Ny förskola

I veckan fick vi information om att Oskars dagis ska stängas den siste januari och att det sedan kommer att rivas någon gång under 2018. Förskolan startades upp kring 2010 som en tillfällig förskola i väntan på att en ny, stor, permanent förskola skulle byggas. Planen för den nya förskolan har hela tiden ändrats och skjutits upp så vi har sett den tillfälliga förskolan som en permanent lösning under den tid våra barn är i förskoleåldern. Men nu är det alltså bestämt att det ska börja byggas en ny förskola och den gamla ska rivas. Det tar dock 3 år från att den gamla rivs tills den nya är klar, så Oskar måste börja på en ny förskola. Som tur är flyttar hela barngruppen och personalen tillsammans till den nya förskola. Först var det tydligen tänkt att splittra barnen och placera ut dem på olika förskolor i området, vilket hade känts som en riktig katastrof. Så den här lösningen känns ändå okej, även om vi helst hade velat att den nuvarande förskolan hade fått vara kvar några år till. Oskar går nu på en liten förskola med plats för 36 barn uppdelade på två avdelningar. Just nu är både han och vi föräldrar väldigt nöjda med hur det fungerar på förskolan och Oskar trivs jättebra. Det kommer säkert att bli en stor omställning för honom att flytta till en ny stor förskola. Den nya förskolan består av 8 avdelningar med plats för 160 barn. Så skillnaden kommer att bli stor.

Eftersom vi inte kan göra något åt den förestående rivningen av förskolan så är det lika bra att börja blicka framåt och försöka förbereda Oskar så bra det bara går. Idag tog vi oss till förskolan för att se hur den ser ut utifrån och vi undersökte gården. Jag tänker att det är bra att redan nu börja vänja Oskar vid den nya förskolan. Så småningom ska han få se hur den ser ut inuti också och personalen har lovat att flytta med så många saker som möjligt som Oskar tycker om och känner igen. Oskar har t.ex. en favoritsoffa på förskolan som de lovar ska följa med i flytten.

Förskolan ligger precis intill Burger King, vilket säkert kommer innebära en del utmaning. Oskar älskar ju maten därifrån så han vill säkert äta där varenda dag. Även Coop ligger intill och Oskar vet att favoritgodiset finns där. Idag blev det en sväng inom båda ställena för att handla lördagsgodis och kvällsmat, men det kan vi ju inte göra varenda gång i samband med dagislämning och hämtning.

 

Enligt en artikel från Sydsvenskan tidigare i år kommer antalet skolbarn i Malmö att öka med 28% under de kommande tio åren, så visst förstår man behovet av fler/större förskolor och grundskolor när ytterligare 9500 barn ska tas om hand. 2021 ska den nya förskolan vara klar och då ska även Selmas nya skola var klar. Det ska bli en F-9 skola med plats för 650 elever. Idag är Selmas skola en liten och trygg F-3 skola med knappt 100 elever som är en av Malmös minsta skolor. Det är en sådan förmån att nästan mitt i stan få ha en liten ”landsortsskola” där alla barnen känner varandra. Det var lite av en dröm som tyvärr var för bra för att vara sann. Men samtidigt kommer det att kännas tryggt att Selma kommer få gå på den nya skolan, alldeles i vårt närområde ända upp till 9:e klass. Det är inte alla av Malmös högstadieskolor som har så gott rykte så jag undviker gärna att skicka iväg Selma till en stor stökig skola när hon ska börja högstadiet. Jag hoppas att Selmas nya skola kommer bevara den goda stämningen och tryggheten även när den har byggts ut och blivit större. Var Selma och hennes klass ska ta vägen under tiden den nya skolan byggs vet vi inte ännu.

Eftersom jag är lite intresserad av vårt områdes historia så har jag läst på lite kring det nya skolområdet som ligger alldeles intill den nuvarande förskolan och skolan. Marken har tidigare varit övningsfällt för militären och sedan flygfält med hangarbyggnad. När Bulltofta flygplats lades ner och flyttades till Sturup i början av 1970-talet tog Malmö kommun över marken. Den stora hangaren finns kvar och har under en tid varit ett bygg-gymnasium. Så här står det i stadsbyggnadskontorets plan för den nya skolan:

”Det finns ett kulturhistoriskt värde i den stora, före detta hangarbyggnaden, samt i den tillhörande öppna asfaltsytan för uppställning av flygplan i anslutning till hangaren. Byggnaden och uppställningsplatsen tillhörde Bulltofta flygfält, som invigdes i september 1923. På 1930-talet var Bulltofta en av Europas viktigaste flygplatser.”

