Nyfunnen vänskap

Förra sommaren var det en bloggläsare som tog kontakt med mig och berättade att hon och hennes familj befann sig i samma omtumlande situation som vi varit i; en liten familjemedlem med nyupptäckt autism och en nya okänd värld som öppnat sig. Vi upptäckte fort att vi bor bara några hundra meter från varandra och började ses över fika och promenader. I våras sammanförde denna fantastiska ”autismmamma” mig med en annan lika fantastisk mamma som även hon har ett speciellt barn. Det ger så otroligt mycket att få träffa de här två personerna och på ett självklart sätt kunna prata om saker som man drar sig för att diskutera med andra. Vi delar med oss av erfarenheter och råd, och vi gläds och förfasas över vardagens guldkorn och utmaningar. Även om varje familjs situation är unik känns det skönt att ha någon som vet precis vad man menar när man pratar om barnhabiliteringen, resurspersoner, hopplösa förskolechefer, teckenspråk, bildstöd, tandborstträning, hörselmätning, sömnstörning, repetitivt beteende m.m., m.m.

Förra veckan sågs vi alla tre tillsammans med våra ”icke-diagnosbarn” på ett av stans barnvänligaste caféer, café Bagaget. Där satt vi i flera timmar och åt, pratade och lekte. Igår träffade jag, Selma och Oskar en av mammorna och hennes ena barn på en lekplats i Lund. Vi testade lekplatsen ”Snäckan” som är en ”lekplats för alla, men särskilt anpassad för barn och vuxna med någon form av funktionshinder. Lekplatsen har formen av en uppåtgående spiral som är i lagom lutning för att man ska kunna ta sig runt i rullstol. Längs spiralen finns viloplan med spännande stationer där man kan leka eller bara äta sin matsäck. På den högsta är man 1,80 meter över marken. Med hjälp av den spiralformade rampen kan alla nå samma platser och leka tillsammans. En av rutschkanorna är extra bred så att de som vill och behöver kan åka tillsammans. Underlaget på hela lekplatsen är plant och sviktande, vilket gör lekplatsen tillgänglig även för rullstolsburna.
 Det finns dessutom gungor för sittande eller liggande, ensam eller tillsammans.”  Vår nye lille vän som var med i går är rullstolsburen och här kunde han ta sig fram själv och utforska lekplatsen. Lekplatsen var verkligen toppen och jag undrar varför inte fler lekplatser görs lika tillgängliga?

Ny termin, ny kamp

Selmas skolstart går som en dans och vi föräldrar gläds med henne över att en ny, spännande och rolig värld breder ut sig framför hennes fötter. För tillfället behöver vi inte göra så mycket mer än att bara ”följa med” på hennes resa, för den verkar gå så smidigt, nästan av sig självt.

Däremot måste vi ta täten, dra, och slita, och verkligen kämpa för att Oskars vardag ska bli så bra som möjligt. I världen runt honom är det mesta tungrott och man måste böna och be, skrika och gapa för att vardagen ska bli så smidig som man önskar. Över sommaren har nästan hela nätverket runt honom raserats för att åter behöva byggas upp. Nya människor ska hitta sina roller, alla ska lära känna varandra innan arbetet kan återupptas. Mitt i denna omorganisation försvann plötsligt Oskars rätt till en resursperson på förskolan. Sedan Oskars diagnos fastställdes för snart två år sedan så har BUP och barnhabiliteringens rekommendation varit att Oskar behöver särskilt stöd i form av en resursperson när han är på förskolan. Något som vi tycker förskolan borde ta fasta på. Men icke. Den här terminen ska ansvaret för Oskar fördelas lika i hela arbetslaget. Alltså är det i dagsläget ingen som har huvudansvaret för Oskar och t.ex. ser till att handlingsplanen som finns följs och efterhand uppdateras.

