En eftermiddag med Selma

Igår var det dags för ny kontroll av Selmas arm som hon bröt i somras. Röntgen i somras visade en kvarstående felställning efter att frakturen var läkt. Men eftersom Selmas skelett fortfarande växer menade ortopederna att kroppen själv skulle se till att benen i armbågen så småningom hamnade rätt igen, och att någon operation därför inte var nödvändig. Vid återbesöket i höstas såg det bättre ut, men det var inte helt bra. Så igår begav vi oss alltså till Lund för en ny röntgen och ortopedbedömning. Nu såg det mycket bättre ut och det behövs inga fler kontroller! Så skönt!

Eftersom Selma hade tid för röntgen kl.12 och sedan tid på ortopedmottagningen kl 12.30 avslutade vi sjukhusbesöket med en sen lunch i solen utanför. Utanför ”Blockets” huvudentré står det food trucks som säljer mat vid lunchtid och det doftade så gott när vi passerade så vi slog till på lite fish and chips.

Sedan tog vi bussen tillbaka till Malmö och passade på att köpa nya vårskor och handla några böcker på bokrean. Vi avslutade med en fika. När vi satt och fikade sa Selma ”Hade det inte varit för att jag bröt armen i somras hade vi nog inte haft en sådan här mysig eftermiddag en vanlig onsdag”. Inget ont som inte har något gott med sig….

På söndag ska jag ta med Oskar på en liten utflykt som jag hoppas han kommer att gilla.

När läkarkandidaten blev patient

Idag har jag inte varit läkarkandidat, utan patient. Jag har genomgått en planerad operation av gallblåsan. Nu är gallblåsan och gallstenarna som stört mig borta. Det var en intressant och nyttig upplevelse att vara patient. Jag har som tur är skonats från sjukhusbesök, och under mitt snart 38-åriga liv har jag bara varit inlagd på sjukhus i samband med barnens förlossningar. När Selma föddes stannade vi 1½ dygn och när Oskar föddes åkte vi hem 6 timmar efter förlossningen, så det är inte många timmar jag tillbringat på sjukhus som just patient. Idag behövde jag inte heller stanna särskilt länge utan kunde åka hem efter lunch.

Klockan sju i morse infann jag mig på operationsavdelningen på Landskrona lasarett. Jag bytte om till patientkläder, fick förebyggande smärtstillande- och illamåendedämpande tabletter och en nål i armvecket. Sedan fick jag prata med kirurgen som ritade märken på magen där de skulle lägga de små snitten, och så fick jag prata med narkossköterskan. Därefter gick vi in på operationssalen och jag fick hälsa på hela teamet och sedan lägga mig till rätta på operationsbordet. Rummet var fullt med folk; två kirurger, en narkosläkare, en operationssköterska, en narkossköterska, två sjuksköterskestudenter och två läkarkandidater. Personalen hade snappat upp i journalen att jag är läkarstudent och  stämningen var glad och trevlig med lite prat kring läkarutbildningen och vårdyrket. Strax innan halv nio sövdes jag, vilket gick så snabbt och smärtfritt att jag inte hann reagera. Kvart över tio vaknade jag sedan på uppvaket och var nästan lite smått överraskad av att allt var klart. Jag sov verkligen gott under operationen. Allt gick bra och helt enligt plan. Operationen utfördes laparaskopiskt. Det innebär att den gjordes m.h.a. titthålskirurgi. Man gör fyra små snitt i buken. Via ett rör blåses bukhålan upp med gas så att kirurgen ska kunna se bra när kameran sedan förs in. Genom de andra hålen förs operationsinstrumenten in.

Efter operationen fick jag träffa kirurgen som berättade att förutom några större gallstenar så hade jag ganska mycket gallgrus. Tydligen är det gruset som ger mest smärta när det följer med gallan ut i gallvägarna och irriterar dem. Större gallstenar stannar oftast kvar i gallblåsan och orsakar sällan obehag.

På uppvaket mådde jag lite illa och kände mig lite tung i huvudet. Men med lite extra läkemedel mot illamående mådde jag snabbt bättre. Benen var lite som spaghetti i början och magen känns lite spänd. Men nu känner jag mig pigg och nästan som vanligt. Smärtan i magen kommer sitta i en knapp vecka och stygnen kommer att försvinna av sig själv.

Det känns skönt att ha operationen avklarad. Även om jag aldrig känt någon rädsla eller oro för själva operationen, så är det skönt att den nu är över. Det är mest allt runt om som jag grubblat på, hur det ska klaffa med det praktiska och hur jag ska ta igen de missade momenten i skolan. Men allt har löst sig förhållandevis smidigt.

Nu är jag en erfarenhet rikare och jag kommer att ta med mig det jag varit med om till nästa termin då jag ska läsa kirurgi och anestesi och få stå bredvid på liknande operationer.