”Hangarbyggnaden planeras byggas om till grundskola, för årskurs F-9.”

”Då byggnaden är av visst kulturhistoriskt intresse är en bestämmelse införd i planförslaget som anger att ändringar av byggnaden ska utföras varsamt så att byggnadens ursprungliga funktion är avläsbar. Värdefulla karaktärsdrag att ta tillvara är byggnadens volym samt östra delens takform och pyloner med vajrar som bidrar till den karaktäristiska siluetten.”

 (Bild från http://www.transairsweden.com)

Böcker med Malmö-tema

Jag har precis läst klart sista boken av Set Mattsons tre kriminalromaner som utspelar sig i Malmö under efterkrigstiden. Dessa böcker är alla både spännande och intressanta, och inte minst välskrivna. Böckerna ger läsaren mordgåtor i en historisk miljö. Just kombinationen av spänning, historia och det lokala tilltalar mig väldigt mycket. Det är verklighet och fantasi förenade på ett bra sätt.

Den sista delen i trilogin är ”Fruktans tid”. Precis som i de andra två böckerna får man följa Douglas Palms på polishuset i Malmö och hans arbete med att lösa en mordgåta. Fallet i boken är kopplat till nazismen och de personer som skyddade och hjälpte nazister efter andra världskrigets slut. Mordgåtan i sig är kanske inte den mest häpnadsväckande historien man kan tänka sig, men tillsammans med en skildring av Malmö från en svunnen tid blir boken väldigt bra.

 

Jag tror bara att jag hann läsa en enda skönlitterär bok under vårterminen. Det var ”Så länge jag minns” av Petra Holst. Precis som hennes tidigare bok ”Jag brukade drömma om dig” utspelar den sig i Malmö. Men den här boken har en helt annan handling. Boken har en ovanlig vinkling där man får följa en äldre dam och hennes lilla mysterium som ger tillbakablickar på livet Malmö när hon var ung. Det är en mysig och varm bok som berör utan att jag vet riktigt varför.

”Det händer sällan något utöver det vanliga i 82-åriga Signes liv. Varje dag handlar hon en kaka till elvakaffet och ofta åker hon till minneslunden och pratar med sin döde make. Men en dag förändras allt. Vid fruktdisken på Hemköp möter hon sin ungdomsförälskelse Fabian. Problemet är bara att han inte har förändrats ett dugg det senaste halvseklet och att han inte känner igen henne.

….

Medan hösten faller över Malmö tänker Signe tillbaka på den där magiska sommaren 1947 då hon träffade Fabian, konstnären som inte var lik någon annan. Han stormade in i hennes tillvaro, öppnade dörrar till en spännande värld och var i hennes ögon lika bländande som solen.”

Rundan

Tillsammans med alla arbetskamrater åkte jag igår kväll ”Rundan”, en båtsightseeing-tur på kanalen genom Malmös äldsta delar. Turen startade med en liten sväng ut i hamnen innan vi följde kanalen runt Gamla staden och Carolikvarteren. Det var en väldigt trevlig tur, och Malmö blev ännu vackrare än vanligt när staden beskådades från vattnet i den ljuvliga kvällssolen.

”Bore” – Sveriges äldsta fungerande isbrytare. Byggd i Malmö och sjösatt i slutet av 1800-talet. 

Malmöhus slott med anor från medeltiden.

Turen fortsatte förbi slottsparken. Därefter fick vi en skymt av både Casinot och Göran Perssons gamla bostad.

Efter att ha passerat under gågatans passage över kanalen gled vi förbi Malmös gamla brandstation från 1800-talet, och som än idag används för samma ändamål. Mellan träden kunde vi skymta den pampiga S:t Paulikyrkan med sitt nya tak. (Här är både Selma och Oskar döpta). Vid denna del av kanalen ligger också Malmös rättscentrum med polis och domstolar. (Bakom denna byggnad ligger huset som vi bodde i under våra första år i Malmö.)

