Långhelg

Det har varit så skönt med lite extra ledighet. Vädret började bra i torsdags och jag var ute och fixade i trädgården och på balkongen största delen av dagen. Sedan blev det tyvärr bara sämre och sämre väder de följande dagarna. Mina svärföräldrar hälsade på i fredags och vi hade en trevlig eftermiddag och kväll tillsammans. Jag och Selma passade på att göra rabarberpaj att bjuda på och på kvällen blev det grillning. På grund av de kyliga vindarna fick vi hålla oss inomhus, bortsett från en liten rundvisning av Selma på balkongen, där hon visade alla våra plantor vi drivit upp. I lördags var Selma iväg på scoutläger hela dagen vid Eksholmssjön, inte så långt från Sturup. Vi slöt upp framåt eftermiddagen, iklädda regnkläder. Långhelgen avslutades med lyxig lunch och stor fikabuffé hemma hos mamma och pappa. Båda mamma och Anna hade bakat. Vi firade morsdag lite i förväg. Jag vågar inte ta risken att fira tillsamman med min snart 90-åriga mormor nästa söndag när hon kommer hem till mamma och pappa. Även om vi känner oss friska så kanske vi trots allt bär på virus. Jag hoppas vi kan träffa henne senare i sommar i stället.

             

Bra dagar på barnkliniken, trots coronasituationen

De senaste tre veckorna har bestått av praktik på Barnmottagningen och Barnakuten, samt digital undervisning hemma vid datorn. På grund av situationen med covid 19 är ingenting som det brukar. På akuten är det mycket färre patienter och de barn som kommer in med minsta lilla infektionstecken får vi kandidater inte undersöka eftersom vi inte får slösa på skyddsmaterialet. Vi får då stå på två meters avstånd och titta på. Men de barn som inte har några infektionssymtom får vi så klart undersöka. På mottagningen ersätts så många besök som möjligt med telefonsamtal, men några fysiska besök har det som tur är ändå varit. Jag har bl.a. varit med på gastromottagning, dit barn med mag-, tarm- eller leverproblem kommer. Hit kommer även barn som inte går upp i vikt som de ska eller som av någon anledning inte får i sig tillräckligt med näring. Just gastro har nog varit det mest intressanta inom barnmedicin hittills, så de känns kul att få jobba med dessa sjukdomar i sommar även om det då är vuxen-gastro. Barnmedicin är uppdelat precis som vuxenmedicin med t.ex. kardiologi, gastroenterologi, hematologi, onkologi, neurologi, endokrinologi m.m. Alla specialiteter inom barnmedicin finns dock inte i Malmö, utan många är i Lund där Skånes största barnsjukhus (BUS) finns. Så tyvärr har jag inte fått möjlighet att vara med på alla typer av mottagningar och avdelningar. Nästa vecka ska jag tillbaka till Kvinnokliniken för att vara på BB och neonatalavdelningen. Det ser jag verkligen fram emot.

Det har trots omständigheterna varit bra praktikveckor med väldigt bra och engagerade handledare på både mottagningen och akuten. Att få träffa barn i alla åldrar med blandade sjukdomar är så lärorikt och stimulerande. Extra roligt och lärorikt blir det när handledarna låter oss ta egna patienter på akuten, vilket jag fått göra. På barnmottagningen har jag haft kandidatmottagning, då jag fått en egen inbokad patient. Jag pratade, undersökte och planerade fortsatt uppföljning medans min handledare var med och observerade och bedömde, beredd att rycka in om det skulle bli för svårt. Det gick väldigt bra, vilket så klart kändes riktigt roligt. Det enda avdraget i betyget fick jag för att jag lät den oroliga föräldern prata lite väl mycket så att jag precis överskred tidsgränsen för besöket. Men jag tycker det känns fel att sitta och snegla på klockan och inte låta patienter eller anhöriga få prata till punkt. Samtidigt så förstår jag ju att det inte är särskilt bra att dra över tiden så att nästa patient måste vänta. Det är en fin balansgång det där, att ge patienterna tillräckligt med utrymme samtidigt som man ska hjälpa så många som möjligt på en dag.

 

Plats i särskolan

Förra veckan fick vi det efterlängtade besked att Oskar beviljats och tilldelats en plats inom grundsärskolan. Tyvärr fanns det ingen ledig plats på den skola vi helst önskat men vi är ändå tacksamma över den plats han fått. Det har varit en lång och snårig väg fram till en anpassad skolform för Oskar, kantad av många möten, telefonsamtal, utredningar, intyg, blanketter och formulär. Men nu är vi äntligen i mål!

Nästa steg var att ansöka om skolskjuts. Vi fyllde i ansökningsblanketten, bifogade diagnosintyg och läkarutlåtande, och tänkte att nu har nästa kamp börjat. Vi blev glatt överraskade när det bara ett par dagar senare damp ner ett brev som meddelade att vår ansökan beviljats. Vi är så vana att kämpa för Oskar och beredda på att inget går så lätt som man önskar, men den här gången gick det verkligen smidigt.

