Sommarutflykter

Tack och lov att vädret verkar bli lite mer sommarlikt! Nu får det vara nog med regn för den här sommaren tycker jag. Barnen blir rastlösa av att bara vara inomhus. Men att vara ute i ösregn lockar inte. Vi trotsade faktiskt vädret i tisdags och gav oss ut på en liten biltur över sundet hela familjen . Paraplyer och regnkläder packade vi med oss, och tyvärr kom de till användning. För många kraftiga regnskurar blev det. Så många att vi tillslut tappade orken och lusten, och körde hemåt lite tidigare än vi tänkt. Men vi hann i alla fall besöka ”den lille havfrue” där det räckte med paraplyer och jackor mot regnet. Sedan var det tänkt att vi skulle promenera lite i ”Dyrehaven”, studera slottet på håll som ligger pampigt på en höjd i parken, och titta på rådjuren och kronhjortarna som finns där. Vi följde kustvägen från Köpenhamn upp till Klampenborg. När vi stannade till hade vi havet på ena sidan av vägen och den stora parken på den andra. Här blev det tydligt att Oskar inte såg vad vi andra såg. Vi såg parken, slottet och djuren. Han såg havet och trodde han skulle få bada. Oj så arg och ledsen han blev när vi gick åt motsatt håll. Det blev ju inte heller roligare av att himlen åter öppnade sig och bjöd på ett enormt skyfall som skrämde iväg hjortarna och rådjuren in bland träden och vi blev tvungna att avbryta besöket. Istället körde vi den lilla biten till nöjesparken ”Bakken”, med hopp om att regnet skulle ge med sig. Vi klädde oss i regnkläder och bestämde oss för att trotsa regnet och ha kul ändå. Men hur mycket man gärna vill och försöker så blir det inte lika roligt när det regnar. Vi åt middag, åkte några få karuseller men sedan var vi trötta på regnet och körde hem.

Den lille havfrue och Dyrehaven.

Onsdagen började med Selmas klagan om att ”det finns iiinget att göra här hemma”,”jag har såå trååkigt”. Vi bestämde oss för att åka till Busfabrikens lekland. Men som jag befarade var vi inte ensamma om att göra det. Det gick inte ens att hitta en parkeringsplats vid Busfabriken. Vi fick helt enkelt strunta i det. Efter en Mc Donalds-lunch bestämde vi oss för att gå på det nya akvariet här i Malmö. Inte heller det var vi ensamma om. Jag hade tur och hittade en parkeringsplats hyfsat fort. Sedan var det bara till att springa med barnen i regnet till Malmöhus slott. Efter att ha köat till toaletterna för ett akut blöjbyte var vi redo att titta på alla fiskar. Men i entrén möttes vi av en skylt som talade om att beräknad kötid in till akvariet var 50 min. Suck. Att stå i kö i 50 minuter är jobbigt för barn i allmänhet, men för Oskar i synnerhet. Det var inte att tänka på. Jag frågade personalen om man verkligen var tvungen att stå i kön rent fysiskt. Kunde man inte få en kölapp eller komma tillbaka om 50 min? Men så gick det inte till. Jag förklarade Oskars situation, men fick bara rådet att komma tillbaka en annan dag. Så vi körde hem. Det blev ingen vidare bra utflyktsdag igår.

Oskar var nöjd med lunchen. Äta gott och titta på bilar samtidigt! 

Desto roligare har barnen och jag haft det idag. Vi har hängt i Folkets park och gjort massor med skoj. Vi började med terrariet och var på plats strax innan öppningsdags för att slippa köer och trängsel. Det var med skräckblandad förtjusning som Selma gick runt. Läskigt och roligt på samma gång. Vi såg ormar, spindlar, ödlor, sköldpaddor, apor och fåglar. Selma gillade kakaduorna som kunde säga ”Hej” och ”Goddag”. Oskar tycket om att titta på ormarna. Vid landsköldpaddorna fick han ett mindre utbrott. Skrek, ville inte sitta i vagnen och började klättra på buren. Jag förstod aldrig om det var för att han gillade sköldpaddorna eller ej, eller om det var något annat som störde. Men med ett par kanel-gifflar så brukar det mesta bli bra igen, så även denna gång. Efter rundvandringen i terrariet gick vi ut i parken och hittade den stora hoppkudden som blev en klar favorit. Här hoppades det en lång stund. Nästa utbrott kom när vi skulle sluta hoppa och bege oss till nästa aktivitet. Oskar skrek i högan sky, ända tills han såg att vi närmade oss plaskdammen. Då blev han glad, men ivrig och otålig för att han inte fick komma i tillräckligt fort i vattnet. Väl i vattnet var all ilska glömd och livet lekte igen. Efter en dryg halvtimme i det kalla vattnet tyckte Selma det var dags för lunch. Jag höll med. Oskars besvikelse över att inte få bada mer motades bort med gifflar. (Vi åker numer aldrig hemifrån utan dessa bullar. De har räddat många jobbiga situationer. Jag bävar för den dagen han inte längre godtar dessa. Men jag förstår samtidigt att vi måste jobba på att övergångar mellan olika aktiviteter, särskilt när en rolig sådan måste avslutas, ska bli så smidiga som möjligt för honom.)  När lilleman sedan tog en tupplur efter att ha ätit och hoppat lite till, så passade Selma på att titta på och sjunga med i barnföreställningen ”Lilla trams” med Dan Bornemark (son till Gullan Bornemark). Folkets park har en hel del kul saker att erbjuda. Vi hann/orkade dock inte med den stora fina lekplatsen denna gång. Även om det tar en del på krafterna att ge sig ut själv med barnen, så är det absolut värt det. Att få se deras glädje ger så mycket energi. Selma är världens duktigaste tjej när vi är ute och hittar på saker. Hon förstår att det blir bäst när vi hjälps åt. Ingen kan ju hjälpa att Oskar har de svårigheter som han har. Och han måste ju också få komma ut på lite roligheter.