Gammalt möter nytt. Det byggs mycket nytt i området kring Malmö centralstation.  Bl.a. nya konserthuset ”Malmö live”. 

Kunglig lunch

1876, då Oskar II var kung över Sverige och Norge, invigdes den kungliga vänthallen på Malmös centralstation. Den användes några år in på nästa århundrade. Men sedan slutade kungligheterna nästan helt med att åka tåg och den praktfulla väntsalen har stått orörd sedan dess. Vår nuvarande kung och drottning gjorde ett snabbt besök där 1977, och det senaste kungliga besöket var när kronprinsessan Viktoria gjorde ett 15 minuters stopp på Malmö central 2009.

Nu har denna tidigare hemliga lilla sal gjorts om till restaurang, och är alltså öppen för vem som helst som är sugen på en bit mat. Jag hade förmånen att få äta lunch där tillsammans med mina arbetskamrater idag. Vi fick en bra plats för oss själva i det som tidigare varit det kungliga damrummet.

Dagens lunchmeny bestod av fem olika alternativ; räksallad med brieost, ryggbiff med pommes, lax med couscous, risotto och en soppa. Laxen som jag åt var riktigt god. Restaurangen är inte så stor men väldigt mysig. Och gör man som jag, uppskattar byggnader som andas historia och där atmosfären bär spår av gånga tider, är Bistro Royal väl värt ett besök.

Den tidigare kungliga vänthallen, numer Bistro Royal, ligger vid de gamla spåren på Malmö C.  (Bild lånad från Sydsvenskan)

Vandring i järnvägens spår

I kväll har hela familjen varit på en guidad tur genom tågens Kirseberg. Barnen fick följa med i var sin vagn och tillsammans utforskade vi de gamla järnvägsområdet precis intill där vi bor. Den trevliga turen anordnades av Kirsebergs bibliotek med entusiaster från Österlens museijärnväg.

Spåret mot Dalby, Sjöbo, Tomelilla och Simrishamn finns kvar.

Vi bor nästan mitt i en tidigare järnvägsknutpunkt. Precis längsmed vår tomtgräns gick Genarpsbanan, några hundra meter norrut  gick Simrishamnsbanan och strax väster om oss kan vi skymta kontinentalbanan till Trelleborg som ännu är i drift.

Vi tittade på Genarpsbanans gamla lokstallar som nu har restaurerats och ska bli bostäder. Selma ska flytta in här säger hon. 

Vi gick en bit längs med den gamla Genarpsbanan och vi passerade ett välbekant hus. 

Detta var tidigare Malmö järnvägs huvudverkstad och ligger vid den gamla Simrishamnsbanan. Lokverkstaden används än i dag och vi fick kika in i den enorma byggaden. Som mest jobbade det över 1000 personer på den här verkstaden.

Historievandring i Kirseberg

Igår kväll begav jag mig ut på en historievandring anordnad av biblioteket i Kirseberg. Här i Johanneslust tillhör vi Malmös norra stadsdel Kirseberg. Jag som tycker det är väldigt spännande och intressant med lokalhistoria uppskattade denna guidade tur genom Kirsebergs gamla delar eller ”Backarna” som de också kallas. Vi fick flera spännande människoöden berättade för oss, fick se gamla hus med intressant historia, fick höra att den tidigaste versionen av filmen ”Rännstensungar” delvis är inspelad här, fick veta att flera svenska OS-brottare kommit från Kirseberg och mycket, mycket mer.

Vandringen började vid vattentornet. Det byggdes 1879 och användes endast en kort tid som just vattentorn. Under första världskriget gjordes det om till nödbostäder och har sedan dess fungerat som bostadshus.

Strax intill vattentornet vid nuvarande Garnisonsplanteringen (även kallad ”Tjyvaparken”) finns en minnessten som visar att detta en gång i tiden var en begravningsplats. Uppskattningsvis är 4000 människor begravda här, bl.a. stadens fångar och de kvinnor som brändes på bål i Malmö under 1500- och 1600-talens häxprocess.

