Tentan börjar närma sig och i mitt huvud cirkulerar en salig blandning av cellbiologiska begrepp och mekanismer. Ännu har inte allt fallit på plats men jag hoppas innerligt att jag hinner repetera och strukturera upp allt vi ska kunna innan onsdag nästa vecka. Den här veckan kör vi terminens sista fall. Vi läser om immunförsvaret nu och det är väldigt intressant och inte fullt lika abstrakt som mycket annat som har med cellbiologi att göra. Jag åkte på ordföranderollen igen så det blir till att försöka vara lite extra påläst till på fredag för att kunna leda och strukturera upp veckans gruppredovisning.
I helgen har vi varit uppe i Vejbystrand en sväng. Där fick vi smaka årets första nypotatis och en massa annat gott. Selma tränade på att cykla, på min 30 år gamla cykel. Oskar som gärna stänger in sig både i städskrubben och på toaletten här hemma, fastande för mormor och morfars lekstuga som han kunde stänga in sig i. En annan av Oskars nyupptäckta favoritgrejer, förutom att stänga in sig, är att sjunga Imse vimse spindel. Oskar sjunger ju inte, men han tycker det är väldigt skoj när vi andra sjunger och gör rörelserna till. Om och om igen ska vi sjunga. Så fort man slutar tar han ens händer och för ihop dem för att visa att han vill att man ska fortsätta.
Förra veckan blev det förutom studier och jobb även en runda till vårdcentralen och en tur till provtagningen på sjukhuset med Selma. Hon vaknade en morgon med s.k. petekier (pyttesmå blåmärken runt ena ögat som beror på blödningar i hudens minsta blodkärl). Sådana små blåmärken kan ibland uppstå p.g.a. t.ex. ansträngning men orsaken kan också vara av allvarligare karaktär. Och med tanke på att Selma har lätt för att få blåmärken samt för några månader sedan blödde kraftigt näsblod ett par gånger utan anledning så blev jag lite fundersam och ringde till vårdcentralen. De tyckte att vi skulle komma dit och kolla upp det omgående. På vårdcentralen blev det blodprovstagning, men det blev något fel med provet så vi fick åka till provtagningen på sjukhuset och ta ett nytt. Läkaren misstänkte att Selma kanske hade för få blodplättar (trombocyter), men de låg inom det normala intervallet. Däremot var hennes nivå av vita blodkroppar strax under det normala, vilket förbryllade läkaren lite. Det finns en koppling mellan höga nivåer av vita blodkroppar och blåmärken, men ingen tydlig koppling mellan ett lågt värde och blåmärken. Att gå vidare med nya prover när man inte riktigt vet vad man letar efter, samtidigt som Selma för övrigt mår hur bra som helst, känns inte helt rätt. Så vi bestämde att vi ska avvakta och se om några nya märken uppkommer. Redan igår upptäckte jag ett nytt rött blåmärke på hennes ena öra som jag inte vet om jag ska oroa mig över eller inte….. Kanske har jag bara blivit ”nojig” och lite ”hypokondrisk” av att läsa medicin?….