Dopförberedelser och vardagsstress

Jag har egentligen absolut inte tid att sitta vid datorn och skriva. Men det kliar i fingrarna och med en sovandes bebis på armen som vaknar så fort han läggs ner så finns det inte så mycket annat vettigt att göra. Det går liksom inte att städa toaletten, stryka tvätt eller ta itu med något av allt annat som behövs göras här hemma, eller att ta tag i alla förberedelser inför dopet…

Hur gör alla andra? När mannen jobbar kväll, Selma är piggelin och Oskar vill mysa i famnen så förstår jag inte riktigt hur jag ska få kvällarna att gå ihop. När ska jag hinna ta mig an allt sådant som inte blir gjort under dagen? Jag har en lång ”att-göra-lista” för dagarna fram till dopet (lördag). Av onsdagens att-göra-grejer är endast hälften avklarade så här långt idag, och fler lär det nog inte bli…

Jag är en riktigt ”list-människa”. Jag tycker om att skriva listor så att jag slipper att ha allt som ska göras i huvudet. När allt är nedskrivet har jag rensat hjärnan och kan tänka klarare. Då går det lättare att fokusera på en sak i taget. Dessutom är det skönt att kunna bocka av uppgifterna på listan allt eftersom dom är avklarade.

Idag har jag i alla fall köpt lite blommor som bordsdekoration till dopkalaset. Hoppas bara att blommorna håller sig fina ända fram till lördag. Men det hade blivit svårt att hinna med att fixa blommorna imorgon. Då ska vi träffa prästen på förmiddagen för att gå igenom dopet, sedan är jag ensam med barnen hela eftermiddagen och har en massa annat pyssel som måste bli klart. Jag måste t.ex. bli klar med servettvikningen och packa ner allt som ska med till lokalen som vi ska låna. Vi har bara två timmar på oss på fredag förmiddag att ställa i ordning för dopkalaset, så det gäller att ha tänkt till innan så allt kommer med.

Blommor i gult och vitt som ska blandas med lite grönt från trädgården och ställas på borden. Hoppas att dom håller sig fina till lördag om dom står mörkt och svalt i källaren.

17 av drygt 60 servetter är vikta. Några kvar med andra ord…

Banden i dopklänningen har bytts ut från rosa till blå.

Den blomstertid nu kommer!

Jag tycker så mycket om sommarblommor! Nu är det en härlig tid när dom första så smått börjar att slå ut. Några av alla de sommarblommor som jag gillar mest är syren, pion, lupin, dahlia, pelargon, stockros, lejongap, blåklint, lavendel och aster. Jag har säkert glömt några för det finns ju så många, så många att välja bland. Men min absolta favorit är nog Dahlian. Tyvärr så doftar ju inte Dahlior. Så ska jag välja en doftfavorit så är det nog syren, om det kan räknas som en sommarblomma? Det är ju egentligen en buske som blommar sent om våren… Men tätt efter syrenen så kommer levendeln. Den doftar så gott och fräscht, speciellt när den torkas och läggs i linneskåpet. Det är härligt att bädda med lavendeldoftande nya rena lakan. Idag har jag planterat två lavendelplantor i trädgården och även en gul stockros grävdes ner. Stockrosen fick sin plats vid grindstolpen och får alltså pryda ingången till vår tomt. Jag tror det kan bli riktigt fint.

En stockros och två lavendel som jag har fyndat på Lidl(!) för 20 kr styck.

När jag tänker på stockrosor så ser jag en bild framför mig av ett lågt korsvirkeshus med stockrosor i blandade färger längs med husväggen. Jag tycker det ser så fint ut! På något vis förknippar jag stockrosen med Skåne och tiden kring sekelskiftet. Men jag har sett att stockrosor är väldigt vanliga på Bornholm. Där står de och pryder de flesta husväggarna.

I Allinge (Bornholm) möttes vi av många stockrosprydda husväggar. (Juli 2010)

Det blev även lite omplantering i utomhuskrukorna. Penséerna byttes ut mot diverse sommarblommor som jag i år lät gå i vitt och blå-lila. Jag har även plockat fram en övervintrad Mårbackapelargon från källaren. Just nu är den inte så fin, men vi får väl se om den tar sig.

Övervintrad pelargon.

