Skönt med helg

Igår efter kvällsmaten fick skolböckerna förbli ihopslagna. Istället blev det lek och mys med barnen och en tidig kväll i säng. Det har varit en intensiv vecka med redovisning på universitetet både måndag och fredag, jobb varenda dag, hälsokontroll för Selma hos skolsköterskan, avslutning på Selmas dans och även ett välbehövligt frisörbesök har klämts in. Det tar på krafterna att ta sig mellan skola och jobb (och frituds/dagis) varje dag. Går det så försöker jag jobba hela dagar de dagar jag inte har något obligatoriskt på universitetet, just för att undvika alla tidskrävande buss- och tågresor. Men den här veckan gick det inte att göra så.

I måndags redovisade vi förra veckans studiemål, vilka handlade om levern. Levern är ett väldigt spännande organ med många viktiga funktioner. Det är ett av kroppens största organ. Levern producerar galla som är nödvändig för kroppens nedbrytning och upptag av fett. Gallan är också viktig för borttransport av ämnen som kroppen vill göra sig av med. Levern har en viktig funktion när det gäller nedbrytning av främmande ämnen, t.ex. alkohol och läkemedel. Levern är också viktig för att vi ska kunna lagra energi. I levern omvandlas socker (glukos) till en mer lagringsbar form (glykogen) som kroppen kan änvända som energikälla mellan måltiderna. Produktionen av viktiga proteiner som behövs i blodet, s.k. plasmaproteiner, sker också i levern. Proteinerna som vi äter bryts ner till aminosyror i magtarmkanalen som levern sedan använder för att bygga nya proteiner. Ett exempel på sådana proteiner är olika koagulationsfaktorer som är viktiga för blodets levringsförmåga.

I tisdags var det dags för ett nytt fall och vi diskuterade fram den här veckans studiemål. Eftersom det är en röd dag på måndag så blev det redovising redan i fredags. Veckan handlade om bukspottkörteln och de olika hormoner som den producerar. Ett av dessa hormon är insulin. Insulin är nödvändigt för att kroppens celler ska kunna ta upp socker och omvandla det till energi. (Hjärnan tillhör dock ett av få undantag där insulin inte är nödvändigt för glukosupptag.) I samband med att man läser om insulin så är det oundvikligt att inte komma in på diabetes. Så även om den här kursen har fokus på kroppens normala processer så handlade veckans studiemål också om diabetes och vad som händer när bukspottkörtelns insulinproducerande celler inte fungerar.

Nu har vi betat av 13 av terminens 17 fall. Nu börjar hjärnan snart kännas fullproppad med nya kunskaper. Men fyra fall till ska gås igenom innan det är dags för tentamen. Det tar på krafterna att ständigt plugga och förberada veckans redovising, men jag vet att man har igen all den tid man lagt ner när det börjar närma sig tentadags. Det är lättare att förberada sig inför tentan när man redan pluggat in det en gång.

Eftersom veckans redovising redan är avklarad så ser jag fram emot en pluggfri helg tillsammans med familjen och goda vänner. Men när måndagen kommer kan jag nog inte hålla mig borta från böckerna och det blir nog lite läsning ändå. Dels är det så himla intressant och dels så börjar det bli tid att förbereda sig inför kommande histologiförhör i mitten på maj. Då ska vi kunna identifiera celler från kroppens olika organ.

En riktigt bra födelsedagspresent

För en vecka sedan hade jag en skriftlig anatomitenta. Den var riktigt svår och jag var väldigt osäker på om jag klarat den eller ej. Men så idag fick jag det glädjande beskedet att jag fått godkänt på tentan. Det kallar jag en rikitgt bra födelsedagspresent!

