Fredagsfint

Jag sprang på så fina blommor i mataffären idag. Jag kunde helt enkelt inte motstå att köpa dom. Billiga var dom också! Ynka 25 kr för ett fång med fem stora, fylliga, pionliknande rosor.

Både rosorna och snön sätter lite extra ljus på den annars så mörka årstiden.

I affären hittade jag även en så passande blomkruka med blomma till Selma. Just nu är hon helt betagen av cirkus, clowner, akrobater, sockervadd och allt annat som hör ihop med just cirkus.

En clownkruka med en rosa Våreld till cirkustokiga Selma.

Våreld (Höstglöd) är en tålig, lättskött klassiker som finns i många fina färger. Visste ni att ju mer ljus som växten får, desto klarare blir färgen på blommorna. Våreld, liknande den ovan, med fyllda blommor upptäcktes på Tågerups Trädgård i Skåne. Där odlades vanlig våreld med enkla blommor. En planta sorterades bort eftersom knopparna såg missbildade ut. Trädgårdsmästarens fru tog dock med sig den bortsorterade plantan hem istället för att kasta den. När den senare slog ut blommade den med dubbla blommor. Detta hände 1998 och sedan dess har den  korsats och förädlats och finns nu över hela världen.

Den här fina orkidén kom maken hem med förra fredagen. Den fick byta plats med en av julblommorna som gjort sitt.

Nu provar vi Amimox istället

Det blev ingen dag i pulkabacken. Istället började vi dagen med ett besök på vårdcentralen. Selma vaknade i natt av att ena örat gjorde ont igen. Nu blir det en andra antibiotikakur för att försöka bekämpa den envisa öroninflammationen. Den här gången blir det Amimox tre gånger om dagen i tio dagar, och därefter en ny kontroll på vårdcentralen för att se så örat ser bra ut. Amimox har smak av jordgubb och slinker ner lätt som tur är!

Ett nytt papper med alla doseringstillfällen är uppsatt så Selma kan hjälpa till att hålla räkningen på hur många gånger hon tagit medicinen.

Så nådde snön tillslut även oss

Så gott som hela Sverige har väl varit snötäckt den senaste tiden, bortsett från vår lilla del av skåneland. Till Malmö kom vintern först igår. Det har varit bitande kallt och väldigt blåsigt ett tag och i måndags kom så tillslut snön. Det snöade och blåste hela dagen och vi vågade oss inte ut. Men idag blev det en tur med pulkorna till och från dagis. Det blir säkert mer pulkaåkning imorgon. Det gäller ju att passa på nu när snön äntligen är här. Fast den kom en dryg månad försent kan jag tycka.

Selma kunde äntligen plocka fram den nya julklappspulkan, och till Oskar letade vi fram Selmas gamla babypulka. Att dra två pulkor gav lite extra välbehövlig träning.

Ängelholms järnvägsmuseum

Det blev en liten söndagsutflykt upp till Ängelholm och Järnvägens Museum igår. Mina föräldrar och min ena bror mötte upp oss där och tillsammans spenderade vi en trevlig stund bland lok, tågbanor och massa järnvägsrelaterade föremål. På museet finns spännande saker för både barn och vuxna. Av naturliga skäl fastnade vi vid de barnvänliga aktiviteterna. En annan gång får jag försöka tillgodogöra mig all den intressanta information och historia kring järnvägen som finns nedtecknad och samlad i museet.

Under museibesöket såg vi världens äldsta järnvägsvagn, kikade in ett stationshus från förr, fick en inblick i rallarnas hårda liv, provade åksimulatorn ”Locomotion”,  körde modelltåg, byggde egna tågbanor med mera, med mera. Med tanke på den blygsamma entréavgiften fick man mycket nöje för pengarna, och jag uppskattar verkligen att museet sätter så stort fokus på barnen och gör besöket meningsfullt för alla i familjen. Vi måste helt klart komma tillbaka hit när Oskar är lite större och kan leka med modelljärnvägarna han med.

