Hejdå bloggen

Efter 768 inlägg under nästan åtta år känner jag nu att Apotekare S. gjort sitt. Kanske återkommer jag som Doktor S. istället någon gång i framtiden, men just nu känns det inte så.

Jag började skriva här när jag var mammaledig med Oskar. Inte kunde jag ana då vilken resa som väntade och hur mycket bloggen skulle betyda för mig. Den har varit lite som en dagbok där jag kunnat reflektera över och sätta ord på allt vi varit med om och samtidigt kunnat dela med mig av erfarenheterna. Sedan blandades blogginläggen upp med berättelser från läkarutbildningen, och jag har förstått att många har tyckt det varit intressant att få en inblick i studierna.

Men nu känns det som att både jag och Oskar har kommit i mål, cirkeln är sluten, och en ny del i livet tar vid. Efter många år av utredningar, sjukvårdsbesök och en hel del kämpande känns det som att vi hittat hem. Oskar har börjat i en fantastisk skola där han får all den hjälp och allt det stöd han behöver för att må bra och utvecklas. Det känns så skönt att veta att hans skolgång nu är tryggad för många år framöver.

Själv har jag gjort en otrolig resa under den här bloggtiden och kommit till nya insikter i livet. När Oskars funktionsnedsättningar blev kända bestämde jag mig för att byta yrke. Även om min läkarkarriär bara precis har börjat och jag har en lång väg kvar, så känns det som att jag hittat rätt. Jag jobbar nu som underläkare på Barn- och ungdomshabiliteringen, den plats där min resa mot läkaryrket började, den plats där vi varit så många gånger med Oskar att de inte går att räkna längre. Barn- och ungdomshabilitering finns till för barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Barn med neurologiska tillstånd som intellektuell funktionsnedsättning, autism, cerebral pares, ryggmärgsbråck och neuromuskulära sjukdomar får hjälp till en fungerande vardag. Det var här mina tankar på läkaryrket slog rot och det är här jag nu arbetar som läkare tills det blir dags för AT.

Stort tack för att ni läst min blogg! Många varma kramar från Sara.

Läkarexamen 2021-01-15

Jag klarade det! Nu är jag i mål! I fredags fick jag min efterlängtade examen efter fem års studier. Tänk att jag nu har dubbla universitetsexamina; apotekarexamen OCH läkarexamen.

Det var en otroligt nervös dag i fredags. På grund av rådande covid-situation valde universitet att skjuta upp den praktiska tentamen i akutmedicin till allra sista dagen, examensdagen. Det var en lång väntan hela dagen, först för att få göra tentan, och sedan för att få veta resultatet. Vi examinerades en och en på två olika stationer och fick inte ha någon kontakt med varandra eftersom alla gjorde samma uppgifter. Vi ställdes inför två olika akuta scenarier som skulle lösas på tid. Det var verkligen ett stort stresspåslag, men jag tyckte ändå att jag lyckades behålla lugnet, fokusera och lösa situationerna. Först vid kl 19.30 fick jag mitt resultat och till min stora glädje och lättnad blev jag godkänd.

Hade det varit som vanligt, i en tid utan smitta och restriktioner, skulle det varit en högtidlig examensceremoni i Lunds domkyrka och sedan skulle jag ha firat med släkt och vänner. Istället har jag firat enbart med Roger och barnen, och fått massor med gratulationer på distans. Jag hoppas det kan bli tillfälle för lite mer firande längre fram i vår.

Nu känner jag en enorm lättnad och glädje. Nu är jag äntligen läkare, och en ny spännande fas i yrkeslivet tar sin början.

Jag vill tacka alla er som följt mig på min resa genom läkarutbildningen. Stort tack för allt stöd, all uppmuntran och all kärlek längs vägen!