Happy Halloween

Säga vad man vill om Halloween, men det är i alla fall kul att se hur roligt barnen har det när de får pynta, klä ut sig och gå runt bland grannhusen och få godis. Vi hade vänner över på lite Halloween-fika och middag igår, och det blev en riktig trevlig och avslappnad dag. Selma gick in för fullt med förberedelserna och var med och bakade kladdkaka och cheesecake, och sedan stod hon för pyntandet och dekorerade matbordet fint med löv och läskiga djur. Hon ritade pumpor och klippte ut skelett. Vi gjorde det enkelt för oss och beställde catering. God amerikansk buffé kom levererad till dörren och det var bara att duka fram utan några som helst förberedelser.

  Först lite spindelnätskaka, blåbärscheesecake och fruktsallad till fika. Senare åt vi hamburgare, revben, kyckling och annat gott. Därefter blev det  ”bus-eller”godis”. 

Mamma är bäst

Oskar är inne i en väldigt mammig period. Det innebär att det är fruktansvärt jobbigt både för honom och mig när han ska lämnas på förskolan. Han blir så förtvivlat ledsen. Det skär i hjärtat på mig när jag går från förskolan och hör hans gråt/skrik bakom mig. Men jag vet att gråten, som tur är, går över ganska fort. Jag och förskolepersonalen brukar höras av efter en liten stund och då är allt bra.

Hemma är Oskar väldigt mammig och ska helst vara nära intill eller i alla fall i samma rum som mig hela tiden. Helst vill han att vi ska vara i stora sängen i sovrummet och sjunga, gosa, kittlas och leka. Gång på gång tar han min hand och drar iväg med mig upp till sovrummet. Det är så klart väldigt mysigt, men det blir inte så mycket annat gjort. Oskar har blivit förtjust i olika rörelse-sånger och sånger med tecken, så det gör vi om och om igen. Även om han varken sjunger eller tecknar själv så är han i allra högsta grad med i sångerna, och ibland vill han till och med att jag tar hans händer för att göra rörelser/tecken åt honom. Sånger där man klappar händerna är allra roligast tycker han. Han får dock inte riktigt ihop det med att klappa händerna på beställning, men hjälps vi åt går det lättare.

Idag har vi varit på barnhabiliteringen och träffat både den nya logopeden och den nya specialpedagogen. Dom verkar riktigt bra båda två. Oskar ville till en början inte ens gå in på habiliteringen och skrek i högan sky. Jag fick muta honom med mobilen och några kex för att få honom att sitta lugnt i väntrummet. Sedan var han väldigt skeptisk till att följa med in i lekrummet. Men när han förstod att där fanns massor med roliga saker så gick det lättare. Vi lekte och tränade kommunikation och samspel i ca 45 minuter innan Oskar markerade att han ville gå hem genom att hämta sina skor. Nästa gång ska teamet ses på förskolan och leka med Oskar där istället. Det tror jag blir bättre för Oskar, plus att fler av förskolepersonalen kan vara med och få handledning från habiliteringen.

Barnhabiliteringen i Malmö firar 40 år denna vecka, och bjuder alla barn på glass. Glass är dock inget som Oskar gillar särskilt mycket. Han var mer intresserad av att titta på alla färgglada glasspaket i frysboxen än att smaka på någon glass.

 

 

 

Selma 6 år

Världens bästa Selma fyller 6 år idag!

Vår kloka, omtänksamma, glada, nyfikna och alldeles underbara tjej börjar bli så stor.

Som en gnistrande snökristall i strålande vintersol,

som en porlande bäck i den skira vårgrönskan,

som en ljummen sommarvind vid strandens kant,

som en färgsprakande höstpallet en klar oktoberdag,

så fin och ljuvlig, sprudlande och lekfull.  

Helt unik på denna jord.

 

Födelsedagsfirandet började igår med att mormor och morfar, farmor och farfar, morbröder, farbror och kusin Wilma kom och gratulerade och överöste födelsedagsbarnet med fina presenter. Oskar som råkade somna i soffan strax före kalaset tyckte det var mindre kul att vakna upp med huset fullt av folk. Det tog en stund innan han blev glad och tillfreds med situationen, och under den tiden var det lite av en pärs att försöka lugna honom. Men trots en något jobbig start så blev det en rolig kväll med både lek och pyjamasparty. Trots en för Selma sen lördagskväll vaknade hon tidigt idag på sin födelsedag. Klockan sju i morse ropade hon lite försiktigt till oss att nu gick det bra att komma in och sjunga. Efter paketöppning blev det en förmiddag full av lek med alla nya födelsedagspresenter. I eftermiddags var det kalasdags för kompisarna på Leos lekland med marängsviss, kladdkaka och popcorn i isprinsessarummet.

