Månad: februari 2018

Familjelördag

Igår hade vi en trevlig lördag tillsammans hela stora familjen. Vi började här hemma med lunch och fika. Därefter blev det bowling och restaurangbesök. Vi avslutade sedan kvällen i tv-soffan framför Mellon. Det blev en mysig avslutning på sportlovsveckan.

Det är kul att vi hittat en aktivitet som alla kan vara med på. Bowling funkar för liten som stor. Det är extra kul att Oskar tycker om att bowla. Så klart får han en del hjälp, men det är bra att alla kan delta på sina villkor. Selma tycker också det är jätteroligt att bowla.

Det är alltid ett lotteri när det gäller Oskar och restauranger. Vissa restauranger fungerar jättebra för honom, medans andra restauranger nästan ger honom panik. Vi var på T-bone som vi testat en gång tidigare. Nu, precis som då, så älskade Oskar vitlöksbröden som serverades till förrätt, och han fann sig till ro under hela middagen.

Glad och lättad

I torsdags gjorde jag om tentan som jag kuggade förra månaden. (Den där dumma tentan som jag missade med ett enda poäng, och dessutom ett poäng som jag förlorade p.g.a. slarv, grrr….). Men nu fick jag revansch och klarade tentan med marginal. Jag är så glad och lättad. Lika bra kändes det dock inte i torsdags. Jag tyckte första delen av tentan (mikrobiologi/infektion) var mycket svårare den här gången och var rädd att jag inte klarat den. Jag hade dock inte behövt oroa mig, för båda delarna gick faktiskt ganska bra. Nu kan jag fokusera på allt nytt vi läser under den här patologikursen och lämna den förra patologikursen bakom mig.

Nr 4212 är jag det. 41 poäng på del 1 och 48 poäng på del 2, vilket tillsammans var det näst bästa resultatet bland de 28 studenter som skrev tentan.

 

Min fantastiske make ordnade bubbel och bakelse för att fira den lyckade tentan. 

Mello-genrep

Igår var jag och Selma och tittade på genrepet av Melodifestivalens tredje deltävling här i Malmö. Vilken eftermiddag! Det var verkligen feststämning i arenan! Det var något helt annat att se showen live jämfört med på tv. Musiken och artisterna kommer inte helt till sin rätt i tv-rutan. När vi sedan såg kvällens tv-sändning så gick den helt enligt genrepet, men med ett undantag. På genrepet så lottades vinnarna fram. När vi var i arenan var det Kalle Moraeus och Moncho som ”vann”, vilket var kul för Kalle var Selmas favorit och då fick hon se och höra honom en extra gång. Det var många i publiken som drogs med i Monchos karibiska rytmer och både dansade och nynnade med till Cuba libre när den framfördes en andra gång som genrepets sista låt. Vi hade väldigt bra platser långt fram vid scenens ena kortsida. Där satt vi precis bakom producenten och såg på nära håll hur arbetet gick till. Det är otroligt hur de får allt att klaffa.

 

 

Intensiv period

Jag är inne i den mest intensiva perioden hittills under läkarutbildningen. Den här veckan handlar om sjukdomar i lever, gallvägar och bukspottkörtel. Men förutom all ny patologi som vi läser så repeterar jag förra terminens patologi och infektionsmedicin inför omtentan nästa vecka. Utöver det så är det stort fokus på klinisk undersökningsmetodik. Vi tränar för fullt på att lära oss basal kroppsundersökning som sedan ska examineras vid en praktisk tenta om en månad. Jag arbetar också med att sammanställa en detaljerad projektplan inför min kandidatuppsats/projektarbete som drar gång efter påsk. Projektplanen ska lämnas in i början av mars, och den är i princip omöjlig att skriva utan input  från handledarna, så jag måste jaga dem för att få den information jag behöver.

Under förra studieveckan har vi haft flera timmar med mikroskopiundervisning. Vi har tittat på preparat i mikroskop för att lära oss identifiera olika typer av bröstcancer och hudcancer. Trots alla moderna analystekniker bygger mycket av cancerdiagnostiken på cellprover och vävnadsbiopsier som analyseras av läkare (patologer) m.h.a. mikroskop. Även om inte så många av oss studenter kommer att jobba som patologer i framtiden, så kommer vi nog alla att någon gång skicka prover för patologisk bedömning och då är det så klart viktigt att känna till grunderna för denna diagnostikmetod och framför allt kunna tolka de svar som patologerna ger.

Förra veckan bestod även av föreläsningar kring undersökningstekniker. Vi fick sedan omvandla våra teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter genom att undersöka varandra. Det gäller att inte vara särskilt blyg eller pryd av sig. När vi tränar kroppsundersökning på varandra får man snällt klä av sig inför kursare och lärare när man agerar patient. Mycket handlar om att känna (palpera) och lyssna (auskultera).  Vi har tränat på att känna efter förstorade lymfkörtlar och att palpera sköldkörteln. Vi har med hjälp av stetoskop lyssnat på lungor och hjärta. Vi har lärt oss var på bröstkorgen man ska lyssna för att höra de fyra olika hjärtklaffarna bäst för att kunna identifiera ev. blåsljud. Vi har tränat på att bedöma lunggränserna genom perkussion (knacka med fingrarna på patientens rygg). Blodtrycksmätning ingår också som ett moment i den basala kroppsundersökningen som vi har tränat på, lika så att känna efter perifera pulsar på fötter, handleder och halsen. Vi har lärt oss ta bukstatus, d.v.s. känna på magen och vissa av dess organ, bedöma pulsationen i bukaorta och lyssna efter tarmljud. Sist men inte minst övade vi på att ta nervstatus. Dock behöver vi inte lära oss ett komplett nervstatus nu, utan endast valda delar som ändå här en hel del. Vi ska bl.a. kunna bedöma funktionen av vissa av ansiktets nerver bl.a. genom att undersöka patientens synfält och ansiktsmotorik. Vi ska bedöma patientens kroppsmotorik, muskelstyrka och koordination genom olika övningar. I nervstatuts ingår också bedömning av reflexer. Vi ska med hjälp av reflexhammare kunna undersöka reflexerna i knä (patella), baksida häl (akillessenan) samt i biceps- och tricepssenorna i överarmarna.

Det är nu när vi börjar med praktisk träning som det börjar ”kännas på riktigt”. Det är inte långt kvar tills vi får komma ut och börja undersöka patienter.