Glad pensionär

Idag har vi firat pappas 65-årsdag, en dag i förskott. En nybliven pensionär som arbetade sin sista dag i fredags. Vilket härlig känsla det måste vara när sista arbetsdagen någonsin är avklarad.

En glad pensionär som ska till Bohuslän till våren.

Tänk, ett helt arbetsliv är till ända. Drygt 50 år av arbete är avklarat och nu väntar många, många välförtjänta lediga dagar. Pappa var bara barn när skolan tog slut och arbetslivet tog vid. Men trots avsaknad av högre examen är det få som kan så mycket om så mycket som pappa. För pappa har, som han själv brukar säga, gått livets skola. Det är få som kan slå hans kunskap i geografi, historia, teknik, natur och ”hemmafix”. Han är allmänbildad som få, och fortsätter hela tiden att fylla på sin kunskapsbank. Livets skola erbjuder mycket kunskap till den som är intresserad av att ta emot den. Jag har pappa att tacka för min egen vetgirighet. Genom att han bytte ut godnattsagan mot intressanta faktaböcker när jag var liten öppnades nya dörrar. Det var pappa som lärde mig alfabetet, i god tid innan det var dags att börja skolan. Pappa väckte min nyfikenhet på ord genom att introducera Hemmets Journals barnkorsord. Det var pappa som lärde mig subtrahera genom att ställa upp talen under varandra i räknehäftet. Vi har hjälpts åt att lösa en först till synes hopplös gymnasieuppgift som gick ut på att hålla ett kort föredrag inför klassen och samtidigt ljuga så trovärdigt som möjligt. Pappa kom på den lysande idén om evighetsmaskinen, perpetuum mobile,  som nyligen blivit verklighet. Han förklarade principen bakom en teoretisk evighetsmaskin och snart hade vi hittat på övertygande argument för att den faktiskt fungerade. Betyget på uppgiften, som blev högsta möjliga, var lika mycket pappas som mitt. Min pappa som aldrig gått gymnasiet. Nej, pappas kunskap kan inte mätas i antal högskolepoäng och avklarade kurser. Men ändå är den bredare och djupare än hos många akademiker. Inte heller kan hans arbetsliv liknas vid  någon form av karriärs-stege. Men helt säkert är, att någon mer plikttrogen, noggrann och strävsam människa är svårt att finna. Han har kämpat på och arbetat i ur och skur. De väntande lediga dagarna är minst sagt välförtjänta!

Adventsmorgon

Äntligen är första advent här. Jag och lilleman startade morgonen med att göra lite adventsmysigt med tända ljus. Vi hann sitta en stund i soffan och se på barnprogram innan vi dukade fram frukosten och övriga två familjemedlemmar kom nedtassande. Det blev en mysig morgon efter en trevlig 40-årsfest igår. Snart bär det iväg för mer födelsedagsfirande.

Första ljuset är tänt!

Till barnens stora glädje fanns det en gammal gymnastiksal ovanför festlokalen. Där höll de igång hela kvällen lång igår.

 

Autismutredning – dag 2

Idag var vi återigen på BUP. Den här gången träffade vi en barnpsykiatriker. Trots att han bar titeln ”överläkare” gjorde han ett något platt och tafatt intryck. Men efter lite googlande inser jag att han nog ändå är väldigt kunnig och är ett välkänt namn inom den skånska och svenska autismvärlden. Kanske är det intryck han gjorde istället ett tecken på att han sett tillräckligt många autismbarn i sina dar för att kunna dra en slutsats utan en grundläggande undersökning? Jag hade hur som helt förväntat mig mer av besöket som endast gick ut på att svara på samma sorts frågor som vi redan svarat på från BVC-läkaren, BVC-psykologen, barnneurologen, BUP-psykologen och via BUPs frågeformulär. Vid det här laget kan jag alla typiska autismfrågor och vet precis vad experterna vill veta om ev. sjukdom i släkten, komplikationer vid graviditet och förlossning, Oskars sjukdomshistoria, matvanor, sovvanor, inskolningsperiod på dagis, intressen, när han lärde sig sitta och gå, om han kan säga några ord, om han pekar, hur han leker, om han lyssnar, om han ogillar vissa ljud, om han går på tå, om han flaxar med armarna o.s.v, os.v. Läkarbesöket idag kändes mest som en formalitet som skulle avklaras. Jag tror inte det tillförde särskilt mycket till det som gjorts tidigare. Oskar tog besöket med ro och underhöll sig själv genom att klättra upp och ner på besöksstolarna, och när han tröttnade på det lade han sig raklång på golvet en stund. Efter ca 40 minuter hade psykiatrikern fått veta vad han behövde. Nu ska han tillsammans med BUPs psykologer diagnostisera Oskar, och i nästa vecka informerar de oss om vad de kommit fram till.

