Läkarexamen 2021-01-15

Jag klarade det! Nu är jag i mål! I fredags fick jag min efterlängtade examen efter fem års studier. Tänk att jag nu har dubbla universitetsexamina; apotekarexamen OCH läkarexamen.

Det var en otroligt nervös dag i fredags. På grund av rådande covid-situation valde universitet att skjuta upp den praktiska tentamen i akutmedicin till allra sista dagen, examensdagen. Det var en lång väntan hela dagen, först för att få göra tentan, och sedan för att få veta resultatet. Vi examinerades en och en på två olika stationer och fick inte ha någon kontakt med varandra eftersom alla gjorde samma uppgifter. Vi ställdes inför två olika akuta scenarier som skulle lösas på tid. Det var verkligen ett stort stresspåslag, men jag tyckte ändå att jag lyckades behålla lugnet, fokusera och lösa situationerna. Först vid kl 19.30 fick jag mitt resultat och till min stora glädje och lättnad blev jag godkänd.

Hade det varit som vanligt, i en tid utan smitta och restriktioner, skulle det varit en högtidlig examensceremoni i Lunds domkyrka och sedan skulle jag ha firat med släkt och vänner. Istället har jag firat enbart med Roger och barnen, och fått massor med gratulationer på distans. Jag hoppas det kan bli tillfälle för lite mer firande längre fram i vår.

Nu känner jag en enorm lättnad och glädje. Nu är jag äntligen läkare, och en ny spännande fas i yrkeslivet tar sin början.

Jag vill tacka alla er som följt mig på min resa genom läkarutbildningen. Stort tack för allt stöd, all uppmuntran och all kärlek längs vägen!

Ingen vanlig jul

Vi har haft en bra julhelg trots omständigheterna. Det är dock mycket som inte är sig likt det här året. Julen har kantats av både glädje och sorg, julfirande på annorlunda vis och en hel del jobb/praktik på sjukhuset mitt i brinnande pandemi.

Ja, julfirandet blev inte riktigt som vanligt. Vi har firat julafton både utomhus, via videosamtal och på vanligt vis i en reducerad grupp. Det går det med, men det är ju allra bäst nära alla kan träffas och alla mår bra. Jag håller tummarna för att nästa jul blir en extra bra jul!

Någon julledighet har det inte heller blivit. Jag läser min sista kurs på läkarutbildningen nu och den inriktar sig på akutmedicin med jobb/praktik på akutmottagningen, IVA och narkos under jul och nyår. Igår kväll gjorde jag ett av mina pass på akuten och Covid-läget där var värre än på länge. På akuten tar vi läkarkandidater egna patienter och jobbar i princip på samma sätt som de andra läkarna, men vi stämmer av med en legitimerad kollega innan vi gör några medicinska åtgärder. Normalt sett har vi studenter försökt att undvika att befinna oss bland smittade patienter, men nu är det nästan omöjligt. Jag känner verkligen med all den sjukhuspersonal som tvingas arbeta med smittade patienter och riskerar sin egen hälsa för att hjälpa andra. Hur noga man än är med skyddsutrustning och handsprit så går det inte att få bort oron över att själv bli smittad. Jag hoppas vaccinet snart räddar oss ur denna mardröm för jag förstår inte hur det annars ska kunna bli något stopp på detta.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Trots en annorlunda jul blev det ändå en jul full av god mat, julklappar och gemenskap. Stort tack för två fina julfiranden!

Sista tentan

I fredags gjorde jag min sista teoretisk tenta på hela läkarutbildningen, och det kändes riktigt bra. Tentan gick över förväntat och resultatet blev så pass bra att jag inte behöver invänta godkäntgränsen som räknas ut i efterhand baserat på tentans svårighetsgrad och de samlade resultatet. Jag ligger en bra bit över den högsta möjliga godkäntgränsen. Tentan innefattade ämnesområdena allmänmedicin, geriatrik, arbets- och miljömedicin och rättsmedicin. Allra bäst gick allmänmedicin, där svarade jag 95% rätt, därefter kom geriatrik. Allmänmedicin och geriatrik innehåller många medicinska behandlingar och läkemedelsrelaterade frågor vilket jag så klart tycker är extra kul. Arbets- och miljömedicin fokuserar på frågor kring arbetsmiljö, som ventilation, ergonomi, kemikalier och sjukdomstillstånd kopplade till detta. Rättsmedicin är intressant men också väldigt svårt. Det handlar dels om att bedöma olika typer av skador på levande och avlidna människor, men också mycket om lagar och regler; vad som gäller i olika situationer kring sekretess, organdonation, obduktion, undersökning av brottsmisstänkta och hur man fyller i olika bevis och intyg. Det var ganska kluriga fall på tentan.