Tåg i på långa banor.

Selma har varit så duktig och tagit sin medicin mot öroninflammationen utan protester. Tio gånger skulle hon ta antibiotika och varje gång strök hon över en siffra på ett papper för att räkna ner. Igår tog hon sista dosen och som belöning fick hon handla i museeshoppen. Det blev en glass, ett rött leksakslok och en konduktörsväska med biljetter och visselpipa.

Ny helgrätt

Igår testade jag att laga en ny festlig rätt med fläskfilé toppad med ett täcke av grillad paprika, färsk basilika, hackad vitlök, cashewnötter och mozzarellaost. Det blev riktigt gott! Till köttet serverades potatisgratäng, sallad och en sås gjord på sky och crème fraiche. För en gångs skull lyxade jag till det med färsk svensk fläskfilé, annars blir det mest vakuumförpackad fläskytterfilé vilket är ett utmärkt, lite prisvänligare alternativ.

Inspirationen till rätten hittade jag på ”matplatsen”.

Platta drömmar

Vi väntar besök idag så jag och Selma skulle baka kakor igår att bjuda på till kaffet. Vaniljdrömmar var det tänkt att det skulle bli. Men resultatet blev fult, platt och oätligt. Efter provsmakningen åkte kakorna rakt ner i soptunnan.

Att jag aldrig inser att jag ska hålla mig borta från att baka. Jag är verkligen ingen bagare eller konditor, och kommer nog tyvärr hellre aldrig att bli det. Jag får hålla mig till matlagning istället. Det är roligare och resultatet brukar bli bättre. Kokkonsten tror jag mig förstå mig på men hemligheten bakom ett lyckat bakverk förblir en olöst gåta.

 

Det skulle ha blivit goda, fluffiga, spröda vaniljdrömmar i fina färger…..

Att dokumentera och organisera dokumentation

Jag vågar nog påstå att dokumentera och att skapa ordning i dokumentationen är något av ett kall för mig. Både i mitt privata liv och i min yrkesroll handlar mycket om dokumentation.

Jag arbetar med läkemedel och all den dokumentation som ligger till grund för läkemedelsmyndigheternas godkännande av företagets mediciner. Jag är långt ifrån delaktig i all den ofantliga mängd dokumentation som tas fram för ett läkemedel, men i min roll gäller det däremot att veta vilken dokumentation som krävs och att organisera all denna dokumentation. Ibland är det lite av ett strategitänk som krävs eftersom det tar många år av studier, undersökningar och tester innan den rätta informationen kan vara på plats. När det är dags att skicka ansökan till läkemedelsmyndigheten gäller det att all dokumentation finns med och är presenterad på ett överskådligt sätt. Det finns så klart hjälpmedel och mallar för detta men någon måste ändå sitta som spindeln i nätet och koordinera dokumentationsarbetet och sammanställa den slutliga presentationen. När ett läkemedel är godkänt fortgår dokumentationsarbetet i många, många år. Informationen skall ständigt uppdateras och vara aktuell. Nya regler och lagar ska uppfyllas. Varje detalj om läkemedlet ska ha sin speciella plats i ett enormt bibliotek som samtidigt som det är väldigt detaljerat ska vara enkelt och lättöverskådligt.

