Originaldetaljer

Jag brukar läsa Ebba von Sydows blogg och för ett tag sedan skrev hon om att familjen sålt sekelskiftesvåningen och ska flytta till en funkislägenhet från 1930-talet. Hon beskrev stilen och efterlyste fler tips på hur 30-talet speglas i tapeter, färger, beslag m.m. Eftersom vi bor i ett hus från detta årtionde väckte hennes blogginlägg även mitt intresse för 30-talets typiska inredningsdetaljer.

Vårt hus är en del av en radhuslänga vars utseende nog passar in på funkisstilens beskrivning. Bortser man från taket som inte är platt, så är husen lådformade, som flera kuber ihopsatta till ett stort rätblock. Fasaderna är/var ljusa och slätputsade. Men även om jag kan se tydliga drag från 30-talets funkisstil så lever ändå detaljer från 1920-talsklassicismen kvar. Vilket jag verkligen uppskattar. För funkisstilen är för mig lite för kal och strikt med alltför raka former. Takets vinkel tar bort lite av skokartongskänslan över huset, och hade bara tidigare ägare låtit bli att sätta igen ornamentet i fasaden ovanför ytterdörren hade det brutit av lite mot den kala känslan. Odekorerade fasader kännetecknar funkisstilen så det ursprungliga ornamentet vittnar med all säkerhet om en liten eftersläpning i byggstilen.

Fler tecken från det tidiga 1900-talet och en skön brytning mot 30-talets nya ideal finner man inne i huset. Vackra detaljer som t.ex. takrosetter finns bevarade. Dessa är dock inte lika sirligt utformade som de vid sekelskiftets början utan har följt det lite stramare modet. Men i ett regelrätt funkishus tror jag inte att det hade funnits några takrosetter alls.

Flera olika takrosetter finns bevarade i vårt hus.

En originaldetalj som jag verkligen uppskattar är stavparketten i fiskbensmönster som pryder golven i fem av våra rum. Fiskbensmönstrad parkett har stått sig genom många årtionden och jag vet faktiskt inte om den är typisk för just 30-talet. Men den är lika fin och uppskattad nu som för 80 år sedan.

Fin fiskbensmönstrad parkett som har hållit sig fin trots många år på nacken.

Ett annat tecken på den inredningsmässiga eftersläpningen i vårt 30-talshus är dörrhandtagen, som jag tror tillhör originalinredningen. De är absolut inte så raka i formen som funkishandtag är, utan är mer av sekelskiftesmodell.

Dörrarna i huset har alla tidstypiska handtag, men lite konstigt är det att de är flera olika modeller. Kan några ha bytts ut under tidens gång tro?

På Byggfabrikens hemsida har jag hittat handtag snarlika de som sitter på  våra innerdörrar.  Enligt beskrivningarna verkar de ändå passa in tidsmässigt med husets uppförande och de andra detaljerna som finns bevarade i huset:

”Sandgjutet och handpolerat dörrhandtag i mässing med svartbetsat trägrepp med 45 mm rosett. Klassisk sekelskiftesmodell med sexkantig hals och pärlrand, vanligt förekommande från sent 1800-tal fram till 1920-talet. Lämplig till innerdörrar.”

”Sandgjutet och handpolerat dörrhandtag i mässing, komplett med 45 mm rosett. Klassisk sekelskiftesmodell med sexkantig hals, vanligt förekommande från sent 1800-tal fram till 1930-talet. Lämplig till innerdörrar och som ytterdörrstycke.”

Framsidan av vårt radhus ligger i perfekt söderläge. Under sommarmånaderna kan vi njuta av gassande solsken nästan hela dagarna på vår lilla uteplats. Men inget gott som inte har något ont med sig. Nästan 80 år i solläge sätter spår på träet runt fönsterna. Alla framsidans fönster är nu (tyvärr) utbytta till moderna, underhållsfria och välisolerade fönster. Även om de är väldigt praktiska så tycker jag det är lite synd att vi satt in nya fönster som helt tar bort känslan av 30-tal. Typiska 30-talsfönster är t.ex. tre-facksfönster utan spröjs. Precis sådana fönster har vi på huset baksida. Vi har fyra stora fönsterpartier som alla är indelade i tre smala fönster. Jag hoppas dessa fönster få leva kvar ett bra tag till. I norrläge är träet skyddat från den tärande solen.

Originalfönster med de i mitt tycke charmiga ”hasparna” som är så långt ifrån dagens moderna öppningsanordningar man kan komma. I alla fönster finns originalfönsterbräden i mörk kalksten.

