I måndags drog min tredje termin på läkarprogrammet igång. Kursen som vi ska läsa den här terminen heter ”Homeostas”. Homeostas betyder ungeför ”konstant inre miljö” och syftar på organens uppgift att upprätthålla kroppens inre miljö oberoende av yttre faktorer. T.ex. ska vi ha en konstant kroppstemperatur, vattenmängd, koncentration av elektrolyter och näringsämnen. Kroppen måste se till att alla organ syresätts ordentligt. Den här terminen kommer vi således att fördjupa oss i de olika organens anatomi och funktioner. Vi ska läsa om hjärtat, lungorna, mag- tarmkanalen, levern, njurarna, kroppens körtlar m.m. Det ska bli jätteintressant! Lite kunskap har jag troligtvis med mig sedan tidigare. Många läkemedel verkar ju just på dessa organsystem.
Den här veckan har vi läst om hjärtat. Imorgon väntar redovisning av hjärtats anatomi, pumpfunktionen, dess elektriska aktivitet och teorin bakom EKG. I onsdags hade vi en EKG-övning där vi fick lära oss att koppla ett EKG på varandra och placera de 10 elektroderna korrekt. Det svåra är att förstå teorin bakom, hur de olika elektroderna mäter elektrisk aktivitet i olika plan av hjärtat, hur de elektriska laddningarna vandrar i olika riktningar. Det blir mycket fysik och lite medicin. Svårt, men spännande!
EKG (Elektrokardiografi) är en registrering av hjärtats elektriska aktivitet. Det första elektrokardiogrammet registrerades 1887 av engelsmannen August D. Waller. Den holländske fysiologen Willem Einthoven vidareutvecklade elektrkardiografin i början av 1900-talet. För detta fick han Nobelpriset i medicin 1924. Den första EKG-registreringen i Sverige utfördes 1908 vid Fysiologoska institutionen i Lund. Alltsedan Einthovens tid är EKG en av de viktigaste metoderna för att studera hjärtats funktion. Principen för registreringen är den samma idag som för 100 år sedan, men den tekniska utvecklingen har medfört högre undersökningskvalitet. Källa: Klinisk Fysiologi, B. Jonson, P. Wollmer.
Nästan 100 år gammal EKG-utrustning som finns i en monter på BMC i Lund.