Lalandia

I helgen har vi varit på Lalandia i Danmark tillsammans med goda vänner. Barnen älskar att bada och tyckte det var jätteroligt. Oskar trivdes bäst i den lite varmare och lugnare småbarnsavdelningen. Selma tyckte vågbassängen och vattenrutschbanorna var roliga. I anslutning till badlandet fanns massa andra roliga saker att göra. Vi hann inte prova allt men vi var i alla fall en liten stund i spelhallen och på leklandet. Barnen trivdes hur bra som helst både på Lalandia och i det mysiga huset vi hyrde. Helgen gick verkligen fort, vilket så klart hänger ihop med att vi hade väldigt kul tillsammans.

 

Intensiva hjärtveckor

Studierna rullar på i ett rasande tempo. Vi är mitt uppe i några intensiva veckor av hjärtsjukdomar. Hjärtat är roligt och spännande att läsa om, samtidigt som det är väldigt mycket att lära sig. Vi läser om hjärtmuskelinflammationer, klaffel, arytmier, kärlkramp, hjärtsvikt, hjärtinfarkt m.m. Vi har många obligatoriska moment just nu i form av olika seminarier, EKG-tolkning, ultraljud och även mikroskopering av vävnadspreparat. Det klurigaste är EKG-tolkningar, samtidigt som det är väldigt intressant. Det är kul när man klarar av att utläsa vad EKG:et verkligen visar. Imorgon bitti väntar redovisning av veckans fall och efter det checkar jag ut helt från skolan och jobbet ett par dagar och åker iväg på en liten tur till Danmark med familjen och goda vänner.

Första obduktionen

I går var det dags för ett moment som jag tog mig an med blandade känslor, min första obduktion. Det var många tankar som snurrade inför obduktionen, och lika många efteråt. Det är en väldigt märklig känsla att komma in i en obduktionssal för första gången, det går inte riktigt att förbereda sig på vad som väntar. Inför obduktionen har vi repeterat kroppens anatomi, läst på hur en obduktion går till och svarat på tre A4-sidor med frågor kring själva utförandet. Men den mentala biten var svårare att förbereda. Jag funderade mycket på hur jag skulle reagera på att se en död människa, något som jag inte varit med om tidigare, och hur det skulle lukta.

Vi var ett samlat gäng, jag och sju av mina kurskamrater, som infann oss strax innan klockan åtta på morgonen på patologen i Lund.  Vi bytte om till gröna operationskläder, satte på oss plastförkläden och plasthandskar, tog några djupa andetag och sedan gick vi in i obduktionssalen. Det var nästan som att gå rakt in i en film, väldigt overkligt. I obduktionssalen låg fyra nakna kroppar uppradade. Obduktionsteknikerna var i full gång med att öppna upp tre av dem. Det är en ganska makaber syn att se kroppar med uppfläkta bröstkorgar, skalperade huvuden och skallarna avsågade.

Vi fick obducera en äldre kvinna som avlidit på en av Skånes akutmottagningar. Syftet var att fastställa dödsorsak. Jag fick den första lätta uppgiften att kontrollera kvinnans identitet. Jag är tacksam för att jag inte blev ombedd att lägga det första snittet. Även om jag läst på och vet precis hur man ska göra, så var jag rätt så skakig och lite illa till mods. Efter att en av mina kursare skurit upp fick två andra i gruppen ta bort bröstbenet och delar av revbenen. Sedan hjälpte våra handledare till med att plocka ut alla organ. Organen lades på brickor som sedan fördelades mellan oss studenter. Vi skar upp och undersökte alla inre organ och visade sedan upp fynden för ansvarig läkare. Jag var med och undersökte magsäck, lever, gallblåsa, bukspottkörtel och mjälte. Vid redovisningen fick jag faktiskt beröm för att jag snittat upp mjälten snyggt på rätt sätt. Jag var även med och skar upp och undersökte hjärnan. Det var väldigt intressant att studera de inre organen och få se hur det vi sett i böcker faktiskt ser ut på riktigt. Vi lyckades tillsammans fastsälla dödsorsaken som var brusten kroppspulsåder i buken.

