Onkologi och lite internmedicin

Mina två sista praktikveckor innan julledigheten spenderade jag på Onkologiska kliniken och Medicinkliniken. Efter en termin fylld med kirurgiska placeringar var det kul med två medicinska specialiteter. Onkologi hör på sätt och vis ihop med kirurgi eftersom många tumörsjukdomar går att behandla med operation, men läkare specialiserade på onkologi är inte kirurger utan medicinare. Anledningen att det även blev en vecka på en internmedicinsk avdelning är inte att vi ska fokusera på internmedicinska sjukdomar, det gjorde vi under termin sex. Utan denna placering var en del av det område inom läkarutbildningen som heter professionell utveckling, där vi ska lära oss de bitar av läkarrollen som är kopplade till patientbemötande, ledarrollen och ansvarstagande. På en av de internmedicinska avdelningarna i Malmö finns åtta vårdplatser som är som en egen liten avdelning som heter KUA (klinisk utbildningsavdelning). Denna lilla avdelning bemannas av läkarstudenter, sjuksköterskestudenter, fysioterapeutstudenter, arbetsterapeutstudenter samt handledare för varje yrkesgrupp. Det finns alltid legitimerad personal i bakgrunden som har medicinskt ansvar men det dagliga arbetet sköts av studenter tillsammans med en eller två fasta undersköterskor. När jag var där var vi två läkarstudenter och fyra sjuksköterskestudenter tillsammans. Jag hade alltså fyra patienter som jag ansvarade för. Jag fick ronda, beställa prover, skicka remisser, se över läkemedelsordinationer, diskutera med husjouren och skriva journalanteckningar, d.v.s. sådant som en läkare brukar göra på en avdelning. Men jag fick även hjälpa till med omvårdnaden av patienterna. Det tillhör inte de egentliga läkaruppgifterna, men tanken var att vi skulle arbeta i ett team och hjälpa varandra så jag hjälpte till med det jag kunde när jag var klar med mina huvuduppgifter.

Veckan på Onkologen tyckte jag var väldigt intressant och givande. Jag skulle absolut kunna tänka mig en framtid som onkolog. Den specialiteten har kvalat in bland topp tre av tänkbara inriktningar efter examen. Just nu är det barnläkare, allmänläkare och onkolog som lockar mig mest. Jag känner ju ett visst motstånd när det gäller att arbeta på Akuten eller joura på kvällstid och nattetid. Onkologer är några av de få läkargrupper som inte bemannar akuten och som inte har speciellt mycket jourer. Nattjourer har man i hemmet där man nås på telefon. Detta är ett stort plus, även om det inte är det som avgör vad jag kommer att specialisera mig inom. Det som fångade mig på Onkologen var patienterna och deras inställning. De var få som klagade över sin situation även om de fått hemska besked och genomgått riktigt tuffa behandlingar. De var så tacksamma för all hjälp. Jag har inte på någon annan placering träffat patienter som kramat min hand eller klappat min axel och varmt och innerligt tackat och önskat mig lycka till, trots att jag inte gjort något mer för dem än att lyssna. Jag har gått bredvid andra läkare och observerat, eller när jag varit på avdelningen pratat lite med patienterna på egen hand. Som student kan man inte göra så mycket mer. På Onkologen träffar man bara sjuka patienter, alla har redan fått en cancerdiagnos när de kommer dit. Kanske är det just det som griper tag i mig, att det rör sig om riktigt sjuka patienter där man som läkare kan göra verklig skillnad. Det är en stor kontrast mot arbetet som allmänläkare på vårdcentral där många patienter inte har särskilt allvarliga åkommor. Men där kan man så klart också göra skillnad för patienterna, fast på ett annat plan.

Under min vecka på Onkologiska kliniken fick jag vara med både på avdelningen där jag träffade inneliggande patienter och på mottagningen. På mottagningen var jag med två olika doktorer, en som var specialiserad på bröstcancer och en som var specialist inom mag-tarm-cancer. Jag fick träffa både patienter som kom till onkologen för första gången på nybesök för att starta upp behandling och patienter som kom på återbesök för uppföljning av hur behandlingen gått. Lika fantastiskt som det är att se patienter få beskedet att deras tumör svarat bra på behandlingen, lika jobbigt är det omvända, när patienter får höra att behandlingen inte hjälpt och cancern spridit sig. Men det finns ändå mycket att göra för de patienter där cancersjukdomen inte går att bota. De ska få en så bra livskvalitet som möjligt och det finns många behandlingar att sätta in även när sjukdomen inte går att bota. Under onkologiveckan fick jag även besöka strålningsenheten i Lund och den palliativa enheten i Malmö. Det blev en vecka som berörde mig mycket, men på ett bra sätt. Cancer är ett väldigt laddat ämne, förknippat med sorg och maktlöshet. Men det jag upplevde var hopp och ödmjukhet. Det satsas otroligt mycket pengar och resurser på cancerforskning och behandlingen går hela tiden framåt. Det finns redan många bra behandlingar och fler kommer det bli. Både patienternas och läkarnas inställning och ödmjukhet inför sjukdomen, behandlingarna och livet i stort gör det till ett medicinskt område som jag gärna skulle vilja vara en del av.