Innerdörrarna i vårt hus minner mer om 20-tal än 30-tal. Under 1920-talet hade dörrarna ofta tre eller fyra lika stora speglar. Även skjutdörrar var vanliga då. Skjutdörren mellan matsalen och vardagsrummet finns kvar ännu och gör att rummen på ett passande sätt kopplas ihop och er en öppnare känsla fås. Ytterligare ett skjutdörrsparti finns troligtvis bevarat inuti en ombyggd vägg på ovanvåningen.

Innerdörrarna härstammar från tiden då huset var nytt.

Den originaldetaljer i huset som jag fäst mig mest vid är vår  underbara trappa. Ursprungligen var den målad i en mörk färg och trappstegen var täckta med en röd matta. Nu är den ommålad och mattan borta, men det är ändå samma trappa som alltid funnits i huset.

Trappan betyder mycket för mig.

För 80 år sedan var planlösningarna mer öppna än vad de varit tidigare. Vardagsrummen förvandlades till samlingsrum och köken blev minimala. Vårt kök passar utmärkt in i beskrivningen minimalt. Ett litet arbetskök är vad det är, utan någon som helt plats för ett matbord. Vårt kök bär idag annars inga spår från 30-talets funkisstil. Men ska jag fantisera lite så ser jag ljusa släta köksluckor framför mig, tillsammans med glasburkar för förvaring under köksskåpen, samt ett schackrutigt golv.

1930-talets husmode var sparsmakat och sobert med ljusa färger och släta ytor. Stuckaturer, ornament, burspråk och andra dekorationer försvann. Vårt hus är en härlig blandning av allt detta. I vårt hus har 20-talet mött 30-talet, och efterhand har såklart de nya tidernas trender satt sina spår.

 

Första besöket på BUP

Idag var vi hela familjen på ett första besök på Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) och träffade en av psykologerna i Barnneuropsykiatriska teamet (BNT). Detta var ett inledande möte, en s.k. remissgenomgång, där behovet av fortsatt utredning skulle fastställas. Normalt träffar man både en psykolog och en läkare vid ett sådant besök, men läkaren var inte tillgänglig idag. Psykologen började med att gå igenom det som stod i remissen från barnneurologen och sedan fick vi berätta vår historia och svara på en massa frågor. Därefter lekte psykologen lite med Oskar och iakttog honom en stund i lekhörnan. Under besöket blev det extra tydligt att Oskar har ett repetitivt beteende som är så typiskt för autistiska barn. Han sprang hela tiden fram och tillbaka till lampornas strömbrytare på väggen för att tända och släcka. Han var stundtals väldigt svår att avleda och att påkalla hans uppmärksamhet eller att få ögonkontakt med honom gick nästan inte alls.

Psykologen bekräftade den oro som vi känner och tyckte att den helt klart var befogad och att Oskar utan tvekan ska utredas vidare för en autismdiagnos. Normalt är väntetiden på en sådan utredning här i Malmö ca 6 månader. Dock prioriteras små barn, vilket i detta sammanhanget är barn i åldern 3-4 år. Psykologen menade att Oskar som är så pass liten som bara 19 månader ska gå före i kön och utredningen startas så fort som möjligt och förhoppningsvis kunna avslutas redan innan jul. Om det blir en så snabb utredning som psykologen hoppas på avgörs nästa vecka då Oskars situation ska diskuteras med hela teamet och beslut om förtur tas av gruppchefen.

Det har hänt några gånger förut att de utrett så små barn som Oskar men det är ytterst ovanligt. Självklart är jag oerhört tacksam om vi får gå före i den halvårslånga kön, men det väcker också ännu fler frågor. Vad är det som gör att Oskars autism visar sig så pass tidigt när man normalt upptäcker det ett par år senare? Kan det vara för att hans autism är av det svårare slaget? Men jag väljer hellre att tro att det beror på att vi föräldrar varit så uppmärksamma och sett de små signalerna tidigare än många andra gör. Det känns lugnast att tänka på det viset…

Psykologen såg så tydliga autismtecken att hon trodde en reducerad utredning skulle vara tillräcklig för att fastställa en diagnos. Ett läkarbesök för en medicinsk bedömning behövs, samt ännu en träff med psykologen där Oskar ska genomgå olika tester och samtidigt filmas för att resultatet sedan ska kunna bedömas av ytterligare en psykolog. Till detta ska även läggas ett samtal med dagispersonalen samt ett frågeformulär som vi föräldrar ska besvara. Ett besök på förskolan för att observera Oskar bedömdes inte nödvändigt, inte heller någon mer djupare intervju av oss föräldrar eller ytterligare observationsstudier.

