Hejdå 2013

2013 kom och gick, fortare än jag någonsin kunnat ana. Så här snabbt har inget annat år rusat förbi! Av januari och februari har jag inte så många starka minnen, mer än att vi gick i väntans tider och magen den växte. Vem var han, den lille plutt som vi trodde skulle titta ut i början av mars månad?

Januari 2013: Bebismagen i vecka 30. Februari 2013: Lillebrors säng står bäddad och klar, och storasyster passar på att prova den.

De första veckorna i mars passerade utan minsta antydan till att bebisen ville titta ut. Istället fick vi ta emot två tunga besked; en kär vän till mig blev väldigt dålig och fick en chockartad sjukdomsdiagnos, och bara en vecka senare gick en släkting till familjen hastigt bort. Men den 24 mars lös världen upp och den lille kille som vi väntat på så länge bestämde sig för att komma ut. Helt plötsligt låg han där på mitt bröst, världens finaste Oskar, 49 cm och 3850 gram ren och skär lycka!

Mars 2013. Första kramen av många, många…

Jag måste nog erkänna att den berömda ”tvåbarnschocken” drabbade även mig. Hur skulle det över huvud taget vara möjligt att ge två barn uppmärksamhet, hjälp och närhet samtidigt? Och det när man själv var så totalt slut på grund av sömnbrist och kämpig amning? I början kände jag mig väldigt otillräcklig. Men så klart hittar man nya lösningar och rutiner som får allt att fungera, för det mesta. Och när det inte fungerar så tar man ett djupt andetag och tänker på hur lyckligt lottad man är som har två så fina guldklimpar, och så orkar man lite till. Den kärlek och lycka som finns i barnen övervinner allt annat!

 April 2013. En månad gammal bebis. Vi myser mest i soffan om dagarna och vi börjar  komma in i det nya livet som fyra. 

I maj månad, närmare bestämt den 17 maj, startade jag den här bloggen. Aldrig hade jag trott att det skulle bli så skoj att blogga. Det som först mest var tänkt att bli en läkemedelsrelaterad blogg blev fort även lite av en dagbok där också vardagslivet får stor plats. Jag har upptäckt att det är minst lika roligt och utmanande att fota och ta bra bilder ur fina vinklar som det är att skriva och få till en intressant text. Bloggen har de senaste månaderna haft i snitt nästan 150 unika läsare i veckan, med rekord förra veckan på 171 läsare. Det enskilda inlägg (alltså inte startsidan inräknad) som flest läsare har klickat sig fram till är det som handlar om att Nezeril till små barn försvinner. Det har visats 284 gånger.

Maj 2013 var också månaden då trädgårdspysslandet tog fart och vi började drömma om egna jordgubbar.

Juni började med barndop. Det var en hel del jobb med att få allt till att klaffa men vi blev nöjda med resultatet och hoppas även att gästerna uppskattade dopkalaset. Prästen var minst sagt speciell och bjöd på en dopceremoni av det lite ovanligare och roligare slaget. Midsommar var också en av höjdpunkterna som juni månad bjöd på. I år var vädrets makter på vår sida och det blev ett härligt midsommarfirande med blommor i håret, dans kring midsommarstången, glada spelmän och god jordgubbstårta.

Juni 2013 inleddes med Oskars dop.

I juli njöt vi av fint sommarväder och roliga utflykter. Vi gjorde bla. en lyckad tripp till Zoo, och roade oss på Sjöbo marknad. Men bästa minnet av denna månad är de lata, sköna sommardagarna hemma hos mina föräldrar i Vejbystrand. Så härligt det var med bad i havet, middagar på altanen och lek och bus i trädgården.

Juli 2013. Skål för sommaren 2013 käre morbror!

Augustis höjdpunkt var vår lilla resa över Östersjön. Ett riktigt litet äventyr som visade sig gå hur bra som helst. Detta var vår första semestertripp med två små barn och vi var till en början lite smått nervösa över att ge oss iväg. Men allting gick galant och vi hade några väldigt roliga dagar i Polen.

Augusti 2013. Härliga dagar i norra Polen.

Det största som hände under 2013 var så klart Oskars födelse, och det finns inget annat under året som kan mätas med det. Men om man ändå ska utse det näst största minnet från 2013 så blir det vår härliga semestervecka på Mallorca. En vecka som bjöd på massor av god mat, massor av bad och massor av minnen för resten av livet!