  Spännande bland alla läskiga djur.  

Att hoppa var fantastiskt skoj, även om det var lite svårt att komma upp.

 

Att bada är det bästa som finns! Till en början var vi ensamma i dammen, sedan kom fler och fler ner i det kalla vattnet.

 

Selma köpte en CD av Dan Bornemark med svängig och rolig barnmusik. 

Sommaren försvann

Vi har varit några dagar hos mina föräldrar i Vejbystrand, precis som vi brukar vara varje sommar. Vi hade sett fram emot bad i havet, lek i trädgården, middagar på altanen och en massa annat skoj som vi brukar göra där när det är sommar. Men det regnade och blåste och var inte alls skönt, så vi stannade mest inomhus. Vi blev väl omhändertagna och ompysslade precis som alltid. Vi hade det mysigt och spelade spel och såg på film tillsammans och planerade helgens utflykt samt kommande semesterresa. Mellan skurarna vågade vi oss ut på två kortare promenader i blåsten. Ett besök på Vejby loppis blev det, och en kort skogspromenad på Hallandsåsen för att leta efter kantareller.

Mamma och pappa har ett svampställe som fram tills i år alltid bjudit på kantarellfynd. Men nu var de flesta träden borta och med dem också svampen. Lite blåbär hittade vi dock.

Jag kan rekommendera ett besök till den fina loppis-butiken vid Magnarps skola. Selma fyndade ett trollspö och en gammal VHS-film med Snövit och de sju dvärgarna för bara ett par kronor. Filmen är så antik att den bara fungerar hemma hos mormor och morfar 😉

Till Oskars stora glädje hade mormor och morfar letat fram gamla leksaksbilar från vinden. Varenda bil undersöktes noggrant. Även några roliga sällskapsspel hade letats fram ur gömmorna.    

Simskola

Selma gillade verkligen simskolan!

Igår avslutades tre veckors sommarsimskola för Selma med en liten uppvisning och diplomutdelning på kvällen. Det var många glada barn och föräldrar som samlades på badet i Bara i den sköna kvällssolen. Vädret under de gångna veckorna har annars varit lite si sådär, så det var kul att det blev bra väder sista dagen. Oftast har det varit ganska blåsigt och molnigt, och 16-18 grader varmt  i luften. Några dagar har det även regnat och några enstaka dagar har det som omväxling faktiskt bjudits på strålande sol.

Selma har gått i nybörjargruppen ”Baddaren” där främsta syftet varit att få vattenvana. Under de två första veckorna tränades det bl.a. på att doppa huvudet, ”koka kaffe”, flyta på rygg och glida på mage. Detta resulterade i tre Baddar-märken. Selma var så nära, så nära, att även klara flyt-märket Sköldpaddan. Till en början var hon jätterädd för att ligga på rygg och flyta och vågade knappt prova, men hon vågade lite mer för varje dag och igår var det på gränsen att hon skulle klara de fem sekunderna på rygg som krävs och sedan vända sig på mage utan att röra botten. Men tre Baddar-märken är inte fy skam för en fyra-åring!

En och en fick barnen gå fram och hämta sina diplom efter uppvisningen igår. Selma fick vänta länge på sitt diplom. Sist av alla ca 50 barn ropades Selma upp.

Tredje veckan tränades det mycket på bröstsims-armtag och -bentag. Skumgummi-”korvarna” var till bra hjälp.

Oskar har inte kunnat hålla sig ifrån vattnet medan Selma simmat. Som han älskar att bada!  