Det som var jobbigast att se var själva uttagandet av alla organ och att känna lukten. Det luktade väldigt obehagligt särskilt när magsäck och tarmar skars upp. Undersökningen av organen kändes inte lika jobbigt. Då fick man distans till själva kroppen och fokuserade på organen och det vi skulle leta efter.

Idag har vi haft ett återkopplingssamtal med vår handledare för att diskutera tankar och frågor som uppstått i samband med obduktionen. Det verkade som att alla i gruppen tagit det bra. Det är skönt att obduktionen är avklarad, och när det blir dags för obduktion igen nästa termin är jag lite mer förberedd på vad som väntar.

Veckans fall: anemi

Efter en ganska krävande vecka var det skönt att släppa alla ”måsten” och åka hem till mamma och pappa igår. Där blev vi bjudna på en väldigt god Mårtens-(farsdags)middag med alla traditionella tillbehör, förutom svartsoppa. Svartsoppan var dock inte på något vis saknad, men med tanke på veckans studietema om blod och blodbrist så hade det varit lite passande ändå.

Anemi, eller blodbrist som man ofta säger, är globalt sett väldigt vanligt. Blodbrist uppkommer då nivån av röda blodkroppar är låg. Då blir man trött, andfådd, blek och får huvudvärk p.g.a. att kroppens organ får för lite syre. Det som kan orsaka anemi är blödningar, bristande produktion av röda blodkroppar och att de röda blodkropparna förstörs i kroppen. En vanlig anledning till att det bildas för få röda blodkroppar är brist på järn, vitamin B12 och/eller folsyra. Även många inflammatoriska sjukdomar som t.ex. reumatism kan göra att det bildas för få röda blodkroppar eftersom inflammation försämrar kroppens förmåga att använda järn. Järn är en viktig beståndsdel i de röda blodkropparnas syrebindande molekyler; hemoglobin. Det finns ärftliga sjukdomar som är kopplade till felaktigt hemoglobin som ger defekta röda blodkroppar som bryts ner fort av kroppen. Dessa sjukdomar är vanligast i Medelhavsländer, Mellanöstern och delar av Asien.

Veckan har även innehållit ett seminarium på röntgenavdelningen där vi tittat på röntgenbilder, bl.a. har vi identifierat tumörer och metastaser. Vi har också haft en mikroskopi-workshop där vi tittat på cell- och vävnadsprover i mikroskop och studerat förändringar vid leukemi och lymfom. Jag har även varit i Lund och haft ett möte med en läkare/forskare i barn- och ungdomspsykiatri. När det blir dags för projektarbete (kandidatuppsats) till våren har jag förhoppningsvis ett ett spännande arbete kopplat kring autism att ta mig an.

 

Babblarmusikal

Igår hade vi en väldigt mysig och rolig dag tillsammans hela familjen. Vi var på Nöjesteatern och såg på babblarmusikal. Ända sedan Oskar var väldigt liten så har han tyckt om babblarna. Babblarna har tagits fram för att stimulera barnets första språk och för att hjälpa barn som behöver extra stöd i sin språkutveckling. Babblarna är roliga och färgglada figurer som pratar sitt eget språk baserat på ljuden i deras namn. Figurerna heter Babba, Bibbi, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo. Musikalen riktade sig till små barn upp till 5 år och de medverkande använde tecken när de pratade och sjöng.

Det var en väldigt fin och medryckande musikal. Barnen älskade den! Det bästa av allt var att se Oskars glädje. Han gungade med i takt till musiken och till och med klappade händer ibalnd. Han har tittat jättemycket på Babblar-filmer på Youtube och även sett små snuttar från musikalen. När han kom in i teatersalongen och kände igen dekoren och insåg att han skulle få se på Babblarna blev han superglad. När musikalen sedan drog igång blev han ännu gladare. Att få dela den stunden med honom och känna hans lycka var fantastiskt. Jag tror jag tittade mer på Oskar än själva föreställningen. Jag kunde inte se mig mätt på hans glädje. Det värmer så skönt i hjärtat när vi lyckas hitta saker och aktiviteter som passar honom, där vi inte behöver plocka fram mobiltelefon, godis och annat för att göra honom lugn och tillfreds.