Förra terminens anatomitenta var muntlig och handlade om hjärnan, nerver, muskler, kärl och skelett. Den här gången gällde det främst de inre organen och strukturer kopplade till dem. Vi skulle kunna ca 600 latinska termer och blev förhörda på endast 20 av dessa. I tentasalen hade det placerats ut 20 olika plastmodeller/bilder av delar av kroppen eller enskilda organ. På varje modell eller bild satt en liten nål. Vi hade 55 sekunder på oss vid varje station att skriva ner namnet på strukturen där nålen var placerad. Det var väldigt stressigt tyckte jag. Den latinska stavningen är ganska svår. Men jag tror läraren rättade ganska snällt med avssende på stavningen och de latinska ändelserna som inte är helt lätta att komma ihåg. Godkäntgränsen var 14 poäng (70%), vilket jag klarade med nöd och näppe med mina 15,5 poäng. Vår anatomilista är indelad i 4 ungefär lika stora delar; bröstkorgen (inkl. övre luftvägarna), bukens organ (inkl. hela matspjälkningssystemet), kärlträdet (de inre organens blodförsörjning) och genitalia. Typiskt nog så kom det flest frågor på genitalia som jag kunde sämst. På tentadagen steg jag upp lite tidigare på morgonen för att läsa igenom alla termer en sista gång. Då passade jag på att fylla en A4-sida med de ord som jag tyckte var allra svårast att komma ihåg, och så läste jag igenom dem på bussen på väg till Lund. Det var tur jag gjorde det, för fem av dessa kom sedan på tentan.

Några av de strukturer som jag klarade av att svara rätt på var: gingiva – tandkött, fundus gastricus – magsäckens översta del, ductus hepaticus communis – den gemensamma levergången för gallan, ramus interventricularis posterior – ett av hjärtats större kranskärl, omentum majus – bukhinneveck över tarmarna, canalis cervicis uteri – livmoderhalskanalen, utriculus prostaticus – en liten ”blindgång” av urinröret i prostatan, sinus lactiferi – mjölksäck i kvinnligt bröst.

Födelsedagen har varit till största belåtenhet. Jag har blivit firad både av kollegor och familjen idag. Pricken över i:et blev det glädjande tentaresultatet.

Femte sjukan

Selma har varit febrig, häning och trött från och till under hela påsklovet, och även den här veckan. Hon har klagat på magont några gånger och haft dålig aptit. I torsdags hade hon även ont i fotleden. Vi har inte riktigt förstått vad det berott på. När hon sedan vaknade i fredags med stora röda utslag på kinderna och även utslag på rygg, armar och ben, så kom jag, efter lite googlande, på att det måste vara femte sjukan. Femte sjukan tillhör en av de vanliga barnsjukdomarna, men fram tills nu har jag knappt vetat om den. Tydligen kommer namnet av att den förr klassificerades som den femte i raden av de barnsjukdomar som orsakar röda utslag på kroppen. Jag antar att de fyra andra är mässling, röda hund, scharlakansfeber och vattkoppor.

Informationen från Vårdguiden stämmer in väldigt bra på Selmas symtom:

”Femte sjukan börjar ofta med en allmän sjukdomskänsla och trötthet, ibland med feber och värk i kroppen. Magbesvär som illamående, ont i magen och diarré kan också förekomma. Det typiska symtomet hos barn är ett rodnat utslag på kinderna, som efter några dagar kan sprida sig till framför allt på armarnas och benens utsidor. Utslagen kan forma ett typiskt girlangliknande mönster och brukar finnas kvar i cirka en vecka. En del barn får ont i lederna. En del barn har sjukdomen utan några symtom alls men kan ändå smitta andra.” 

Sjukdomen är vanligast hos barn i skolåldern. Den orsakas av ett virus och smittas via luftvägarna. Har man en gång haft femte sjukan är man immun resten av livet. Det återstår att se om fler i familjen drabbas, eller om vi bär på immunitet. Jag vet faktiskt inte om jag haft sjukdomen som liten.

Selma verkar må bättre, och har inte haft feber på några dagar nu. Just nu är det mest de röda utslagen som besvärar och kliar lite grann.

I en gammal medicinsk uppslagsbok från 1950-talet som jag fyndade på loppis en gång, kan man läsa: ”Femte sjukdomen, en epidemisk barnsjukdom, som påminner om mässling. I genomsnitt förflyta 7 dagar mellan smittotillfället och insjuknandet. Sjukdomen är dock ej särledes smittsam. Patienten har ingen eller obetydlig feber. Utslaget börjar på kinderna och sprider sig sedan till kroppen och extremiteterna. Det består av stora runda röda fläckar, vilka så småningom blekna i mitten, så att ringformiga bildningar uppstå. Utslaget försvinner på omkring en vecka och sjukdomen är ofarlig.” Jag kollade även i en lite äldre medicinsk bok som jag har i min loppissamling i källaren, men där var inte sjukdomen omnämnd. Jag har för mig att jag läste någon stans att man identifierade själva viruset så sent som på 1970-talet.

