Termin 6 avslutad

Höstterminen har avslutats med två stora tentor i måndags och tisdags. Det har varit krävande dagar som verkligen tagit på krafterna. Därför kändes det extra skönt när jag igår fick beskedet att jag klarat båda proven!

Måndagens OSCE-test (Objective Structured Clinical Examination) var en riktig pärs. OSCE är en praktisk/muntlig form av tentamen, den här gången med tio stationer (rum). På varje station hade man 5 minuter på sig. Jag fick sämsta möjliga start och var helt säker på att jag inte klarat första stationen. Man var tvungen att klara samtliga 10 stationer för att bli godkänd. Vi fick inte veta under provets gång om vi klarat stationerna eller ej. Resultatet fick vi först i fredags, fyra dagar senare.

Station 1 – Urinsediment: Här skulle man titta på urinprov i mikroskop. Jag kunde identifiera och namnge de olika cellerna och de olika typerna av cylindrar som bildas vid njurskada. Men jag kände att jag inte alls hade koll när det gällde att ställa diagnos. Men på något sätt har läkaren som bedömde mig ansett att jag ändå har tillräckliga kunskaper i ämnet.

Station 2 – Sköldkörtelundersökning: På den här stationen var det en patient vars sköldkörtel (tyreoidea) man skulle undersöka. Det finns ett slags schema för vad som ska ingå i en sådan undersökning, så det var bara att försöka minnas det och göra så gott man kunde. Jag har aldrig tidigare känt på, eller bedömt, en förstorad sköldkörtel men någon gång ska vara den första, och det blev nu under examinationen.

Station 3 – Hjärta: Här skulle man göra en komplett manuell hjärtundersökning på en patient. En noggrann hjärtundersökning är svår att hinna med på 5 minuter så det gällde att vara snabb. Det första man ska göra är att titta på hur patienten verkar må. Är patienten andfådd, finns det ödem som t.ex. bensvullnad, går det att se någon halsvenstas som kan tyda på dålig hjärtfunktion? Man ska lyssna över halsartärerna, ta pulsen, känna på bröstkorgen samt försöka känna hjärtspetsstötar (iktus) och bedöma dess kraft. Och så klart ska man lyssna på hjärtat med stetoskop, och då lyssna över hjärtats fyra klaffar för att hitta ev. blåsljud. Jag hittade ett blåsljud över aortaklaffen som jag bedömde som en aortastenos, d.v.s. en förträngning på aortaklaffen. Blåsljud på hjärtat uppkommer när någon av klaffarna inte kan öppnas tillräckligt mycket (stenos) eller inte håller tillräckligt tätt (insufficiens).

Station 4 – EKG- och spirometritolkning: På den här stationen gick tiden verkligen fort. På 5 minuter skulle man på ett systematiskt sätt tolka två olika EKG-undersökningar och en lungfunktionsundersökning samt ställa diagnos enligt utfallet av varje undersökning. Man skulle alltså tänka högt och berätta hur man läser av undersökningarna och sedan redogöra för bakomliggande sjukdom. Att göra en systematiskt EKG-tolkning inkluderar väldigt många steg, och när man inte är så van är det svårt att göra det snabbt. Men jag lyckades identifiera ett förmaksflimmer, en högersidig hjärtinfarkt och KOL.

Station 5 – Rapportering enligt SBAR: Här gällde det att snabbt läsa på om en patient som kommit in på akuten (ca 1 A4-sida med text) och plocka ut den viktigaste informationen och kortfattat och strukturerat rapportera sökorsak (S), bakgrund (B) (tidigare sjukdomar, läkemedel m.m.), aktuell situation (A) (symtom, undersökningsresultat, provsvar m.m.) samt rekommenderad åtgärd (R). På akuten ska en sådan överrapportering helst inte ta mer än 45 sekunder.