September 2013. En härlig semestervecka på Mallorca tillhör årets höjdpunkter.

Oktobers stora händelse var utan tvekan 3-årskalasen för Selma. Som hon väntat på att få fylla år. Hon firades ordentligt, både på själva födelsedagen och så några dagar i förväg med ett kalas för släkten och ett kalas för dagiskompisarna.

I oktober 2013 bjöd vi på 3-årskalas.

November var som november är mest, en lång grå transportsträcka till julen. Men lite skoj hittade vi på, som ett par trevliga restaurangbesök och bad på nya äventyrsbadet i Lund. Vi passade också på att ta lite julkortsfoto. Denna fotografering blev lite av en pärs. Min illusion om fina bilder med syskon hållandes varandra i handen, klädda i tomteluvor och fina kläder sprack fort. Men tillslut, efter många försök och mycket tålamod, fick vi till både roliga och fina bilder.

November 2013. Kaosartad julkortsfotografering. Storasyster vägrade till en början att vara med på bild.

Största minnet från December är så klart julen. Oskars allra första jul, och första julen då Selma verkligen förstod och gick in för firandet till 100%. Så kul det var att uppleva hennes förväntan och lycka över tomten och julklapparna. Under decembers sista dagar klarade Oskar av att krypa lite, och jag anar nu att det kommer bli fullt ös från hans sida under 2014.

December 2013. Underbar jul!

De senaste åren har bjudit på så många speciella händelser. 2010 hade vi lyckan att bli föräldrar till finaste lilla Selma, 2011 flyttade vi in i vårt hus som är så nära ett drömhus vi kan komma, 2012 gifte vi oss under en mysig helg på Örenäs slott och 2013 fick vi återigen uppleva den enorma lyckan över att bli föräldrar när fantastiske lille Oskar kom till världen. 2014 har nog inga lika stora upplevelser att bjuda på för vår del, men jag vet redan nu att det kommer att bli ett väldigt, väldigt spännande år. Under kommande år blir det dags för mig att börja jobba igen, och det blir ju så klart med blandade känslor. Nya roliga utmaningar väntar på arbetsfronten samtidigt som det kommer kännas i mammahjärtat när minstingen ska skolas in på dagis. Under 2014 väntar lilleman också på en mindre, okomplicerad operation, som han kommer klara galant. Men själv bävar jag lite för ögonblicket då han rullas in på operation och vi måste stanna utanför och vänta. Sommaren 2014 kommer att bjuda på mycket skoj, det vet jag redan nu. Två utlandsresor är redan inplanerade och så förstås lillebror Tobias storslagna bröllop. Ett bröllop där jag fått den stora äran att vara toast madame, en uppgift som jag tar mig an med stor glädje och stort engagemang. Jag välkomnar 2014 med öppna armar och önskar er alla en riktig bra start på det nya året och ett gott slut på 2013!

Gott Nytt År!

Den årliga shoppingutflykten

Igår bar det iväg till Ullared för den årliga shoppingen på Gekås. Det har blivit lite av en tradition att jag, mamma och mormor åker dit under någon av mellandagarna. I år fick vi även sällskap av min ena bror. Oftast är det väldigt få besökare där just mellan jul och nyår, men i år var det betydligt mer folk än det brukar vara. Det var dock inga köer in till varuhuset, till provrummen eller toaletterna. Däremot blev det lite köande i restaurangen och sedan 20-30 minuters väntan i kassorna på väg ut när vi var klara för dagen.

Strax innan klockan 7 på morgonen styrde jag kosan norrut. Efter lite frukost och bilbyte hemma hos mamma och pappa hämtade vi upp mormor i Halmstad och ungefär klockan 10 började min intensiva shoppingjakt. Klockan 12 blev det en kort lunchpaus i restaurangen på plan 3 och prick klockan 15 ställde jag mig i kassakön för att betala. Då hade jag hunnit med att fylla kundvagnen med råge. Mycket barnkläder blev det, och en hel del kläder till mig själv också. Ibland hittar man nästan ingenting alls och andra gånger, som igår, hittar man hur mycket som helst. Mycket är väldigt billigt, men inte allt. Man blir nästan lite ”fartblind” och snappar åt sig lite mer än man kanske tänkt från början. Tusenlapparna flyger fort iväg. Men jag är mer än nöjd med inköpen och längtar redan till nästa års shoppingtur. Fast jag är allt lite sugen på att locka med maken till Gekås redan i vår, men det än nog lättare sagt än gjort!

