Julbak och snö

Vi startade årets julmys i helgen när Selma julbakade med mormor. Det har blivit en kär tradition som vi alla längtar till varje år. Extra juligt blev det med all snö som kom under natten till söndagen. Tyvärr var lilleman febrig hela helgen, men han blev väl omhändertagen hemma hos mormor och morfar. Han hade nog inte brytt sig så mycket om julbaket oavsett. Men trots det så hade vi det riktigt mysigt och vi blev som alltid rejält uppassade och bjöds på massa gott att äta. Rena semestern om ni frågar mig!

  Det återstår att se om pepparkakorna och klenäterna vara ända till jul. Vi började med att bjuda farmor och farfar på ett smakprov när de tittade förbi i söndags, och sedan dess har det blivit ytterligare några ”smakprov”. Lite lek i snön och knäckebrödsbak blev det också hemma hos mormor och morfar.

Selmas nya säng

Selma har aldrig velat sova själv på sitt rum. Vi har försökt flera gånger att få henne att sova i egen säng, men hon har inte alls velat det utan har sovit i vår säng. Jag tycker egentligen det är ganska mysigt och tryggt att ha barnen nära under natten så mig har det inte stört speciellt mycket, men nu börjar det bli lite trångt och Oskar som inte alltid är så sugen på att sova har stört Selma ganska mycket. Så Selma bestämde själv att när hon blev 5 år, då skulle hon börja sova i sitt eget rum. Det fungerade några nätter, men sedan var hon tillbaka i vår säng. För två veckor sedan köpte vi en loftsäng till Selma. Tanken var att vi skulle ta bort hennes gamla säng och ha antingen skrivbordet eller en liten myshörna under sängen. Men den gamla sängen blev klar. För högst uppe är det tydligen bara kul att leka, inte sova. Sover gör hon nu i gamla sängen undertill, för den har enligt henne blivit mycket mysigare nu när vi har satt upp ”gardiner”. Nu sover Selma i sin mysiga ”koja” varje natt och vill absolut inte sova i vår säng längre även om hon får.

Selma har julpyntat sängen med en liten ljusslinga högst upp.

Påkörd

I morse när jag körde till jobbet råkade jag ut för en mindre rolig incident. På inre ringvägen var det kö fram till en av rondellerna. Tyvärr så upptäckte bakomvarande bil kön lite försent och körde helt enkelt in i min stillastående bil. Skadorna på bilen blev inte så allvarliga, men det får ändå bli en runda till verkstaden för tillfixning. Själv fick jag mig en knuff i ryggen, antagligen en s.k. ”pisksnärt” och har varit på läkarkontroll på vårdcentralen idag för att kolla upp nacke och rygg. Rörlighet, reflexer och styrka i nacke/hals, armar och händer var helt normal. Den lilla smärta och spänning som jag känner i ryggen kommer med största sannolikhet att ge med sig inom några dagar och beskrevs av läkaren som en typ av ”träningsvärk” p.g.a. den hastiga och oväntade kraften som uppstod. Vid extrem otur kan man dock drabbas av mer långvariga problem. Därför var det bra att kolla upp det med en gång så att det finns en anteckning i journalen om det skulle bli en försäkringsfråga. Under läkarbesöket var där med en läkarkandidat, vilket innebar att läkaren gav mycket information och förklarade väldigt väl. Det är inte ofta som stressade läkare tar sig tid till en liten ”föreläsning”. Det var riktigt intressant att lyssna på, även om mycket av det läkaren sa inte var riktat direkt till mig.

Dagens besök på habiliteringen

Idag har vi återigen varit på habiliteringen och träffat Oskars nätverk. Oskar gillar verkligen dessa träffar som innebär en massa lek och fullt fokus på vad han vill göra. Redan innan vi  blev inkallade sprang Oskar i korridoren och kände på dörrarna för att försöka hitta det stora lekrummet. Till hans förvåning var rummet upptaget och vi fick bege oss till ett nytt okänt rum. Men det gick bra det med. Oskar trivdes som fisken i vattnet och ville absolut inte gå där ifrån när tiden var ute. Vi har ju bestämt att det är för tidigt för träning och specifika övningar så därför går besöken istället ut på att få till små stunder av samspel när leken sker på Oskars villkor. Den här gången visade Oskar större flexibilitet och bytte glatt mellan olika roliga aktiviteter istället för att fastna i en enda aktivitet. Nu växlade han mellan att kasta olika bollar, att hoppa och att leka med såpbubblor. Till sist avslutade vi med Oskars favorit; ”fallskärmen”. Han gav ifrån sig små glädjetjut varje gång vi lyfte fallskärmstyget över honom och han fick springa under och tyget sedan sakta föll ner över honom.

