Tempot trappas upp inför tentan

Nu känns det som att tempot trappas upp och det är mycket som ska hinnas med innan jul. Det är fullt upp i skolan just nu, även om jag prioriterar bort en hel del föreläsningar för att hinna jobba och att få tid tillsammans med barnen. Om mindre än två veckor är det dags för det muntliga anatomi- och histologiförhöret. Vi har ingen schemlagd inläsningstid inför denna muntliga tentamen, utan det ska hinnas med vid sidan om grupparbeten, gruppövningar, laborationer och föreläsningar. Bara att läsa in och förbereda varje veckas redovising tar nästan all min lediga kvällstid. Normalt tar det mig ca 10 timmar. Jag brukar plugga mellan kl 20-22 fem kvällar i veckan. Som tur är känns det fortfarande lika roligt och spännande att plugga, så jag har inga problem med att sätta mig med böckerna ett par timmar varje kväll. Det hade dock underlättat om dygnet haft ett par extra timmar.

Förra veckan läste vi om ögat och synen, samt smak- och luktsinnet. Jag var gruppens ordeförande och höll i redovisningen i måndags. Det tar ganska mycket extra tid och energi att förbereda sig inför redovisningen när man är den som ska leda det hela. Men jag känner mig faktiskt ganska nöjd med resultatet, även om det tog mycket kraft. Den här veckan handlar inläsningsmålen om språk och tal, samt örat, hörseln och balanssinnet.

I tisdags bar det iväg till Orupsjukhuset utanför Höör igen. Sist vi var där var det fokus på musklerna och dess funktion och rörlighet. Den här gången var det själva neurologin bakom musklernas funktion som stod i centrum. Vi fick träffa patienter som råkat ut för olyckor och skadat ryggmärgen. Genom att ta en ordentlig anamnes (ställa rätt frågor till patienten) och neurologisk status (undersökning av nerulogska funktioner) skulle vi komma fram till mellan vilka kotor ryggmärgen var skadad. Det var intressant att se hur rätt neurologiska tester kan leda till en snabb lokalisation av skadans läge. Ryggraden består av 7 halskotor, 12 bröstryggskotor, 5 ländkotor och ett antal ihopväxta kotor i korsbenet och svansbenet som tillsammans skyddar ryggmärgen. Vid en kotfraktur kan ryggmärgen skadas och i värsta fall gå av helt. Mellan kotorna löper det ut nerver från ryggmärgen. Nerver som löper ut på olika nivåer av ryggraden ansvarar för funktioner (känsel, rörlighet m.m.) i olika delar av kroppen. Ju högre upp ryggraden och ryggmärgen skadas, destor fler funktioner mister patienten. Ett par patienter hade en ryggmärgskada kring halskotorna, vilket innebär att de är förlamade i större delen av kroppen. Det var ganska tungt att se så unga personer som p.g.a. ren otur råkat ut för olyckor som på en sekund förändrat deras liv för alltid. Att veta att man som läkare inte kan bota dessa patienter känns svårt.

 

Hjärnor och plastinerade kroppar

I fredags följde jag med några kursare till utställningen ”Body Worlds Hälsa” på Malmömässan. Vi är ca 10 ”gamla” (30+) läkarstudenter i vår klass och hälften av oss gick tillsammans på utstälningen. (Vi kallar oss dock inte ”gamla” utan ”livserfarna” läkarstudenter 😉 ) Body Worlds Hälsa är en annorlunda utställning om människokroppen där utsällningsföremålen är riktiga kroppar som bevarats genom plastinering. Hud, fett och bindväv har tagits bort och sedan har kropparna behandlats på olika sätt för att tillslut få en plastliknande struktur. Det kan tyckas makabert och lite märkligt att visa upp riktiga kroppar. Men samtidgt är det ett unikt sätt att visa hur kroppen ser ut inuti och skildra dess komplexitet. Det kändes väldigt passande att få se hur alla ben, muskler och nerver ser ut i verkligeheten nu när  vi läser om just det på utbildningen. Läroböckerna har en tendens att förenkla verkligeheten med tydliga bilder och olika färger för att markera varje struktrur. I den riktiga kroppen är det inte lika tydliga avgränsningar och alla strukturer bildar ett avancerat pussel där de kan vara svåra att urskilja från varandra.

I torsdags var vi i obduktionssalen på patologen. Det var första gången för mig i en obduktionssal, och jag tyckte det såg ut ungefär som på film. Ett stort kalt rum nere i en källare med uppradade arbetsbänkar och utrustning i rostfritt stål. Den kraftiga lysrörsbelysningen skilde sig från filmens ofta dunkla och lite kusliga ljus. Man kunde känna en svag lukt som jag tyckte påminde lite om rått kött. Vi fick vara med vid  undersökningen av två hjärnor. Det var hjärnor som skickats från två olika sjukhus i södra Sverige där de anhöriga och ansvariga läkare ville ha svar på vilken typ av demens patienten lidit av. Då det i ena fallet handlade om en ung patient var det extra viktigt för de anhöriga att få veta om det var en svår ärftlig form av demens. En mänsklig hjärna väger ungefär mellan 1200 och 1400 gram och var lite mindre än jag hade föreställt mig. En hjärna har ungefär samma konsistens som smör, och är alltså ganska mjuk i rumstemperatur. Hjärnorna som vi fick se hade legat i formalin i ungefär en månad för att fixeras så att de inte faller sönder när de undersöks och delas. Det var intressant att se hur hjärnorna såg ut inuti och hur tydligt man kunde se vilka delar som var angripna och ihopskrumpnade vi demens. När man såg hur påverkade hjärnorna var är det inte svårt att föreställa sig vilka stora svårigheter patienterna måste haft.