Tandläkarbesök och sedering

Påskhelgen passerade snabbt och innehöll det mesta man kan tänka sig. Sol och snöstorm,  ledighet och studier, lite feber, mycket godis, och härligt umgänge med både familj och vänner. Påskafton firade vi hemma hos mamma och pappa i Vejbystrand där vi bjöds på en läcker påskbuffé.

En kul tradition är att måla äggen till påskbuffén.

I tisdags eftermiddag var jag och Oskar på specialisttandvården. Oskar har ju gått på tandläkarträning där under våren. Vi har kommit så långt att han nu självmant hoppar upp och sätter sig i undersökningsstolen. Senast vi var där lyckades tandsköterskan att under en kort sekund titta på några av tänderna och upptäckte då ett stort hål i en kindtand längst in i munnen. Så den här gången var även tandläkaren med för att försöka göra en mer grundlig undersökning och bedömning av hålet. Oskar som är extremt svårundersökt, inte gapar på beställning och är väldigt känslig för beröring i och omkring munnen, fick lugnande medicin inför undersökningen. Oskar sederades med midazolam som verkar relativt snabbt. Medicinen gjorde att han blev lite ”lullig” och avslappnad. Midazolam ger en svag sänkning av medvetandet, verkar ångestdämpande och muskelavslappnande. Midazolam kan även påverka minnet och ge tillfällig minnesförlust, vilket förhoppningsvis innebär att Oskar inte minns så mycket av den jobbiga undersökningen. För även om Oskar var sederad så kämpade han emot för kung och fosterland. Jag, tandläkaren och tandsköterskan hade fullt sjå med att hålla honom still i stolen. Personalen var verkligen jätteduktiga och gjorde allt de kunde för att lugna Oskar och orsaka så lite obehag som möjligt. De lyckades med att ta ett par röntgenbilder och de lyckades också lägga en  provisorisk fyllning i den skadade tanden. Efter sommarn blir det ny undersökning och behandling, men då under narkos på sjukhuset i Trelleborg. Till dess kämpar vi på med tandläkarträningen och tandborstningen. För Oskars skull måste vi se till att hans tänder hålls rena, men det är svårt när vi ser hur mycket han lider varje gång vi försöker borsta hans tänder.

Oskar busade runt i vilorummet tills medicinen började verka. Det gällde att passa honom för rätt som det var bar inte benen honom längre och han blev trött och dåsig.

För att kompensera den mindre roliga eftermiddagen i tisdags så passade vi på att göra något riktigt kul igår eftermiddag när vi alla var lediga. Det blev en tur till Hylliebadet och det kan jag säga, uppskattades av barnen. De älskar att bada. Oskar hade inte ens tid för en kort fikapaus när vi var där utan han ville bara bada hela tiden. Det var första gången vi var där och det nya badhuset kändes väldigt fint och fräscht. Det var lugnt och skönt, och inte särskilt mycket folk. Badets familjedel passade oss perfekt. Selma vågade åka vattenrutschkanorna. Det var första gången någonsin för henne i en vattenrutschkana och hon tyckte det var jätteroligt!

I den gula vattenrutschkanan åkte men i gummiringar. Riktigt skoj!

Att vara 4 år

När man är fyra år går utvecklingen i ett rasande tempo. Det lilla barnet börjar bli stort. Man ritat huvudfotingar med stora ansikten, man trär pärlor på snöre och gör färggranna halsband, man vet vad de fina färgerna heter, och man klipper själv med saxen. Fyraåringen går balansgång på kanten runt den stora sandlådan på lekplatsen, leker med kompisar, härmar och låtsas. När man är fyra år bubblar orden i munnen, man funderar och ställer kluriga frågor. Man klär på sig själv och man är redo att sluta med blöja.