Vi har insett och accepterat att vår älskade lille pojke uppfattar världen på ett lite annorlunda vis, att något gjort att just hans hjärna inte utvecklats så som är normalt och därför försvårar vardagen för honom. Det är ingen idé att förneka eller försköna sanningen. Nu vill vi bara att diagnosen ska bli fastställd så fort som möjligt så att han kan få all den hjälp som han behöver och som han har rätt till.

Kalashelg

Kalas för en glad 4-åring!

Så äntligen var det så dags för vår nyblivna 4-årings efterlängtade kalas. I lördags kväll var närmsta släkten här och firade födelsedagsbarnet (+ maken) med massor av presenter, och i söndags eftermiddag kom ett glatt gäng beståendes av 8 dagiskompisar och ett par föräldrar och gratulerade.

Trots ganska enkla bjudningar tog det på krafterna att ordna kalas och jag känner mig en aning slut idag. Det har varit fullt upp hela veckan och helgen bjöd inte direkt på någon vila den heller. Men kul var det och Selma verkade mer än nöjd med firandet.

Lördagens kalas med smörgåstårta, ostar, korv, glass och tårta.

När alla förberedelserna till barnkalaset var fixade återstod bara en lång tröttsam väntan på att gästerna skulle komma… Dagen till ära hade den fina brudnäbbsklänningen åkt på. 

 

Selma 4 år

Idag är ingen vanlig dag för det är Selmas födelsedag! Som hon har väntat och längtat efter denna dag, och som hon har uppskattat och njutit av dagen. Det värmer skönt i mammahjärtat att få se sin dotter så sprudlande glad. Idag var det Selmas dag och då fick hon bestämma vad som skulle ske. Högst på önskelistan stod ett besök på Busfabriken. Men innan vi begav oss dit firades det så klart med presenter. Även lite shopping hann vi med idag.

Selma som alltid sover i vår säng och aldrig i sitt eget rum ville just inatt sova på en madrass i Oskars rum och bli gratulerad där. När födelsedagspresenterna var öppnade var det svårt att få i henne någon frukost. Det skulle först spelas prinsesspel, byggas pussel, göras pärlhalsband,och lekas lite med alla de andra presenterna.

På förmiddagen handlade vi lite till de stundande kalasen i helgen och födelsedagsbarnet fick välja nya kalaskläder. En liten väska skulle hon helt bestämt också ha; ”för den var ju rosa”. Är det födelsedag så är det, då går mamma och pappa med på vad som helst… (Och Oskar fick så klart nya kalaskläder han med, även om utbudet av finkläder till små pojkar är hopplöst tråkigt.)

Efter att vi ätit McDonalds-lunch enligt Selmas önskemål överraskade morbror Marcus och kom förbi med en födelsedagspresent. Lyckan var stor när Selma fick filmen som alla dagiskompisar pratar om just nu, nämligen Frost.

Massor med skoj på leklandet. Även Oskar gillar att busa, men ibland verkar det bli lite för mycket och han sätter sig ner och filosoferar en stund eller lägger sig och vilar. Sen är det fullt ös igen. Idag hade vi Busfabriken nästan helst för oss själva.

En vanlig dag går fort, och en födelsedag går ännu fortare. När Selma lade sig ikväll frågade hon om hon får fylla år imorgon med. Och det får hon, för det blir lite firande på dagis då. Det blir faktiskt födelsedagsfirande i hela fyra dagar för i helgen blir det födelsedagskalas i dagarna två. Det är tur man kan dra ut lite på det roliga när man (som tur är) bara fyller år en gång om året.

Grattis väldens bästa Selma!

Titta gärna på Bolibompas grattishälsning till Selma.

( http://www.svt.se/barnkanalen/bolibompa/grattishuset/?grattis=/grattis/selma-4-ar/ )

Nallekonsert med Halloween-tema

Ett riktigt mysigt helgnöje är att gå på Nallekonsert och lyssna på Malmös symfoniorkester. Igår drog en ny säsong med totalt fem olika föreställningar igång och Selma och jag var på plats för att lyssna på och uppleva konserten med namnet ” Nalle och vålnaden”.  Det var en lika trevlig och mäktig upplevelse som förra gången. På sina ställen tyckte dock Selma att föreställningen var lite väl läskig. Spöken, monster, skelett och kuslig musik blandades med glada allsånger, nallar, barnskratt och en lustig spökjägare som hela tiden skojade till det. Vi fick avnjuta en härlig blandning av musik med allt från musikstycken av Mozart och Stravinsky till glada barnvisor, och där emellan mäktig filmmusik från Ghostbusters och E.T.. Imponerade gjorde också en 13-årig dansk flicka som spelade horn och dagen till ära fick spela tillsammans med hela symfoniorkestern.