Trots att det precis varit julafton med ett överflöd av saker till barnen så går det bara inte låta bli att handla lite till. Pärlplattorna och lekleran uppskattades väldigt mycket av Selma. Oskar fick bl.a. haklapp, tallrikar, badlakan och badponcho. 

Fina bodys till Oskar för 30-50 kr/st, byxor för 35 kr/st, tröjor för runt 50-lappen och fina billiga strumpor.

Jag gillar verkligen alla Alfons Åberg-kläder som finns på Gekås.Men lite trist är det att det bara finns Alfons på pojkkläderna och bara Milla på flickkläderna.

Flera fina pyjamasar till barnen följde med hem.

Selmas nya garderob. Tröjor för runt 50 kr/st, byxor under 100-lappen och tights för 40 kr/st.

Badkläder för barn såldes ut för 20 kr/st (ej soldräkter).

Även Luciakläder såldes ut för 20 kr/set, så jag passade på att handla till nästa jul. Jag köpte även en påse chokladkottar för hela 3 kr. Nu kan vi ha julgransplundring när det så småningom blir dags att kasta ut granen.

Några av plaggen till mig själv. Den prickiga sjalen gick loss på hela 10 kr. Den blå klänningen kostade inte ens 100 kr.

Gekås firar 50 år i år och alla kunder bjöds på en fin bok som är både rolig och intressant. Enligt boken såldes förra året 88 453 760 fryspåsar. Själv tillhör jag den trogna skara som alltid handlar plastpåsar på Gekås.

 

Julfirande

Det är verkligen kul med jul! Nu har vi firat jul två gånger, både på julafton och juldagen, och det var lika roligt båda dagarna. Det är första året som Selma verkligen förstår det här med jul, och det är så kul att få uppleva hennes otåliga väntan på tomten, den enorma glädje när han äntligen kom och hennes förtjusning över alla julklappar. Oskar var glad han med, även om han nog inte riktigt förstod vad det handlade om. Det blev ett vanligt, mysigt, livligt, traditionellt julfirande med Kalle Anka, god mat, tomte, julklappar och julklappsspel. Precis som jag vill ha det!

Julafton hos mormor & morfar

 

 

 

Juldagen hos farmor & farfar

Jag fick många fina julklappar!

Minstingens första jul

Tänk att idag är det julafton! Det är inte vilken  julafton som helst, det är Oskars första. Just idag, alldeles strax, klockan 10.46, är han nio månader gammal. Lika lång tid som han var inuti min mage har han nu befunnit sig utanför.

Han har inte en aning om vad som väntar idag. Att det ska bli Kalle Anka på tv, hela tjocka släkten på besök hos mormor och morfar, julmat i långa banor, besök av tomten och julklappar i massor. Även om han ännu inte kan förstå vad jul är så känner han att det är jul. Han känner hur granens barr kittlar mot kinden när han nyfiket ålar sig fram till den, han känner hur julklappspappret prasslar i händerna när det är dags att öppna paket och han känner den glada, varma stämningen.

Julklapparna står redo vid dörren för att bäras ut i bilen, finkläderna hänger framme och ska alldeles strax åka på, vi trallar för fullt på glada julvisor, för nu är vi mer än redo för julafton 2013!

God Jul önskar jag er alla!

Hoppas tomten hittar till Vejbystrand i år med! 

Julkort värmer

Tack för alla fina julkort som vi har fått!

Tänk att man kan bli så glad av julkort! Jag riktigt längtar efter att få kika i postlådan dagarna innan jul, och jag blir lika glad varje gång där ligger ett eller flera julkort. För mig är ett skickat julkort också en skickad tanke, ett sätt att bry sig om och visa omtanke. Jag tycker även det är roligt att se hur julkorten ser ut. Förstås är det väldigt kul med foto och egendesignade kort. Men jag uppskattar också de traditionella julkorten väldigt mycket. Oftast ligger det även en tanke bakom dessa. Någon skickar ett julkort köpt från en organisation där pengarna går till välgörande ändamål, en annan har omsorgsfullt valt ett motiv som passar antingen avsändaren eller mottagaren väldigt bra.

