Gatuloppis

Några minuter före klockan elva i förmiddags rådde det febril aktivitet på gatan utanför. Vi och många av våra grannar kånkade ut diverse prylar som vi hoppades kunna sälja. Under tre timmars tid flanerade folk fram och tillbaka för att fynda. Utbudet var till allra största del barnkläder och leksaker, vilket gjorde att mina saker inte direkt stack ut i mängden. Efterfrågan mättades ganska fort och tyvärr var det så att pojkkläder i storlek 0-1 år och flickkläder i storlek 2-3 år inte stod så högt i kurs. Det som ändå var roligt var att många tyckte kläderna jag ville sälja var fina. Men 90% av de som letade barnkläder var på jakt efter större storlekar än vad jag kunde erbjuda.

Även om jag inte blev av med mer än en bråkdel av det som jag ville sälja så var det väldigt kul. Vädret var på topp och det var roligt att se alla grannar ute samtidigt. Detta var nog första gången som jag själv stod och sålde på loppis, jag brukar ju annars tillhör skaran av köpare.  Egentligen är väl själva idén med loppis att det ska prutas och förhandlas priser, men jag gillar inte riktigt det så jag hade prismärkt alla saker i förväg. En annan tanke med det var också att jag då kunde springa ifrån för att hjälpa barnen, och kunderna kunde lägga pengar i en burk. Men som tur var somnade Oskar precis när mannen åkt till jobbet och Selma lekte nöjt i trädgården så jag kunde sköta affärerna hela tiden.

Inte en enda av de som handlade av mig försökte pruta, så prisbilden var det nog inget fel på. Tyvärr så slutade tre timmars försäljning på blygsamma 205 kr. Ingen bra timpenning direkt, och så en massa kläder att bära tillbaka ner i källaren igen. Om någon orkar komma hit och hämta kläderna så skänker jag gärna bort dom. Tidigare har jag sålt en del på Tradera, men det kräver så pass mycket tid och arbete att det inte är lönt.

Det mesta av detta fick jag släpa in igen. Mest barnkläder men även en del damkläder och en stor låda med gardiner.

Dagens blygsamma försäljning som slutade på 205 kr.

Man ser det ofta på marknader och  festivaler, och det gick att se samma tendens även här, dom som säljer bäst är de som säljer något ät- eller drickbart. Och en dag som denna när solen gassade ville alla köpa iskall dricka. Några grannar hade ställt ut en ice slush-maskin och sålde slush för glatta livet. Fem kronor glaset kostade det och det var kö hela tiden.

Tre gånger fick jag springa iväg och köpa slush till Selma som duktigt höll sig i trädgården och inte gick runt bland allt folk. Många glassar och mycket slush har det blivit idag, men är man sjuk så finns det ingen begränsad dagsranson. 

Walk of memories

”Walk of fame” kan man väl inte riktigt kalla det, men väl ”walk of memories”.  Idag har jag spikat upp lite inramade fotografier på väggarna. Vi har ett ”trapphus” vars väggar har ekat tomma sedan vi flyttande in i huset. Nu är det tänkt att vägen upp och ner för trappan ska bli en walk of memories, en promenad bland minnen.

Jag har tänkt att den här väggen ska fyllas av semesterminnen. Fast att jag spikat upp ganska stora canvas-tavlor ser de fjuttiga ut på den stora väggen. 

Väggen högst upp i ”trapphuset”, eller ”främre, övre hallen” som man kanske också kan kalla det, pryds av familjebilder, foton av barnen, förevigade vardagsögonblick och mer speciella händelser som bröllop och dop. Även barnens egentillverkade alster ska få pryda denna vägg. Det är meningen att kollaget ska växa sig lite större för vart år som går.Ramarna är en brokig blandning av nytt och loppisfynd. 

Ps: Tack svärfar för spiken 🙂

En Apotekarnes till Apotekare S, och lite andra loppisfynd..

Det är allt för glest mellan loppisbesöken nu för tiden. Det är helt enkelt svårt att hinna med allt man vill. Men igår när storasyster var lämnad på dagis promenerade jag ner till stan med lillebror i vagnen. En dryg timmes promenad, i det för en gång skull vackra vädret, blev det. Jag var egentligen ute på ett helt annat ärende men när jag passerade två loppisbutiker på vägen var jag bara tvungen att kika in. Och tur var det för jag hittade flera fina små ting som fick följa med hem.

Inne på Myrorna fanns det många fina serviser. Men eftersom jag redan har fler serviser än jag kan använda så fick jag låta bli att handla.

Men ett litet fint Höganäskrus köpte jag med mig i alla fall. Jag tror det kan bli fint att ställa lite lingonris i till jul.

 

Hos Emmaus fanns det väldigt många fina gamla prylar.

Jag föll pladask för den här kaffekvarnen som nu pryder köksfönstret. Troligtvis är den från 1940-talet.