Under besöket pratade vi också om hur det fungerar på förskolan och hur Oskar är hemma. Jag nämnde att Oskar har blivit väldigt ”mammig”. Han vill hela tiden vara i min närhet och blir fort orolig om jag försvinner utom synhåll. Som tur är så är det inte så ofta som jag behöver sköta lämningen av barnen på förskolan, eftersom det passar bättre att jag hämtar. Men när jag väl lämnar så blir Oskar så himla ledsen och han blir det så fort han förstår vad som är på gång, oftast redan innan vi kommer in på förskolan. Enligt psykologen så är detta absolut inget vi ska bekymra oss över, utan tvärtom se som ett positivt tecken. Enligt henne så är detta typiskt för barn i 1-års åldern. Vid denna ålder blir barn medvetna om personer i sin omgivning och separationer från dem som står de närmast blir jobbiga. Eftersom Oskar har legat/ligger ungefär på en 1-årings utvecklingsnivå så stämmer detta ganska bra och enligt psykologen är det ett tecken på att han är på väg in i en ny utvecklingsfas i rätt riktning. Det kändes skönt att höra att denna stundtals ganska jobbiga ”mammighet” faktiskt är ett sunt tecken och inget som är kopplat till Oskars autism utan ät ett tecken på utveckling. Jag minns faktiskt att det var en jobbig period med dagislämningen när Selma var mellan 1-2 år. Hon blev ledsen så fort dagis-byggnaden kom inom synhåll. Så det stämmer nog att Oskar är i motsvarande utvecklingsfas, bara det att den kom lite senare.

Så här står det på Vårdguidens webbsida, och det stämmer väldigt väl överens med vad psykologen sa till oss idag: När är barnet är runt ett och ett halvt år kan det tillfälligt bli mer oroligt. Det är en naturlig fas i utvecklingen som kan märkas olika tydligt hos olika barn. Barnet söker mer trygghet och vill vara närmare föräldrarna igen efter att nyligen ha visat betydligt större självständighet. Osäkerheten kan också märkas genom att barnet plötsligt inte vill göra något som det tidigare har tyckt om. Barnet kan också känna oro för att bli lämnat. Därför är det bra att göra på ungefär samma sätt varje gång man till exempel lämnar och hämtar barnet på förskolan. Det ger trygghet och kan dämpa barnets oro i situationer när man ska skiljas åt.

Specialpedagogen och psykologen kom med samma förslag som ovan, nämligen att försöka skapa en rutin som gör att Oskar tas emot på precis samma sätt varje gång han kommer till dagis och att den rutinen ska innehålla något som han tycker jättemycket om, t.ex. såpbubblor.

Nästa träff med Oskars nätverk (psykolog, logoped, specialpedagog och resursperson) blir om en månad och då blir det utvärdering av höstterminen och planering av vårterminen. Just nu jobbar specialpedagogen med att få ihop en ny ansökan om s.k. tilläggsbelopp för att få ha kvar Oskars resursperson på minst lika många timmar som denna termin. Nytt tilläggsbelopp måste nämligen beviljas inför varje terminsstart. Enligt specialpedagogen behöver Oskar en resursperson alla timmar han är på förskolan, men det finns det antagligen inte pengar till….

5-årskontroll

Vår lilla tjej börjar bli så stor. I veckan avverkade hon BVCs 5-årskontroll utan några som helst svårigheter. Nu i helgen har hon haft en övernattande kompis hemma hos sig för första gången. Helt plötsligt har kompisar blivit allt viktigare, och mamma och pappa står inte fullt lika högt i kurs som tidigare. Strax ska Selma iväg på sin dans (”Mini-musikal”), där föräldrarna inte får vara med. I eftermiddag ska hon på barnkalas och vill inte att mamma eller pappa är med. Det är väl precis så som det ska vara, men måste det gå så himla fort?….

Selma och bästa kompisen har invigt den nya loftsängen. Enligt önskemål blev det spaghetti och köttfärssås till kvällsmat, godispizza framför tv:n och pannkaksfrukost på morgonen. Det har varit mycket fniss och glada skratt. 