Jag skickar ganska många julkort, om man med många menar strax över 50 stycken. Oftast så lägger jag också ner lite tid och arbete på korten jag skickar. En del tycker att det är dumt att lägga tid och pengar på julkort och bryr sig inte alls om att skicka någon julhälsning. Vissa skickar sms eller mejl istället. Andra skriver en allmän julhälsning på Facebook, men hur personligt känns det egentligen? Några väljer att donera en summa pengar till ett gott ändamål istället för att skicka julkort. Många företag har slutat att skicka julkort och skänker istället pengar till bättre behövande. Detta är förstås en väldigt fin gest. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra? Varför är det just julkorten som måste stryka på foten? Är det inte guld värt att glädja någon annan människa och visa lite omtanke i juletid genom att skicka ett julkort? Det finns säkert andra saker än julkort att spara in på om det nu handlar om att det måste sparas in på något. Samma summa som jag har lagt på julkort och frimärke har jag även skänkt till Cancerfonden och Rädda Barnen. Jag vill också vara med och hjälpa. Så jag gör vad jag kan, en liten slant till två organisationer som jag verkligen tror på, och så julkort till släkt och vänner. Alla är värda en tanke till jul!

 

”Smalmat” och julmat

Ytterligare en vecka har gått då jag försökt att inte stoppa i mig massa onödiga, onyttiga kalorier (bortsett från kvällen på Tivoli). Enligt vågen är resultatet okej tycker jag, ca ett kilo lättare blev jag även vecka 51. Minus tre kilo på tre veckor har det blivit. Men den här veckan tänker jag äta av allt gott som julen har att erbjuda, och jag har redan börjat. Det får bli nya tag nästa år.

Under veckan som gick testade jag några nya recept/rätter. Det blev t.ex. bakad potatis med en räkröra baserad på lättfil och lättkesella. Jag testade även att laga lax i  ugn med ett täcke av olivkräm (tapende). Vi har också ätit kycklingfajita, sushi, köttfärsfyllda grönsaker, stekt torsk, kalkonsallad m.m. Det har faktiskt inte varit så svårt att hålla sig borta från sådant som korv, pasta, hamburgare och pommes frites som jag annars gillar. Självklart äter barnen som vanligt, d.v.s. väldigt mycket pasta, som dom båda tycker mest om. Det märks när man handlar att det kostar betydligt mer att fylla kundvagnen med färska grönsaker, kycklingfilé, fisk och räkor än med pasta, falukorv, fiskpinnar och pommes. Det är väl det enda negativa med lite sundare vanor, men det är det ju så klart värt!

”Smalmat” behöver inte vara ”tråkmat”.

Idag, lille julafton, har vi startat julen med en julmacka till lunch. Jag har varit på bageriet och köpt ett mörkt surdegsbröd, handlat sill i Fiskehoddorna i lördags och igår stekte jag köttbullar. Imorgon, julafton, har jag förmånen att få äta mammas julbord. På juldagen väntar middag hos svärföräldrarna. Så därför har jag inte bunkrat upp med en massa julmat här hemma.

Julmacka med kräftsill, kallrökt lax, köttbullar, julskinka och brieost.

Mina favoriter på julbordet:

*Brantevikssill

*Stekt inlagd sill

*Janssons frestelse (mammas)

*Rödbetsallad

*Förslövskorv

*Prinskorv

*Skumtomtar

*Fikonbollar

*Struvor

Sådant som jag absolut inte skulle sakna om det inte fanns på julbordet:

*Sylta

*Ägg

*Grönkål

*Ischoklad

*Risgrynsgröt

Apotekarens julsenap

Jag har aldrig gjort egen senap. Men det skulle var väldigt kul att våga sig på det någon gång. Det får kanske bli en utmaning till nästa jul. Att göra senap var inget som ingick i min apotekarutbildning, men annat var det nog förr i världen, för hundra år sedan eller så. Senap har och har alltid haft en plats på apoteken. Senap användes ursprungligen som läkemedel mot bl.a. reumatism, matsmältningsbesvär och värk. Allt eftersom läkekonsten utvecklades minskades senapens roll som läkemedel och fick i stället en större betydelse som krydda. Eftersom apotekarna var vana  vid att hantera denna krydda började dom tillverka sin egen senap. Först på 1920-talet började senap att industritillverkas. Men trots den industriella produktionen var det många apotek som fortsatte att tillverka sin egen senap efter egna recept.

