Försäljningen av paracetamoltabletter tillbaka till apoteken

Jag har tidigare skrivit om den receptfria substansen paracetamol och dess nytta och risker, och då nämnt att denna lättillgängliga smärtstillande och febernedsättande substans inte är så harmlös som många kanske tror. Paracetamol som ingår i bl.a. Alvedon och Panodil och har de senaste åren kunnat köpas i princip i vilken livsmedelsbutik som helst. I förra veckan meddelade Läkemedelsverket att de föreslår en ändring  som innebär att dessa tabletter enbart får säljas på apotek från och med den 1 mars 2015. (Övriga beredningsformer så som brustabletter, oral lösning, stolpiller m.m. kommer fortfarande att få säljas utanför apotek.) Förslaget att minska tillgängligheten av paracetamol i tablettform grundar sig på den ökade rapporteringen av förgiftningsfall för just dessa tabletter. Det ökade antalet förgiftningar kan tydligt knytas till den ökade tillgängligheten av paracetamol från 2006, då många receptfria läkemedel blev tillåtna att säljas på godkända försäljningsställen utanför apoteken, och fram till idag.

Även om jag generellt sett är för ökad tillgänglighet så kan jag nog ändå tycka att läkemedel bör höra hemma på apoteken. Det är där rådgivarna finns och kan hjälpa kunderna i deras läkemedelsval, och apoteken som de enda försäljningsställena förstärker också den respekt man bör ha för läkemedelsbehandling. Att välja smärtstillande tabletter är inte som att välja mellan mjölksorterna i livsmedelsbutikens mejeriavdelning. Långvarig paracetamolbehandling i samband med regelbunden hög alkoholkonsumtion eller i samband med dålig leverfunktion är direkt skadligt. Det ska bli spännande att se om Läkemedelsverkets förslag går igenom och om det i så fall på sikt minskar antalet förgiftningsfall av paracetamol.

Paracetamol är en gammal substans, men trots det är den ändå väldigt intressant och lite gåtfull på något vis. Det är en substans som använts i mer än ett halvt sekel, men ändå har vi inte helt lärt känna dess verkningsmekanism och egenskaper.

Härliga dagar i Bulgarien

Vi har precis spenderat en vecka i ett varmt och soligt Bulgarien. Närmare bestämt i Sunny Beach. Denna turistort vid Svarta havets kust, som på alla sätt och vis glatt överraskar och trotsar det något dåliga rykte som stället tyvärr förknippas med, har bjudit oss …

Sagobröllop

Världens tjusigaste brudpar!

Det mest fantastiska bröllop ägde rum på Kronovalls slott igår. Min yngste bror, Tobias, fick sin Anna.  Allt var otroligt fint. Brudparet fullkomligt strålade av lycka, och var så vackra att orden inte räcker till. Det var ett storslaget bröllop, genomtänkt och planerat i minsta detalj. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur många timmars planering och arbete som ligger bakom denna stora dag. Men bra blev det, det kan jag intyga!

Brudnäbb var ingen mindre än vår egen lilla prinsessa, även hon strålande fin i en fantastisk klänning. Så duktig hon var och så fint hon gick framför brudparet när de gjorde entré.

Vi filmade och fotade en del under bröllopsdagen, men långt ifrån så mycket som jag egentligen hade velat. Men vi hoppas att brudparet så småningom delar med sig av de bilder som de två inhyrda fotograferna tog under det drygt tolv timmar långa arbetspasset på slottet. Nu ikväll har jag tittat på en del av det vi filmat, njutit och tänkt tillbaka på gårdagens fantastiska höjdpunkter. Jag måste dock medge att jag igår, tyvärr, ibland glömde bort att njuta av stunden och alla fantastiska ögonblick. I tanken var jag hela tiden steget före, tänkte igenom kommande programpunkt. Under middagen hade jag det hedrande uppdraget att vara Toast Madame, vilket var både utmanande och jätteskoj. Men jag kan inte ha varit den mest närvarande och sociala bordsgrannen för mina tankar var så klart inriktade på middagens program. Att varva tal, sånger, lekar och annan underhållning med kökets tider för servering av maten, påfyllning av vin, avdukning m.m. var sannerligen en utmaning. Men jag tror aldrig att mina och kökets aktiviteter krockade, som tur var. I början av middagen var vi före i programmet, men sedan efter att förrätten ätits blev vi fort efter i planeringen. Men allt som allt tror jag bara middagen slutade 15-20 minuter senare än tänkt. Till min stora glädje så fick jag en stark känsla av att alla var väldigt nöjda med middagen!