Oskar har precis varit på sin 4-årskontroll. BVC-sköterskan struntade i att försöka kontrollera de färdigheter en fyraåring ska besitta. Vi vet båda två att han inte är i närheten ännu. Vi har fortfarande 2,5-årskontrollens riktmärken att kämpa mot. Sparka boll, rita cirklar, säga 2-3 ordsmeningar, benämna föremål, lyssna på sagor, och leka enklare lekar. Faktum är att Oskar inte ens nått särskilt många av 18-månaderskontrollens utvecklingssteg. Han talar inte 8-10 ord, han kan inte peka ut olika kroppsdelar och han hämtar inte föremål på uppmaning. Besöket på BVC igår gick inte särskilt bra. Oskar vägrade först att  gå in på vårdcentralen. Han lade sig på marken utanför och skrek när jag försökte locka med honom in. Väl inne hittade han, till min lättnad, en bok om siffror i väntrummet som han nöjt tittade i. Vi satt i väntrummet och pratade med sköterskan under hela besöket för att Oskar verkade mest nöjd med att vara där. Vi försökte att väga och mäta honom, men det gick han absolut inte med på. När vi pratat en stund om hur vardagen fungerar och om hur Oskars utveckling ser ut var det dags att gå hem igen. Då uppstod det stora problemet att få Oskar att släppa boken som han fastnat för. Han blev rasande när han inte fick ta med sig boken hem. Tillslut lyckades jag avleda honom med hjälp av mobiltelefonen.

Det jag önskar mig mest av allt är att Oskar ska få ett språk. Helst ett verbalt sådant. Oskar gör små ljud ibland, men ljuden som formas i hans mun går inte att tolka. De saknar ofta innebörd, men kan ibland ge oss en hint om hans sinnesstämning. Oftast är det joller, små glädjetjut och porlande skratt som vi hör. Och så länge det är sådana ljud så vet vi att allt är bra, då behövs oftast ingen ytterligare kommunikation. Men det är i lägen av ilska, frustration, ledsamhet, väntan och ovisshet som ett språk hade varit ovärderligt. Det är när han är missnöjd, ledsen och besvärad som vi skulle vilja be honom förklara vad han vill och känner. Hur ger man ett barn ett språk? Det är en sådan självklar process för många, det går av sig självt. Men när det inte gör det, hur gör man då? När inga tips och trix från logopeden hjälper? När vi försöker mer än vad vårt tålamod egentligen tillåter? Ger man upp? Nej, det gör man så klart inte. Vi fortsätter alltid att kämpa och hoppas.

Oskars psykolog, som följer hans kognitiva utveckling, har sagt att vi ska aldrig sluta hoppas, men vi måste samtidigt vara bereddda på att han kanske aldrig får ett fullt utvecklat språk. Psykologen, precis som vi, anar att Oskar även har en intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning), vilket försvårar kommunikationsutvecklingen ytterligare. Oskar ligger så långt efter den förväntade utvecklingsnivåen att vi inser att det kommer vara omöjligt för honom att komma i fatt inför skolstart, då den itellektuella nivån ska bedömas.

Men bortsett från kommunikationen så utvecklas Oskar och gör framsteg i sin egen lilla takt. Just nu är han väldigt glad för att vara på förskolan, och där visar han tydligt att han vill vara med de andra barnen. Vi är så glada för att hans sociala sida utvecklas och att han söker kontakt. Jag tror att det ger honom goda möjlighet att lära sig av de andra barnen. Oskar visar just nu ett stort intresse för pekböcker, och han vill dela detta intresse med oss. Tidigare har han velat vara ifred när han bläddrar i sin böcker, men nu pekar han på bilderna och väntar på att vi ska säga vad det är. Som jag har längtat efter den här stunden när vi kan läsa böcker tillsammans! Detta är inte bara en mysig stund tillsammans, utan det är ju en fantastisk möjlighet att träna upp hans ordförståelse. Oskar har även visat att han är redo att gå upp en nivå när det gäller att lägga pussel. Nu när han vet hur man lägger knoppussel har vi gått vidare med enkla pussel med riktiga pusselbitar. Vi ser att han förstår principen, han vet hur pusselbitarna ska placeras. Men finmotoriken att få bitarna på plats måste vi jobba på.

