VÄNLIGEN OBSERVERA ATT BLOGGEN INTE LÄNGRE ÄR AKTIV OCH INTE UPPDATERAS EFTER JANUARI 2021.
Mitt namn är Sara, jag är gift och är mamma till två barn; Selma född 2010 och Oskar född 2013. Jag studerar sedan 2016 på läkarprogrammet i Lund. Jag har fram till 2018 arbetat inom läkemedelsindustrin i Skåne och Köpenhamn, men nu fokuserar jag 100% på min nya roll som läkarkandidat.
År 2005 fick jag min apotekarlegitimation efter 5 års studier vid Uppsala universitet, och sedan dess har jag arbetat nästan uteslutande med regulatoriska uppgifter som rör krav och godkännande av läkemedel.
Bloggen startade jag 2013 när jag var mammaledig. Min förhoppning var, och är fortfarande, att kunna skriva lite om varje som rör mina intressen och vardagslivet med familjen. Men i takt med att livet ändrats så har också ämnena som tas upp här ändrats.
Hösten 2014 diagnostiserades Oskar med autism och senare även utvecklingsstörning, och bloggen handlar därför en hel del om autism och vår vardag kring denna neuropsykiatriska funktionsvariation.
Under hösten 2015 bestämde jag mig för att söka till läkarutbildningen vid Lunds universitet. Jag blev antagen på första försöket, och några månader innan min 35-årsdag satte jag mig i skolbänken igen. Sedan dess är det min resa genom läkarutbildningen som är huvudtemat för bloggen.
Jag tycker det är väldigt kul, utmanande och kreativt att skriva. Skrivandet har blivit ett sätt för mig att bearbeta, reflektera över och dela med mig av det som händer i mitt liv.
Hoppas ni vill läsa!
Apotekare S. - SOM VILL BLI läkare 
Hej!
Jag känner igen så mycket i Oskar med min son Erik som är 5 år. Erik är född med CMV. Jag drabbades av cytomegaloviruset när jag var gravid och Erik blev då smittad. Precis som du så sökte jag förklaring för han beteenden, jag har också äldre barn. Tillslut så ställde dom diagnosen på Karolinska ( vi bor i Örebro ). Dom öppnade upp Eriks PKU test och då visade det sig att han hade haft infektionen innan han föddes. Erik har en utvecklingsstörning, hans hörsel försvann på vänsteröra vid 2 års ålder. Han har CI. Vänsteröra håller vi nu på att kollar upp. Han har en hjärnskada som är ärr efter infektionen, han pratar inte men visar tydligt vad han vill. Han ljudar mycket och säger endel ord t.e.x mamma som jag är så lycklig över. Vi är mitt i en autismutredning. Allt försenades med att Erik är väldig söt och ser ”normal ut” som läkarna sa. Dom sa hela tiden att det inte var något fel på honom. Sen efter hjärnröntgen och det visade sig att han hade hjärnskadan så fattar dom fortfarande inte att han klarar sig så bra och att han över huvudtaget kan gå.. Han har svårt med balansen, men den blir bättre dag för dag. Jag vill inte sätta några griller i ditt huvud, ville bara berätta om Erik och att han är väldigt lik Oskar i mycket. Ta hand om Er!❤️
Hej Anna!
Tack snälla för att du delade med dig av dina erfarenheter. Väldigt intressant att läsa! CMV och autism/utvecklingsstörning är inget som jag hört talas om tidigare. Vad var det som gjorde att de röntgade Eriks hjärna och på så sätt såg att det fanns en hjärnskada som sedan utreddes? Eller öppnades PKU-provet först?
Min erfarenhet är att sjukvården nöjer sig med att sätta en diagnos och inte vill lägga så mycket tid på att hitta en orsak. Oskar har gjort en kromosomanalys, men inget annat för att hitta en orsak. Jag vet att en orsak inte ändra den nuvarande situationen, men på något vis hade det nog ändå hjälp mig att få ett svar. Den där ovissheten gnager…
När fick Erik diagnosen utvecklingsstörning? Oskar fick vid 1½-års ålder diagnosen autism och ospecifik utvecklingsförsening. Vi fick svaret att en utredning och ev. diagnos gällande utvecklingsstörning är för tidigt och görs inte förrän inför skolstarten.
Vill du får du väldigt gärna berätta mer om Erik!
Mvh Sara
Hej Sara!
Jag hittade din blogg via läkarstudent.se. Först, grattis till att du kommit in på läkarprogrammet! Har själv en lång utbildning bakom mig men har nu äntligen beslutat mig för att läsa till läkare, så det är uppmuntrande att veta att det inte bara är 20-åringar som läser.
Som du skriver är du ju apotekare, är det en stor fördel i dina nuvarande studier? Du hinner ju även jobba en hel del, vilket även jag ska försöka göra. Tror du det hade varit möjligt även om du inte hade haft djupa kunskaper i kemi/farmakologi med dig i bagaget?