Hjärnkirurgi och stroke

Veckorna är fyllda med neurologi, d.v.s. hjärnans och nervsystemets sjukdomar. Det är ett väldigt spännande område och innefattar många intressanta sjukdomsgrupper så som stroke, hjärntumörer, skallskador, epilepsi, migrän, MS, ALS, Parkinsons sjukdom, Myastenia gravis, sömnstörningar, skador på ryggmärgen m.m.

Förra måndagen hade vi en heldag på neurokirurgen i Lund där man utför operationer i hjärnan så som t.ex. hjärntumörskirurgi men även operationer då det uppstått blödningar i hjärnan som måste tömmas ut. Vi fick tyvärr inte vara med på någon operation, men vi fick se operationsfilmer samt träffa och undersöka patienter på neurokirurg-intensivavdelningen och den vanliga neurokirurgavdelningen. Det var en väldigt intressant och lärorik dag.

Idag har jag varit på neurologavdelningen i Malmö och träffat stroke-patienter. Vi har tränat på att göra stroke-undersökningar och bedöma hjärnskadans omfattningen. Imorgon väntar fortsatt träning på stroke-undersökningar under förmiddagen och på eftermiddagen ska vi träna på omhändertagande och behandling av medvetslösa patienter. Det sker på Praktikum där man kan simulera olika scenarior med hjälp av programmerbara dockor. Det ska bli spännande!

Mello i Malmö arena

Det som stod högst upp på Selmas önskelista till jultomten var att får se direktsändningen av Melodifestivalen på plats i Malmö arena. Jag hjälpte tomten lite grann och ordnade biljetter som hon fick i julklapp. Vi hade en jätterolig kväll i arenan igår. Vi var på plats en dryg timme innan det startade och hann med en liten runda bland alla sponsorer. De bjöd på snacks, godis, choklad, fruktsallad m.m. Innan själva sändningen började blev det lite underhållning på scen med Ola Selmén från Amigo grande på Barnkanalen. Även kvällens två programledare kom in och pratade lite inför sändningen.

Vi satt ganska högt upp på läktaren på höger sida om scenen, nära green room. Därifrån såg vi jättebra. Det är speciellt att se Melodifestivalen live. Det går inte riktigt att förmedla hela upplevelsen via tv. Vi kan varmt rekommendera att se showen på plats. Selma har redan bestämt vad som ska stå högt upp på önskelistan till tomten det här året. Fast nu vill hon ha biljetter till första raden på parkett. Jag tror dock inte att tomten kan ordna riktigt så bra platser….

 

Veckoschema och initiativ till kommunikation

I fredags var det dags för terminens första besök för Oskar på barn- och ungdomshabiliteringen. Varje termin försöker vi hitta nya fokuspunkter att jobba lite extra på. Förra terminen var fokus på samspel med andra barn. Under hösten deltog Oskar i en av sjukhusets BUS-grupper (BUS: Barn i utvecklande samspel), där han fick delta i enkla lekar och övningar tillsamman med barn i samma ålder med samma typ av funktionsnedsättning. Både vi föräldrar och personalen på habiliteringen har dock insett att detta inte var något för Oskar. De andra barnen var ganska stökiga och högljudda vilket är jobbigt för Oskar som gillar lugn och ro och håller för öronen när det blir för mycket stoj och stim. För Oskars del är det mycket bättre att träna samspel med barnen på förskolan. Oskar stortrivs på förskolan. Både barnen och personalen där är så måna om honom. Oskar verkar till och med ha fått en kompis där som han ”leker” tillsammans med.

Den här terminen ska vi främst jobba med att få Oskar att ta initiativ till att kommunicera, något som är väldigt svårt för personer med autism. Oskar har ju inget tal, så vi jobbar parallellt med bilder, skrift och tecken. Vi står i kö för att få utprovat ett kommunikationshjälpmedel anpassat för Oskar. Vi tänker oss något elektroniskt hjälpmedel där han kan skriva text. Även om Oskar inte kan läsa så har han en fantastisk förmåga att memorera ordbilder. Att få honom att förstå att han kan kommunicera med oss genom att skriva ord hade varit ett stort och värdefullt steg i hans kommunikationsutveckling. Att kommunicera med hjälp av bilder går ganska bra, så det fortsätter vi med. Men på sikt är bildkommunikation ganska begränsande och kräver hela tiden att vi ligger steget före och förbereder rätt bilder, att skriva är ett bättre sätt för framtiden. Att träna på teckenspråk måste vi bli bättre på. Förskolan är väldigt bra på det. Oskar förstår flera tecken men använder själv inte tecken för att kommunicera. Vi har bestämt att börja med endast ett tecken som vi ska försöka lära Oskar. Det är tecknet för ”mer”. Dels är det ett lätt tecken att teckna och dels är det användbart i så många situationer. Oskar fastnat ju lätt i en aktivitet och vill hela tiden hoppa mer, snurra mer, gunga mer, läsa mer. Därför tror vi att just mer-tecknet är bra och motiverande att börja med.

