Gyn-kursen avslutad

Under mina sista veckor på Kvinnokliniken har jag bl.a. varit på gynavdelningen, haft kandidatmottagning och varit på operationsavdelningen. Att ha kandidatmottagning är alltid lite nervöst. Då får vi läkarkandidater egna patienter som vi ska prata med, undersöka och handlägga, samtidigt som en läkare bedömer oss. Men det var riktigt roligt att själv få leda mottagningen och det gick förvånansvärt bra. Jag blev så glad för all positiv feedback från min handledare. I början av gynkursen tyckte jag det var ganska svårt att göra en gynundersökning, men ju fler gånger man gör det desto lättare blir det så klart. På operation fick jag följa med en väldigt trevlig och bra läkare som lät mig assistera istället för att bara stå och titta på. Jag var med vid ett kejsarsnitt och det var fantastiskt att få hjälpa till och plocka ut bebisen. Att lägga snittet och ta ut barnet tar inte många minuter, det som sedan tar tid är att lossa moderkakan och sy ihop livmodern, sy ihop hinnan runt livmodern och sedan huden. Jag fick sy sista lagret, alltså huden, vilket var väldigt kul att få göra.

Det är med blandade känslor jag nu lämnar gynekologin och obstetriken. KK är som en egen liten värld, nästan fristående från resten av sjukhuset, och jag trivdes så bra där. Men nästa vecka väntar pediatrikkursen (barnmedicin) och det är ju den jag sett fram emot mest under hela läkarutbildningen.

Det gror och växer

Jag och Selma fortsätter med vår frösådd och förkultivering av plantor som förhoppningsvis ska ge skörd i sommar. Det är ett roligt projekt att följa och just nu är det mycket som växer så det knakar. Så i lördags hade vi stor omplantering till större krukor. Nu börjar det blir riktigt trångt i våra söderfönster och det känns nästan som att vi bor i ett växthus. Naturen är så fascinerande. Lite jord, vatten och solljus så utvecklas det lilla fröet till en stor planta. Nästan som trolleri!

Vi startade i början av februari med att så körsbärstomater, paprikor och solrosor. Tomater och solrosor är väldigt tacksamma för otåliga små trädgårdsmästare. De gror lätt och växer fort. Även luktärter gror snabbt och lätt och doftar så gott när de slår ut så det har vi också sått. De tänker vi låta klättra på solrosorna.

Paprikorna tog lång tid på sig att gro. Just som vi gett upp hoppet och köpt nya paprikafrön för att börja om, så tittade de upp ur jorden. De växer inte så snabbt men har utvecklats till fina kraftiga plantor.

Samtidigt som jag köpte nya paprikafrön kunde jag inte motstå att köpa smultronfrön som Selma så gärna ville ha. Tänk att kunna plocka solvarma smultron i sommar och trä på strå. Men om paprikorna växer långsamt så är det inget mot smultronen. De gör sig ingen brådska utan tar det hela med ro.

När vi för tre veckor sedan åkte till Blomsterlandet för att fylla på förrådet av krukor och jord och även för att köpa lite vårblommor kunde vi inte motstå en titt bland alla fröer. Selma övertalade mig att köpa gurkfrön och vattenmelonfrön. Jag måste dock erkänna att jag inte var särskilt svårövertalad. Är man av det otåliga slaget så kan dessa frön varmt rekommenderas. De grodde på bara några dagar och växer rekordfort.

     

För tre veckor sedan testade vi att direktså sallad utomhus i en av våra pallkragar. Men sedan kom en rejäl köldknäpp med minusgrader flera nätter i rad.  Så igår tänkte vi så om salladen, men till vår stora förvåning så har den börjat att gro trots kylan.

Däremot satte vi potatis igår, samt sådde morötter, dill och gräslök. Jag tycker egentligen att potatis tar för stor plats i vår lilla trädgård. Men Selma insisterade på att vi måste ha potatis, för hon tycker det är så roligt när det är dags att gräva upp dom. ”Det är som att gå på skattjakt och gräva efter en skatt” säger hon. Så mormor och morfar kom till undsättning med ett dussin sättpotatis till Selma. Lite ringblomsfrön och malvafrön har vi också strött ut i trädgården.

 

Jag trivs på KK

Nu har jag har jag varit på Kvinnokliniken i fyra av sex veckor och jag måste medge att jag trivs förvånansvärt bra, nästan lite för bra. Min tanke har ju aldrig varit att bli gynekolog/obstetriker. Det räknas som en kirurgisk specialitet och dessutom är det en väldigt jourtung specialitet. Jag har ju sagt att jag aldrig ska bli kirurg och jag vill ju gärna ha en framtida tjänst där man slipper allt för många jourpass på kvällar och nätter. Men trots detta känns gyn väldigt lockande och kvalar nog in på listan över tänkbara specialiteter. Veckorna på KK har helt klart överträffat förväntningarna.

Förra veckan var jag på förlossningen och fick vara med vid tre stycken förlossningar. Det är det mest fantastiska och känslosammaste jag varit med om under utbildningen. Jag blev så rörd, nästan tårögd, av att se de små bebisarna komma till världen. Jag gick bredvid barnmorskorna som tillsammans med undersköterskorna själva hanterar alla normala förlossningar. Läkarna är bara med om det är risk för komplikationer eller då det krävs t.ex. sugklocka eller kejsarsnitt. Jag var på förlossningen på natten och var lite orolig för hur jag skulle klara det, jag som gärna lägger mig tidigt om kvällarna. Första natten var lite kämpig för det hände inte så mycket de fem första timmarna, men framåt tre-tiden på natten drog det igång. Andra natten var det ett jämnt tempo hela tiden och tiden gick väldigt fort.

Den här veckan har jag varit på gynakuten, gynmottagningen och reproduktionsmedicinskt centrum (RMC). Till gynakuten kommer kvinnor med blandade akuta gynekologiska åkommor, medan gynmottagningen tar emot planerade besök som bokats i förväg. Tyvärr är en stor del av mottagningsbesöken inställda nu i corona-tider. Men jag har bl.a. varit med på kolposkopimottagningen där man undersöker cellförändringar på livmodertappen som upptäckts efter cellprov. Med hjälp av ett särskilt mikroskop (kolposkop) bedömer man graden av cellförändring och oftast tas även ett vävnadsprov som skickas på analys. Mikroskopet som läkaren tittar i är kopplat till en datorskärm så att vi kandidater lätt kan hänga med i undersökningen och se samma sak som läkaren ser. På reproduktionsmedicinskt centrum som hjälper par med ofrivillig barnlöshet och genomför provrörsbefruktningar har jag fått var med vid uttag av ägg. Kvinnornas äggstockar stimuleras med hjälp av särskilda läkemedel och när det bildats mogna äggblåsor töms dessa på sitt innehåll och förhoppningsvis hittar man tillräckligt många ägg i den vätska som sugs ut från äggblåsorna. Jag fick även vara med på laboratoriet på RMC där jag fick en rundvisning och fick se när de befruktade ägg med spermier. Det var väldigt fascinerande att se. Tänk att man kan hjälpa naturen på traven och skapa liv på det här viset. Helt otroligt. Jag fick också titta ner i behållarna med nedfrysta ägg och spermier och det är nästan svindlande att tänka på hur många tusen potentiella bebisar det finns där på laboratoriet. Att få vara med och skapa liv och hjälpa bebisar komma till världen måste vara något av det bästa man kan jobba med. Tänk så mycket som händer innanför KK:s väggar!