Nästa nallekonsert går i julens tecken och då ska Selma gå och lyssna tillsammans med kusinen och farmor. Efter jul fortsätter koserterna och det blir bl.a. pirattema.

Vad är autism?

Oskars förmodade diagnos har orsakat oss stor ovisshet och enorm oro. Jag har försökt läsa på mycket och har på så vis börjat bygga upp en bild av hur autism kan se ut. Det är utan tvekan ett komplext ”tillstånd” som kan visa sig på många olika sätt. Fast tillstånd är inget riktigt bra ordval. Inte sjukdom heller. Autism definieras nog bättre som ett syndrom eller ett handikapp. Allra bäst beskrivs det som en typ av funktionsnedsättning. Begreppet autism innefattar autistiskt syndrom, klassisk autism och infantil autism som jag har förstått är olika namn för i princip samma sak. Inom autismspekrat finns även diagnoserna Aspergers syndrom, atypisk autism och desintegrativ störning.

Det som är utmärkande för autism är svårigheter med socialt samspel, svårigheter med att kommunicera och enahanda intressen eller repetitiva beteende. Detta kan så klart yttra sig på många olika sätt och förändras med tiden. När det gäller Oskar visar det sig genom att det är svårt att få ögonkontakt med honom, han lyssnar sällan till sitt namn, han vinkar inte, han pekar inte och han har inte börjat prata eller försöka forma ord. Han är ointresserad av att leka med leksaker. Han tycker dock om att undersöka leksaker men utan att direkt leka med dom. Han pillar på hjul och knappar, han bär runt på leksakerna eller stoppar dom i munnen. Oskar är inte intresserad av att t.ex. sitta tillsammans och sjunga sånger, titta i böcker eller bygga pussel. Den typ av lek där vi känner att det blir ett sorts samspel är när vi kittlar honom, ”jagar” honom, hissar honom upp i luften eller gungar honom. Oskar kräver väldigt lite uppmärksamhet och är vi hemma är han väldigt stillsam, nöjd och tillfreds. Han kan bli helt uppslukad av sina favoritprogram på tv:n och sitta stilla långa stunder och titta på dessa utan att något annat kan störa honom.

Små barn med autism kan också vara väldigt aktiva/hyperaktiva, ha sömn- eller matproblem, vara ledsna och svårtröstade och undviker kroppskontakt. Detta är inget som vi har märkt på Oskar. Vissa barn reagera även mindre eller annorlunda på smärta och kyla.

För att få en autismdiagnos ska svårigheterna och det avvikande beteendet ha visat sig före tre års ålder. Funktionsnedsättningen beror på att vissa funktioner i hjärnan är nedsatta. Orsaken är inte helt fastlagd men i många fall anses autism vara genetiskt betingat och är alltså medfött. Detta innebär att autism kan vara ärftligt, men kan också uppstå via spontana mutationer i arvsmassan. Autism är ingen känslomässig störning och uppkommer inte p.g.a. dålig uppfostran eller liknande. Det finns tyvärr inget botemedel. Autism är en livslång funktionsnedsättning. Man kan dock underlätta vardagen och minska besvären genom rätt träning, stöd och stimulans.

Än så länge vet vi inte hur lätt eller svår Oskars förmodade autism är. Vi vet inte heller om han är normalintelligent. I många fall diagnostiseras autistiska barn också med en utvecklingsstörning (ca 70%). Även epilepsi är vanligt i samband med autism (ca 30 %). Detta väcker många tankar och funderingar och skapar så klart oro. Vi önskar inget hellre än att Oskars liv ska bli så bra och komplikationsfritt som möjligt, och att vi med rätt stöd och träning kan uppnå en fungerande vardag där han kan utvecklas trots sitt handikapp. Vi är inställda på att det kommer krävas enorma insatser från oss föräldrar. Antagligen kommer Oskar behöva flera timmars träning varje dag, och för att få honom att kommunicera kommer vi säkert att få ta hjälp av både bild- och teckenstöd. Men jag tänker inte ge upp hoppet om att Oskar en dag ska börja prata. Den dagen jag får höra min son säga ”mamma” kommer glädjetårarna att spruta.

Pusselbandet till stöd för personer med autism, vars färger och former återspeglar komplexiteten och mångfalden bland personer och familjer som lever med funktionshindret.