På 5-årskontrollen fick Selma berätta om sin födelsedag, rita av en familjemedlem, räkna till tio, klippa ut en cirkel, hoppa på ett ben och stå på ett ben i 10 sekunder. Längd, vikt och syn kontrollerades. Allt detta gick galant, precis som den avslutande vaccinationen. Selma var förberedd på att hon skulle få en spruta. Hon satt i mitt knä när hon fick den och sa inte ett knyst. När det var klart så hjälpte vår gulliga BVC-sköterska Selma att ”trolla bort” sprutan. Sprutan veks omsorgsfullt in i en dagstidning som sedan täcktes över med ett glittrigt tygstycke. Selma fick en trollstav och sade ”hokus pokus filiokus”. När sköterskan sedan tog bort tyget och vecklade upp tidningen så låg där en present till Selma. Selma blev överlycklig och minnet av vaccinationen blev enbart positivt. Selma var snabb med att berätta för sköterskan att morfar minsann kan trolla han med, men han kan bara trolla med nycklar och snören, inte trolla bort sprutor som hon.

Vaccinationen som Selma fick var mot kikhosta, stelkramp, difteri och polio. Det har under senaste året varit brist på detta vaccin i Sverige p.g.a problem hos tillverkaren. Därför var det inte helt säkert att Selma skulle bli vaccinerade just nu. I kallelsen som vi fick i slutet av september framgick det att läget var osäkert. Men en vecka innan besöket fick vi veta att vaccinationen verkligen skulle bli av.

Tecken som stöd

Igår samlades vi föräldrar och Oskars förskolepersonal för att få en genomgång av specialpedagogen av ca 50 tecken som kan vara bra att börja med när vi ska förtydliga och förstärka det talade språket i kommunikationen med Oskar. Vi har hittills endast använt ett fåtal tecken här hemma, men nu ska vi tillsammans med förskolepersonalen försöka använda fler tecken och göra det mer konsekvent. Vi valde ut ord som är bra att börja med och som vi använder flera gånger per dag. Det är inte meningen att vi ska använda teckenspråket fullt ut, utan vi förstärker endast de viktigaste orden i sammanhanget med tecken samtidigt som vi pratar. Även de andra barnen i barngruppen ska få lära sig tecken och tanken är att personalen ska introducera ett par nya tecken i veckan för barnen. Vi hittade på persontecken till Oskar, Selma och hans resursperson. När vi ska teckna Oskar så ska vi göra tecknet för bokstaven ”O”. Selma ska vi teckna som bokstaven ”S” följt av tecknet för ”syskon”. Resurspersonen vars namn börjar på ”L” ska vi teckna som ett ”L” högt upp i luften eftersom hon är ganska lång. Oftast hittar man på persontecken som har en anknytning personen i fråga. Det blir mycket lättare med ett persontecken än att bokstavera hela namnet med handalfabetet. För ”mamma” och ”pappa” finns det redan vedertagna tecken som vi ska använda. Vi får ser hur det går, det känns lite ovant att teckna. Men så länge Oskar inte har något språk så måste vi försöka allt. Om han nu tycker att det talade språket är svårt så kanske tecken kan kännas lättare.

Hörselutredningen avslutad efter åtta sjukvårdsbesök

I september 2014 bad vi barnläkaren på BVC (besök 1) om att få Oskars hörsel kontrollerad eftersom han inte reagerade på tilltal och kraftiga ljud. BVC-läkaren skickade en remiss till barnkliniken (besök 2) som i sin tur remitterade oss till den audiologiska avdelningen på SUS i Malmö (besök 3). Där gjordes en hörselmätning som visade på delvis nedsatt hörsel, troligen p.g.a. vätska i öronen. Därefter var vi på öron-, näsa-, halskliniken på SUS i Lund (besök 4), för att därifrån bli remitterade till en privat öron-, näsa-, halsläkare som undersökte Oskar vid två olika tillfällen (besök 5 och besök 6). Läkaren bedömde att Oskar var så svårundersökt att en undersökning under narkos var nödvändig. Läkaren konstaterade även att det fanns vätska i öronen och att det troligtvis var bäst att sätta in rör i öronen. En remiss skickades därför till SUS igen. Vi blev kallade till Lund (besök 7) för precis samma typ av undersökning som tidigare (besök 4) och som inte heller denna gång gav något. Vi blev då lovade att så fort som möjligt få en ny tid för undersökning och hörselmätning under narkos. I går blev vi uppringda från SUS i Lund och fick veta att de fått ett sent återbud och att det alltså fanns möjlighet för Oskar att bli undersökt idag, tisdag (besök 8). Efter att ha varit hemma hela förra veckan och tampats med maginfluensa blir det nu en vecka med sjukvårdsbesök och möte på förskolan. Det går i ett om man säger så…