God fortsättning

Det har varit så härligt med några dagar av ledighet och julfirande. I fredags var det skolavslutning på Selmas skola, och en bättre början på jullovet går väl knappast att få än att få se och höra förväntansfulla barn sjunga in jullovet. I lördags gjorde jag klart det sista inlämningsuppgifterna för den här terminen. Höstterminen sträcker sig in en bit i januari, men det kändes skönt att göra klart alla skoluppgifter innan jul och inte behöva tänka på det under jul- och nyårshelgen och sedan kunna ha fullt fokus på inläsningen inför tentorna den 8 och 9 januari. I lördags kväll firade vi jullovet med middag på Pinchos. Det blev en långpromenad fram och tillbaka och barnen var så duktiga som gick 6 km utan att klaga. Det var riktigt mysigt att promenera tillsammans genom Malmö. Men lite besvikna blev vi allt på den minimala juldekorationen längs vägen. På vägen tillbaka blev det ett stopp för inhandling av lördagsgodis och väl hemma kröp vi upp i soffan hela familjen och tittade på Bröderna Lejonhjärta. Söndagen ägnades åt städning och handling. Det kändes skönt att få lite ordning inför julen. Vi tjuvstartade julen den 23:e med ett minijulbord här hemma, och så spelade vi bingolotto och åt nybakad saffranskaka.

Och sedan blev det äntligen julafton som Selma väntat på så länge. Vi firade jul hemma hos mamma och pappa som bjöd på glögg och julfika framför Kalla Anka på tv:n, innan tomten kom med några julklappar. Sedan åt vi av mammas stora lyxiga julbord innan vi fortsatte med att dela ut julklapparna som låg under granen. Lite gröt och godsaker på det, så var vi väldigt mätta och nöjda.

    

På juldagen fortsatte vi julfirandet hemma hos svärföräldrarna som bjöd på god middag, efterrätt och julfika. Barnen fick julklappar och vi spelade julklappsspelet. Väldigt mysigt och trevligt.

Det finns mycket att vara tacksam för i juletid. Jag är så tacksam för att vi har så fina familjer som bjuder in oss till julfirande och ger barnen minnesvärda och varma jular att tänka tillbaka på. Tacksam för att barnen har så många vuxna runt sig som de känner sig trygga med. Även om Oskar inte bryr sig om själva julfirandet med tomte och julklappar så ser jag att han trivs i gemenskapen. Han är med på sina villkor och han går ofta från famn till famn och myser med alla.

 

Full fart mot julen

December går med en rasande fart. Det måste vara årets snabbaste månad, det händer något speciellt nästan varje dag. Nu är jag klar med mina kliniska placeringar för den här terminen och det är äntligen dags för lite julledighet innan tentorna i januari.

Förutom praktik/studier, julklappsförberedelser och en hel del vardagspusslande har vi hunnit med en hel del roliga saker också.  För två veckor sedan gjorde vi en liten tripp längs västkusten. Vi hade en innestående bonus-hotellnatt som vi passade på att använda. Det blev en tur till Helsingör där vi fikade på ett mysigt litet kafé, sedan lite shopping på Väla centrum i Helsingborg innan vi checkade in på hotell i närheten. Dagen efter fortsatte vi norrut längs med kusten till Halmstad och Tylösand där vi blev bjudna på läckert julbord.

Barnen tyckte om att åka färja över sundet och följde resan mot Helsingör från första parkett.

Längs gatorna i Helsingör var det ganska rått och kallt, så då blev det extra mysigt med en god fika inne i värmen.

Fantastiskt julbord med havsutsikt och tomtebesök.

Förra veckan bjöds vi på ett vackert luciatåg på Selmas skola, och så tog vi in julgranen för att få den optimala julkänslan här hemma.

Men när helgen kom var det dags för avdelningstjänstgöring för mig både på lördagen och söndagen, samtidigt som maken skulle jobba. Barnen fick vara hemma hos mormor och morfar och där stod julbak på schemat. Jag fick många härliga bakbilder skickade till mig under helgen.

 

Selma har gjort knäck, pepparkakor och klenäter.