Det var en period, tidigare under dagen, när alla förberedelser skulle göras, när det inte riktigt gick så smidigt som jag hoppats på.  Jag svettades och undrade hur sjutton det här ska gå. Men allt löser ju sig till slut, på ett eller annat sätt. Mamma och jag, tillsammans med kökspersonalen lyckades få till dukningen någorlunda som det var tänkt trots tidsbrist, och jag tror rätt personer fick rätt presenter vid sina platser fastän att ett par namnlappar fallit bort.

Den multimediautrustning som vi tänkt använda var kanske inte riktigt vad vi hoppats på, men min duktige make löste det bra, och med en liten ”ommöblering” både i festsalen och i festprogrammet så fick vi till det på ett bra sätt ändå. Vi lyckades visa både film/bildspel och några inskannade gamla brev, fyllda med diverse finurligheter, som min bror skrev till mig i tidig skolålder.

Jag hann även bli nervös över ett staffli som tedde sig som ett plockepinn innan min pappa lyckades med konststycket att montera ihop det (och då hade jag ändå provmonterat det tidigare…) Därefter envisades den tunga tavlan med att välta hela staffliet, och pappa fick åter igen rädda situationen.

Mitt i all röra fick vi på någon vänster på oss festkläderna och hann ut till vigseln vid rätt tid.

   En av överraskningarna som jag fixade var en tavla av Kronovalls slott. Fotot är taget av min make och uppförstorat på en inramad canvas. Jag hade målat dit en kal trädgren. Vid trädgrenen satte sedan varje gäst sitt fingeravtryck i grön färg som ett litet blad. Med ca.50 fingeravtryck vid festens slut blev grenen nästan fylld med blad.      

  Fina bordsplaceringstavlor, personliga presenter till alla gäster vid borden, specialdesignad Toast Madame-klocka, genomgående färgtema i silver, rosa och grönt, eget framtaget monogram som förekom på många ställen var bara några av alla detaljer som brudparet snyggt och noggrant tänkt igenom och fixat.

Efter en god och flott middag blev vi serverade läcker bröllopstårta. Därefter tog dansen vid.

Denna dag, så speciell för min bror och hans Anna, men så klart också speciell för mig, läggs till minnet bland en av de dagar som jag kommer att bära med mig hela livet. Så många månader av förberedelser, så många stunder av gemensamt planeringsprat, så mycket förväntningar, som resulterade i den mest fantastiska dag och det finaste bröllop jag upplevt!

Lycka till kära brudpar!

Bröllopsnerver

Snart, om knappt fem dagar, är det dags för bröllop och jag börjar känna mig en aning nervös. Själv är jag redan lyckligt gift, men på lördag är det min bror Tobias och hans Annas tur att bli äkta makar. Jag har ju fått det hedrande uppdraget att vara Toast Madame och jag börjar nu undra om jag kanske tagit mig vatten över huvudet. Det är mycket som ska klaffa, inte bara under själva bröllopsmiddagen som jag är ”ansvarig” för utan även mycket annat under dagen. Och så alla förberedelser… Men jag antar att det jag har att tänka på inte är någonting jämfört med vad brudparet har att göra nu de sista dagarna. Det lär bli bråda dagar för här ska även hinnas med att jobba och att skola in barn på dagis. Förutom att packa inför bröllop och slottsövernattning, planerar vi parallellt vad som ska tvättas och packas till nästa veckas semesterresa. Kul, men en aning stressigt mellan varven.

Idag har tjejerna i familjen tillbringat förmiddagen hos frisören. Så nu kan vi bocka av det på vår ”bröllopslista”. Så klart ska håret även få en styling till på själva bröllopsdagen. Vi tog också en tur till skoaffären. Nu har jag äntligen införskaffat sköna gelinlägg till mina alltför höga skor som jag tänkt ha på lördag. Selma försåg sig med ett par nya semesterskor.