Även om vår fantastiska fyra-åring inte följer normen, inte utvecklas i den takt och på det sätt som anses normalt, så ser vi ändå stora, positiva förändringar. Han sprudlar på sitt sätt, skrattar och är glad nästan jämt. Att vara fyra år är så mycket mer än att kunna rita huvudfotingar och trä pärlor på tråd. Vår fyra-åring gör saker på sitt sätt och i sin takt, och det är egentligen inte något konstigt med det.

Tidningen Året runt m.m.

Det är roligt att fler och fler hittar min blogg. För ett tag sedan fick jag ett mejl från hälsoredaktörern på veckotidningen Året runt. Hon hade läst min blogg och undrade om jag kunde svara på några frågor kring sol och läkemedel. Antagligen hade hon läst det här inlägget: Läkemedel och sol. Det var väldigt övergripande frågor som inte krävde några detaljerade svar, så de var inte så svåra att svara på. Jag jobbar ju dessutom med ett läkemedel som kan orsaka solkänslighet, så jag är van vid att patienter och sjukvårdspersonal då och då hör av sig med liknande frågor. Mina svar kring sol och mediciner kan läsas i senaste numret av Året runt som är ute i butikerna just nu. (Mitt efternamn är dock felstavat i artikeln.)

Det är också väldigt kul att mina foton som jag lägger upp i bloggen uppskattas. Tidigare i år fick jag en förfrågan av en journalist på tidningen Svensk Farmaci (fackförbundet Sveriges farmaceuters medlemstidning) om att få använda en av mina bilder. Det var fotot från inlägget ”Penicillin till lilla örat” som hamnde i den här artikeln: ”Barn-reform kan ha drivit antibiotikaanvändningen”.

Förra året var det en grafisk formgivare som arbetade med en gymnasiebok om ungt företagande som hörde av sig. I boken ville de ha med en bild på en CE-märkt produkt och hon hade då hittat en bild på några CE-märkta leksaker som jag tagit och lagt ut på bloggen i inlägget ”Dagens fynd”. Kul att man kan hjälpa till inom alla möjliga områden!

Det som värmer allra mest är de mejl jag får från föräldrar som går igenom samma saker som vi har gjort när det gäller ens barn utredning och efterföljande diagnosbesked inom det neuropsykiatriska spektrat. Det känns väldigt bra att det jag skriver och delar med mig av på bloggen kan vara till hjälp för andra. Jag svara alltid dessa föräldrar och försöker stötta så gott det går. Vill de fortsätta hålla kontakten så gör vi det. Ett ömsesidigt utbyte av efarenheter och stöd är guld värt. Tänk ändå att min lilla blogg som jag skriver mest för att jag tycker det är så kul att skriva ändå är till lite nytta också. Det känns väldigt bra!

Rom

Förra veckan åkte maken och jag iväg på en resa till Rom, bara vi två.  Dagarna i Rom var underbara! Vädret var fantastiskt, maten var jättegod och staden bjöd på imponerande sevärdheter. Alla antika byggnader gör staden väldigt speciell, och jag kan inte jämför Rom med någon annan stad jag varit i.

Det var väldigt mysigt att strosa omkring bland gator, gränder och torg inne i stadskärnan och njuta av alla fantastiska gamla byggnader. Vi passade så klart på att se de mest berömda ställena som Colloseum, Vatikanen, Fontana de Trevi, Spanska trappan och Panteon.

Under tiden som vi njöt i Rom blev barnen väl omhändertagna av mormor och morfar. Oskar visade inte på något sätt något missnöje över situationen. Vi kunde slappna av till hundra procent under resan när vi fick veta att barnen var nöjda och glada. Jag tror att barnen hade minst lika skoj som vi under de dagar vi var ifrån varandra. Men som alltid när det kommer till att resa, så är det precis lika skönt att komma hem igen som att ge sig iväg. Det var ett kärt återseende när vi fick krama om barnen i söndags efter fyra dygn ifrån varandra.