Oskar tillsammans med den stora pingvinen som finns i väntrummet på BUP.

Autismutredning – dag 1

Idag har vi genomgått den första av två bedömningar som ingår i BUPs autismutredning av Oskar. Det beslutades tidigare att han ska genomgå en förkortad utredning, antagligen för att han är så liten, och några moment har plockats bort.

Idag var det psykologtestning och lek under observation. Under ca en timmes tid var Oskar, jag, min man och två psykologer i ett rum som till en början var fullt av diverse leksaker. En kamera var uppriggad och följde hela tiden Oskar. Den ena psykologen satt tyst, observerade och antecknade, medans den andra aktiverade Oskar. Till en början fick Oskar leka fritt och välja vilka leksaker han ville. Inte helt oväntat valde han bollen. Men han ville leka med den ensam, inte så  mycket tillsammans med psykologen som gjorde vad hon kunde för att få med honom i ett samspel. Det var väldigt tydligt under hela besöket att Oskar fördrog att vara för sig själv och inte brydde sig särskilt mycket om vad som hände runt omkring honom. Försöket med att få Oskar delaktig i en lek med en docka som skulle kläs av och badas fick avbrytas efter Oskars totala brist på intresse. Han hittade istället på sin egen lilla lek genom att om och om igen klättra upp på en stol, kasta ner en leksaksnyckelknippa i golvet, klättra ner från stolen, hämta nycklarna, klättra upp igen o.s.v.. Det var endast såpbubblorna av alla saker som fanns till hands som kunde avleda honom korta stunder. Vi föräldrar skulle sitta så passiva som möjligt i ett hörn av rummet. Allt som Oskar gjorde registrerades av kameran och antecknades noga av psykologerna. När den ena psykologen helt plötsligt frågade oss om vi kunde framkalla ett leende från Oskar blev jag helt ställd. Att kittla Oskar så han skrattar hade inte varit så svårt, men att på beställning mitt framför kameran och två psykologer få Oskar att le mot oss kändes där och då ganska svårt. Jag är så oerhört glad för att maken inte blev lika handlingsförlamad som jag, utan direkt klev fram till Oskar, satte händerna för sitt ansikte, tog bort dom igen och ropade ”titt-ut”, och då fick världens härligaste leende till svar.

Som avslutning på testet serverades saft och kex till Oskar som en slags belöning, även om det också var en del av bedömningen. Psykologerna ville se hur han visade att han vill ha kex, och hur han valde mellan olika sorters kex.

I det avslutande testet bjöds Oskar på fika. Det var omöjligt att få Oskar att förstå att han skulle gå till bordet och sätta sig bara genom att be honom att göra det. Så jag fick bära dit honom och sitta med honom i knät samtidigt som jag blev ombedd att inte blanda mig i situationen. Rent instinktivt vill man inget hellre än att hjälpa sitt barn, om det så bara handlar om hur man väljer kex.

Oskar var jätteduktig och glad genom hela testningen. Även om han inte lekte som ”man ska” så höll han humöret och orken uppe utan att visa något missnöje över situationen. Imorgon väntar ett nytt besök på BUP och förhoppningsvis är vår lille prins lika duktig då.

Lördagskväll

Det är inte alltid man orkar eller känner för att fixa något extra lyxigt och avancerat i matväg bara för att det är helg. Kvällens middag blev därför en enkel och snabbgjord paj. Jag testade en ny variant som jag improviserade ihop efter lite inspiration från Underbara Claras blogg och hennes broccolipaj med ugnsrostade paprikor. Jag lade till lite stekt bacon och så blandade jag i parmesanost och vitlök i äggstanningen. Det blev riktigt gott faktiskt. Efter maten åt vi små färdigköpta efterrätter. Nu väntar jag på veckans tv-höjdpunkt, nämligen Downton Abbey. Jag kan inte motstå detta engelska historiska drama som jag föll pladask för förra året och som nu är inne på sin femte säsong.