Igår var det bröllopsplanering på hög nivå då det blivande brudparet kom hit och gav en generalrepetition av hela programmet för dagen.  Vi provsjöng festsångerna, filade lite på några återstående detaljer och hann även klämma i oss lite sallad. (Som storasyster måste man ju få ha ett finger med i spelet och lägga sig i lite 😉 )

Lördagen bjöd på en variant av en hopslagen möhippa och svensexa. Det blivande brudparet hade lurats ut till minigolfbanan i folkets park där vi slöt upp. Sedan blev det lite lunch hemma hos oss innan delar av sällskapet fortsatte mot nya äventyr.

 

 

 

Island

Företaget som jag arbetar för har precis haft sin årliga sommarkonferens. I år ägde den rum på sagornas ö, Island. Nu när jag har sett och upplevt en liten del av landets storslagna natur är det ganska lätt att förstå att denna ö är så förknippad med sagor. Det vilar en magisk känsla över de vida vidderna, de snötäckta fjällen, det karga lava-landskapet, de klara sjöarna, den kalla nord-Atlanten, och markens inre krafter som visar sig i form av sprutande vatten, ångande källor och vulkaner som när som helt kommer att öppna sig. Jag får gåshud och blir knäsvag när jag tänker på alla upplevelser som jag har med mig hem i bagaget. Det är svårt att fånga det på bild och att beskriva det i ord. Men tro mig, det var helt fantastiskt.

På väg från flygplatsen till Reykjavik stannade vi ett par timmar vid den Blå Lagunen. Där blev det ett dopp i det varma vattnet. Lufttemperaturen var ca 12 grader och vattentemperaturen runt 40 grader.

Blandade bilder från Reykjavik, bl.a den lilla domkyrkan och alltingshuset som syns på samma bild.

På backen där Reykjaviks shoppinggata slutar ligger Hallgrimskyrkan. Vi tog hissen upp i tornet och tittade på utsikten.

Det magnifika konserthuset Harpa vars glaspartier ändrar färg beroende på ljuset. Här såg vi en väldigt rolig show om hur man blir islänning på 60 minuter.

Vi fick massor av god mat. På Island serveras ofta fisk. Tre av fyra dagar åt vi torsk och varje dag fick vi havskräftor (eller hummer som islänningarna kallar det). Lite annorlunda smakupplevelser var torkad fisk, surhaj (motsvarighet till surströmming) och val.

Blandade naturbilder tagna längs bussturen vi gjorde.

Nationalparken Tingvalla ligger precis på skarven mellan två stora kontinentalplattor; den amerikanska och den euro-asiatiska. Berg- och lavaväggen utgör gränsen för den amerikanska plattan. Mellan plattorna som delar sig i genomsnitt 2 cm per år har det bildats en förkastningsdal. Det är en mäktig känsla att stå längst ut på kanten på en av jordklotets ”pusselbitar” och tänka att de hål man ser i skarven kanske leder ända ner till jordens inre. Det var även på den här platsen som världens första demokratiska ting hölls på 900-talet.

Gullfors, också väldigt mäktigt.

Gejserområdet vi besökte imponerade. När trycket nere i gejsern blir för stort ”exploderar ” vattenångan upp ur marken. Den störta gejsern är inaktiv sedan ett par årtionde tillbaka men en annan ,också väldigt stor gejser , erupterar med bara några minuters mellanrum.

Den bästa upplevelsen var att få åka ut till havs med ribbåt och titta på Lunnefåglar och valar. Det var en obeskrivlig känsla att få sväva fram på havet och komma valarna så pass nära som vi gjorde. Denna sommar har det mest regnat på Island så vi var väldigt glada över det fina vädret som förgyllde upplevelsen ytterligare.

Detta är en resa som jag sent kommer att glömma. Men trots alla fantastiska upplevelser är ändå det bästa med att resa bort att få komma hem igen. Inget slår känslan när man kliver över tröskeln och möts av familjens kramar och pussar.