Vänliga hälsningar,
Sofia
Hej Sofia!
Så kul att du har hittat till min blogg, och kul att du tänker satsa på läkarutbildningen!
Jag tror absolut att det är möjligt för dig att jobba vid sidan av studierna, i alla fall under de pre-kliniska terminerna då schemat är lite luftigare. Lite nytta har jag kanske av mina läkemedelsrelaterade kunskaper, men det som hjälper mig mest är nog generell studievana och livserfarenhet. Det är också en stor fördel om man är strukturerad, disciplinerad och framför allt motiverad. Men sedan får man nog vara beredd på att prioritera bort vissa moment i utbildningen som inte är obligatoriska om man ska hinna med att jobba. En stor fördel är om man har flexibla jobbtider.
Lycka till!
mvh Sara
Hej!
Vilken utbildning är ”svårast”; Apotekarprogrammet eller Läkarprogrammet?
Hej! Det är en jättesvår fråga att svara på…. Nu har jag ju bara en termins erfarenhet av läkarprogrammet, men min uppfattning hittills är att svårighetsgraden nog är ganska lika. Som jag minns apotekarprogrammet så var det mycket kemi och många laborationer, vilket jag egentligen inte tyckte så mycket om och som jag upplevde som tunga bitar. Fysiologin och farmakoterapin minns jag däremot som roliga, intressanta och mindre svåra. Under apotekarutbildningen hade jag fullt fokus på studierna och inget jobb och inga barn att ta hänsyn till. Nu är min situation lite annorlunda vilket kanske påverkar känslan för hur svåra studierna kommer att kännas.
Nu vet jag inte hur apotekarprogrammet är uppbyggt idag, men när jag läste det (2000-2005) så var det mest traditionella föreläsningar uppblandat med laborationer och några seminarier. Det var ingen krävande undervisningsform. Läkarutbildningen i Lund bygger på BPL och det kräver ganska mycket av studenterna. Man måste vara aktiv och påläst varje vecka. PBL är som sagt krävande, men man har stor nytta av det PBL-arbete man lagt ner under kursen när tentan kommer.
Jag vet inte om du blev något klokare av mitt svar. Men som sagt, jag tror apotekarprogrammet och läkarprogrammet är likvärdiga i svårighetsgrad, i alla fall när man jämför de teoretiska bitarna. Min gissning är att de kliniska/praktiska terminerna på läkarprogrammet är bra mycket svårare och krävande än den praktik som ingår i apotekarutbildningen.
Hej Sara,
Kul att läsa din blogg! Väldigt intressant att följa Oskar.
Jag har skickat en mail till dig, med mer detaljerad info. Ser fram emot att läsa från dig.
//N.
Fortsatt all Lycka till med Dina värv !
Hej Sara !
Med stort intresse har jag läst din blogg. Jag reagerade på att du åkt
rundan och njutit av hur vackert vår stad är. Själv var jag guide på
Rundan två säsånger, 1955-1956. Länge sen. Det var innan jag tog
studenten och läste vidare till Apotekare – liksom du. Egentligen skulle
jag blivit läkare, kom in på läkarlinjen, men tvekade att jag skulke klara
det. Du är strong som går vidare efter apotekare examen till läkarprogramnet
Du skriver att du arbetat på ett mindre läkemedelsföretag i Malmö ….
Jag arbetade på Lundbeck under många år på 60- och 70 talet
Lycka till !
Hej! Tack för din trevliga kommentar! Så roligt att du också är apotekare och att du läser min blogg. Vid sidan om studierna jobbar jag 50% på företaget Nordic Drugs i Limhamn. Tidigare (2007-2014) var jag anställd på Lundbeck i Köpenhamn, men jag tyckte det blev för jobbigt att pendla när vi fick vårt andra barn. Kul att läsa att du också arbetet på Lundbeck! Det måste varit en spännande tid på 60- och 70-talet. Flera av Lundbecks läkemedel från den tiden finns fortfarande kvar.
mvh Sara
Hej!
Av en slump hittade jag din blogg 🙂
Jag ät själv apotekare och har arbetat i flera år som Apotekschef På sjukhusapotek. Roligt och lärorikt jobb där man får träffas många kunder ” patienter” som kommer direkt till oss från sjukvården. Tidigare hade jag också funderingar på att söka till läkarprogrammet men eftersom jag har på senare tid tröttat på ”kundmöten” så kändes det inte lika aktuellt att studera igen. Nu har jag istället bytt arbetsplats och ska arbeta för landstinget. Äntligen kontorsjobb och mer flextid 😊
Hur kommer det sig att du valde att läsa vidare?
Hej!