I anslutning till musikalen såldes det så klart en massa Babblar-leksaker. Det stora bordet med alla saker var väldigt inbjudande och Oskar förstår ju inte riktigt att man inte bara kan gå fram och ta vad man vill ha. Han var väldigt snabbt framme och tog först en bok och sedan ett spel. Jag ville inte förstöra hans dag med att försöka ta sakerna ifrån honom, så jag betalade utan att ens försöka be honom att lägga tillbaka någon av dem. Är det något jag har lärt mig, så är det att välja mina strider. Minsta motståndets lag. Det är inte av lättja, utan av omtanke både för barn och förälder. Men vi lämnade snabbt föreställningen när den var klar för att inte riskera att behöva köpa alla deras leksaker.

Nöjda och glada efter musikalen fortsatte vi ut i det fina höstvädret för lite lek i Folkets park, för att sedan promenera vidare till Triangeln för lunch. Vi köpte med oss lördagsgodis och fortsatte att ha en mysig lördag på hemmaplan. En helt perfekt lördag med andra ord!

 

Höstlovsveckan

Även om det blivit både jobb och studier den här veckan så har vi ändå försökt ge barnen lite höstlovskänsla. Det har blivit badhus, tv-mys, lite halloweenfirande, biblioteksbesök och lek på lekplats varvat med några dagar på fritids och förskolan.

I söndags kom Tobias och Anna förbi för att fira Selma eftersom de var bortresta när hon hade kalas. Det blev en trevlig och rolig kväll med kinamat och glasstårta, och även ”pajkastning” med grädde i ansiktet, ett spel som Selma fick i födelsedagspresent.

 

Idag väntar en liten överraskning för Oskar som vi tror att han kommer att gilla. Snart beger vi oss iväg till Nöjesteatern för att titta på hans favoritfigurer Babblarna.

Veckans fall: Leukemi

Trots att det är höstlovsvecka så har det varit full fart med studierna. Universitetet tillämpar tyvärr varken höstlov eller sportlov. Jag fick rollen som veckans ordförande i vår grupp, vilket innebär att man ska styra veckans möten och diskussioner. För att göra det på bästa sätt gäller det att vara väl förberedd och ordentligt påläst. Så det har blivit många timmar med näsan i böckerna den här veckan. Men det var det värt för det gick riktigt bra på redovisningen idag.

Den här veckan har vi läst om de cancersjukdomar som utgår från benmärgens och blodets celler. Till dessa sjukdomar räknas leukemier och lymfom. Veckans fall handlade om kronisk myeloisk leukemi.

Det finns en uppsjö av olika leukemier och lymfom, och dom kan vara svåra att särskilja. Lite förenklat kan man säga att leukemier handlar om cancerceller som finns i benmärg och blod, och vid lymfom har vissa av benmärgens celler bildat tumörer i lymfknutorna.

Benmärgen finns inuti skelettets rörformiga ben, och det är i benmärgen som alla blodceller/blodkroppar bildas. När det går fel i blodbildningsprocessen uppstår leukemi. Man brukar dela upp leukemier i akuta och kroniska.

Vid akuta leukemier stannar utvecklingen av blodcellerna upp. Det fortsätter att bildas många nya blodceller men de utvecklas inte till färdiga blodkroppar. Det leder till brist på röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Har man för lite röda blodkroppar får man blodbrist och blir trött och yr. För lite vita blodkroppar göra att man får sämre immunförsvar och drabbas av svåra infektioner. Brist på blodplättar gör att man drabbas blödningar och lätt får blåmärken.

Vid kroniska leukemier utvecklas blodkropparna som de ska, men det bildas alldeles för många. Det sker en ohämmad och okontrollerad celldelning av blodcellerna. Det ger inte lika tydliga symtom och är inte en lika drastisk och aggressiv sjukdom som akut leukemi. Så länge som en kronisk leukemi följer en stillsamt förlopp kan man leva med sjukdomen i många år utan symtom. Den blir farlig först då den går in en mer aktiv fas som liknar akut leukemi.

Vissa leukemier kan man bota med cellgift medans andra kräver stamcellstransplantation. Vid stamcellstransplantation tillför man friska stamceller från en donators benmärg. Det är från benmärgens stamceller som nya blodceller kan bildas och sedan utvecklas till blodkroppar.

Jag tycker det är väldigt spännande och intressant att läsa om blodet. Nästa veckas tema har också med blodet att göra, men då handlar det om andra blodsjukdomar än cancer.