Halvvägs genom terminen

Snart har halva höstterminen gått, och i och med det har det blivit dags att byta grupper igen för PBL-arbetet på universitetet. Efter 7 veckors arbete tillsammans med förra gruppen, som i och för sig fungerat bra, så var det ändå skönt att denna vecka få byta grupp. Efter första träffen i tisdags så fick jag ett positivt intryck av både handledaren och studenterna. Gruppen består av många Malmöbor, vilket är lite roligt.

Veckans studiemål har handlat om nervsystemets motoriska banor, och hur dessa styr våra muskler med hjälp av information från hjärnans olika delar. Vi har fått undersöka olika reflexer på varandra. Vissa reflexer, framför allt patellarreflexen vid knäskålen, är väldigt lätt att ”knacka fram”. Reflexer i armar och fötter kan vara lite svårare. Genom att studera reflexer kan man få en bra bild över nivån på en eventuell nervskada. Det är inte bara uteblivna reflexer, utan även onormalt starka reflexer, som kan tyda på en skada. Selma är väldigt intresserad av vad jag får lära mig i skolan, och hon tycker det är jätte kul att kontrollera fotsulereflexen på oss här hemma. Det gör man genom att dra ett smalt spetsigt föremål, t.ex. en penna, längs med fotsulan från hälen till tårna och samtidigt studera tårnas rörelse. Vid ett normalt reflexsvar ska tårna böjas in mot fotsulan. Vid ett onormalt reflexsvar pekar tårna istället utåt/uppåt. (OBS! Denna reflex fungerar först från ca 1 års ålder.) Vi har även haft histologiundervisning i veckan, och tittat på preparat av olika muskeltyper och nerver i mikroskop.

Nu förbereder vi oss för en riktig kalashelg, och ikväll firar vi makens födelsedag genom att lyxa till det med god mat från favoritrestaurangen.

 

Kort uppdatering

Äntligen ser det ut som om Oskars svinkoppor är på väg att försvinna. Vi siktar på att kunna lämna honom på förskolan imorgon. Det är ett pusslande att få vardagen att gå ihop när barnen blir sjuka, så den här veckan tackar vi svärmor så väldigt mycket för barnvaktshjälp.

Idag har jag varit på Orupssjukhuset  utanför Höör, ett rehabiliteringscenter för personer med rörelsenedsättning på grund av skada i nervsystemet, cirkulationsorganen eller rörelseapparaten. Det var intressant och lärorikt att träffa patienter. Fokus för dagen var musklernas rörlighet och styrka, och vi fick prova på att undersöka patienternas rörlighet och styrka i benen. Ett orörligt/avslappnat ben är ganska tungt kan jag intyga. Det krävs stor kraft för att lyfta och böja en annans persons ben.

Annars så är det nervsystemet som är i fokus under den här studieveckan, och då speciellt de sensoriska nervbanorna som förmedlar information till hjärnan avseende beröring, tryck, temperatur, smärta m.m. Spännande men också lite svårt.

Hud och svinkoppor

Här hemma har vi en liten kille som fått svinkoppor och ”passande nog” är det huden som är tema i skolan den här veckan. Fast vi läser ju inte så mycket om sjukdomar och olika åkommor just nu, utan det är den friska kroppen som är i centrum. Det är skönt att det blir lite paus från anatomin den här veckan och mer fokus på fysiologi. Känsel-sinnet som är tätt sammankopplad med huden är också inkluderat i veckans studier. Imorgon väntar en mikroskopiövning där vi ska titta på hudens olika beståndsdelar.

Förra veckan var det mycket att läsa in. Ämnet var skallen och alla dess ben, hjärnans blodförsörjning (artärer och vener), hjärnhinnorna, cerebrospinalvätskan, kranialnerverna m.m. Även om jag hann läsa igenom alla delar så hann jag inte riktigt nöta in all anatomi. Dessutom har jag förberett en artikelpresentation som jag höll för min grupp idag. Jag var gräsänka några dagar och då har det varit svårt att få tid och ork till att plugga tillräckligt. I helgen prioriterade jag en dag tillsammans med bröderna och föräldrarna. Det blev en tur med ”Rundan” här i Malmö och ett restaurangbesök efter det.

Den här veckan ser ut att bli betydligt lugnare och lättare, om bara Oskars svinkoppor läker som de ska vill säga. Han har ett par riktigt fula så som jag hoppas läker utan att vi behöver kontakta vårdcentralen. Så länge såren vätskar sig måste han vara hemma från förskolan p.g.a. smittorisken. Jag hade tur som fick hjälp av pappa igår när det behövdes ett par timmars barnvaktande. Idag har jag haft lyxen att ha en ledig eftermiddag tillsammans med barnen eftersom skolan slutade redan kl 12, och imorgon ser det ut som att jag t.o.m. får tid att gå till frisören eftersom maken fått en ledig bonusdag. 🙂

Foton från lördagens båttur och efterföljande lunch.