Station 6 – Hjärt-lungräddning: I det här rummet krävdes korrekt utförd HLR på docka. Man skulle kontrollera medvetande, fria luftvägar och andning, utföra korrekta hjärtkompressioner och inblåsningar, samt använda defibrillator. Till dockan var det kopplat en mätare som registrerade antal godkända kompressioner och inblåsningar. Både kraft och hastighet bedömdes. Jag var väldigt rädd för att inte klara detta eftersom jag vet att jag varken är särskilt stark, snabb eller uthållig. Jag tog i för kung och fosterland och var helt slut efteråt.

Station 7 – Beskriva statusfynd: Detta var en av de lugnare stationerna. Man fick se fyra foton på olika undersökningsfynd. Dels skulle man namnge fynden och dels säga till vilken sjukdom de var kopplade. Det var främst bilder på utslag/sår.

Station 8 – EKG-koppling: Här skulle vi visa att vi kunde koppla ett EKG och placera de 10 elektroderna korrekt. Inte så svårt, men lätt att göra fel i en stressig situation.

Station 9 – Neurologi: En basal neurologisk undersökning består av 27 olika test/bedömningar. Jag blev tillfrågad att utföra/beskriva fem av dessa. Bl.a. undersökning av ev. ansiktsförlamning och ev. neurologisk funktionsnedsättning i armar och fingrar. Läkaren som bedömde den här stationen avslöjade inte med en min om man var på rätt spår eller ej. Han bara stod och stirrade på en, vilket kändes väldigt obehagligt.

Station 10 – Lunga: På den här stationen var det en patient som skulle undersökas. Jag lyssnade, och lyssnade på patientens lungor helt enligt konstens alla regler och minuterna tickade snabbt. Men jag kunde inte höra något avvikande hur mycket jag än lyssnade. Jag var så säker på att det skulle finnas något som tydde på lungsjukdom. När jag tittade på hur patienten andades så kunde jag se att han använde andra andningsmuskler än normalt vilket är tecken på t.ex. KOL. En lätt KOL kan inte höras m.h.a. stetoskop. Det fick bli min diagnos vilken var rätt som tur var. Eftersom jag la så mycket tid på att lyssna och perkutera (”knacka”) på lungorna hann jag inte undersöka intilliggande lymfknutor, vilket ingår i en komplett lungundersökning. Dock sa jag till bedömande läkare att jag hade tänkt att göra det om tiden hade funnits. Läkaren var snäll och sa att min undersökning var fullt tillräcklig.

Det låter kanske inte så märkvärdigt med OSCE, men detta är det jobbigaste provet jag någonsin gjort. Jag får hjärtklappning och ont i magen bara jag tänker tillbaka på situationen. Det är så himla skönt att ha det avklarat och slippa behöva göra om.

Den skriftliga tentan i tisdags var också en prövning. Framför allt var den stressig. Det var 120 frågor som skulle besvaras på fyra timmar. Det innebär endast 2 minuter per fråga. Tentan var 60 sidor lång så det var ganska mycket text eller bilder (EKG-kurvor, röntgenbilder, tabeller, provsvar) att analysera. Det gällde att hålla ett bra tempo och inte fastna för länge på någon uppgift. Jag klarade godkänt-gränsen med ganska bra marginal, vilket känns jätteskönt. 74 poäng krävdes för godkänt och mitt resultat blev 87. Några andra betyg än godkänt delas inte ut på proven. Frågorna på tentan var inom områdena kardiologi, lungmedicin (inkl. allergi), gastroenterologi, hematologi, njurmedicin, endokrinologi (hormonsjukdomar), kärl (blodproppar) och akut neurologi. De områden som jag lyckades bäst på var lungmedicin, kardiologi och kärl. Allra sämst gick frågorna om njure och endokrinologi. Endokrinologi är väldigt intressant, men otroligt svårt. Njursjukdomar är också komplicerade men inte alls så intressanta tycker jag. Det som varit mest intressant under terminen är nog, hjärtsjukdomar, lungsjukdomar och blodsjukdomar.

Det känns lite konstigt att all undervisning i internmedicin under utbildningen är i princip klar nu, bortsett från vårdcentralsplacering under sista terminen. Jag kan ju inte påstå att jag känner mig fullärd. Det är tur att det väntar AT (allmäntjänstgöring) efter examen där man får möjlighet att repetera och komma tillbaka till de internmedicinska klinikerna.