I måndags var det jultivoli på skolgården på Selmas skola. Lärarna ordnade aktiviteter som lotteri, lyckohjul, bollkastning och vi föräldrar till tredjeklassarna ordnade med mat- och fikaförsäljning. På menyn stod grillad korv, vegetarisk chili con carne, lussekatter, pepparkakor och glögg. Vårt bidrag till matförsäljningen var tre stora grytor med vegetarisk chili con carne. Kvällen avslutades med tomtar på skoltaket och godisregn.

Operationsveckor

De senaste två veckorna har jag mest varit på operation.

Förra veckan var jag på bröst-op och assisterade vid bröstcanceroperationer. Jag fick hålla hakar och bränna små kärl för att blodstilla. Om tumören inte är allt för stor i förhållande till bröstet gör man bröstbevarande kirurgi och tar endast bort en liten del av bröstet. Man tar alltid ut några lymfkörtlar från området runt armhålan för att kontrollera ev. spridning av cancerceller. Ibland pausar man operationen och väntar på analysresultatet från patologen för att ev. utvidga operationen om det visar sig vara spridning till lymfkörtlarna. Man skickar även den bortopererade biten för snabb röntgenkontroll för att se att hela tumören är borta med god marginal. All cancer kan nämligen inte ses med blotta ögat.

Den här veckan har jag bl.a. varit i Landskrona på operation. I Landskrona görs endast planerade operationer, medans många operationer i Malmö är akuta eller subakuta. I Trelleborg körs många av Malmös planerade ortopedioperationer medan man i Landskrona gör bukoperationer och urologiska operationer. Många av bukoperationerna är galloperationer och bråckoperationer. Operationer av gallblåsan görs oftast med hjälp av titthålsteknik där man för in en liten kamera i buken för att se operationsområdet. Via tre andra små hål förs arbetsinstrumenten in. Under en av galloperationerna fick jag sköta kameran och styra den så att kirurgen skulle se så bra som möjligt. Roligt men lite trixigt och nervöst. Det verkade dock som jag klarade av min uppgift ganska bra. Det var ingen i salen som blev ”sjösjuk” utan jag lyckades hålla kameran stilla i rätt vinkel med rätt fokus. Efter operationen när gallblåsan var utplockad fick jag klippa upp den, titta på stenarna och kontrollera gallblåsans väggar. En gallblåsa med avvikande utseende skickas alltid till patologen för analys för att inte missa ev. cancer. I Landskrona fick jag även vara med och assistera vid en öppen bråckoperation. Då lades ett nät in för att stabilisera bukväggen så att tarmarna inte ska kunna bukta ut där bukväggen är försvagad. Det är alltid intressant att få vara med ”i såret” och inte bara stå en bit ifrån.

Nu är det bara två veckor kvar innan lite julledighet. Men först ska jag vara på sjukhuset tolv dagar i rad då jag är schemalagd även lördag och söndag nästa vecka. På måndag börjar jag min praktik på Onkologen och på lördag ska jag börja på KUA, medicinsk utbildningsavdelning som sköts i huvudsak av studenter.

Nu är mysiga december här och nedräkningen till julafton har börjat! Varje kväll läser vi ett kapitel i Selmas nya Disney-bok ”24 julberättelser”. Man kan inte se de kommande berättelserna i förväg, utan de aktuella sidorna måste sprättas upp innan läsning. Det gör kvällsläsningen lite extra spännande.

Adventshelg med födelsedagsfirande

Pappa fyllde 70 år i helgen och bjöd oss på en trevlig helg med god mat, hotellövernattning och Tivolibesök. Vi startade firandet med lunch hemma hos oss i lördags. Mamma hade köpt med årets glögg som vi drack kall som en liten fördrink. Jag hade förberett ett quiz till jubilaren, familjens allvetare, och nu var det upp till bevis att visa vad han lärt sig genom åren. En fråga för varje årtal mellan 1949-2019 fick han svara på. Vi tog ett decennium i taget utspritt över helgen. Pappa imponerade med sina kunskaper, speciellt gällande 50-, 60- och 70-talet då han gav de rätta svaren utan att jag ens hann läsa svarsalternativen.

 

Eftermiddagen spenderade vi på Teknikens och Sjöfartens hus, en del av Malmö museer. Tiden gick fort och vi fick tillslut slita oss därifrån för att hinna med en liten fika innan det var dags att gå till hotellet.

På hotellet gratulerade vi pappa och skålade i champagne, och begav oss sedan till restaurang Elysée för en trevlig kväll med god mat och dryck. Selma hade förberett några kluriga gåtor som hon ställde till morfar under middagen. I vanliga fall är det morfar som brukar ställa gåtor till Selma.

På söndagen tog vi tåget till Köpenhamn och roade oss på Tivoli. Barnen är väldigt förtjusta i karuseller och åkte så många de bara kunde.

   

Det blev en väldigt roligt och mysig födelsedagshelg!