Även efter arbetstid fortsätter jag att ägna mig åt dokumentation, fast av en helt annan sort. Inte så strikt, stel och torr, utan mer levande och känslofylld. Ett av mina största ”fritidsintressen” är att föreviga alla de fina stunder jag upplever med familj och vänner, både till vardag och fest. Den här bloggen är en del av det. Men jag filmar, antecknar och framförallt fotograferar massor som aldrig publiceras här. Jag har tusen och åter tusen bilder i datorn. Bilder som betyder oerhört mycket för mig, bilder som jag vill bevara och bära med mig genom hela livet. Men för att de bästa fotografierna ska komma till sin rätt så vill jag förutom att ha struktur och ordning bland dem i datorn, också organisera dem i fina fotoalbum. Dokumentation uppnår inte sitt fulla värde så länge den ligger osorterad, bortglömd och oöverblickbar. Det som bekymrar mig lite grann är att jag producerar ny dokumentation i snabbare takt än jag organiserar och arkiverar den. Nu vill jag dessutom göra tre uppsättningar av varje fotoalbum, ett till mig och maken, ett till dottern och ett till sonen. Jag har berört detta ”problem” tidigare, och jag har fortfarande inte hunnit ta mig an alla de högar av foton som finns lite var stans i huset. Jag har dock bestämt mig för att alla lösa foton ska få en plats i ett fotoalbum innan den 5 mars. Då börjar jag jobba igen efter mammaledigheten och då kommer jag att ha ännu mindre tid till mitt dokumentationsintresse. Jag har också lagt upp en ny strategi. Jag har insett mina begränsningar och även om jag så oerhört gärna vill, så kommer jag aldrig hitta vare sig tid eller energi till att göra fina scrapbook liknande album där jag klipper, klistrar och skriver utförliga texter. Jag får helt enkelt sänka ribban och nöja mig med traditionella album med fotofickor. Det som däremot muntrar upp mig lite är möjligheten att göra fotoböcker istället. Visst, det tar lite tid, men det går ändå snabbare än att göra tre uppsättningar av varje album för hand. Länge leve fotoboken!

 

Om det blir en liten lugn stund på kvällen brukar jag plockar fram mina fotoalbum och högar av fotografier för att sortera, datera och organisera.

Igår fick jag hem senaste tillskottet till min fotoboks-samling.

Penicillinet utbytt mot godare antibiotikum

Hela dagen väntade jag på att någon från vårdcentralen skulle höra av sig. Fem minuter över fyra på eftermiddagen ringde en stressad läkare äntligen upp för att hjälpa oss med medicineringen av Selmas öroninflammation. Läkaren började med att säga att ”Kåvepenin är ett väldigt vanligt penicillin som i princip alla barn får och det brukar aldrig vara några problem med det, så ni kan väl försöka lite till med att få i henne det”. Jag skulle aldrig besvära vårdcentralen om jag inte visste att vi redan provat allt och att det är helt omöjligt att få i Selma medicinen. Så jag förklarade hur mycket vi försökt, och efter att jag fått höra hur dumt det egentligen är att byta till ett antibiotikum av bredare typ så bestämde läkaren snabbt och lätt att det ändå var så vi skulle göra för att få i Selma den nödvändiga medicinen. Han funderade inte ens på att skriva ut Kåvepenin i tablettform istället.

Vilken lättnad det var när vi hämtat ut den nya medicinen och Selma svalde den utan minsta lilla protest. ”Det var en god medicin” sa hon, ”det ska jag berätta för doktorn nästa gång vi träffar honom”!

Nu ska Selma ta 3 ml Ery-Max två gånger om dagen i fem dagar istället för 10 ml av Kåvepenin. Ery-Max är ett antibiotikum av makrolid-typ och används oftast till patienter som är allergiska mot penicillin. Fördelen är att det smakar riktigt gott (körsbär) jämfört med Kåvepenin och att koncentrationen är högre vilket gör att en mindre mängd krävs. Nackdelen är att det är ett s.k. bredspektrum-antibiotikum som inte verkar lika specifikt som Kåvepenin mot enbart de bakterier som oftast orsakar öroninflammation. Därför finns det en liten risk för resistensutveckling. 