Det går nästan inte att ta in att fem år av intensivt pluggande snart är över. I slutet av december gör jag min sista praktikperiod som blir inom akutmedicin och intensivvård. Därefter vänster ett praktiskt prov inom akutmedicin i januari, innan det är dags för examen.

Direkt efter examen börjar jag jobba som underläkare på Barn- och ungdomshabiliteringen här i Malmö. Dit kommer barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar som autism, intellektuell funktionsnedsättning, cerebral pares (CP), ryggmärgsskador, andra rörelsenedsättningar eller syn- och hörselskador. Det är Barn- och ungdomshabiliteringen som följer och hjälper Oskar, och det är en verksamhet som ligger mig varmt om hjärtat. Jag vet hur viktig den är för många barn och deras familjer, och det känns därför väldigt bra att få vara en del av den och kunna bidraga med både kunskap och erfarenhet.

Höstens kurs

Nu läser jag min näst sista kurs på läkarprogrammet. Kursen sträcker sig över tio veckor och heter ”Individ och samhälle”. Största delen av kursen utgörs av allmänmedicin och praktik på vårdcentral, men det ingår även bl.a. geriatrik (åldrandets sjukdomar), arbets- och miljömedicin och rättsmedicin.

Varannan vecka har vi teoretisk undervisning och varannan vecka praktik på vårdcentral. Snart börjar jag min tredje vecka på vårdcentralen. Där har jag en egen digital tidbok med patienter inbokade till mig. Jag har endast fyra patienter per dag, men det känns lagom så här i början. Första patienten klockan 9, sedan klockan 11, 13 och 15. Då har jag gott om tid för att läsa på inför varje patient och jag kan utföra patientsamtal och undersökning utan att behöva stressa. Jag har också tillräckligt med tid för att stämma av med min handledare, diktera, beställa prover, skicka remisser m.m. Det är väldigt lärorikt och roligt att jobba så pass självständigt, men det tar också ganska mycket kraft och energi när man inte är så van. Det är varierande patienter både vad gäller ålder och sjukdomssymtom. Jag har fått handlägga patienter som sökt för huvudvärk, hudbesvär, bröstsmärta, hjärtklappning, långvarigt illamående, bensvullnad, sömnbesvär, ångst m.m. Det som redan blivit tydligt för mig är att många patienter bär på en stor oro och ångest som ger fysiska symtom som de söker vård för. Självklart utreder man alla symtom för att inte missa andra bakomliggande orsaker, men i slutändan är det en hel del som är ångestrelaterat. Mycket av allmänmedicinen handlar därför också om psykiatri, vilket kan vara en svår utmaning. Men allmänmedicin rymmer även mycket annat, som t.ex. barnhälsovård. Jag har fått vara med på läkarmottagningen på BVC, och det var jättekul. Alla barn undersöks av läkare när de är 4 veckor, 6 månader, 12 månader och 3 år gamla. Vårdcentralen ansvarar också för några vårdboenden i stan. Jag har fått vara med på ronden på ett stort demensboende vilket även det var väldigt givande.

Antikroppstestning

Nu har egentligen höstterminen på universitetet startat men jag är fortfarande ledig från studierna eftersom jag har fått tillgodoräkna mig motsvarande kurs från apotekarprogrammet. Nästa kurs som jag ska läsa börjar först den 5 oktober. Därför har jag hoppat in som timanställd på Capio Citykliniken för att hjälpa till med antikroppstestning för Covid-19. Testerna görs på uppdrag av region Skåne och erbjuds till en kostnad av 200 kr till alla över 18 år som är folkbokförda i Skåne och som har bank-ID. Testet är ett blodprov som tas i armvecket och som sedan analyseras på ett laboratorium i Stockholm. Med hjälp av testet kan man få svar på om han har antikroppar mot coronaviruset vilket då innebär att man varit smittad med viruset. Testet ger inte svar på om/hur länge man är skyddad mot Covid-19.