Det blir allt tydligare för varje dag som går hur långt efter Oskar är i utvecklingen jämfört med andra barn. Oskar är 3,5 år och har inget talat språk, mycket begränsat kroppsspråk, kan inte kommunicera med bilder eller teckenspråk, förstår ca 10 talade ord. Han har blöja. Han kan inte klä på eller av sig själv. Han har stort behov av en lugn, trygg, tydlig och förutsägbar miljö. Han behöver stort stöd för att kunna sysselsätta sig med meningsfulla aktiviteter eftersom han inte har förmågan att leka och lära på egen hand utan lätt fastnar i ett icke-utvecklande beteende. En resursperson kan göra stor skillnad för Oskar!

Men så kom det nya chefer in i bilden som aldrig har träffat Oskar, som tror att de enkelt kan spara pengar genom att ta bort hans resursperson. Det som vi har byggt (under stor möda och mycket besvär) tillsammans med förra chefen är borta på en sekund. Dessutom kommer Oskars fantastiska specialpedagog flyttas till ett annat team, Oskars ansvarige förskolelärare har sagt upp sig och redan börjat nytt jobb och två av förra terminens vikarier som vi lärt känna är inte heller kvar på förskolan. Lägg där till att den ansvarige barnpsykologen på habiliteringen inte heller är med i teamet lägre p.g.a. omorganisationer. Den kanske största tryggheten av alla, nämligen Selma finns inte heller vid Oskar sida längre under tiden på förskolan. Var ska Oskar nu hitta trygghet? Vem ska vara hans budbärare när han själv inte kan visa vad han vill?

Vi jagar förskolechefen för ett möte om situationen på förskolan i höst. Jag hoppas innerligt att det inte dröjer allt för länge innan vi får möjlighet att träffas.

Jag har skrivit en sammanfattning till den nya förskolepersonalen som inte känner Oskar så bra. Där kan de läsa om vad autism är samt vad Oskar kan/inte kan, gillar/inte gillar m.m. Även om jag vet att den personal som är på förskolan gör så gott de kan med de medel de har, så är jag rädd för att det inte är tillräckligt.

Jag hoppas de nya cheferna kan skollagen, för den kan jag!

2 § Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt
erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en
helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att
omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap
och förbereda barnen för fortsatt utbildning.

 

9 § Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver
särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras
speciella behov kräver.

Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn
eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer
att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen
se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare
ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda
stödinsatserna.

Skolflicka

Det är lite vemodigt ändå, att sommaren börjar närma sig sitt slut. Enligt almanackan ska det vara sommar någon vecka till, men känslan man får är att hösten närmar sig med stormsteg. I onsdags tog vi sommarens sista dopp på Barabadet där vi hängt många av sommarens dagar. Till helgen bommar badet igen för säsongen.

Barnens sju veckor långa sommarlov tog slut den här veckan. Fast egentligen är det inte alls tråkigt att höstterminen har dragit igång, i alla fall inte om man frågar Selma. För hon har ju börjat skolan, i förskoleklass, och trivs alldeles förträffligt! Vår lilla tjej har blivit en stor skolflicka som numera tar skolväskan på ryggen och glatt skuttar iväg till skolan full av energi och förväntan varje morgon. När hon sedan kommer hem på eftermiddagen har hon så mycket att berätta.

Vilken milstolpe i livet, första skoldagen!

Första skolveckan har varit full med lek och tid för att lära känna varandra. Det är många nya kompisar och nya pedagoger både i skolan och på fritids, och det är många nya rutiner att ta till sig. Tids nog lär väl lite mer strukturerad undervisning komma in i schemat. Innan sommarlovet fick barnen en liten sommarläxa där de skulle skriva ner vad de vill lära sig i skolan. Så här blev Selmas lista:

Selma tycker att hon redan kan räkna plus och skriva stora bokstäver, så får hon välja vill hon börja direkt med minus och små bokstäver 😉

Selma går i en liten skola för årskurs 0-3, och det är endast en klass i varje årskurs. Det känns tryggt att låta Selma börja sin skolresa här. Det verkar vara en lugn och familjär miljö och vi har bara hört gott om skolan. Dessutom ligger den precis intill Oskars förskola så det är smidigt när barnen ska lämnas och hämtas. Selmas klass består av 23 barn, 12 pojkar och 11 flickor. Endast två barn har samma namn; Selma G och Selma K 🙂 Och dessa två Selmor har redan funnit varandra och leker som om de känt varandra hela livet. Igår kväll fick vi möjlighet att lära känna Selma G och hennes föräldrar och även alla de andra barnen och deras mammor och pappor. Några driftiga föräldrar ordnade en klassträff vid lekplatsen. Där hade vi picknick, och vi vuxna gick runt och pratade med varandra medan barnen lekte. Det blev en jätte trevlig kväll med underbart väder, glada barn och många nya bekantskaper.