Penicillin till lilla örat

Stackars Selma har öroninflammation med en sprucken trumhinna. Hon har som tur är inte så ont längre, då vätskan som bildas i mellanörat inte trycker på mer utan droppar ut ur örat  istället. Men vad som däremot ställer till det är den illasmakande medicinen. Inte en droppe får vi i henne. Vi har provat allt. Vi har varit pedagogiska, visat och förklarat, vi har försökt lura i henne penicillin genom att blanda det med glass eller jordgubbskräm, vi har mutat med kakor, glass och Kinderägg, och vi har tillslut försökt tvinga i henne det men utan minsta framgång. Den illasmakande medicinen har hamnat överallt utom i Selmas mun. Mitt hår, hennes hår, våra kläder, golvet och soffan har alla fått en liten dos Kåvepenin med s.k. ”fruktsmak”. Maken rös av igenkänning och obehag när han kände doften av penicillinet. Själv har jag hittills under mina snart 33 år aldrig behövt bekanta mig med detta annars väldigt vanliga penicillin. Konstigt nog har jag sluppit öroninflammationer, halsfluss, bihåleinflammationer och andra luftvägsinfektioner. Läkaren som Selma träffade igår blev minst sagt förvånad när han frågade om Selma och sedan jag själv var allergiska mot penicillin och jag svarade ”Ingen aning”,  Selma har inte fått penicillin någon gång, och det har heller aldrig jag”.

Kåvepenin, ett antibiotikum i penicillingruppen, som tyvärr troligtvis så gott som varje barnfamilj förr eller senare kommer i kontakt med. Doseringen till Selma på 10 ml 2 gånger dagligen i 5 dagar kan tyckas liten och lätt att ge men känns omöjligt stor och svår för oss…

Jag har nu gett upp kampen med att få i Selma Kåvepenin i flytande form. Varken hon eller jag mår bra när vi måste hålla fast henne och hon gråter, skriker, spottar och fräser i ren panik när vi försöker spruta in två fulla doseringssprutor med äcklig medicin i hennes mun. Nu väntar jag på att en läkare från vårdcentralen ska ringa upp så får vi diskutera hur vi ska göra. Är det ”livsviktigt” att hon tar en kur penicillin, eller kommer infektionen i örat att läka på sikt ändå? Vanligtvis behandlar man ju numera inte öroninflammationer hos barn mellen 2 och 12 år med antibiotika, OM inte trumhinnan har sprukit d.v.s… Kanske finns det en minimal chans att Selma accepterar att svälja tabletter om vi får det utskrivet i stället?

Jag börjar så smått oroa mig för att Oskar kanske också åkt på någon envis bacill. Han vaknade kl 03 i morse och var så täppt i näsan att han varken kunde amma eller suga på nappen för att komma till ro igen. Maken fick ta första passet och sitta uppe med honom fram till 05.15 då jag kände mig så pass ”utvilad” att jag kunde börja dagen och ta över. Nu när klockan är runt 10 på förmiddagen Oskar har äntligen kommit till ro igen och sover i sin vagn med huvudläget lite högre upp än vanligt, näsan rensad från snor och med avsvällande näsdroppar som hjälpt lite grann.

Oskar tittar på favoriten Nicke Nyfiken medans mamma äter en snabb frukost i arla morgonstund.

Heja Bamse

Det var en glad liten tjej som igår såg ”Bamse och tjuvstaden” på bio. Som hon längtat att få se den. För bara knappa två veckor sedan såg hon den nya tecknade filmen om Emil i Lönneberga på bio. Men då fick jag inte följa med. Selma var fast bestämd att hon skulle på bio med morbror Tobias och hans sambo Anna. Men den här gången dög mamma och vi fick en mysig eftermiddag med bussåkande, godis, popcorn, spännande film och sedan hamburgare som avslutning.

Den gamla, näst intill kultförklarade, tv-versionen av Bamse håller fortfarande och dess syfte att underhålla de mindre barnen uppfylls med råge. Men det är skoj att det kommit en fin, uppdaterad filmversion av Bamse och hans vänner där”nyare” figurer som t.ex. bamses barn också är med. Peter Haber, Morgan Alling och Magnus Härenstam med flera lånar ut sina röster till huvudkaraktärerna vilket förstärker känslan i filmen. För barnens skull hoppas jag på fler lika fina spännande bamseäventyr på vita duken!