Testningen går verkligen på löpande band. Jag har patienter inbokade var 7:e minut och det har verkligen varit fullt upp hela veckan. På sju minuter ska jag hämta in patienten från väntrummet, be om legitimation, registrera patienten i datorsystemet, skriva ut en etikett till provröret, skicka iväg en elektronisk remiss till laboratoriet, be patienten sättas sig ner och dra upp tröjärmen, ta på mig handskar, titta och känna på patientens kärl i armvecket och hitta en lämplig ven att sticka i, sprittvätta huden, sätta på stasbandet runt armen, öppna upp en förpackning med steril nål, sticka och fylla ett rör med blod, sätta på plåster, informera om när och hur provsvaret kommer, klistra på etikett på provröret, vända provröret tio gånger innan det sätts i provrörsstället, sprita av stol, stasband och arbetsytan och slutligen lägga fram nytt material till nästa patient. När proverna vilat i minst tio minuter ska de placeras i en centrifug och centrifugeras i tio minuter innan de packas ner i transportlådan. I torsdags var min kollega sen och första halvtimmen arbetade jag ensam. Jag fick upp ett snabbt tempo och hann dubbla antalet provtagningar, dvs 8 patienter på 30 minuter! Provtagningsrummet ligger längst bort från väntrummet, så bara genom att hämta in varje patient kommer jag lätt upp i 10 000 steg om dagen!

Jag har tagit flera hundra blodprov under de sex dagar jag arbetat hittills så nu har jag verkligen tränat upp min förmåga att sticka. De första dagarna fick jag då och då be om hjälp när det kom personer som var svårstuckna, men nu har jag lärt mig att hitta blodkärlen även om de inte syns och även lärt mig att sticka i handryggen om kärlen i armvecket inte går att sticka i. Det är faktiskt riktigt kul att ta blodprov!

Gastroenterologi och leversjukdom

Nu har jag jobbat sju av nio veckor på Mag- tarmavdelningen och jag trivs alldeles förträffligt. Vissa veckor är bättre än andra och just den här veckan har varit extra bra. Det beror mycket på vem man jobbar med, för läkarteamet på avdelningen ser olika ut vecka för vecka. Jag är ju på avdelningen hela sommaren men de andra läkarna som kommit betydligt längre i sina karriärer växlar arbetsuppgifter och jobbar på flera olika ställen; på avdelningen, på mottagningen, som konsulter (som bedömer patienter med mag- tarmbesvär på andra avdelningar eller bistår andra läkare med råd via telefon) och på endoskopienheten där de gör gastroskopi- och koloskopiundersökningar. Den här veckans avdelningsläkare har fungerat superbra tillsammans och vi har haft väldigt trevligt på jobbet. Det har varit betydligt lugnare de senaste veckorna jämfört med början av sommaren. En anledning till att det känns så är säkert att jag kommit in i arbetet nu och lärt mig alla rutiner, lärt känna personalen och känner mig säkrare på det jag gör.

Jag tycker verkligen om mitt arbete på Mag- tarmavdelningen. Gastroenterologi är ett riktigt spännande och intressant område inom internmedicin. Internmedicin innefattar flera olika specialiteter och består av kardiologi (hjärta), lungmedicin, hematologi (blod), endokrinologi (hormoner), njurmedicin och gastroenterologi. Inom gastroenterologi är det fokus på magsäck, tarm, lever, galla och bukspottkörtel. Som jag berättat tidigare är det främst två stora patientgrupper på avdelningen. Det är patienter med svåra skov av inflammatorisk tarmsjukdom och det är patienter med skrumplever och leversvikt orsakad av för mycket alkohol.

Kroppen har många organ och var och ett är viktigt på sitt sätt, men vissa organ går faktiskt att klara sig utan som t.ex. gallblåsan och mjälten. Men levern är livsviktig. Utan en fungerande lever överlever vi inte. Sviktande leverfunktion medför risk för störningar i flera andra av kroppens organ. Några av leverns viktiga funktioner är:

• Frisätta glukos (socker) till blodcirkulationen så att blodsockernivån upprätthålls och kroppens organ får energi.
• Bryta ner giftiga restprodukter som bildas vid nedbrytningen av proteiner i födan.
• Bryta ner toxiska ämnen som t.ex. alkohol.
• Ta hand om läkemedel. Vissa mediciner få full effekt först efter att de aktiverats av leverns enzymer, medans andra mediciner bryts ner i levern till inaktiva ämnen som kroppen lättare kan göra sig av med.
• Bilda viktiga proteiner som behövs i blodet, t.ex albumin. Albumin är jätteviktigt då det ser till att vätska stannar i blodbanan och inte läcker ut i kroppens vävnader och orsakar ödem (svullnad). Albumin har också en viktig funktion som transportprotein då det kan binda till sig icke-vattenlösliga ämnen som t.ex. hormoner och transportera runt de i cirkulationen till kroppens organ.
• Bilda galla. Galla är nödvändigt för att kunna ta upp fett från maten.
• Bilda ämnen som är viktiga för blodets levringsförmåga (koagulation).
• Lagra fettlösliga vitaminer (vitamin A, D, E och K)

De patienter med svår leverskada som jag träffar på avdelningen uppvisar ofta vissa typiska symtom/sjukdomstillstånd som t.ex:

• Gulsot (ikterus). Patienterna är ofta gula i hyn och i ögonvitorna p.g.a. att levern inte kan ta hand om det bilirubin som bildas när de röda blodkropparna bryts ner. En röd blodkropp har en livslängd på ca 120 dagar, därefter förstörs den och då bryts det syrgastransporterande ämnet hemoglobin ner till bilirubin, ett gulfärgat ämne, som levern normalt tar hand om. När levern är sjuk ansamlas istället bilirubin i kroppens vävnader som färgas gula.
• Högt blodtryck i leverns kärl och kärlen till levern. Vid skrumplever är levern knölig och stel vilket gör det svårt för blodet att passera, det krävs ett högre blodtryck i levervenerna för att blodet från tarmarna ska ta sig igenom levern. Detta kan orsaka flera problem. Ett vanligt problem är ansamling av vätska i bukhålan. Buken svullnar upp och blir stor och spänd. Det händer att vi tappar patienter på 20-30 liter bukvätska (ascites). En annan konsekvens av det höga blodtrycket genom levern är att det bildas nya små kärl som letar sig förbi levern. Dessa kärl kan bilda åderbråck (varicer) i magsäcken och matstrupen. P.g.a. det höga blodtrycket kan åderbåcken brista och orsaka livsfarliga blödningar.
• Leverförvirring och leverkoma (leverencefalopati) kan uppkomma då hjärnan skadas när levern inte längre kan rena blodet från skadliga ämnen. Ammoniak är ett exempel på ett ämne som är giftigt för hjärnan och det bildas av tarmbakterier. Därför är det viktigt att hålla igång magen på leverpatienter så att de istället kan få ut ammoniaken i tarmen via avföringen innan det hinner tas upp i blodcirkulationen.

Det är inte bara alkohol som kan orsaka leverskada. Även hepatit-infektion, läkemedel och autoimmuna sjukdomar kan skada levern. Levern är ett väldigt fascinerande organ som jag lärt mig massor om i sommar. Jag har även fått stor inblick i utredning och provtagning vad gäller leversjukdomar samt inte minst behandling.

Första läkarjobbet

Nu är de första två veckorna på mitt allra första läkarjobb genomförda. Jag trivs jättebra på Mag-tarmavdelningen och arbetet är verkligen givande. Så roligt, intressant och oerhört lärorikt. Men det är också väldigt krävande. Jag tror aldrig jag jobbat så hårt någonsin tidigare, jag är helt slut i huvudet på kvällarna. Förhoppningsvis blir det mindre krävande med tiden när man kommit in i det. Men nu är allt så nytt och jag vill absolut inte göra något fel.

Avdelningen är under sommaren sammanslagen med Onkologiavdelningen, så antalet patienter är färre än vanligt. Men samtidigt så är det de sjukaste patienterna som då blir inlagda. Så även om antalet patienter inte är så stort är de väldigt vårdkrävande och medicinskt komplicerande. På Mag-tarmavdelningen vårdas patienter med sjukdomar i magsäck, tarmen, levern, gallblåsan och bukspottkörteln. Det är ingen kirurgisk avdelning utan en medicinsk, så det handlar främst om utredningar och tillstånd som kan behandlas med läkemedel. Vanliga patienter är t.ex. de med nyupptäckt eller svårt skov av inflammatorisk tarmsjukdom och patienter med skrumplever och leversvikt ofta p.g.a. alkoholöverkonsumtion. Det är också vanligt att patienter med oklar svår diarré eller förstoppning läggs in här för utredning och behandling.