Lekoseum

Igår gav vi oss iväg på en liten tågutflykt till Osby och Brio-museet Lekoseum. Det blev en dag helt i Oskars smak. Han fick åka tåg, titta på tåg och leka med tåg. Vi avslutade utflykten med ett besök på en av hans favorit hamburgerrestauranger när vi kom tillbaka till Malmö.

Både vi och barnen gillade den kombinerade utställnings- och leklokalen. Tänk om vi kunde lyckas få tag på ett Nicke Nyfiken-tåg till Oskar (tillverkat 2001).

En trappa ner fanns den fina tomteverkstaden som gjorde stort intryck på Selma.

I två gamla tågvagnar fanns det bl.a. modelljärnvägar att titta på.

Vi hann med ett väldigt kort besök i leksaksbutiken innan vårt tåg gick hem. Hade vi haft mer tid på oss hade vi säkert handlat lite fler delar till Oskars tågbana. Men några små saker blev det, bl.a. hittade maken ett av ”sina” lok. På kvällen blev det lek med tågbanan hemma.

Farmacihistoriska museet

Jag har haft det stora nöjet att få besöka Farmacihistoriska museet i Stockholm. Jag och mina kollegor fick en guidad visning där i onsdags. Det var en mycket engagerad och kunnig gammal apotekare som visade oss runt.  Vi fick börja med att se ett stort …

En resa tillbaka i tiden

Idag har vi varit på trevlig tågutflykt tillsammans med svärföräldrarna, svågern och barnens kusin. Vi åkte med det gamla ångtåget mellan Brösarp och Sankt Olof. Turen på 13 km enkel väg gick via Ravlunda och Vitaby. Det var väldigt trivsamt att skumpa fram genom det Österlenska landskapet och höra ångvisslan tjuta lite då och då. Lille lokförarsonen verkade väldigt nöjd med att få åka tåg.

  Vagnarna drogs av ett drygt 100 år gammalt ånglok.

Böcker med Malmö-tema

Jag har precis läst klart sista boken av Set Mattsons tre kriminalromaner som utspelar sig i Malmö under efterkrigstiden. Dessa böcker är alla både spännande och intressanta, och inte minst välskrivna. Böckerna ger läsaren mordgåtor i en historisk miljö. Just kombinationen av spänning, historia och det lokala tilltalar mig väldigt mycket. Det är verklighet och fantasi förenade på ett bra sätt.

Den sista delen i trilogin är ”Fruktans tid”. Precis som i de andra två böckerna får man följa Douglas Palms på polishuset i Malmö och hans arbete med att lösa en mordgåta. Fallet i boken är kopplat till nazismen och de personer som skyddade och hjälpte nazister efter andra världskrigets slut. Mordgåtan i sig är kanske inte den mest häpnadsväckande historien man kan tänka sig, men tillsammans med en skildring av Malmö från en svunnen tid blir boken väldigt bra.

 

Jag tror bara att jag hann läsa en enda skönlitterär bok under vårterminen. Det var ”Så länge jag minns” av Petra Holst. Precis som hennes tidigare bok ”Jag brukade drömma om dig” utspelar den sig i Malmö. Men den här boken har en helt annan handling. Boken har en ovanlig vinkling där man får följa en äldre dam och hennes lilla mysterium som ger tillbakablickar på livet Malmö när hon var ung. Det är en mysig och varm bok som berör utan att jag vet riktigt varför.