Dagens besök på Dagkirurgen på Barn- och Ungdomssjukhuset (BUS) i Lund blev en pärs. Det började redan innan besöket med att Oskar var arg för att han inte fick äta och dricka. Eftersom han skulle sövas var han tvungen att vara fastande från 07 på morgonen (sex timmar innan undersökningen). Hur gör man när man inte förstår varför man inte får äta och dricka? Jo, självklart blir man ledsen och arg, och till slut helt hysterisk. Det blev Oskar, stackaren. Nästan med en gång försökte personalen att ge honom lugnande medel, men det var helt omöjligt att få i honom det via munnen. De fick istället kontakta narkosläkaren och be om att få ge ett annat medel i rumpan. Sedan blev Oskar lite lugnare, även om vi ändå förstod att han inte gillade situationen. Därefter skulle sköterskorna försöka att sätta en nål på ena handryggen, för att sedan via den ge honom narkosmedel. Men det misslyckades. Oskar var inte tillräckligt stilla och de hittade inte heller några bra kärl att sticka i. Efter ett par misslyckade stick så sövdes han tillslut med gas via en mask för munnen och näsan. Sedan när han väl sov så kunde de sätta en nål i foten i stället. Jag fick inte vara med inne på operationssalen under själva undersökningen så jag gick tillbaka och väntade på avdelningen. Efter knappt två timmar fick jag träffa Oskar på uppvaket. Från dess att han vaknade tills vi fick komma hem någon timme senare var han hysteriskt ledsen och arg igen, trots att han nu fick både äta och dricka. Han kastade sig fram och tillbaka, drog och slet i slangarna han hade i foten och på fingret, kastade saker omkring sig och försökte att bitas. Vilken hemsk upplevelse det måste ha varit för Oskar på sjukhuset eftersom han reagerade så starkt. Det är verkligen inte lätt för honom att hantera främmande miljöer och situationer, och det är sannerligen inte lätt att som förälder se på och inte kunna förklara situationen för honom. Det kändes inte heller lättare när det visade sig att detta sjukhusbesök varit i princip onödigt. För enligt öronläkaren var hörselmätningen utan anmärkning och ingen vätska fanns kvar i öronen. Självklart är det skönt att allt nu är som det ska med Oskars hörsel och öron, men samtidigt försvann vårt lilla hopp om att kunna hitta en förklaring och en lösning till hans bristande uppmärksamhet och uteblivna tal. Det känns inte riktigt rimligt att Oskar skulle behöva genomgå dagens krävande procedur bara för att konstatera att allt var normalt. Hade det inte kunnat fastställas på ett lättare sätt?

Paracetamol-tabletter får bara säljas på apotek

För sex år sedan, strax efter att det statliga apoteksmonopolet upphörde att gälla i Sverige, fick många receptfria läkemedel börja säljas på andra försäljningsställen än apoteken. Detta gällde bl.a. paracetamol-läkemedel mot värk och feber. Men det har visat sig att antalet förgiftningar i självskadesyfte har ökat sedan tillgängligheten av paracetamol ökade. Vid överdosering kan paracetamol orsaka svåra skador på levern. Stora doser av paracetamol är särskilt skadligt vid regelbundet högt alkoholintag eller vid nedsatt leverfunktion. Därför har läkemdelsverket beslutat att från och med idag, den 1 november 2015,  får pracetamol-tabletter endast säljas på apotek. Paracetamol i form av brustabletter, oral lösning och suppositorier får fortfarande säljas i dagligvaruhandeln.

Produkter som innehåller paracetamol är bl.a.: Alvedon, Alvedon Novum, Panodil, Panodil Novum, Panodil Zapp, Pamol, Pinex och produkter som heter Paracetamol följt av ett företagsnamn (t.ex. Apofri, Orifarm, Teva).

Använder man bara paracetamol på rätt sätt och inte överdoserar så är det säkert att använda och har en stor fördel jämfört med andra smärtstillande och febernedsättande substanser. Paracetamol orsakar nämligen inte magbesvär som anda läkemedel kan göra.

Läkemedelsverket har en bra översikt som gör det lättare att välja rätt läkemedel mot värk och feber. Titta gärna på den. https://lakemedelsverket.se/upload/allmanhet/Olagliga_lakemedel/valj-ratt-lakemedel-matris-rev-2015-10-29.pdf

Här kan du läsa mer om paracetamol:

Försäljning av paracetamol tillbaka till apoteken (augusti 2014)

Paracetamol i ropet igen (januari 2014)

Förvirrande med olika maxdoser för paracetamol (september 2013)

Paracetamol – en lättillgänglig men dock ej harmlös substans (maj 2013)