Östra sommarstaden med farmor

Gårdagen bjöd på oväntat varmt och soligt väder, vilket passade perfekt när svärföräldrarna kom hit en sväng. Medans männen jobbade och stod i för att få ordning på delar av trädgården och vår lilla parkeringsplats bakom huset så passade Selma på att visa farmor det mysiga lilla koloniområdet som vi har i närheten.

En promenad genom området när det blommar som mest, och så en glasspaus vid kiosken.

Släktträff

Släktträff varje år den 21 juli – ”same procedure as every year”

Igår var det dags för den årliga släktträffen på Stora Hults strand, och trots friska vindar så blev det en fin kväll. I år var det en lite mindre skara än vanligt som slöt upp. (Hade alla i släkten på pappas sida kommit skulle vi bli strax över 60 personer.) Så mycket prat med fastrarna, farbröderna, kusinerna m.fl. blev det tyvärr inte eftersom Oskar krävde full uppmärksamhet precis hela tiden. Även fast vi var tre personer som hjälpte åt så hade vi att göra. Oskar tog direkt sikte på havet och sedan var det svårt att hålla honom från vattnet. Han badade tills han blev blå och skakade men ändå vägrade han att att gå upp ur vattnet. Havet var det enda han hade för ögonen, inget annat lockade. Det var roligt att se hur kul Selma tyckte det var med släktträff. Hon hade verkligen sett fram emot det och var inte ett dugg blyg för alla släktingar. Hon hade jätteroligt tillsammans med sina långväga nästkusiner som hon bara träffar just i samband med denna årliga sammanslutning. Kvällen toppades med att Selma ingick i det lag som vann tipsrundan och hon tog stolt emot förstapriset som hon sedan gick runt och bjöd på. Nu funderar hon redan på nästa års tipsrundefrågor som familjen ska ansvara för. Kanske blir det prinsessfrågor, eller möjligen frågor om My Little Pony?

Glad och stolt vinnare av tipspromenadens godispris.

85-årskalas på Margretetorp gästgivargård

Igår firade vi mormors/gammelmormors födelsedag med läckert smörgåsbord på anrika Margretetorps gästis. Vackra miljöer, utsökt mat, ett fantastiskt dessertbord, och en strålande sol förgyllde dagen.

Fint både inne och ute.

Ett ställe med historia.      

Sjöbo marknad

Även i år blev det ett besök på Sjöbo marknad. Åttonde året i rad för min del. Detta har blivit en rolig sommartradition som Selma längtar till hela året. Höjdpunkten för henne är att få åka karuseller tillsammans med Sjöbo-kompisarna. Men förutom det stora tivolit så erbjuds så klart allt annat som hör marknader till. Och givetvis så blev det lite handlat, dock mest ätbara saker 🙂

Den mesta av tiden nöjde Oskar sig med att sitta i sin vagn. Men vi lärde oss snabbt vilka omvägar som var nödvändiga att gå för att han inte skulle få små utbrott. Han fastnar så lätt i det som verkligen intresserar honom, och sedan är det omöjligt att få honom där ifrån. Det fanns två sådana ställen upptäckte vi; leksaksbilsstånden och studsmattorna. Fastän att vi har en studsmatta i trädgården där han hoppar så mycket han vill dagarna i ända, så var det just studsmattorna som lockade mest på hela tivolit. Hela tiden sprang han dit. Men han var inte intresserad att ha en sele på sig för att kunna hoppa extra högt. Nej, han ville bara hoppa precis som vanligt. Den snälle studsmatteskötaren lät Oskar hoppa utan sele och utan att vi behövde betala.

En karusell åkte Oskar, det var innan han upptäckte studsmattorna. Selma åkte allt hon fick. Hon kikade även in i Frost-huset som sprutade ut snö.

Oskar inspekterade alla bilarna både länge och väl. Tillslut blev det en buss som fick följa med hem. Selma köpte en lila peruk.   

Hos öronläkaren

Vid Oskars senaste hörseltest skickades en remiss till en öron-, näsa- halsspecialist. I eftermiddags var vi där med en arg och ledsen Oskar som tappade tålamodet redan i väntrummet. Läkaren som var vänlig men bestämd utförde undersökningen av Oskars öron snabbt och effektivt medans vi båda föräldrar fick hålla fast armar och huvudet på en skrikandes och helt genomsvettig Oskar. Efter att ha rensat öronen från ganska mycket vax undersöktes trumhinnorna som även denna gång inte vibrerade lika mycket som de normalt ska. Trumhinnorna  var enligt läkaren tjockare än normalt. Det är vanligt när det finns vätska i mellanörat vid s.k. öronkatarr (sekretorisk mediaotit), vilket det visade sig att Oskar har på båda öronen. Vätska i öronen påverkar hörseln i allra högsta grad och kan till och med försena språkutvecklingen. I det lilla informationshäftet som läkaren skickade med oss står det:

”Vid vätska i mellanörat är det största problemet för barnet att hon eller han hör sämre än vanligt under den period som inflammationen pågår. Det kan tillfäligt hindra barnet från att leka och prata med omgivningen som vanligt. Sämre hörsel påverkar också hur barnet känner och beter sig. Att ha vätska i mellanörat kan kännas som att leva inne i en bubbla, och en del barn reagerar på det genom att bli irriterade eller hyperaktiva. Andra börjar gå undan för att sysselsätta sig på egen hand när de inte hör vad människor i deras omgivning pratar om. Att periodvis ha nedsatt hörsel kan också göra att språkutvecklingen går långsammare. Barn med nedsatt hörsel på grund av långvarig öroninflammation kan få svårt att förstå vad andra säger och utvecklingen av deras eget tal kan också påverkas. Så fort mellanörat torkar upp återkommer hörseln. De barn som har försenats i sin språkutveckling brukar då komma ifatt sina jämnåriga.”

Nu tror jag ju inte att detta är hela förklaringen till Oskars försenade språkutveckling, men det låter ju onekligen som det kan spela in och försvåra ytterligare för honom. Det känns så onödigt att han som redan har kommunikations- och språkproblem på grund av sin autism också har en tillfälligt försämrad hörsel som ställer till det. Vi vet inte hur länge han dragits med vätska i öronen, men mest troligt sedan minst februari då vi fick första indikationen på att det kanske fanns vätska i öronen.

Normalt sett ska en sådan här inflammation läka ut av sig själ och vätskan försvinna. Vi har fått tid för återbesök efter sommaren. Har vätskan inte försvunnit då rekommenderade läkaren att operera in rör i öronen. Normalt avvaktar man ytterligare ca 6 månader, men i Oskars fall behöver han all hjälp han kan få i sin språkutveckling, så att gå omkring med en hörselnedsättning är inte att rekommendera.

Vid nästa läkarbesök ska även Selma få sina öron undersökta. Hon har haft en del besvär med sina öron det senaste 1½ året och träffat sex olika läkare på vårdcentralen , men utan att någon tagit tag i problemet på riktigt. Det känns skönt att fått en tid inbokad hos en specialist. Jag har på känn att vi kanske har två ”öronbarn” i familjen…

Värmerekord

Helgen blev otroligt varm. Det rapporteras till och med om värmerekord för Malmö igår. 32 grader visade vår bil när vi gav oss iväg för att bada. Den exakta maxtemperaturen under söndagen var 32,4 grader, vilket är den varmaste temperaturen i Malmö på över 20 år. Och hett var det! Vi mötte upp Tobias och Anna i Bara för att testa utomhusbadet där. ”Bara badsjö” var riktigt fint och vi njöt av svalkan i den stora runda poolen.

Baras bästa badbusar 🙂

 

Fortsättningen på färshistorien

Om någon undrar hur det gick med den felmärkta köttfärsen så vet jag fortfarande inte om den var svensk eller irländsk. Jag har varit i kontakt både med den Coop-butik som sålde färsen och Coop centralt i Sverige. Butiken menar att det måste bero på den mänskliga faktorn, att det har skett ett misstag i märkningsprocessen. Det ska aldrig stå ett land på förpackningens framsida och ett annat land på baksidan. De hävdar att den centralt packade färsen alltid är svensk, och det måste vara så att fel ursprungsland printats på etiketten på förpackningens baksida. Men helt säkra kan de ju inte vara. De menar att de inte kan göra mer i fallet och avslutade ärendet med att ge oss ett presentkort på 300 kr. Jag begär inte heller att Copp-butiken ska göra mer, utan jag hade förväntat mig mer information från Coops centrala verksamhet. De borde kunna spåra den aktuella satsen av färs och studera  bakomvarande led i processen för att spåra upp köttets ursprung. Kanske har det också gjort det, vad vet jag. Men det enda svaret jag fått är att Irland felaktigt printats som ursprungsland på baksidesetiketten, att det är svenskt kött i färsen och att leverantören underrättats om felmärkningen och ombetts se över vad som gått fel i processen. Jag hade gärna sett kopior på dokumentation som styrker att det var svenskt kött i förpackningen. Jag har ingen aning om hur köttindustrin fungerar och kontrolleras. Men hade det gällt läkemedel så hade det funnits batchdokumentation att gå tillbaka till där man kunnat följa hela tillverkningsprocessen från start till mål, inklusive råvarornas ursprung, kvalitet och kvantitet. Är jag arbetsskadad när jag tycker att även livsmedel ska vara korrekt märkta, dokumenterade och kontrollerade?

Jag vill så gärna stödja de svenska bönderna, och framför allt den svenska synen på och regelverket kring djurhållning och slakt. Jag vill inte äta kött från djur som fått lida och behandlats illa, som proppats fulla med antibiotika, som fått knorren avklippt eller som avlivats utan bedövning.