Min dag på avdelningen börjar kl 8, men oftast är jag där en kvart, tjugo minuter innan för att i lugn och ro starta upp arbetsdagen. På morgonen har man ca en timme på sig att läsa på om patienterna i deras journaler och se hur de mått sedan eftermiddagen, läsa på om patienter som blivit inlagda under kvällen/natten samt följa upp provsvar. Nattsköterskorna tar dagens blodprover tidigt på morgonen och vid åtta, nio tiden brukar svaren trilla in i datorsystemet. Är det någon patient som försämrats bör man hinna med en snabb titt innan morgonens avstämning. Vid 9-tiden är det en snabb avstämningen (pulsmöte) där vi går igenom beläggningen och arbetsbelastningen, vilka patienter som ska skrivas ut under dagen och vilka patienter som ska iväg på olika undersökningar. Därefter staratar ronden. Först är det sittande rond tillsammans med sjuksköterskorna där vi går igenom alla patienter, en i taget, och utvärderar behandling och gör upp nya planer om det behövs. Därefter är det dags att gå runt till patienterna. När ronden är klar brukar klockan vara kring 11. Då startar allt administrativt arbete som sedan pågår under hela eftermiddagen. Det första jag brukar göra är att ordinera morgondagens mediciner. Mediciner ordineras en dag i taget eftersom man hela tiden utvärderar dess effekt och justerar efter behov. Läkemedelsordinationer för morgondagen ska göras senast kl 14 eftersom de beställs färdigpaketerade i dospåsar till varje patient. För att vara säker på att inte fastna i någon annan uppgift och missa deadline börjar jag alltså med att gå igenom patienternas mediciner och ordinera morgondagens doser. Därefter tar jag tag i det mest akuta, som t.ex. remisser för undersökningar eller önskade bedömningar av andra läkarspecialiteter. Det kan vara patienter som plötsligt mår sämre och man måste få till en akut röntgen eller en akut bedömning av infektionsläkare, psykiatriker eller annan doktor. Sedan gäller det att skriva ut de patienter som ska gå hem så att platserna kan bli lediga för nya patienter under eftermiddagen. Utskrivningar medför alltid mycket administrativt arbete. Patienten ska få ett brev med sig i handen som sammanfattar sjukvårdsvistelsen på en lättförståeligt sätt, recept ska skickas till apoteket, remisser ska skickas för uppföljning på t.ex. vårdcentral eller kompletterande undersökningar, ofta ska ett återbesök till Mag- tarmmottagingen bokas in och sist men inte minst ska en ganska omfattande sammanfattande journalanteckning dikteras, sk. epikris. Andra uppgifter som hör eftermiddagen till är att ringa och prata med oroliga anhöriga som inte får komma och hälsa på pg.a. Covid-läget, nya blodprover inför morgondagen ska ordineras, journalanteckningar ska skrivas/dikteras och nya patienter ska tas emot, läkarundersökas och skrivas in. Lite senare på eftermiddagen sker också en avstämning med kvällssköterskorna. Ibland dyker det även upp andra saker. Jag har t.ex. fått sy en patient som hade ett litet sår, efter att ha blivit tappad på bukvätska, som inte riktigt ville stänga sig. Det var ju inte så länge sedan som jag läste kirurgikursen så det var kul att få använda de färdigheterna igen. Mycket av arbetet på avdelningen är administrativt så det är kul när det också dyker upp praktiska uppgifter.

Nu är jag ledig två extra dagar och kommer få en långhelg tillsammans med familjen. Vädret är strålande och dessutom har jag fått min första lön på två år. Detta bli en bra helg! 🙂

Nio terminer avklarade

I torsdags var det dags för den stora avslutande tentamen för den här terminen. Hela terminens kunskaper testades under ett fyra timmar långt prov som p.g.a. rådande omständigheter fick göras via dator hemifrån. De tre stora blocken psykiatri, gynekologi-förlossning och barnmedicin tentades av. Områden som alla är väldigt intressanta och ganska svåra var och ett på sitt sätt. Inom psykiatri var det väldigt stort fokus på olika läkemedelsbehandlingar och hade det inte varit för min apotekarbakgrund hade nog de frågorna gått betydligt sämre. Gynekologifrågorna tyckte jag var allra svårast då de var på en detaljnivå som jag tycker är lite väl över den nivå vi förväntas kunna och frågorna inte riktigt var representativa för det vi lärt oss under terminen. Barnmedicin är utmanande eftersom det är så otroligt brett. Det innefattar enormt många sjukdomar och allt från för tidigt födda barnen till nästan vuxna tonåringar. Även om tentan var lite svårare än jag räknat med så gick den ändå bra och igår fick jag besked att jag klarat den. Barndelen var den del jag lyckades bästa på, där var jag bara några få poäng från full pott. Psykiatridelen gick också bra, medans gynekologidelen inte alls gick särskilt bra.