Apoteket AB har alltid haft en egen julsenap. Det är APL (Apotekets produktion och laboratorier) här i Malmö som tillverkar den. Sedan apoteksmonopolet försvann har alla apotekskedjor sin egen senap. APL är nu ett fristående företag oberoende av Apoteket AB och de tillverkar även en egen senap som heter ”Apotekarens senap”. Men det är för mig oklart vem som är återförsäljare. Det skulle vara kul att få tag på en burk!

Apoteket AB har kvar sin vanliga senap men har också vad dom kallar för årets smak. Dom har tagit tillvara på traditionen att varje apotek hade sitt eget senapsrecept. I år är det julsenap enligt recept från apoteket Lejonet i Västervik.

Svensk Farmaci har gjort ett litet smaktest av de fem störta apotekskedjornas senap. Enligt dem var det Lloyds senap som var bäst. Därefter kom Apoteksgruppens följt av Apoteket Hjärtats julsenap. På fjärde plats kom årets smak från Apoteket AB.

Mysigt juligt Tivoli

Igår eftermiddag gjorde vi en liten spontan utflykt till ett julfint Tivoli i Köpenhamn. Fast så himla spontant blir det ju inte när man ger sig iväg med småbarn. Det krävs både psykisk förberedelse och praktisk planering innan jag vågar dra ut på äventyr med familjen. Men efter att ha packat ryggsäckar med mellanmål, festis, vatten på termos, grötpulver, blöjor, extrakläder, filtar, varma vantar, nappar och allt annat man kan tänkas behöva, och noga övervägt vilken vagn vi skulle ta med oss och testat om den varma åkpåsen funkade i den lite mindre och smidigare vagnen, så kände jag mig någorlunda redo.

Det absolut smidigaste sättet att ta sig till Tivoli är med tåg. Tågresan från Malmö tar ca 35 minuter och sedan är det bara till att korsa gatan utanför Köpenhamns huvudbangård så är man där! När vi kom fram hade mörkret lagt sig och all fin julbelysning kom till sin fulla rätt. Det var så mysigt att promenera genom nöjesparken. Det doftade underbart av  glögg, brända mandlar och spunnet socker. Musik blandades av människors sorl och barns glada skratt.

Från pariserhjulet såg vi hela Tivoli från ovan.

När det sedan var dags för lite mat förbyttes dock denna nästan magiska stämning till något mer kaosartat tillstånd som så lätt uppstår under restaurangbesök med små barn. Mat finns det gott om på Tivoli. Överallt går det att köpa något ätbart. Men vill man inte äta på stående fot ute i kylan utan vill sitta ner inne i värmen så blir det genast lite svårare, särskilt med barnvagn. De restauranger vi fastande för var fullsatta eller hade långa smala trappor. Tillslut kom vi dock in på en Italiensk restaurang. Vagnen fick vi lämna kvar ute. Hungriga slog vi oss ner vid ett bord. Det var varmt och väldigt trångt där inne. Ingen barnstol hade dom, utan vi fick en slags pall att lägga i den vanliga stolen så att Oskar kom högre upp. Där satt han glatt och vinglade, medan vi åt med andan i halsen och ett vakande öga på honom, beredda att slänga ut en arm och fånga honom. Men han satt kvar. För att han inte skulle glida av stolen satt han väl inklämd mot bordet, vilket gjorde att han kunde sträcka sig och nå allt. Bestick, servetter, mat och annat åkte antingen in i munnen eller ner på golvet i en ryslig takt, och lycklig blev han över att få smaka sitt livs första pizza. Hela tiden grabbade han tag efter vår mat så tillslut fick han små, små bitar att pilla i sig. Det var tydligen godare än både majskrokar och gröt det. Selma satt lugnt och åt sin pizza, i fem minuter. Sedan klättrade hon ner från stolen och började leka med pojken vid grannbordet. Till serveringspersonalens stora förtret blockerade de den lilla golvyta som fanns att röra på sig. Maten slank ner fort och jag tror den var god. Men det var en stor lättnad när vi kom ut i det fria igen. Vid ett restaurangbesök med två små får man absolut inte glömma tålamodet och lugnet hemma!