Det var en konstig känsla att vara där i obduktionsslanen, både spännande och intressant men samtidigt lite olustig. Jag tror inte att patologi och rättsmedicin är en specialitet som jag kommer att ägna mig åt, men samtidigt så ser jag spänningen och utmaningen i att få lösa gåtor som man aldrig helt kan svara på när man bara ser patientens utsida. Att få hitta facit och kunna ge information till undrande anhöriga är nog viktigaret än man tror. Även om det är för sent för just den patienten kan svaren ändå vara av stort värde för andra.

 

Jump

Även den här veckan har varit lite lugnare, och det har varit riktigt skönt. Jag har jobbat två och en halv dag precis som vanligt, men jag har bara varit en eftermiddag i Lund. Vi har inte haft någon obligatorisk undervisning den här veckan. Jag kände dock att jag behövde vara med på histologiundervisningen och mikroskopiövningen, eftersom det är svårt att öva på egen hand hemma. Vi tittade på preparat från hjärna och ryggmärg. Nästa vecka väntar en demonstration av centrala nervsystemet på patologen i Lund. Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta, men eftersom det står att vi ska samlas i obudktionssalen så bör det vara hjärna och ryggmärg från en avliden person som vi ska få se.

På kvällarna har jag precis som förra veckan pluggat anatomi. Nu är det den nedre extremetitens delar som ska läras in, från höftleden ner till tårna.

Igår testade jag och barnen Jump trampolinpark här i Malmö. Det är en stor hall täckt av studsmattor. Barnen gillade det verkligen! Vi var där när de öppnade och fick hela stället för oss själva. Perfekt för Oskar som har svårt att ta instruktioner om att vänta och bara hoppa en person per studsmatta. Nu kunde han hoppa och springa precis som han ville.

Höstlov

Höstlovslunch på stan.

Selma har haft sitt första skollov. Två dagar har hon dock varit på fritids, men resterande dagar har hon varit hemma. Förutom att bara mysa och ta det lugnt, spela spel och läsa, så har vi provat på att åka skridskor, och så har vi varit på bio och sett filmen ”Hitta Doris”.

Kirsebergs ishall. Skridsko-debut för Selma. För min del var det första gången på 20 år som jag ”åkte” skridskor.

Det gör inte så mycket att barnen vaknar tidigt även när det är höstlov, för då hinner man ju baka frallor till frukost.

Bolipompa på barnkanalen avslutas varje kväll med ”drakdansen”. Vi har försökt få med Oskar i den dansen, och efter några försök så tycker han nu att den är jätterolig. Vi hjälps åt med rörelserna så går det riktigt bra. Det är otroligt kul att han gillar när vi dansar och sjunger tillsammans, för tidigare har han inte alls visat något som helst intresse för sång och musik.”Så kom nu med i drakens dans, skaka rumpan och vifta med din svans. Klappa händerna och stampa takten, och snurra runt och runt igen….”

Bolibompas drakdans går varm på tv:n. Om och om igen dansar vi.

Själv har jag också försökt vara lite höstledig från studierna under dagtid. Vi har endast haft ett obligatoriskt moment på universitetet den här veckan, och vi har två veckors uppehåll med grupparbete (PBL). Det är istället fullt fokus på anatomi. När barnen har somnat för kvällen så åker anatomiböckerna fram. Den här veckan pluggar jag in övre extremitetens anatomi (från axelleden till ner till fingrarna). 175 strukturer (dess funktion och latinska namn) ska försöka fastna i huvudet på mig. Ben, leder, ligament, muskler, nerver och blodkärl. Det går fort nu till den muntliga anatomitentamen i december. Om en dryg månad är det dags, och jag är frågande till hur jag ska lyckas plugga in allt tills dess…

Att nöta in alla latinska namn är varken lätt eller särskilt kul, men det är desto roligare att rita egna skisser över strukturerna. Förhoppningsvis fastnar lite i huvudet samtidigt som handen ritar och skriver.

När jag började på mitt jobb för två och ett halvt år sedan så låg där en kvarlämnad linjal i en av mina skrivbordslådor. Ända tills för någon dag sedan trodde jag att det var en vanlig linjal som gick att fälla ihop för att spara plats. Men nu, efter att ha läst om olika leders rörlighet,  inser jag att det är ett hjälpmedel för vinkelmätning av leder. Olika leder ska gå att böja och sträcka i olika stora vinklar och med den här saken, som heter goniometer, går det lätt att få fram ett värde på rörligheten.