Jag var lite orolig för hur det skulle gå att göra tentan hemifrån och rädd för att tekniken skulle strula. Men det gick bra som tur var. Tentan gjordes på egen dator och både datorns kamera och mikrofon skulle vara påslagna hela tiden så de kunde se och höra oss. Vi var också tvungna att dela datorns skärm så de kunde se att vi inte hade några andra dokument eller program öppna. Vi fick individuella koder att logga in med på det elektroniska provet som bestod av sex delar. Varje del innehöll 20 frågor som vi hade 30 minuter på oss att besvara. Därefter stängdes provdelen ned och vi fick tio minuters paus innan nästa del startades. Emellanåt fick man en uppmaning från kontrollanterna att filma hur det såg ut där man satt så att de kunde se att man inte hade några böcker, anteckningar, telefoner eller andra hjälpmedel i närheten. Det gällde att ha en stabil internetuppkoppling för man hade ingen möjlighet att koppla upp igen om man väl kopplat ner. Men tekniken funkade och mina medicinkunskaper räckte, så nu kan jag lägga detta orosmoment bakom mig.

Nu har jag gjort min nionde termin på läkarprogrammet. Fyra och ett halvt år har jag avverkat och det är inte långt kvar till examen, bara 15 studieveckor i höst/vinter. Termin 10 får jag hoppa över tack vare min tidigare examen och likaså den valbara kurs som inleder höstterminen. Nu är det sommarledigt från universitet och den 5 oktober börjar min sista termin på läkarprogrammet, termin 11.

Fast särskilt ledig kommer jag inte att vara i sommar. Redan på måndag är det dags att börja jobba. Det känns stort att byta ut min namnskylt där det står läkarkandidat till den nya skylten med titeln underläkare. Den rollen rymmer så mycket mer ansvar, och det kommer säkert ta ett tag att växa in i de nya arbetsuppgifterna. Men det är ju detta jag har längtat efter och drömt om i flera år. Nu äntligen är det dags att ta nästa steg!

Förberedd inför måndag och nya jobbet.

 

Bra dagar på barnkliniken, trots coronasituationen

De senaste tre veckorna har bestått av praktik på Barnmottagningen och Barnakuten, samt digital undervisning hemma vid datorn. På grund av situationen med covid 19 är ingenting som det brukar. På akuten är det mycket färre patienter och de barn som kommer in med minsta lilla infektionstecken får vi kandidater inte undersöka eftersom vi inte får slösa på skyddsmaterialet. Vi får då stå på två meters avstånd och titta på. Men de barn som inte har några infektionssymtom får vi så klart undersöka. På mottagningen ersätts så många besök som möjligt med telefonsamtal, men några fysiska besök har det som tur är ändå varit. Jag har bl.a. varit med på gastromottagning, dit barn med mag-, tarm- eller leverproblem kommer. Hit kommer även barn som inte går upp i vikt som de ska eller som av någon anledning inte får i sig tillräckligt med näring. Just gastro har nog varit det mest intressanta inom barnmedicin hittills, så de känns kul att få jobba med dessa sjukdomar i sommar även om det då är vuxen-gastro. Barnmedicin är uppdelat precis som vuxenmedicin med t.ex. kardiologi, gastroenterologi, hematologi, onkologi, neurologi, endokrinologi m.m. Alla specialiteter inom barnmedicin finns dock inte i Malmö, utan många är i Lund där Skånes största barnsjukhus (BUS) finns. Så tyvärr har jag inte fått möjlighet att vara med på alla typer av mottagningar och avdelningar. Nästa vecka ska jag tillbaka till Kvinnokliniken för att vara på BB och neonatalavdelningen. Det ser jag verkligen fram emot.