Tecknet för mer

Den här terminen ska vi också arbeta med sammanhangsförståelse, d.v.s. saker som hör ihop, t.ex. regn och gummistövlar. En annan fokuspunkt är struktur. Även om Oskar verkar lugn och tillfreds precis som det är, så ska vi ändå försöka ge honom någon slags visuell struktur över hur dagarna ser ut. Därför har vi börjat med ett veckoschema. Veckodagarna är färgkodade enligt en vedertagen standard inom alternativ och kompletterande kommunikation. Förskolan använder samma färger och även t.ex. Bollibompa på Barnkanalen på SVT använder samma system.

Ett sätt att träna sammanhangsförståelse är att para ihop rätt bilder; fiskespö och fisk, deg och kavel, toalett och toapapper, tvättmaskin och klädkorgen. Inte helt lätt för Oskar.

 

Jag har tillverkat ett eget schema till Oskar. Med hjälp av laminerade små foton och självhäftande kardborre kan schemat justeras allt eftersom och bilder plockas ner när aktiviteten är klar. Med hjälp av en pil visar vi vilken dag det är.

   

Oskar tycker väldigt mycket om att läsa Nicke Nyfiken-böcker. Helst ska det vara dom engelska/amerikanska böckerna. Jag beställde några nya till hans födelsedag i mars, men kunde inte låta bli att ge honom en i förväg. Han blev så glad! Och som vi har läst!

Så här kan man också ligga när man tittar på Nicke Nyfiken på surfplattan och mobiltelefonen 🙂

Lugnare vecka och avklarat ÖNH-prov

Den här studieveckan är inte alls lika intensiv som förra veckan. Schemat är väldigt luftigt med gott om tid för förberedelse av veckans neurologi-seminarier där vi diskuterar olika patientfall.

Gårdagens öron-näsa-hals-prov gick bra. Det var inte alls så strikt och svårt som befarat. Vi var två och två eller tre och tre och gick runt bland fem olika stationer. Första stationen handlade om att använda öronmikroskop. Men istället för att undersöka patienter eller varandra, så fick vi undersöka låtsasöron som lärarna preparerat med vax och ärtor som vi skulle suga/plocka bort. På nästa station skulle vi visa på varandra att vi kunde undersöka nedersta delen av svalget, och med hjälp av munspegel och lampa se struplocket och stämbanden. På tredje stationen skulle vi utföra ett slags hörseltest m.h.a. en stämgaffel (Webers test) som används för att skilja mellan två olika typer av hörselnedsättning. Därefter gick vi vidare till station fyra där vi skulle visa att vi kunde använda en tympanometer. Det är en apparat som mäter dels trumhinnans (membrana tympani) rörlighet, men även trycket i mellanörat. Sista stationen handlade om yrsel. Där skulle vi redogöra för vilka undersökningar man kan göra för att skilja mellan godartad och farlig yrsel. Vi skulle också berätta hur man diagnostiserar och behandlar ”Kristallsjukan”, en form av godartad yrsel.

 

Lördag med familjen

Efter den intensiva terminsstarten var det skönt att koppla bort studierna för en dag. I lördags kom mina föräldrar och bröder hem till oss. Det blev en trevlig och mysig eftermiddag med bl.a. sällskapsspel, och på kvällen tittade vi på Melodifestivalen tillsammans. Jag lagade skaldjursrisotto med räkor och havskräftor. Till fika åt vi maränger med frukt och vaniljgrädde och även en smarrig rom-sockerkaka med kokos som Tobias och Anna tagit med hem från Bahamas.

Termin 7

Läkarutbildningens sjunde termin drog igång i måndags, och det med besked. Det blev en riktig rivstart med mycket nytt och flera seminarier med fall-diskussioner som krävde en del förberedelser. Den här terminen ska vi läsa neurologi, ögon, öron-näsa-hals, infektion, hud och reumatologi. Terminen är uppdelad i två block där vi läser tre ämnen parallellt. Jag börjar med neurologi, ögon och öron-näsa hals.

Den här veckan har vi haft öron-näsa-hals (ÖNH) på förmiddagarna och neurologi på eftermiddagarna. Till skillnad från förra terminen som var rent medicinsk, läser vi den här terminen en del ämnen som räknas som kirurgiska specialiteter. Dit hör ögon och ÖNH. Det innebär att det är ganska praktiska specialiteter och många nya undersökningstekniker att lära sig. Under veckan har vi tränat flera undersökningar på varandra, bl.a. tittat i öronen m.h.a. öronmikroskop, mätt trumhinnans funktion m.h.a. en tympanometer, tittat in i näsan m.h.a. nässpeculum, och tittat ner i svalget dels m.h.a. spegel och ljuskrona (=pannlampa) och dels m.h.a. fiberskop (en slang med kamera på som man för in via näsan ner i svalget). I svalget inspekteras struplocket och stämbanden. Redan på tisdag har vi vår första examination i ÖNH. Den är både teoretisk och praktisk och är ett krav för att få praktisera på ÖNH-mottagningen/avdelningen.

Ett fiberskop avsett för svalget. Den långa sladden kopplas till en bildskärm och den korta slangen förs in genom näsan ner i svalget. Längst ut på slangen sitter en liten kamera som filmar.