 

Det här kvarteret byggdes i början av 1900-talet när bostadsbristen var stor. Det blev en- och två-rumslägenheter till ca 250 arbetarfamiljer. Under 1960- och 1970-talen var bostäderna nedgågna och användes av socialen. De fina små trädgårdarna på innergården asfalterades bort. Nu har husen rustats upp och består bl.a. av flera fina fem- och sex-rums lägenheter i två plan.

 

En gammal fabrik som nu är omgjord till ett två-bostadshus.

 

Det finns flera pittoreska gator i Kirseberg med fina gamla gathus. Husens baksidor bildar dock en mindre fin fasad.

 

Kirsebergsanstalten är en ganska mäktig byggnad ritad av arkitekten Gustaf Lindgren som också ritat många kända byggnader i Stockholm. Anstalten ersatte 1914 det fängelse som låg i Malmöhus slott.

 

Efterföljaren uppfyllde inte förväntningarna

Andra delen i Set Matssons serie om Malmökonstapeln Palm är utläst. ”Svekets offer” var dock inte i samma klass som ”Ondskans pris”.

Det är inte så ofta som jag har tid eller ork att läsa just nu. Men jag har alltid en bok liggandes på nattduksbordet och ibland händer det att jag hinner läsa några sidor på kvällen innan ögonlocken faller igen. Igår läste jag ut ”Svekets offer” av Set Mattson. Det är en fristående uppföljare till ”Ondskans pris”. Böckerna handlar om kriminalöverkonstapel Douglas Palm och utspelar sig i 1940-talets Malmö. Första boken var väldigt bra så det var med stor förväntan som jag började läsa den andra delen. Historien i ”Svekets offer” levde dock inte alls upp till mina förväntningar. Ser man på boken som en kriminalroman är den oerhört platt och spänningslös. Stora delar av boken känns som långa transportsträckor, och med hänsyn till mordgåtorna tillför dessa sidor inte särskilt mycket. Däremot är boken en utmärkt skildring av hur det var i Malmö under åren strax efter andra världskrigets slut. Det politiska läget med rädslan för kommunisterna får stor plats i boken, liksom motstridigheterna mellan de olika grupperna bland arbetarna på Kockums. Miljöer och platser återges på ett trovärdigt och välskrivet sätt. För mig som Malmöbo känns det som att vandrar genom Malmö så som det nog måste ha tett sig för nästan 70 år sedan.

Ett dött spädbarn hittas i Pildammsparken och polisen försöker finna föräldrarna. Men det är inte den enda gåtan som boken har att bjuda på.

Gympa i gamla lokverkstaden

Vi bor strax intill ett gammalt järnvägsområde som tyvärr har förfallit ganska mycket och många av de gamla byggnaderna är borta. Men just nu är lokstallarna under uppbyggnad och ska bli bostäder och i den gamla lokverkstaden huserar Friskis & Svettis. Idag gick jag och barnen dit för att vara med på familjegympan som anordnas varje söndagförmiddag.

I denna byggnad har ångloken blivit putsade, smorda och tömda på aska. På området fanns det också vattentorn och kolbrygga som försåg loken med kol och vatten. Den gamla lokverkstaden uppfördes i mitten på 1910-talet och har alltså snart stått här i ett helt sekel.

Det är kul och lite häftigt att dessa speciella gamla byggnader finns kvar och används till gympa.

Skånska flygflottiljen

Under hela min barndom har jag kunnat se och höra militärflygplanen från den kungliga skånska flygflottiljen F10. Minnena av det dova, mullrande ljudet från planen under övningarna när de kom flygandes strax över huvudet på oss är lätta att framkalla. När jag växte upp, bara några kilometer från landningsbanorna i Barkåkra, var flygen en lika självklar del av den omringande miljön som havet och stranden, eller potatisåkrarna och hagarna, var. Det var inte något som jag direkt reflekterade över. Men annat måste det ha varit under beredskapsåren på 1940-talet när den skånska flygflottiljen grundades mitt under rådande världskrig. Då, vid F10s begynnelse var flygflottiljen placerad på Bulltoftafältet i Malmö istället, bara ett stenkast från där jag bor idag. Även om Sverige aldrig hade en aktiv roll i kriget så har jag förstått att det rådde stor aktivitet här i området. I mitt senaste loppisfynd, en bok om flyget på Bulltofta kan man läsa ”Högsta beredskap innebar att flygplan ständigt måste vara omedelbart startberedda, och detta fick sannerligen befolkningen runt Bulltofta erfara. För att hålla motorerna på J 20 varma måste de varmköras med jämna mellanrum, med undantag för natten, eftersom man inte flög i mörker. Emellertid började varmkörandet redan innan gryningen för att första start skulle kunna ske så snart det ljusnade. Varmkörningen tog 20-30 minuter och avslutades med att motorn ”kördes upp”, det vill säga en kort stund på högt varv. Sömnen blev säkert inte den bästa för många människor runt Bulltofta.”