Ytterligare ett Lidl-fynd

Lite grann(t) så här från ovan…

Mammahjärtat

Idag är det mors dag. Kanske är det många som tycker att det bara är ett kommersiellt påhitt och inget att anamma? Men när vardagen rusar på är det lätt att ta mamma för given och glömma bort den där extra välbehövliga omtanken. Många av oss, däribland jag själv, behöver nog  påminnas om att visa henne lite extra uppskattning. Därför gillar jag tanken med mors dag!

Nu när jag själv är mamma så förstår jag verkligen min egen mammas enorma kärlek, omsorg och tålamod. Jag tänker ibland att kan jag bara vara en hälften så bra mamma som hon är och har varit så har jag lyckats med min stora uppgift här i livet. Att vara mamma är inte alltid så lätt. Man vill så väl men kan ibland känna sig så otillräcklig och osäker. Men jag försöker då säga till mig själv att inte tänka efter så mycket, utan att känna efter, att låta mammahjärtat styra. För det som känns rätt, är oftast det som är rätt.

Idag vill jag ge en kram till alla fantastiska mammor som finns där för sina barn i vått och torrt, och en extra stor och varm kram vill jag så klart ge till min egen underbara mamma!

En mor (av Siv Andersson)

En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.

Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.

Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.

I livets alla skeden
förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika
högt älskade mamma.

Paracetamol – en lättillgänglig men dock ej harmlös substans

En av våra vanligaste och mest lättillgängliga substanser mot värk och feber är paracetamol. Det är den substans som finns i receptfria preparat som Alvedon och Panodil m.fl. Men vad många kanske inte vet är att en överdosering av substansen kan orsaka livshotande komplikationer. Paracetamol är i höga doser levertoxiskt och slår långsamt och utan återvändo ut leverfunktionen om inte ett motgift ges omedelbart efter intaget. Faktum är att det inte är så värst höga doser som krävs för att orsaka skada. Högsta rekommenderade dygnsdosen för vuxna är 4 gram, d.v.s. 8 stycken ”vanliga” 500mg-tabletter. Doser på 10 gram, alltså 20 tabletter,  kan orsaka allvarliga leverskador. 20 tabletter är den mängd tabletter som finns i en receptfri förpackning. För en 1-åring på 10 kg räcker det att barnet råkar knapra i sig 3 av dina tabletter för att en leverpåverkan ska riskera att uppstå. Så jag nämner det igen, förvara dina läkemedel utom syn- och räckhåll för barn!

En ev. leverskada kommer smygandes och man känner inga symptom förrän leverfunktionen är kraftigt nedsatt. Har det gått lång tid efter överdoseringen finns inget botemedel. Enda hoppet är då en levertransplantation. Jag vill med detta inte skrämma er eller avråda er från att använda denna substans mot värk och feber. Paracetamol är effektivt och har många fördelar jämfört med andra substanser. Det kan t.ex. användas av personer med känslig mage, och av gravida och ammande kvinnor. Men, paracetamol ska användas med respekt och den högsta rekommenderade dygnsdosen på 1-2 tabletter 3-4 gånger dagligen ska aldrig överskridas om inte din läkare råder dig till något annat.

Faktum är att allt som vi stoppar i oss är egentligen farligt, det är bara en fråga om dos. Till och med vatten kan vara dödligt om man dricker enorma mängder. Men för de flesta substanser är gränsen mellan vad som är ofarlig och farlig dos inte särskilt snäv och risken för överdosering är ganska liten. Hade paracetamol kommit som en ny substans idag hade det sannolikt inte blivit godkänt just p.g.a. att det är så lätt att överdosera. Men tack vare att substansen har så många år på nacken och använts flitigt under 50 års tid har det visat på att  nyttan av behandlingen överstiger risken för överdosering. Så kanske kan man säga att det är bra att regelverken kring läkemedel inte var så strikta förr, för tänk om vi inte hade haft paracetamol som hjälpt och hjälper så många människor. Jag har haft turen att hittills i livet ha klarat mig med väldigt få läkemedel, men det händer att jag använder paracetamol lite då och då vid t.ex feber eller huvudvärk. Paracetamol för barn och vuxna finns alltid i vårt medicinskåp!

Ge däremot inte paracetamol till din hund eller katt. Speciellt katter är väldigt känsliga och tål inte alls substansen. En endaste tablett kan vara livsfarlig. Katter saknar ett enzym som krävs för att bryta ner paracetamol. Katter som fått i sig paracetamol måste omedelbart till veterinär för behandling med motgift.