Snart återfann vi den där harmoniska och mysiga stämningen som så plötsligt försvunnit tidigare. Lilleman somnade gott i vagnen och vi andra frossade i godsaker, åkte karuseller och pratade om att hit måste vi åka tillbaka till sommaren. Många fina och roliga minnen fick vi med oss från en kväll på ett juligt Tivoli.

Lite kul var det att barnen fick rita på pappersduken på bordet. Synd bara att Oskar inte tyckte att den duken skulle ligga kvar.

En favorit var att åka i skattkistan som tog oss in i HC Andersens värld. Vi fick träffa den lilla sjöjungfrun, prinsessan på ärten, flickan med svavelstickorna, den fula ankungen, tummelisa och många fler.

Mycket gott på Tivoli! Vi smakade sockervadd och chokladdoppad belgisk våffla med mjukglass. Lite annat gott köpte vi också med oss.

Julens läkemedel

Ett välfyllt julbord hör julen till. Sill, lax, prinskorvar, Janssons frestelse, rödbetssallad, goda ostar och mycket annat slinker ner på julafton. För den känslige magen kan all denna ganska så feta mat orsaka sura uppstötningar och halsbränna, vilket blir en mindre behaglig efterrätt när julbuffén avnjutits.

När man äter ökar mängden magsyra i magsäcken. Dessutom stannar fet mat kvar längre i magsäcken. Mycket mat och fet mat gör alltså att det bildas mer magsyra under längre tid, som då kan tränga upp i matstrupen och orsaka obehag. Även starkt kryddad mat kan irritera magen. Alkohol kan göra magmunnen mer förslappad vilket också ökar riken för sura uppstötningar och halsbränna. Även rökning är en känd bidragande orsak.

Besvärande sura uppstötningar och halsbränna som uppkommer vid enstaka tillfällen när man ätit mycket mat, t.ex. efter ett julbord, kan behandlas med receptfria läkemedel. Gaviscon och Novalucol är exempel på produkter som verkar snabbt och är effektiva i 1-2 timmar. Gaviscon bildar en lätt och geléaktig massa som lägger sig som ett lock ovanpå maginnehållet och förhindrar på så sätt att magsyran tränger upp i matstrupen. Novalucol innehåller salter som binder till magsyran och gör den mindre sur.

Ett annat populärt medel mot lätta besvär av sura uppstötningar och halsbränna är Samarin. Samarin är ett naturläkemedel och innehåller fruktsaltet natriumvätekarbonat som neutraliserar den sura magsyran i magsäcken. (Natriumvätekarbonat heter även natriumbikarbonat eller bikarbonat, och är ett godkänt surhetsreglerande tillsatsmedel med E-nummer E500.)

(Bilder lånade från apoteket.se)

Mat-vecka 50

Ytterligare en vecka har gått då jag har försökt att tänka lite extra på vad jag stoppar i mig. Det är minsann inte lätt att hålla sig borta från onyttigheter. Särskilt inte nu när julen står för dörren. Det har blivit både lusse-fika och skumtomtar, och så några chips, pizza och pannkaka på det… Men pasta och pommes som jag annars konsumerar ganska flitigt har jag hållit mig borta ifrån.

I  veckan har det bl.a. ätits omelett, fläskytterfilé, taccokryddad kyckling, torsk, lax, ungsbakade champinjoner och tomater, grönsakssoppa och några olika sallader.

Som jag skrivit tidigare så har vi en ny personvåg som skickar alla möjliga mätvärden och statistik till ett datorprogram. Ganska kul faktiskt, även om jag inte tar så allvarligt på alla resultat och utvärderingar. Vågen mäter kroppsvikt, andelen kroppsfett, hjärtfrekvensen och till och med inomhustemperaturen och luftkvaliteten. Sedan kan man få en massa diagram presenterade och t.ex. BMI uträknat. Jag har inte satt upp några orealistiska viktmål. Jag är mer än nöjd så länge jag mår bra och inte går upp i vikt. Men lite skoj skulle det vara att komma ner till 60 kg som jag vägde innan barnen föddes. Fast ska man följa ”idealet” så borde jag nog väga lite mindre till mina futtiga 163 cm. Men det struntar jag i. 🙂

Ca 1 kilo försvann under veckan. Men tittar man på andelen kroppsfett ligger jag långt över ”rekommendationerna”. Men just nu finns ingen ambition att börja träna och bygga muskler. Jag håller mig till mina promenader till och från dagis och mataffären, samt att försöka äta lite bättre mat.