Hejdå bloggen

Efter 768 inlägg under nästan åtta år känner jag nu att Apotekare S. gjort sitt. Kanske återkommer jag som Doktor S. istället någon gång i framtiden, men just nu känns det inte så.

Jag började skriva här när jag var mammaledig med Oskar. Inte kunde jag ana då vilken resa som väntade och hur mycket bloggen skulle betyda för mig. Den har varit lite som en dagbok där jag kunnat reflektera över och sätta ord på allt vi varit med om och samtidigt kunnat dela med mig av erfarenheterna. Sedan blandades blogginläggen upp med berättelser från läkarutbildningen, och jag har förstått att många har tyckt det varit intressant att få en inblick i studierna.

Men nu känns det som att både jag och Oskar har kommit i mål, cirkeln är sluten, och en ny del i livet tar vid. Efter många år av utredningar, sjukvårdsbesök och en hel del kämpande känns det som att vi hittat hem. Oskar har börjat i en fantastisk skola där han får all den hjälp och allt det stöd han behöver för att må bra och utvecklas. Det känns så skönt att veta att hans skolgång nu är tryggad för många år framöver.

Själv har jag gjort en otrolig resa under den här bloggtiden och kommit till nya insikter i livet. När Oskars funktionsnedsättningar blev kända bestämde jag mig för att byta yrke. Även om min läkarkarriär bara precis har börjat och jag har en lång väg kvar, så känns det som att jag hittat rätt. Jag jobbar nu som underläkare på Barn- och ungdomshabiliteringen, den plats där min resa mot läkaryrket började, den plats där vi varit så många gånger med Oskar att de inte går att räkna längre. Barn- och ungdomshabilitering finns till för barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Barn med neurologiska tillstånd som intellektuell funktionsnedsättning, autism, cerebral pares, ryggmärgsbråck och neuromuskulära sjukdomar får hjälp till en fungerande vardag. Det var här mina tankar på läkaryrket slog rot och det är här jag nu arbetar som läkare tills det blir dags för AT.

Stort tack för att ni läst min blogg! Många varma kramar från Sara.

AT-ansökan

Nu är det inte många månader kvar till min efterlängtade läkarexamen. Men vägen till färdig specialist är lång och ett mål på vägen dit är att få läkarlegitimation. Tyvärr är uppnådd läkarexamen inte det samma som att vara legitimerad läkare. För legitimation kräver Socialstyrelsen minst 18 månaders allmäntjänstgöring (AT) efter examen. AT-tjänster är tyvärr något av en bristvara inom svensk sjukvård och platserna räcker inte till alla. Två gånger om året utlyses dessa tjänster och förra månaden var det dags att söka till vårens AT-platser. Jag skickade in min ansökan till region Skåne och angav de två sjukhus jag helst vill vara på, eftersom man endast får söka två sjukhus i Skåne. Jag vet att konkurrensen är hård och att det på många sjukhus är minst tio sökande per plats. Så chansen är mindre än 10%. Men jag höll tummarna och hoppades innerligt på en tjänst. Tyvärr räckte inte mina meriter till, trots ett par månaders vik-tid som underläkare i sommar och många års erfarenhet som apotekare. Enligt statistik från ansökningstillfället i våras var väntetiden på AT i region Skåne i genomsnitt 10,4 månader. Dvs det krävdes 10,4 månaders vik-tid som underläkare. Och väntetiden bara växer från år till år. Det är synd att det är så svårt att komma vidare efter examen. 
Nu får jag istället söka ny underläkartjänst i väntan på AT. Jag har fått iväg en del ansökningar och ganska fort dök en bra möjlighet upp. Jag håller tummarna och hoppas allt går i lås. I så fall har jag ett roligt jobb att se fram emot efter examen. 

Filminspelning

Våren 2018 var Selma statist i Lidls tv-reklam och några månader senare var både hon och jag statister i SVT-serien Systrar 1968. Sedan dess har Selma önskat att få vara statist igen, men jag har inte riktigt haft tid att söka reda på lämpliga uppdrag. Men i slutet av sommaren dök det upp en annons på sociala medier där de sökte statister i olika åldrar till den kommande biofilmen om Zlatans uppväxt, som spelas in i Malmö. Jag skickade in en gemensam ansökan för mig och Selma och vi blev antagna. I förra veckan var det dags för inspelning.