2 månader!

Två månader har gått sedan den 24 mars. Det är ett datum som från och med i år innebär något alldeles speciellt. Den 24 mars är en dag som jag kommer att fira så länge jag lever. Det är dagen då tre blev fyra, det är älskade Oskars födelsedag. Idag är vår lille prins hela två månader!

Tänk så lite, men ändå så mycket, man kan när man är två månader. Man är stark i nacken och kan hålla huvudet själv, man kan med blicken följa allt spännande som händer runt omkring, man kan suga på sina fingrar, man kan bjuda på fantastiska leenden som får mamma att smälta, och man kan sova sju- åtta timmar i ett sträck, och det i egen säng!

Alldeles intill vår säng sover Oskar i en liten bebissäng som min farfar har tillverkat. Sängen gjordes till min äldsta faster när hon föddes 1945. Sedan dess har många små barn sovit i den. Bl.a. min pappa, jag själv, mina bröder, och Selma. Nu är det tredje generationen som sover i den. Jag som gillar gamla ting med historia tycker att det är jättekul att den här sängen följer med i släkten och fortsätter att användas. Hoppas att även nästa generation bebisar får sova i den.

Här sover man gott!

Tänk om ting kunde tala

Något som jag verkligen gillar är att gå på loppis! Jag tycker om gamla fina ting som bär på en historia, och som har en slags charm som man aldrig finner hos nya föremål. Jag kan fundera över och fantiser om var dessa föremål kommer ifrån, vem som har ägt dom och vad dom har varit med om. Tänk om alla mina loppisfynd kunde tala! Då är jag säker på att jag skulle få höra en massa fantastiska historier.

Jag har knappt haft tid att gå på loppis sedan barnen föddes. Men idag, när jag var klar hos frisören och rusade hemmåt passerade jag Stadsmissionens loppisbutik. I fönstret hängde massor av tavlor som jag sneglade på i förbifarten. En av tavlorna fångade mitt intresse och jag var tvungen att gå tillbaka och kika på den. Vad som gjorde att jag fastnade för just den tavlan vet jag inte. Kanske var det dom ljusa och behagliga färgtonerna som gjorde intryck på mig? När jag studerade tavlan lite närmre så såg jag att den var märkt med ”Vejbystrand”. En tavla från Vejbystrand, min barndomsidyll! Den måste ju bara få komma hem till oss, och det fick den! Inte för att vi har brist på tavlor och andra loppisfynd precis. Nej, den fick följa med hem eftersom jag helt enkelt inte kunde motstå den.

En fin akvarell.

Någon som känner till konstnären?

Andra loppisfynd som har fått följa med mig hem genom åren är bl.a. en tygklädd liten pall där locket går att öppna och som är väldigt bra för fotoförvaring ;-), mässingsljusstakar att lysa upp mörka vinterkvällar med, massvis av gamla böcker, plåtburkar och flaskor. Även en och annan tavla har det blivit.

Både fin och praktisk!

Klassiska ljusstakar helt i min smak.

Diverse gamla föremål som pryder vårt hem. Alla med en egen, för mig, okänd historia.

Köksprydnader

Min skrivbordsstol. Vem kan ha suttit på den innan mig?

Ett praktiskt gammalt syskrin.

Sist, men absolut inte minst, mina kära gamla medicinburkar och ståndkärl. Tänk om jag skulle kunna få veta i vilka apotek de har befunnit sig…

Den stilla vardagslunken är den bästa takten.

Fart och fläkt är inget för mig just nu. Visst kan det vara kul när livet går i ett rasande tempo, men bäst gillar jag nog ändå dagar som denna när vardagen bara flyter på utan stress eller tider att passa. När mannen är ledig och vi är hemma tillsammans med barnen, ingen hämtning eller lämning på dagis. Allt får ta sin tid och det är inte hela världen om Selma går i pyjamas fram till lunch. Vi hjälps åt med barnen, maten, disken och allt annat som bör hinnas med. Idag har vi bara varit hemma, bortsett från en timmes promenad i det regniga och blåsiga vädret. Brrr.

Maten ikväll blev en riktig standardrätt hos oss. Stekt lax med klyftpotatis, citron, en klick aioli (färdigköpt) och fetaostsallad. Det är gott och är enkelt att göra. Men vi äter det nästan en gång i veckan, så nu börjar jag tröttna. Jag måste försöka komma på någon ny laxrätt att laga. Tips?