Kvällens tvårätters. Enkelt och gott. Paj med broccoli, grillad paprika, bacon och parmesan, och efteråt små desserter från Lidl med smak av hallon, passionsfrukt och citron. Lidls delikatessutbud är förvånansvärt stort och bra nu inför jul och nyår. Vi har hittat mycket gott där. 

Julklappskalendrarna klara

De senaste kvällarna har jag ägnat åt att slå in 48 stycken små julklappar till barnens julklappskalendrar. Så härligt det är att julförberedelserna har börjat och julmyset närmar sig!

Det blev en rejäl hög med paket. Klapparna kommer även i år att hängas upp i trappräcket.

Det är inte helt lätt att hitta passande små presenter. Men jag har mina favoritställen att handla småprylar på. Precis som förra året besökte jag TGR och Systrarna Grene, och fann en hel del där. Men även en del inköp har gjorts via nätet och på andra ställen.

Lite smått och gott. Dagen då vi ska baka pepparkakor kommer det finnas nya pepparkaksformar i paketen.

i I Selmas första paket finns en sagobok med en berättelse för varje dag fram till jul. Den kan bli mysig att läsa som godnattsaga i väntan på julafton.

En liten uppdatering

Vardagen rusar på med allt vad det innebär. Även om viljan och lusten finns så räcker inte riktigt tiden och orken till att uppdatera bloggen. Oron över Oskar fyller så klart mitt sinne och alla dessa tankar och funderingar tar kraft och energi. Sista veckan har det dock varit mest fokus på Selma som behövt kolla upp sina öron och sin hörsel, samt behövt uppsöka tandläkaren. Nästa vecka blir förhoppningsvis en helt vanlig vecka. Lite som en uppladdning inför utredningen på BUP i slutet av månaden. Vi fick beskedet i förra veckan att Oskar ska prioriteras och gå före i BUPs halvårslånga kö för autismutredning. När vi ska dit ska vi bl.a. ha med oss ifyllda frågeformulär om Oskars sätt att vara, besvarade av oss och förskolepersonalen. Vi har fått svaren från förskolan och även om vi visste hur de skulle svara, och de bekräftar det vi själva ser, så känns det ändå lite tungt att läsa det. Jag tycker att Oskars avvikande beteende blir allt tydligare. Till en viss del beror det säkert på att vi är väldigt observanta just nu och vi vet vad vi ska titta efter. Men jag tror även att de tecken vi har sett tidigare har förstärkts med tiden. Han försvinner oftare in i sig själv. Han ligger ofta på golvet och tittar rakt upp i taket. Det händer också ganska ofta att han, enligt oss helt utan anledning, blir jätteledsen eller jätteglad. Han kan, utan att blicken är fäst på någon eller något, helt plötsligt börja skratta på det mest sprudlande sätt. Jag skulle så gärna vilja förstå hans värld. Det gör så ont att inte kunna dela alla hans upplevelser, att inte kunna skratta med honom och dela hans glädje fullt ut. Jag hoppas så att vi snart får kontakt med barnhabiliteringen och att de kan ge oss de rätta verktygen för att dels förstå Oskars värld, men också för att få honom mer intresserad av vår värld. Den senaste veckan har Oskar inte varit lika nöjd och tillfreds som han brukar. Det skär som knivar i själen att ständigt höra hans monotona, ordlösa missnöjesläte utan att förstå vad det betyder. Jag hoppas det är förkylningen som spökar och att han snart blir den harmoniska lille killen igen som han brukar vara. Oskar har förövrigt en ny favoritlek nu. Så fort vi lyfter upp honom vill han att vi ska snurra honom runt, runt. Han visar det genom att luta huvudet och hela överkroppen bakåt när vi lyfter upp honom. När vi snurrar skiner han upp. Synd bara att jag blir så himla yr i huvudet,  och Oskars glädje blir allt för kortvarig. Vad som annars roar vår lille prins är att kasta allt som kommer i hans väg. Mat, bestick och mugg slängs ständigt ner från matbordet. Allt som oftast springer han in i badrummet och kastar diverse saker i badkaret eller i toalettstolen. Är vi utomhus kastas nappar och mössa iväg så fort tillfälle ges. Att kasta saker ner för trappan är också otroligt roligt. Jag hoppas att detta är en övergående fas som mer hör åldern till än hans funktionsnedsättning. För trots de svårigheter som Oskars förmodade autism ger honom/oss får man inte glömma bort den lille killen bakom handikappet. Han är i många lägen som vilket litet annat barn som helst.