Enligt Selma är kaffekvarnen en ”spunk”. Tydligen så maler Pippi Långstrump kaffebönor i avsnittet där hon letar efter en ”spunk”.

Jag slog även till på dom här söta små jul-ljusstakarna. Kan dom vara av mässing tro? 

Den här flaskan gillar jag. Det skulle vara roligt att få veta dess ålder. Själva flaskan är tillverkad vid Årnäs glasbruk som fanns fram till 1960.

Här bor prinsen och prinsessan

Dom senaste veckorna har jag pysslat lite i barnens rum, och lagom till kalasen vi hade i helgen så blev jag klar. Eller klar och klar, riktigt färdig blir man väl aldrig. Det finns alltid något litet som skulle kunna förbättras eller någon kul idé att försöka förverkliga. Men för tillfället anser jag mig vara klar med barnens rum.

Någon minimalistisk, stilren inredning är det inte direkt tal om. Barnrum som ska fungera i vardagen går inte riktigt att inreda så. Jag ser det som ett gott tecken när dom tomma ytorna är få och färgtonerna blandas vilt av alla leksaker, även om jag till en viss del vill styra den övergripande känslan av rummet för att försöka skapa någon sorts harmoni i det härliga kaos som så lätt bildas när barn är i farten.

Välkommen in i lillebrors lilla rum. Tillsvidare får han klara sig med det mindre rummet, men tids nog ska vi ordna ett större rum åt honom. Sover gör han i spjälsängen i vårt sovrum. Bebissängen som gått i arv har han vuxit ur, men i väntan på att någon i släkten ska ta över den så får den fungera som docksäng.

Rummet pryds av fina doppresenter och leksaker som storasyster delat med sig av. Efter jul och första födelsedagen är jag säker på att hyllorna är betydligt mer belamrade. Tavlan med Bruno Liljefors-katten är ett loppisfynd.

Här inne bor storasyster, nöjd med den nya färgen på garderoberna.

Ett skrivbord har hon också fått, målat med samma fina färg som garderoberna. Sängbordet är ett loppisfynd från i somras.

Skånska flygflottiljen

Under hela min barndom har jag kunnat se och höra militärflygplanen från den kungliga skånska flygflottiljen F10. Minnena av det dova, mullrande ljudet från planen under övningarna när de kom flygandes strax över huvudet på oss är lätta att framkalla. När jag växte upp, bara några kilometer från landningsbanorna i Barkåkra, var flygen en lika självklar del av den omringande miljön som havet och stranden, eller potatisåkrarna och hagarna, var. Det var inte något som jag direkt reflekterade över. Men annat måste det ha varit under beredskapsåren på 1940-talet när den skånska flygflottiljen grundades mitt under rådande världskrig. Då, vid F10s begynnelse var flygflottiljen placerad på Bulltoftafältet i Malmö istället, bara ett stenkast från där jag bor idag. Även om Sverige aldrig hade en aktiv roll i kriget så har jag förstått att det rådde stor aktivitet här i området. I mitt senaste loppisfynd, en bok om flyget på Bulltofta kan man läsa ”Högsta beredskap innebar att flygplan ständigt måste vara omedelbart startberedda, och detta fick sannerligen befolkningen runt Bulltofta erfara. För att hålla motorerna på J 20 varma måste de varmköras med jämna mellanrum, med undantag för natten, eftersom man inte flög i mörker. Emellertid började varmkörandet redan innan gryningen för att första start skulle kunna ske så snart det ljusnade. Varmkörningen tog 20-30 minuter och avslutades med att motorn ”kördes upp”, det vill säga en kort stund på högt varv. Sömnen blev säkert inte den bästa för många människor runt Bulltofta.”

Den 20-21 juni 1944 nödlandade 25 amerikanska bombplan på Bulltofta. Efter bombuppdrag över Tyskland valde många piloter att hellre landa sina skadade flygplan i Sverige än att chansa på att kunna nå England. Vårt radhusområde kan skymtas högst upp i bilden.

Planen tvingades att landa riktigt nära bostadshusen!

Mitt loppisfynd innehållande en del bilder över området vi bor i. Se så nära flygplatsen låg.

Är det inte lite lustigt ändå att jag ser så många ”samband” och känner så starkt för vårt hus och området vi bor i. Vi var och tittade på ”vårt” hus när det var till salu våren/sommaren 2009. Då var husmarknaden på topp och budgivningen skenade iväg redan innan vi ens hunnit fundera på att lägga ett bud. Men drygt två år senare när Selma var runt ett år och vi verkligen började att fundera på hus var det till salu igen, men då utan andra spekulanter. Det var nog på något vis meningen att huset skulle bli vårt. Efter det har det ju visat sig att barnbarnet till husets första ägare (Alfred Oskar) som vi nu har kontakt med, kände min farfar och numera bor precis intill där min farfar bodde. Samtidigt som jag bor i hans farfars hus med en ny liten Oskar. Området hade förr anknytning till järnvägen som passerade precis utanför vårt hus, vilket är kul eftersom jag är gift med en lokförare. Nu har jag även insett att området har en anknytning till flygflottiljen F10 som efter kriget flyttades till Barkåkra, min födelseort.