Kvällens mat

Förevigade ögonblick

Häromdagen damp det ner ytterligare en fotobeställning i brevlådan. Den andra sedan Oskar föddes. Han är knappt två månader och vi har redan hundratals bilder av honom. Jag älskar foton! Jag tror att av alla materiella ting jag äger, så är mina foton den käraste ägodelen.

En ny bunt med foton som väntar på att klistras in i våra fotoalbum.

Sedan barnen föddes har jag nästan blivit besatt av foton. Jag vill att allt ska förevigas. Varenda litet magiskt ögonblick vill jag spara för evigt. Tiden går så fort och jag inser hur snabbt barnen växer, förändras och utvecklas. Jag vill absolut inte på något vis i världen  stoppa tiden. Självklart vill jag följa med i den förändring som sker. Men samtidigt vill jag inte förlora och glömma allt som varit. Jag vill kunna plocka fram, minnas och njuta av alla de fantastiska ögonblick som kom och gick. Jag vill kunna sitta där på ålderns höst och plocka fram mina fotoalbum och återuppleva Oskars första lilla försiktiga leende och Selmas virvlande lockar kring huvudet när hon springer på gräsmattan. Jag är så glad att jag har en man som kan det där med foto och film, att vi hjälps åt att dokumentera det mest fantastiska vi har!

Men, mitt ”problem” är att jag inte vill ha alla dessa förevigade ögonblick enbart i elektronisk form i datorn. Jag vill ha filmsnuttar ihopklippta till en fin film utbränd på dvd, och framförallt så vill jag ha framkallade papperskopior av bilderna, insatta i fina fotoalbum. Jag vill kunna ta ett fotoalbum från hyllan och sätta mig i soffan med barnen och titta på allt kul vi gjort. Jag vill kunna läsa små anteckningar sidan om fotona som aldrig blir nedteckande om bilderna bara finns i datorn. Jag har kommit en bra bit på vägen. Vårt hem är fullt av fotoalbum och även några fotoböcker. Men våra lådor och hyllor översvämmas också av lösa foton som ej hunnit komma till rätta i sina fotoalbum. Barnen ska få sina egna album, vilket innebär att jag numera alltid framkallar tre kopior av varje bild. Selma och Oskar ska ju ha sin barndom förevigad och möjlig att blicka tillbaka på.

Fotoförvaring lite överallt.

Det finns två faktorer som försvårar mitt lilla projekt. Det första är förstås tiden. Den räcker aldrig till. Det andra är problemet att hitta fina och inte allt för dyra fotoalbum. Jag tar tacksamt emot tips på var man kan införskaffa dessa för en rimlig peng! Jag tycker att utbudet av fotoalbum är näst intill obefintligt. Antagligen beror det på att marknaden är så liten. Är det bara jag som fortfarande vill ha mina foton i fysiska album? Är alla andra nöjda med enbart elektronisk arkivering? För någon vecka sedan var jag på Åhléns och plockade ihop några album, rättare sagt fem stycken. I kassan fick jag snällt punga ut med mer än 700 kr…

Mina nya (och dyra!) fotoalbum.

Jag är så otroligt glad och tacksam för de fotoalbum som mina föräldrar har gett mig! Jag hoppas att Selma och Oskar också kommer att uppskatta sina fotoalbum.

32 år gamla bilder. Tack mamma & pappa!

Ett axplock av förevigade fantastiska ögonblick!

Jordgubbsdrömmar

Vi hoppas på att kunna få plocka egna jordgubbar i sommar. Tänk så härligt det skulle vara att få äta solvarma jordgubbar i trädgården till midsommar!

När vi gifte oss i september fick vi bl.a. presentkort på Plantagen. Nu har vi shoppat loss och införskaffat lite av varje i trädgårdsväg. Det blev bl.a. en förvaringslåda för dynorna till utemöblerna, lite nya trädgårdsredskap och bär-buskar och -plantor. Nu är växterna planterade och jag håller tummarna för att vi ska få lite egna bär redan denna sommar.