Kunglig lunch

1876, då Oskar II var kung över Sverige och Norge, invigdes den kungliga vänthallen på Malmös centralstation. Den användes några år in på nästa århundrade. Men sedan slutade kungligheterna nästan helt med att åka tåg och den praktfulla väntsalen har stått orörd sedan dess. Vår nuvarande kung och drottning gjorde ett snabbt besök där 1977, och det senaste kungliga besöket var när kronprinsessan Viktoria gjorde ett 15 minuters stopp på Malmö central 2009.

Nu har denna tidigare hemliga lilla sal gjorts om till restaurang, och är alltså öppen för vem som helst som är sugen på en bit mat. Jag hade förmånen att få äta lunch där tillsammans med mina arbetskamrater idag. Vi fick en bra plats för oss själva i det som tidigare varit det kungliga damrummet.

Dagens lunchmeny bestod av fem olika alternativ; räksallad med brieost, ryggbiff med pommes, lax med couscous, risotto och en soppa. Laxen som jag åt var riktigt god. Restaurangen är inte så stor men väldigt mysig. Och gör man som jag, uppskattar byggnader som andas historia och där atmosfären bär spår av gånga tider, är Bistro Royal väl värt ett besök.

Den tidigare kungliga vänthallen, numer Bistro Royal, ligger vid de gamla spåren på Malmö C.  (Bild lånad från Sydsvenskan)

Gripande bok

Jag har precis läst boken ”Alltid för er” av Gunilla Lindh & Cecilia Berglund. Boken handlar om Gunilla och hennes familj. Det är en sann historia som skildrar hur Gunillas liv förändras när hon och hennes dåvarande man får barn och hon upptäcker att barnen ett efter ett inte utvecklas som andra barn. Under loppet av nio månader får deras tre barn alla diagnosen autism, men även utvecklingsstörning och betydande utvecklingsförsening. Samtidigt lämnar hennes man, barnens pappa, familjen och flyttar till Tyskland. Istället för att hjälpa sina barn gör han allt för att förstöra för deras mamma. Boken är välskriven och skildrar en gripande historia. Man förstår hur mycket Gunilla kämpat och fortfarande kämpar för barnen och sig själv. Den återger också den oro man som förälder känner när man börjar ana att ens barn inte utvecklas normalt. I boken får läsaren även följa kampen för att barnen ska utredas och få en diagnos, för att sedan kunna få det stöd de behöver. Det som skär lite i hjärtat är att Gunilla känner sådan sorg över barnens autism. Det är klart förståeligt att det känns orättvist att alla tre barnen är autistiska, och på sätt och vis sörjer man väl att ens barn inte blev som vanliga barn. Men jag försöker intala mig att det finns värre saker. Autism kan inte vara det värsta som kan drabba ens barn… Även om boken stundtals gör mig lite nedslagen ger den samtidigt kraft och inspiration. Det är en bok jag varmt rekommenderar alla att läsa.

Halloween

 Vår Halloweenpumpa; mer glad än läskig.

Jag gillar egentligen inte alls Halloween och tycker inte direkt det är något att fira. Men jag har förstått att detta spektakel är oerhört uppskattat av barnen. Selma kom hem från dagis igår och sa att hon och grannflickan skulle klä ut sig och gå runt till grannarna och säga ”bus eller godis”. Även om man som förälder försöker tona ner det hela så berättar kompisarna hur det går till och då kan jag ju inte hindra Selma från att vara med. Så det bestämdes att Selma och jag skulle följa med grannflickan och hennes mamma ut så tjejerna fick prova på att göra ”bus eller godis”. Selma skulle så klart ha sin nya spindelmannen-dräkt. Vi lät bara barnen ringa på hos de grannar vi känner och vi vuxna var med hela tiden. Det blev sju ställen inklusive våra egna hus, och efter det var Selmas lilla korg full av godis. Döm om min förvåning så blev det en ganska mysig och trevlig grej. Fastän klockan bara var sex på kvällen var det kolsvart ute. Så gott som alla grannar hade tänt fina pumpor och ljuslyktor, och alla som öppnade sina dörrar var glada och trevliga och tyckte barnen var gulliga. På gatan stötte vi ihop med flera glada små spökgäng beståendes av andra grannbarn och deras föräldrar.

Spindelmannen och tigerhäxan utmanade grannarna med ”bus eller godis!”