Vi samlades först i produktionsbolagets lokaler, inte alls långt från där vi bor. Där träffade vi kostymavdelningen som gav oss olika kläder att prova och sedan slussades vi vidare till maskavdelningen för hår och smink. Scenen vi var med i utspelar sig när Zlatan är 12-13 år gammal och vi stylades á la 90-tal. Jag fick en extrem snedlugg och Selma ett hårband likt de jag minns från tiden i mellanstadiet.

Sedan blev vi körda till inspelningsplatsen i Pildammsparken. Fler statister anslöt och vi blev visade våra positioner och instruerade hur vi skulle röra oss och vilken sinnesstämning vi skulle uttrycka. Det var en scen som skulle utstråla glädje och lycka. Vi skulle se glada och avslappnade ut där vi gick vid sjön och låtsades äta glass när en ung Zlatan cyklar förbi. Vi blev tilldelade varsin glass som var gjord av creme cheese för att inte smälta mellan tagningarna.

Efter inspelningen blev vi körda till stadion för middag på restaurang Eric tillsammans med hela teamet, innan de fortsatte filma fotbollsscener.

Filmen Jag är Zlatan har biopremiär nästa höst. Det ska bli skoj att se oss skymta förbi. Hoppas inte vi blir bortklippta bara. Selma tyckte det var en jätteroligt dag och hon fick till och med prata med den unga huvudrollsinnehavaren. Nu vill hon vara med i fler inspelningar och helst av allt ha en riktig roll med repliker.

Orientering för nybörjare

Jag och Selma går en femveckors introduktionskurs i orientering. Det är jätteroligt och ett perfekt sätt att aktivera både kropp och hjärna. Vi är så fokuserade på kartan och att hitta rätt att vi nästan inte tänker på alla de kilometer som benen går/joggar/springer. Fyra måndagskvällar har vi orienterat och nu har vi endast ett kurstillfälle kvar. När vi började var det fortfarande högsommarvärme, men nu är luften lite friskare och kyligare.

Malmös orienteringsklubb har sin klubbstuga vid Bulltofta rekretatinsområde, 1,5 kilometer från oss. Det är perfekt att det ligger så nära. Nybörjarkursen riktar sig till vuxna, ungdomar och familjer. Det är så kul att prova en ny sport tillsammans med Selma. Kursen är coronasäker med max 45 deltagare och med fri ankomst mellan 17.50 och 18.30 så att alla inte startar samtidigt. Istället för samlad gruppundervisning får man själv tillgodogöra sig teorin genom informationslappar som är upphängda i naturen, och så klart får man fråga om man undrar något. De första gångerna var det flera korta banor som vi fick testa. Banorna har sedan blivit allt längre för varje gång och nu senast var det endast en lite längre bana på drygt 3 km fågelvägen. Banorna blir lite längre i verkligheten eftersom det oftast är omöjligt att ta närmsta vägen till kontrollerna och ibland missar man och får springa tillbaka och leta lite till.

Vi har fått lära oss betydelsen av kartans färger och tecken, att använda kompass och ”passa kartan” samt använda ”tumgreppet” för att enkelt veta var på kartan man är. Till skillnad från när jag var barn och orienterade i skolan så är kontrollerna nu digitala. Man har ett plastkort fäst i en gummisnodd runt tummen som man sedan blippar vid varje kontroll. Vid målgång kan man sedan skriva ut sitt resultat och se tiderna för varje kontroll.

 

Hälsans stig

Vi har som mål i familjen att försöka komma upp i 10 000 steg var om dagen. Därför passade det perfekt att gå en lite längre promenad idag när vädret var så fint. Jag och Selma gav oss iväg längs med Hälsans stig, en 6 km lång runda som utgår ca 1 km från där vi bor, så vi fick alltså en nästan 8 km promenad idag. Vi tog det i lugn takt och jag tog tillfället i akt att lära Selma namnet på våra vanligaste träd. Lönn, lind, björk, ek, bok och pil fick jag tillfälle att visa henne. Vi promenerade genom två av Malmös alla parker; Beijeres park och Sege park. Hälsans stig finns visst på flera platser i Sverige och är ett initiativ till att främja folkhälsan och minska hjärt-kärlsjukdom genom ökad motion via lättillgängliga och välskyltade promenadstråk.

   

Semester

Det finns så mycket jag vill berätta, skriva om och dela med mig av. Vad jag gör på jobbet och allt jag lär mig där, vår tripp till Västergötland, jämna födelsedagar, den årliga släktträffen, mys hos mamma och pappa, besök på Oskars skola, och odlingsprojektet på balkongen. Men jag får inte tiden att räcka till. När jag jobbar är jag så slut på kvällarna att energin bara räcker till det mest nödvändiga, och nu när jag är ledig en dryg vecka är det så mycket jag vill passa på att göra. Jag får helt enkelt återkomma när tid finnes. Imorgon väntar en utflykt till ett av barnens favoritställen. Det ser vi fram emot!