Höstfint

Även om man gärna vill hålla sommaren kvar så länge som möjligt så går det inte att förneka att det är höst nu. Därför har jag städat bort det sista av sommaren och gjort det lite höstfint. Vi har tagit in trädgårdsmöblerna, nästan alla utomhuskrukor har åkt ner i källaren och sommargardinerna ligger nu i tvättkorgen.

Ett par krukor står kvar utomhus, men nu har aster och krysantemum fått ge plats åt ljung och silverek.

De blommiga sommargardinerna i matrummet och vardagsrummet har bytts ut mot gardiner med lite höstigare motiv.

Burspråket (läs lekhörnan) före respektive efter gardinbyte.

Jag passade också på att plantera om en porslinsblomma och samtidigt plocka fram två loppisfynd. Nu till hösten kan det ju passa bra med mörkgröna krukor med eklöv och ekollon på. Krukorna saknar stämplar men under faten finns en Gustavsbergstämpel med årtalet 1913. Krukorna bör alltså vara 100 år i år och därmed klassas som antikviteter.

                                            

 

Poppis med loppis!

Härligt med sommarloppis!

Det var en populär och välbesökt loppmarknad i Äsperöd idag, trots de illavarslande mörka molnen på himlen. Vi var på plats 20 minuter innan startskottet gick och då var det redan massor av köpsugna människor där som hunnit spana in potentiella fynd samt lagt bud på varorna. Detta med budgivning på loppis var något nytt för mig. Fram tills att loppisen startade kunde man lägga bud på sakerna. Den som lagt högsta budet när klockan slog ett fick köpa grejen. Var det något man verkligen ville ha så gällde det att vara vid det inspanade objektet prick klockan ett för att kunna hänga med i budgivningen. Detta är kanske inte en prissättning som jag föredrar, men på det här  viset så höjs priserna på de populära sakerna och föreningen som anordnar det hela får in mer pengar till sin verksamhet. Så på sätt och vis är det nog inte så dumt.

Min svåger slog till på en solstol. Den var perfekt att sitta i när det blev dags för att amma.

För 30 kr blev nattduksbordet vårt. När det fått vit färg kommer det bli perfekt i Selmas rum.

Selma var inte så intresserad av att göra några loppisfynd. Hon köpte en glass istället.

Tänk om ting kunde tala

Något som jag verkligen gillar är att gå på loppis! Jag tycker om gamla fina ting som bär på en historia, och som har en slags charm som man aldrig finner hos nya föremål. Jag kan fundera över och fantiser om var dessa föremål kommer ifrån, vem som har ägt dom och vad dom har varit med om. Tänk om alla mina loppisfynd kunde tala! Då är jag säker på att jag skulle få höra en massa fantastiska historier.

Jag har knappt haft tid att gå på loppis sedan barnen föddes. Men idag, när jag var klar hos frisören och rusade hemmåt passerade jag Stadsmissionens loppisbutik. I fönstret hängde massor av tavlor som jag sneglade på i förbifarten. En av tavlorna fångade mitt intresse och jag var tvungen att gå tillbaka och kika på den. Vad som gjorde att jag fastnade för just den tavlan vet jag inte. Kanske var det dom ljusa och behagliga färgtonerna som gjorde intryck på mig? När jag studerade tavlan lite närmre så såg jag att den var märkt med ”Vejbystrand”. En tavla från Vejbystrand, min barndomsidyll! Den måste ju bara få komma hem till oss, och det fick den! Inte för att vi har brist på tavlor och andra loppisfynd precis. Nej, den fick följa med hem eftersom jag helt enkelt inte kunde motstå den.

En fin akvarell.

Någon som känner till konstnären?

Andra loppisfynd som har fått följa med mig hem genom åren är bl.a. en tygklädd liten pall där locket går att öppna och som är väldigt bra för fotoförvaring ;-), mässingsljusstakar att lysa upp mörka vinterkvällar med, massvis av gamla böcker, plåtburkar och flaskor. Även en och annan tavla har det blivit.

Både fin och praktisk!

Klassiska ljusstakar helt i min smak.

Diverse gamla föremål som pryder vårt hem. Alla med en egen, för mig, okänd historia.

Köksprydnader

Min skrivbordsstol. Vem kan ha suttit på den innan mig?

Ett praktiskt gammalt syskrin.

Sist, men absolut inte minst, mina kära gamla medicinburkar och ståndkärl. Tänk om jag skulle kunna få veta i vilka apotek de har befunnit sig…