är utbildningen inne i en helt ny fas. Tidigare terminer har varit väldigt teoretiska medans den här sista halvan av utbildningen är mer praktiskt inriktad. Innan praktiken drar igång har vi två introduktionsveckor, varav den första nu är avklarad. Det har varit långa dagar med fullspäckat schema. Förmiddagarna har bestått av 4 timmar med föreläsningar och eftermiddagarna har bestått av praktisk träning och studiebesök.

Den här veckan har främst handlat om röntgen och andra bilddiagnostiska metoder. Vi har fått en introduktion i att skriva röntgenremisser, fått teoretisk kunskap om bilddiagnostik, fått en rundvisning på röntgenavdelningen och tittat på utrustning och olika röntgenundersökningar och vi har även fått se och prova på olika ultraljudsundersökningar. Inom bilddiagnostik finns det många olika undersökningsformer:

• ”vanlig” röntgen, s.k. slätröntgen, som används för att titta på t.ex. skelettet eller lungorna.
• CT, även kallad datortomografi eller skiktröntgen, som ger en bättre och mer detaljerad bild än vanlig röntgen. Metoden är bra vid undersökning av t.ex. hjärnan, bröstkorgen och buken. Nackdelar är att patienten oftast måste få ett kontrastmedel samt att stråldosen är mycket högre än vid vanlig röntgen. Barn bör undvika CT-undersökningar.
• MR, d.v.s. magnetressonanstomografi, som används för att undersöka kroppens mjukdelar och inre organ. Med hjälp av MR kan man få en ännu mer detaljerad bild än vid CT. MR är ingen röntgenmetod, det betyder att patienten inte utsätts för någon joniserande strålning vilket är en stor fördel. Nackdelen är att undersökningen tar väldigt lång tid, patienten måste ligga helt stilla, kontrastmedel behövs ofta och undersökningen är dyr.
• ultraljud, som är en väldigt skonsam undersökningsform och bra att använda för att undersöka barn, bukens organ och kroppens blodkärl.
• PET (Positronemissionstomografi), som är ett väldigt bra komplement vid cancerutredningar för att utreda metastasspridning i kroppen och tumörernas aktivitet. Metoden bygger på att kameran detekterar radioaktivitet från ett radioaktivt inmärkt kontrastmedel som ges till patienten. Cancertumörer tar upp mer av kontrastmedlet jämfört med frisk vävnad.
• Scintigrafi, som är en liknande metod som PET används främst för att undersöka skelettmetastaser men kan även användas för att undersöka t.ex. lungor och njurar.

Vi har fått se hur alla dessa apparater och metoder fungerar. Vi har även fått prova undersöka varandra med ultraljud. Vi har tittat på bukens organ samt undersökt halsens artärer. M.h.a. ultraljud kan man t.ex. se gallstenar i gallblåsan. Eftersom jag vet att jag har gallstenar kunde jag passa på att själv se mina stenarna och kontrollera att de inte påverkat gallgångarna, samt låta mina kursare se hur det ser ut. När det gäller ultraljudsundersökning av halsartärerna letar man efter kärlförträngningar. Blodpropp i hjärnan (stroke) beror ofta på förträngningar, s.k. plack, i halsartärerna som lossnar och tar sig upp till de små kärlen i hjärnan som täpps igen. Förstadiet när små plack vandrar vidare och fastnar och orsakar syrebrist i hjärnan för en kort stund innan de löses upp av sig själv kallas TIA. Nu vet jag att mina halsartärer är fina och blodflödet i dem är bra.

Förutom att vi lärt oss om olika bilddiagnostiska metoder så har vi repeterat och tränat på hur man gör en basal manuell kroppsundersökning. Vi har två och två tillsammans med en läkare per studentpar lyssnat på varandras hjärta och lungor. Vi har undersökt lymfkörtlar, sköldkörtel, perifera pulsar samt gjort en bukundersökning. Vi har även undersökt det arteriella blodflödet i fötterna genom att mäta artärtrycket i fotlederna m.h.a. dopplerteknik.

Som en bonus har jag alltså fått en grundläggande hälsoundersökning den här första veckan av terminen!