Nu börjar arbetet med att skapa en bra övergång mellan förskola och skola. Första steget blir att personal från särskolan ska hälsa på och lära känna Oskar på förskolan. Sedan ska Oskar få hälsa på i skolan. Vi ska även ha överlämningssamtal där vi föräldrar tillsammans med personal från förskolan träffar Oskars nya pedagoger och informerar och planerar för vilket stöd han kommer behöva i höst.

Vi har redan visat Oskar hans nya skola. Men det är svårt att veta hur mycket han förstår. Vi körde dit och smygtittade efter att skolan stängt för dagen. Oskar har ett otroligt minne för platser och ett suveränt lokalsinne, så han lär säkert känna igen sig nästa gång han ska dit på besök. Jag tänker att det är bra att introducera den nya skolan stegvis, så det inte blir så överväldigande. Nu var vi bara utanför skolan, men nästa gång tänker jag att han får utforska skolgården och även kika in i lokalerna.

Oskar ska gå på Lindänge grundsärskola. Det är Malmös största särskola med plats för 75 elever i årskurs 1-9. Tanken är att Oskar ska läsa efter grundsärskolans läroplan med ämnesinriktning. Vi har dock flaggat för att det kan bli för svårt för honom. På skolan finns även möjlighet att läsa ämnesområden (kommunikation, verklighetsuppfattning, motorik, vardagsaktiviteter och estetisk verksamhet) om ämnen (svenska, engelska, matematik, SO, NO m.m.) skulle bli för svårt för honom.

Nu ser vi med glädje fram emot hösten och att få följa Oskar i hans fortsatta utveckling. Han börjar bli så stor, vår lille prins, som för övrigt precis har tappat sin första tand. Snart är han en skolpojke som förhoppningsvis kommer trivas i skolans värld bland bokstäver och siffror som han älskar.

Oskars nya skola ligger i ett grönt och lummigt område, fritt från biltrafik. Det är endast skoltaxin som får köra fram till skolan.

Barnmedicin

Maj månad är här och jag förstår inte riktigt vart april tog vägen. Tiden går så fort och jag har redan hunnit vara två veckor på Barnkliniken. Barnmedicin, eller pediatrik som det egentligen heter, är så givande och intressant. Det berör mig verkligen och jag vill gärna vara en del av detta i framtiden. Det är svårt att beskriva, men pediatrik är lite varmare och mjukare än alla de andra specialiteterna. Jag fick lite samma känsla på Kvinnokliniken där jag också trivdes så himla bra. Egentligen är det ju helt självklart, att det är just så det ska vara när man jobbar med barn. Men jag tycker det är lite konstigt ändå att inte samma värme och mjukhet kan finnas inom hela sjukvården. Jag tror alla människor hade mått bättre av ett lite vänligare klimat.

Innan barnkursen började laddade jag upp med en nya bok, en ny namnskylt och en söt penna att ha i bröstfickan. Det är inte lätt att piffa upp region Skånes vita arbetsuniform och jag tycker lite synd om alla små barn som tvingas möta alla dessa vita människor. Men med ett par rosa skor och en matchande rosa namnskylt prydd med en nyckelpiga och en liten gullig elefant som tittar upp ur fickan ser jag kanske lite mindre ”farlig” ut.

Den här veckan har jag varit på en av Malmös två barnavdelningar. Här vårdas barn i alla åldrar, från bara någon vecka gamla bebisar till nästan vuxna tonåringar. Att undersöka de större barnen är i princip som att undersöka vuxna, det är mer utmanande med de små barnen. Men det går oftast bra, bara man anpassar sig och är lyhörd. Förra veckan gick jag ett kvällspass med nattjouren på Barnakuten. Då fick jag undersöka en liten bebis som bara var några veckor gammal. Första gången kändes det lite ovant, det var så länge sedan nu som mina barn var små. Men nu på avdelningen när jag fått undersöka fler spädbarn känns det genast lättare att våga klämma och känna. De små bebisarna är så bedårande, man vill nästan inte lämna dem ifrån sig när undersökningen är klar.

Den här veckan har vi fått utbildning i hjärt- och lungräddning på barn och fått träna på olika stora dockor. Jag har också hållit i en presentation om Kawasakis sjukdom, en sjukdom som främst drabbar de minsta barnen och som bl.a. orsakar hög feber och inflammation i blodkärlen som visar sig som röda utslag i huden. Förra veckan var jag en dag på Barnkirurgen i Lund och fick vara med på olika operationer. Jag har dessutom varit på Barnmottagningen här i Malmö där jag gått med en astma- och allergiläkare. Precis vid sidan om Barnmottagningen ligger ett stort, vitt gammalt hus vid namn Flensburgska barnsjukhuset. Nu är det Barnklinikens administrationsbyggnad men ursprungligen var det ett spädbarnsjukhus upprättat på 1910-talet. Barnmottagningen och f.d. Flensburgska barnsjukhuset ligger på Cronquists gata, en gata uppkallad efter barnläkaren Johan Cronquist (far till Alice Lyttkens) som kämpade för de minsta barnens rätt till sjukvård. Läs gärna mer om honom här:

https://www.idstories.se/jcronquist