Det har trots omständigheterna varit bra praktikveckor med väldigt bra och engagerade handledare på både mottagningen och akuten. Att få träffa barn i alla åldrar med blandade sjukdomar är så lärorikt och stimulerande. Extra roligt och lärorikt blir det när handledarna låter oss ta egna patienter på akuten, vilket jag fått göra. På barnmottagningen har jag haft kandidatmottagning, då jag fått en egen inbokad patient. Jag pratade, undersökte och planerade fortsatt uppföljning medans min handledare var med och observerade och bedömde, beredd att rycka in om det skulle bli för svårt. Det gick väldigt bra, vilket så klart kändes riktigt roligt. Det enda avdraget i betyget fick jag för att jag lät den oroliga föräldern prata lite väl mycket så att jag precis överskred tidsgränsen för besöket. Men jag tycker det känns fel att sitta och snegla på klockan och inte låta patienter eller anhöriga få prata till punkt. Samtidigt så förstår jag ju att det inte är särskilt bra att dra över tiden så att nästa patient måste vänta. Det är en fin balansgång det där, att ge patienterna tillräckligt med utrymme samtidigt som man ska hjälpa så många som möjligt på en dag.

 

Barnmedicin

Maj månad är här och jag förstår inte riktigt vart april tog vägen. Tiden går så fort och jag har redan hunnit vara två veckor på Barnkliniken. Barnmedicin, eller pediatrik som det egentligen heter, är så givande och intressant. Det berör mig verkligen och jag vill gärna vara en del av detta i framtiden. Det är svårt att beskriva, men pediatrik är lite varmare och mjukare än alla de andra specialiteterna. Jag fick lite samma känsla på Kvinnokliniken där jag också trivdes så himla bra. Egentligen är det ju helt självklart, att det är just så det ska vara när man jobbar med barn. Men jag tycker det är lite konstigt ändå att inte samma värme och mjukhet kan finnas inom hela sjukvården. Jag tror alla människor hade mått bättre av ett lite vänligare klimat.

Innan barnkursen började laddade jag upp med en nya bok, en ny namnskylt och en söt penna att ha i bröstfickan. Det är inte lätt att piffa upp region Skånes vita arbetsuniform och jag tycker lite synd om alla små barn som tvingas möta alla dessa vita människor. Men med ett par rosa skor och en matchande rosa namnskylt prydd med en nyckelpiga och en liten gullig elefant som tittar upp ur fickan ser jag kanske lite mindre ”farlig” ut.

Den här veckan har jag varit på en av Malmös två barnavdelningar. Här vårdas barn i alla åldrar, från bara någon vecka gamla bebisar till nästan vuxna tonåringar. Att undersöka de större barnen är i princip som att undersöka vuxna, det är mer utmanande med de små barnen. Men det går oftast bra, bara man anpassar sig och är lyhörd. Förra veckan gick jag ett kvällspass med nattjouren på Barnakuten. Då fick jag undersöka en liten bebis som bara var några veckor gammal. Första gången kändes det lite ovant, det var så länge sedan nu som mina barn var små. Men nu på avdelningen när jag fått undersöka fler spädbarn känns det genast lättare att våga klämma och känna. De små bebisarna är så bedårande, man vill nästan inte lämna dem ifrån sig när undersökningen är klar.

Den här veckan har vi fått utbildning i hjärt- och lungräddning på barn och fått träna på olika stora dockor. Jag har också hållit i en presentation om Kawasakis sjukdom, en sjukdom som främst drabbar de minsta barnen och som bl.a. orsakar hög feber och inflammation i blodkärlen som visar sig som röda utslag i huden. Förra veckan var jag en dag på Barnkirurgen i Lund och fick vara med på olika operationer. Jag har dessutom varit på Barnmottagningen här i Malmö där jag gått med en astma- och allergiläkare. Precis vid sidan om Barnmottagningen ligger ett stort, vitt gammalt hus vid namn Flensburgska barnsjukhuset. Nu är det Barnklinikens administrationsbyggnad men ursprungligen var det ett spädbarnsjukhus upprättat på 1910-talet. Barnmottagningen och f.d. Flensburgska barnsjukhuset ligger på Cronquists gata, en gata uppkallad efter barnläkaren Johan Cronquist (far till Alice Lyttkens) som kämpade för de minsta barnens rätt till sjukvård. Läs gärna mer om honom här:

https://www.idstories.se/jcronquist