Den 20-21 juni 1944 nödlandade 25 amerikanska bombplan på Bulltofta. Efter bombuppdrag över Tyskland valde många piloter att hellre landa sina skadade flygplan i Sverige än att chansa på att kunna nå England. Vårt radhusområde kan skymtas högst upp i bilden.

Planen tvingades att landa riktigt nära bostadshusen!

Mitt loppisfynd innehållande en del bilder över området vi bor i. Se så nära flygplatsen låg.

Är det inte lite lustigt ändå att jag ser så många ”samband” och känner så starkt för vårt hus och området vi bor i. Vi var och tittade på ”vårt” hus när det var till salu våren/sommaren 2009. Då var husmarknaden på topp och budgivningen skenade iväg redan innan vi ens hunnit fundera på att lägga ett bud. Men drygt två år senare när Selma var runt ett år och vi verkligen började att fundera på hus var det till salu igen, men då utan andra spekulanter. Det var nog på något vis meningen att huset skulle bli vårt. Efter det har det ju visat sig att barnbarnet till husets första ägare (Alfred Oskar) som vi nu har kontakt med, kände min farfar och numera bor precis intill där min farfar bodde. Samtidigt som jag bor i hans farfars hus med en ny liten Oskar. Området hade förr anknytning till järnvägen som passerade precis utanför vårt hus, vilket är kul eftersom jag är gift med en lokförare. Nu har jag även insett att området har en anknytning till flygflottiljen F10 som efter kriget flyttades till Barkåkra, min födelseort.

Som en liten by mitt i stora staden

Att bo i en stad med ca 300 000 invånare kan faktiskt kännas som att bo i vilken liten by som helst!

Vi har bara några minuters cykelväg till Värnhemstorget och dess utbud av restauranger, shopping, bio mm, och fortsätter man ytterligare några minuter är man mitt i Malmös centrum. Allt man kan önska når man snabbt och lätt antingen till fots, med cykel, buss eller bil. Havet och stranden breder ut sig bara några kilometer bort, och på mindre än en timme är vi på Kastrup eller mitt i hjärtat av Köpenhamn. Men av storstadspulsen märker vi ingenting när vi öppnar vår ytterdörr. Utanför huset hör vi barnen skratta och leka. De springer och cyklar fritt på ”gränden” mellan husen. Vi kan sitta ute i trädgården och höra fåglarnas kvitter och känna grannarnas grillos, precis som i vilket litet villakvarter som helt. Här, i det gamla egnahemsområdet från förra seklets början, har vi hittat vår plats på jorden. Här ska våra barn växa upp, och här ska grunden till en trygg barndom byggas. Visst kan jag slås av tanken på allt hemskt som ibland händer i en storstad och alla faror som kan dyka upp. Men jag har bestämt mig för att också se alla möjligheter, som jag tror överväger eventuella risker. Här blir den kulturella mångfalden en del i vardagen, här finns tillgång till alla sorters skolor och utbildningar, en uppsjö av fritidsaktiviteter väntar på den som vill testa, och redan från starten kan det lilla barnet vänja sig vid och förstå den stora värld som väntar runt hörnet.

”Byafest” mitt i stan! I år fyller vår lokala villaförening 95 år. Det firades igår med grillad korv, fika, trubadurer, ponnyridning, fiskdamm m.m. Helt kostnadsfritt för alla medlemmar.

Goda grannar! En snäll granne hade hört talas om våra foton från förr och ville gärna kika på våra bilder samtidigt som han delade med sig av sina.