”Det händer sällan något utöver det vanliga i 82-åriga Signes liv. Varje dag handlar hon en kaka till elvakaffet och ofta åker hon till minneslunden och pratar med sin döde make. Men en dag förändras allt. Vid fruktdisken på Hemköp möter hon sin ungdomsförälskelse Fabian. Problemet är bara att han inte har förändrats ett dugg det senaste halvseklet och att han inte känner igen henne.

….

Medan hösten faller över Malmö tänker Signe tillbaka på den där magiska sommaren 1947 då hon träffade Fabian, konstnären som inte var lik någon annan. Han stormade in i hennes tillvaro, öppnade dörrar till en spännande värld och var i hennes ögon lika bländande som solen.”

Hos Pippi, Emil, Ronja och alla de andra

Jag, barnen och mamma och pappa har varit två dagar i Vimmerby på underbara Astrid Lindgrens Värld. Vilket bra ställe det är! En fantastisk plats med den bästa mix man kan tänka sig av lek, bus, skratt, spänning, och äventyr. Det finns så många fina miljöer i denna stora park. Varje sagovärld förmedlar sin speciella känsla, och hela parken omsluts av en gammaldags, småländsk charm genom alla trähus, gärdsgårdar och gamla arbetsredskap.

Emil i Lönneberga

I Katthult fick vi se när Emil fastnade med huvudet i soppskålen och när han hissade upp Ida i flaggstången. Vi tittade in i boningshuset och i snickarboden.

Pippi Långstrump

 Pippi fick besök av pirater. Selma satt längst fram i publikhavet medans Oskar höll sig på behörigt avstånd.

Karlsson på taket

Lek bland hustaken uppe hos Karlsson. Alldeles nedanför var scenen och efter föreställningen gav sig Karlsson och Lillebror ut bland barnen.

Madicken på Junibacken

Det blev en titt in i Madickens skola innan föreställningen började.

Bröderna Lejonhjärta

Nya Törnrosdalen och Körsbärsdalen var otroligt fina och föreställningen berörde.

Lotta på Bråkmakargatan

 Detta är den ”riktiga” Bråkmakargatan där filmerna om Lotta spelades in i början av 90-talet.

Nils Karlsson pyssling

Här var allting jättestort och vi kände oss verkligen som små pysslingar.

Ronja Rövardotter

 Vid Mattisborgen fick vi se Ronja, Birk, alla rövare och små rumpnissar.

Saltkråkan

Saltkråkan är en åktur inomhus genom uppbyggda scener från ”Vi på Saltkråkan”. Detta sago-”tåg” blev en stor favorit hos barnen.

Rasmus på luffen

Vi såg föreställningen där Rasmus fick ett nytt hem.

Den lilla lilla staden

Den lilla lilla staden är Vimmerby i miniatyr så som det såg ut när Astrid Lindgren var ung.

Lekplatser

På många platser i parken finns det ställen för lek. Stenarna som sprutade vatten var extra roliga.

Oskar var nöjd och glad hela tiden. Teaterförställningarna var inget för honom så det var alltid någon av oss som gjorde andra saker med honom när Selma ville se på teater. Så länge barnvagnen, mobiltelefonen och lite fika finns till hands så är han nöjd. Oskar valde en leksaksbuss i en av affärerna, och bussen tyckte han om att pilla med i vagnen.  Den långa bilresan till och från Vimmerby var heller inget problem. Oskar älskar att åka bil och oftast somnar han i bilen. Selma är som alltid väldigt lätt att ha med på sådan här saker, även om hon har mycket spring i benen ibland. Det blir aldrig bråk eller några sura miner och hon förstår när vi ibland måste anpassa oss lite extra efter Oskar.

Oskar tyckte om sin nya buss och att titta på lyckohjulet och dess siffror som snurrade.

Vi övernattade i stugbyn precis intill Astrid Lindgrens Värld. Stugan var inte särskilt stor, men ändå tillräcklig för oss fem. På morgonen åt vi frukost på Majkens mat inne på Astrid Lindgrens Värld och kunde därefter gå direkt in i parken och utforska den lite extra innan den stora entrén öppnade kl 10.

Vår lilla Ekebo-stuga.

Frukost på Majkens mat.

På väg till Vimmerby stannade vi till på karamellkokeriet i Mariannelund.