Nu njuter jag av en veckas ledighet innan vårterminen (termin 7) drar igång den 28 januari. Tänk att jag ”bara” har 2 år kvar av utbildningen nu. (Jag har fått tillgodoräkna mig mitt examensarbete från apotekarprogrammet och kan hoppa över en termin (termin 10), vilket göra att jag läser 10 terminer istället för 11.)

 

 

 

Akuten

Sista placeringen för terminen var på akuten. Där var jag veckan innan jul samt några dagar den här veckan. Jag har varit på medicinakuten, den del av Akuten dit patienter med t.ex. bröstsmärta, andningsbesvär, infektioner och neurologiska besvär kommer. Dagarna har verkligen varit varierande, både vad gäller sjukdomar, beläggningsnivå och personal. Första dagen började inte så bra med en arrogant överläkare. Det är väldigt många läkare på akuten och det ändras från dag till dag vilka som jobbar så det är nya handledare varje dag. Det är tyvärr inte alla som tycker det är så roligt att ta hand om studenter. Men jag fick träffa flera bra läkare som har lärt mig massor. Under mina dagar på Akuten har jag fått ta egna patienter, vilket både är roligt och lite nervöst. Jag har på egen hand fått prata med patienterna och göra en första undersökning, sedan har jag stämt av med en läkare och vi har tillsammans gjort en plan för den fortsatta handläggningen, vilka ytterligare prover som ska tas och vilka fler undersökningar som behöver göras. Det tar ganska lång tid att handlägga en patient med tanke på väntetider för provsvar, röntgen m.m. Även om läkarna handlägger flera patienter parallellt så hinner de inte ta hand om så många patienter under ett arbetspass. Det är många administrativa uppgifter som också tar tid och måste göras.

Nu är det bara ett heldagsseminarium kvar på tisdag, sedan är det tentadags om en vecka. Vi har ett praktisk prov nästa måndag och på tisdagen skriftlig tentamen. Sedan blir det ett litet uppehåll innan vårterminen drar igång den 28 januari.

Gott Nytt År

Vi firade in det nya året tillsammans med goda vänner i Sjöbo. Vi var ett stort glatt gäng på 21 personer som hade en väldigt trevlig kväll tillsammans.

Jag ser tillbaka på 2018 som ett bra år för mig och familjen. Det som dock inte var så skoj var att Selmas bröt armen i somras. Men bortsett från det har året varit stabilt och bra, med många fina stunder. Alla år kan ju inte innehålla lika stora höjdpunkter. Det är inget som slår åren 2010 till 2013 då Selmas föddes (2010), vi köpte huset (2011), gifte oss (2012) och Oskar föddes (2013), eller den stora chocken det året när Oskar fick sin diagnos (2014) eller när jag tog det stora beslutet att börja studera till läkare (2015/2016). Det är skönt när livet liksom bara flyter på.

Vintern och våren 2018 minns jag som en ganska intensiv period med jobb och krävande studier. En rolig händelse var när Selma av en slump fick en liten statistroll i Lidls reklamfilm. Sommaren som gick kommer vi sent att glömma. Vilken sommar och vilken värme vi fick! Vi sov i källaren när det var som varmast. Andra sommarminnen som jag bär med mig från 2018 är veckan i Bulgarien med våra kompisar, Ölandsturen med mamma och pappa, resan till Krakow med maken, dagarna i Danmark med familjen och en sista konferensresa med kollegorna . Det blev även ytterligare en statistmedverkan för Selma, och även jag fick vara med, när de spelade in SVT-serien ”Systrar 1968” i Malmö. Under hösten gjorde vi en mysig tripp till Legoland. Men de starkaste minnena från hösten är Oskars stora framsteg; att han lärde sig skriva.

2019 blir förhoppningsvis även det ett fint och stabilt år för familjen. Jag och Selma har en resa inplanerad under försommaren som vi ser framemot. Sedan blir det säkert massa annat kul också. Mest av allt hoppas jag att 2019 innebär att alla nära och kära får vara friska och lyckliga.