Vi har en liten trädgårdsplätt på baksidan av huset, och en ännu mindre plätt på framsidan. En av blomsterrabatterna på baksidan har nu fått bli jordgubbsland istället. De perenner som växte där har fått flytta till framsidan av huset. Även lite andra blommer har fått flytta till nya platser för att ge plats åt två vinbärsbuskar och två hallonbuskar.

En av två vinbärsbuskar

”Hallonpinnar” snarare än hallonbuskar. Men förhoppningsvis växer dom till sig.

Två olika sorters jordgubbsplantor blev det, ”Polka” (medeltidig sort med söta bär) och ”Corona” (tidig sort med stora bär). Som ni ser har vi också satt lite sallad.

Förra året satte jag några Dahlior. Men när hösten och kylan kom så blev det aldrig att jag grävde upp dom igen för vinterförvaring. Därför blev jag himla glad när jag såg att en av de finaste Dahliorna (en stor, hög sort med svagt gula blommor) har överlevt den långa vintern. Än är den inte så stor där den tittar upp sidan om resterna av fjolårets nerklippta planta , men förhoppningsvis blir den lika vacker i år som förra året.

En liten överlevare.

De flesta av blommorna i vår trädgård har bott här betydligt längre än vad vi har. Vi har inte planterat något annat än nyss nämnda växter. Så det var spännande förra sommaren att se vad som tittade upp i rabatterna. Jag blev väldigt glad över att se att det fanns liljekonvaljer i trädgården. Dom är så fina och doftar så gott. Men idag när jag noterade att dom börjat slå ut så slog mig tanken att det faktiskt är en ganska giftig växt. Bör vi ta bort dom med tanke på den risk som finns att barnen plockar dom och stoppar dom i munnen? Så här skriver giftinformationscentralen på sin hemsida:

”Liljekonvalj, Convallaria majalis. Växten är giftig. Speciellt  blommor och blad innehåller ämnen som är irriterande och som kan påverka hjärtat. Allvarliga förgiftningar är dock ovanliga. Förtäring av blomvattnet är ofarligt.

Symtom: Magbesvär. I allvarliga fall eventuellt även hjärtrytmrubbningar.

Åtgärd: Om mer än 5 bär, blomklockor eller andra växtdelar förtärts, ge medicinskt kol och kontrollera risken hos Giftinformationscentralen.”

Lika farlig som vacker?

Äta myror!?

”Det är världens käk, kittlar döskönt i kistan.” Enligt Baloo ja…

Men nja, jag vet inte det… Jag antar att ni har hört om rapporten från FNs mat- och jordbruksorgan som kom i veckan. Där rekommenderas ju insekter som en källa till protein även för oss i väst, eftersom det anses vara en miljövänlig proteinkälla. Många insekter är dessutom rika på nyttiga fetter, kalk, zink och järn. Jag är dock säker på att i vårt hushåll kommer vi inte att anamma detta. Jag är förövrigt en riktig fegis när det gäller mat, och speciellt olika typer av kött. Jag håller mig helst till fläskkött, och ibland nötkött. Vilt är inget för mig. Men fisk äter jag gärna. Fast helst våra ”nordiska fiskar” som torsk, spätta, lax och sill. När jag var i Malaysia 2010 och skulle ut och äta med mina kollegor där, så blev jag utbjuden på fiskrestaurang. Där möttes man av nedanstående syn. Bara att välja vilka fiskar man ville ha! Hur jag än letade kunde jag inte hitta varken lax eller torsk..

Det slutade med att jag fick in bl.a. en sådan här fisk på bordet.

På samma restaurang fanns det levande grodor i en golvbrunnsliknande bur i golvet. Jag var väldigt tacksam över att mina kollegor inte tyckte vi skulle beställa in grodor.

Gårdagens middag här hemma bestod av grillat kött. Och jag antar att vi inte var ensamma om att grilla. Vilken fantastiskt skön sommarvärme vi fick njuta av igår! Tyvärr verkar det inte bli lika fint väder idag. Inte här i Malmö i alla fall.

Gårdagens grillmiddag. Såsen är ”Jensens” goda ”Favoritsås”, och kan varmt rekomendeas till grillat.

Sedan så tillbringade vi så klart resten av kvällen framför tv:n. Trevligt sällskap fick vi också i form av Tobias och Anna som kom hit. I år har dom befunnit sig mitt i händelsernas centrum och därför var dom något av eurovisionsexpertkomentatorer. Kul!

Och, ja. Rätt låt vann! Grattis Danmark!