Vi bodde bra och fick god frukost på Best Western Hotel Milton.

Vi bodde nära Colloseium, så där passerade vi förbi flera gånger. Väldigt mäktig byggnad. På insidan lyssnade vi på en inspelad guidning. 

Även Peterskyrkan i Vatikanen var mäktig. Vi gick de över 500 trappstegen upp i kyrkans kupol och beskådade både utsikten över staden och kyrkrummet ovanifrå.

Vi har suttit på uteserveringar och njutit av gott vin, bruschetta, pasta, pizza, risotto, tiramisu och glass. Det italienska köket har mycket gott att erbjuda.

 Vi tittade på det antika templet Pantheon med dess öppning högst upp i kupolen.

 Fontana de trevi, Spanska trappan m.m. 

Planerar och strukturerar

Nu är vardagen i full gång igen efter några dagars ledighet och en helt fantastisk tripp till Rom. Denna vecka, precis som alla andra veckor, rivstartade med två timmars gruppredovisning på universitetet. Förra veckans studietema var blodet. Jag lyckades plugga in det mesta under flygningarna till och från Rom. Inget ont som inte har något gott med sig, eller vad man nu ska säga när vårt direktflyg ställdes in och vi istället fick flyga via Paris. Det gjorde att jag fick mer pluggtid.

Blodet är en fascinerande vävnad. För blodet definieras faktiskt som en vävnad, även om det är en flytande sådan som hela tiden rör sig. Blodet är kroppens viktigaste transportsystem. Förutom själva vätskan (plasman) så består blodet också av tre olika sorters celler; röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter). De röda blodkropparna har den livsviktiga uppgiften att transportera syre till kroppens alla delar. Blodet innehåller enorma mängder röda blodkroppar. Varje mikroliter blod innehåller 5 miljoner röda blodkroppar. Tänk då hur många röda blodkroppar vi har i hela vårt blod på ca 5 liter. 25 biljoner (25 000 000 000 000). Ofantligt antal! Och tänk att varje röd blodkropp innehåller 300 miljoner hemoglobinmolekyler. Varje hemoglobinmolekyl kan i sin tur binda 4 syrgasmolekyler. Det innebär att varje liten röd blodkropp kan transportera 1,2 miljarder syrgasmolekyler. Cellerna, och framförallt molekylerna i kroppen är så små och så många att det övergår mitt förstånd!

De vita blodkropparna finns i många olika varianter som alla har en viktig del i kroppens immunförsvar. Blodplättarnas uppgift är att se till att vi inte förblöder vid en sårskada. De bildar pluggar som täpper till skadade kärl.

Igår började vi med ett nytt tema. De kommande veckorna ska vi läsa om mag- tarmkanalen och organen som hör till (bukspottkörteln, levern och gallblåsan). Fokus den här veckan ligger på svalget, matstrupen, magsäcken och bukspottkörteln, d.v.s matspjälkningens första del.

Eftersom det är påsklov nästa vecka så är det många föreläsningar den här veckan, samt redovisning redan på fredag. Man skulle kunna tro att det innebär en ledig påsk, men det är tyvärr inte fallet. Direkt efter påsk väntar anatomitentamen där vi blir förhörda på de inre organen och dess delar. Och det är bara korrekta latinska namn som kommer räknas.

Snart dax att lägga in en högre växel när det gäller anatomiplugget.

Utöver studier och jobb har jag i början av den här veckan satt mig ner och försökt planera och boka in allt övrigt som jag vill/måste hinna med under april/maj. Jag har planerat in träffar med kompisar som jag tyvärr inte hunnit se på länge, men även planerat frisörbesök, tentapluggperioder, tandläkarbesök för Oskar, BVC-besök, Selmas rutinkontroll hos skolsköterskan, träff med Oskars logoped, barnhabiliteringens potträningskurs, återbesök hos öronläkaren, föräldramöte, Selmas dans, studiedagar m.m. Kalendern är rätt full de kommande två månaderna. Men så länge planeringen håller och jag förbereder tentor och andra obligatoriska moment i god tid så brukar det inte vara några problem med att få allt att funka. Struktur och framförhållning löser det mesta!