När livet ändrar riktning

Jag drömde i natt att Oskar kunde prata. Det var inte bara enstaka ord, utan hela meningar som hoppade ut ur munnen. Jag tänkte i drömmen att så pinsamt det nu skulle bli när vi träffade läkaren och alla problem var som bortblåsta. Vad skulle läkaren säga till oss när vi upptog dennes tid helt i onödan. Men så vaknade jag, och insåg att Oskars tal var inget annat än just en önskedröm…

Efter BVC:s 18-månaderskontroll skickades en remiss till barnkliniken eftersom Oskars bristande mentala utveckling oroade oss. Det är inte bara orden som vägrar komma, utan även andra bitar i utvecklingen som avstannat eller uteblivit. Efter en månads väntan, där vi pendlat mellan hopp och förtvivlan, var det så dags att besöka Barnspecialistmottagningen idag. Där träffade vi en trevlig och bra neurolog som pratade med oss, undersökte Oskar och lekte lite med honom. Allt gick lugnt och sakligt tillväga. Sedan berättade läkaren precis det vi misstänkte men som vi innerligt hoppats att slippa höra; ”allt tyder på autism”.

Så klart kan en sådan diagnos inte ställas på 45 minuter. Men en erfaren neurolog med specialistkompetens inom autism kan antagligen göra en någorlunda korrekt gissning efter ett första besök. Nu väntar en stor och noggrann utredning av Barn- och ungdomspsykiatrins (BUPs) Barnneuropsykiatriska team (BNT). Efter att en diagnos ställts kopplas barnhabiliteringen in och det bedöms vilka extraresurser som måste sättas in. Blir det ingen diagnos från BUP och BNT väntar ytterligare utredningar på barnneurologen.

Även Oskars hörsel ska undersökas. Mest för att försäkra oss om att hans uteblivna reaktioner på starka, plötsliga ljud inte beror på en hörselnedsättning.

Det som bekymrar mig mycket just nu är om han aldrig ska börja prata. Läkaren nämnde redan idag teckenspråk som ett alternativt kommunikationsmedel. Att Oskar inte kan stapla klossar, klotter-rita eller peka ut kroppsdelar som andra 1½-åringar känns i sammanhanget ganska banalt. Men att inte kunna kommunicera med tal och pekningar, hur hanterar man det? Många frågor bubblar inom mig. Både kring sådant som rör den närmsta framtiden men också frågor om vad som kommer längre fram i tiden. Hur kommer detta att påverka och förändra vårt liv? Vad har vi att vänta oss de närmaste året av grundliga undersökningar, utredningar och planering av specialträning? Hur kommer det att fungera med dagis? Hur ska vi kunna vara de föräldrar som Oskar så väl kommer att behöva?

Kämpa, kämpa kämpa. Det är det vi kommer att göra. Kämpa för Oskar, kämpa för familjen. Kämpa för att vi alla ska må bra. Som tur är, är Oskar världens nöjdaste kille. Han kräver väldigt lite för att han ska känna sig tillfreds. Det är så klart skönt att han är så nöjd. Men samtidigt innebär det att vi får kämpa åt honom, för han kommer nog aldrig själv att kräva något av någon. Hans utveckling hänger på oss, hans föräldrar, mer än vad det gör för andra barn. Andra barn ser till att föräldrarna ger dem den uppmärksamhet som de kräver för att utvecklas. Oskar kommer nog tyvärr inte att göra det.

Men oavsett diagnos eller funktionshinder är Oskar alltid Oskar. Vår fine lille kille, så fantastisk och älskad precis som han är.

Kusinlek

Lördagen bjöd på kalas och lek med finaste kusinen. Vilken lycka för Selma att ha en jämngammal kusin. En fantastiskt fin höstdag var det igår och vi passade på att gå ut en sväng.

Härlig höstdag i Tomelilla.

 

Fredagskul på hjul

I fredags kväll ringde det på dörren och ett stort paket som maken beställt kom levererat direkt in i hallen. Spänningen var stor, särskilt hos barnen som gärna ville veta vad detta kunde vara för något. Sonen som älskar hjul och dottern som älskar kojor blev båda nöjda, för paketet innehöll en koja på hjul! Trots sen skymning så skulle det monteras och testas på studs. Och resultatet blev fullt godkänt. Maken tog med dottern på en liten premiärtur, medans en trött lilleman fick beskåda det hela från vagnen. Enligt Selma var cykelkärran jättebra och supersnabb!

Nu ska det inte vara några problem att ge sig ut och cykla själv med båda barnen. Två barn och lite packning får plats i vagnen.