Idag gjorde vi krabbelurer som Selma lärt sig göra på scouterna. Till dessa serverades trädgårdens och balkongens bär. Mums!

 

Härlig midsommarafton

Vi har haft en fantastisk midsommar med strålande sol god mat och roliga lekar. När det gemensamma midsommarfirandet i byn blev inställt så ordnade mina fina svärföräldrar en liten midsommarstång i trädgården som det kunde dansas kring, och Selma övertalade mig att spela dragspel till dansen. Vi hade en sådan mysig dag och var ute från 12 till 23. Till lunch blev vi bjudna på sill och potatis, och sedan jordgubbar och glass till efterrätt. När vi klätt midsommarstången och dansat till små grodorna, vi äro musikanter, karusellen m.fl. serverades jordgubbstårta. Därefter blev det dags för lekar/tävlingar med extra fina priser i år. Vi grillade på kvällen och satt ute tills det blev mörkt. En bättre midsommar går inte att få.

 

Långhelg

Det har varit så skönt med lite extra ledighet. Vädret började bra i torsdags och jag var ute och fixade i trädgården och på balkongen största delen av dagen. Sedan blev det tyvärr bara sämre och sämre väder de följande dagarna. Mina svärföräldrar hälsade på i fredags och vi hade en trevlig eftermiddag och kväll tillsammans. Jag och Selma passade på att göra rabarberpaj att bjuda på och på kvällen blev det grillning. På grund av de kyliga vindarna fick vi hålla oss inomhus, bortsett från en liten rundvisning av Selma på balkongen, där hon visade alla våra plantor vi drivit upp. I lördags var Selma iväg på scoutläger hela dagen vid Eksholmssjön, inte så långt från Sturup. Vi slöt upp framåt eftermiddagen, iklädda regnkläder. Långhelgen avslutades med lyxig lunch och stor fikabuffé hemma hos mamma och pappa. Båda mamma och Anna hade bakat. Vi firade morsdag lite i förväg. Jag vågar inte ta risken att fira tillsamman med min snart 90-åriga mormor nästa söndag när hon kommer hem till mamma och pappa. Även om vi känner oss friska så kanske vi trots allt bär på virus. Jag hoppas vi kan träffa henne senare i sommar i stället.

             

Nybliven 7-åring

Familjens minsting, vår lille prins, har fyllt sju år i veckan och igår vankades det födelsedagskalas. Trots coronatider så valde vi att stå fast vid vår plan att fira tillsammans med närmsta släkten eftersom alla kände sig friska. Det blev en trevlig kväll tillsammans och Oskar verkade väldigt nöjd med det hela.  Han tyckte det var kul med alla paket och alla fina saker som gömde sig däri, han åt med god aptit av pizzan vi beställt åt honom, han blåste ut ljuset i födelsedagstårtan och han lekte och mös med gästerna i vars famnar han gärna kröp in i.

Selma såg fram emot kalaset och var väldigt delaktig i alla förberedelser. Hon bakade blåbärsmacarons och små päronbiskvier. Till den italienska buffén vi bjöd på bidrog hon med sin paradrätt bestående av pasta, räkor, parmesan, vitlök, chili, soltorkade tomater och persilja. Hon var med och gjorde pastasallad, rörde i risotton så den inte brändes vid, följde med till köttaffären och hjälpte till att provsmaka och välja det kallskurna. Och så klart var hon med och dukade, dekorerade borden och blåste upp ballonger.

 

 

Makramé

Förra helgen när vi var hemma hos mina föräldrar fick Selma lära sig knyta makramé. Hon hade sett en nyckelring i makramé och ville gärna göra en egen. Mamma plockade fram sin sparade makraméplatta från 1970-talet och satte igång att lära Selma knyta. Selma tyckte det var superkul och fick låna med sig plattan hem.

I måndags köpte jag nytt färgglatt makramégarn och Selma började genast skapa egna nyckelringar. Hon delar glatt med sig av sitt hantverk till klasskompisarna som efter noggrant nedtecknade beställningar fått välja vilken färg de ska ha på garnet och pärlorna och om de vill ha med eller utan fransar.

Kul med en ny hobby och att gammalt handarbete lever vidare!