Så roligt att en apotekare hittat hit till bloggen. 🙂
Jag har inget kort och bra svar på din fråga. Jag tror det är många faktorer som tillsammans gjorde att jag bestämde mig för att läsa till läkare. Jag har alltid tyckt att det skulle vara spännande att arbeta som läkare, men aldrig riktigt trott att jag skulle klara att komma in på läkarprogrammet.
När min son fick sin autismdiagnos började jag se lite annorlunda på saker och ting. Jag fick en inblick i sjukvården och i en för mig helt ny värld (hur det är att leva med en funktionsnedsättning), och jag insåg att jag gärna vill hjälpa min son på fler sätt än ”bara som mamma” och även hjälpa andra barn om möjligt. Det här inlägget sammanfattar en del: https://apotekares.wordpress.com/2016/01/13/blivande-lakarstudent/
Jag ångrar inte att jag läste till apotekare. Jag har trivts med både utbildningen och mitt arbete, och jag tror att jag kommer att ha stor nytta av mina erfarenheter. Jag har arbetat drygt 10 år inom läkemedelsindustrin och den branschen har många stora plus, men jag har också känt att jag kommit långt bort från patienterna. Jag vill gärna göra mer direkt nytta. Jag kommer säkert att sakna många av de bekvämligheter som jag hade som apotekare inom industrin (t.ex. flexibla arbetstider). Men jag tror att läkarjobbet kommer att ge mig mer, även om det stundtals säkert är väldigt mycket mer krävande. Jag hoppas jag har gjort rätt val, magkänslan säger så i alla fall. 🙂
Lycka till med din nya tjänst!
Mvh Sara
Underbar blogg, grattis till dina framgångar.
Jag är också apotekare som många andra som har hittat din blogg:)
Jag har bara en fråga, hur gammal var du när du började läkarprogrammet?
Jag är apotekare och jobbar idag som chef men vill bli läkare. Tänkte göra HP under april och är 35 år, har även två barn jag också.
Men jag känner mig så himla förvirrad, ska jag lämna bekvämligheten med fast inkomst mm mm och satsa helhjärtat på läkarlinjen. Jag måste också jobba vid sidan om eftersom jag går ingen CSN. Snälla all råd och tips uppskattas.
Så rolig att du hittat min blogg och att du gillar den!
Jag var 34 år när jag bestämde mig för att försöka komma in på läkarprogrammet. Jag gjorde högskoleprovet hösten 2015 och lyckades knipa en reservplats till vårterminen 2016. Några månader in i utbildningen fyllde jag 35 år. Men jag är faktiskt inte äldst i min klass. 🙂
Det var ett stort steg att ta, men jag har aldrig ångrat det. De första fem terminerna jobbade jag kvar inom läkemedelsindustrin på 50%. Min arbetsgivare var väldigt tillmötesgående och lät mig styra min jobbtider själv så jag kunde anpassa arbetet efter universitetets schemat. Men för att kunna jobba har jag ändå fått hoppa över många föreläsningar och andra moment som inte varit obligatoriska och sedan pluggat in fakta på egen hand på kvällar och helger.
Jag tycker absolut att du ska satsa på läkarutbildningen! Även om det stundtals säkert kommer vara jobbigt att få ihop studier, jobb och familj. Men du kommer att ha mycket nytta av din tidigare studieerfarenhet, din kunskap om läkemedel och din livserfarenhet. Läkarprogrammet är en fantastisk utbildning och en otroligt spännande resa! Utbildningen kommer ge dig så mycket!
Lycka till!
Hej!
Jag är en en 20 årig farmaceut student. Det är så att jag verkligen vill bli läkare men har inte betygen än. Jag studerar till hp vid sedan för att kunna komma in på läkarprogrammet. Vilka fördelar tycker du läkare har med en farmaceutexamen?
Hej! Det är en stor fördel att känna till läkemedelssubstanser och läkemedelsnamn samt deras verkningsmekanismer, det ger lite försprång och en större förståelse, särskilt i början som läkare då det är så mycket som är nytt. Det är också en stor fördel att ha förståelse för t.ex. interaktioner, olika läkemedelsformuleringar och att vara van att använda fass. Det är heller inte dumt att ha den erfarenhet som man får från praktik på apotek, att veta hur det fungerar i verkligheten med recepthantering och vilka regler som gäller, att förstå hur licensförskrivning, APL-tillverkade läkemedel och dosdispenserade läkemedel fungerar m.m. Under apotekarprogrammet/apotekspraktiken fick jag lära mig mycket om egenvård och vilka råd man ska ge kring receptfria mediciner, vilket också är bra att kunna som läkare och inget man direkt lär sig under läkarutbildningen.
Bara det att man har en annan utbildning i bagaget (oavsett vilken) tror jag gör att man har lite större studievana och lite mer livserfarenhet, vilket är guld värt vid ny utbildning/yrke.
Lycka till med studierna!