Hejdå bloggen

Efter 768 inlägg under nästan åtta år känner jag nu att Apotekare S. gjort sitt. Kanske återkommer jag som Doktor S. istället någon gång i framtiden, men just nu känns det inte så.

Jag började skriva här när jag var mammaledig med Oskar. Inte kunde jag ana då vilken resa som väntade och hur mycket bloggen skulle betyda för mig. Den har varit lite som en dagbok där jag kunnat reflektera över och sätta ord på allt vi varit med om och samtidigt kunnat dela med mig av erfarenheterna. Sedan blandades blogginläggen upp med berättelser från läkarutbildningen, och jag har förstått att många har tyckt det varit intressant att få en inblick i studierna.

Men nu känns det som att både jag och Oskar har kommit i mål, cirkeln är sluten, och en ny del i livet tar vid. Efter många år av utredningar, sjukvårdsbesök och en hel del kämpande känns det som att vi hittat hem. Oskar har börjat i en fantastisk skola där han får all den hjälp och allt det stöd han behöver för att må bra och utvecklas. Det känns så skönt att veta att hans skolgång nu är tryggad för många år framöver.

Själv har jag gjort en otrolig resa under den här bloggtiden och kommit till nya insikter i livet. När Oskars funktionsnedsättningar blev kända bestämde jag mig för att byta yrke. Även om min läkarkarriär bara precis har börjat och jag har en lång väg kvar, så känns det som att jag hittat rätt. Jag jobbar nu som underläkare på Barn- och ungdomshabiliteringen, den plats där min resa mot läkaryrket började, den plats där vi varit så många gånger med Oskar att de inte går att räkna längre. Barn- och ungdomshabilitering finns till för barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Barn med neurologiska tillstånd som intellektuell funktionsnedsättning, autism, cerebral pares, ryggmärgsbråck och neuromuskulära sjukdomar får hjälp till en fungerande vardag. Det var här mina tankar på läkaryrket slog rot och det är här jag nu arbetar som läkare tills det blir dags för AT.

Stort tack för att ni läst min blogg! Många varma kramar från Sara.

Läkarexamen 2021-01-15

Jag klarade det! Nu är jag i mål! I fredags fick jag min efterlängtade examen efter fem års studier. Tänk att jag nu har dubbla universitetsexamina; apotekarexamen OCH läkarexamen.

Det var en otroligt nervös dag i fredags. På grund av rådande covid-situation valde universitet att skjuta upp den praktiska tentamen i akutmedicin till allra sista dagen, examensdagen. Det var en lång väntan hela dagen, först för att få göra tentan, och sedan för att få veta resultatet. Vi examinerades en och en på två olika stationer och fick inte ha någon kontakt med varandra eftersom alla gjorde samma uppgifter. Vi ställdes inför två olika akuta scenarier som skulle lösas på tid. Det var verkligen ett stort stresspåslag, men jag tyckte ändå att jag lyckades behålla lugnet, fokusera och lösa situationerna. Först vid kl 19.30 fick jag mitt resultat och till min stora glädje och lättnad blev jag godkänd.

Hade det varit som vanligt, i en tid utan smitta och restriktioner, skulle det varit en högtidlig examensceremoni i Lunds domkyrka och sedan skulle jag ha firat med släkt och vänner. Istället har jag firat enbart med Roger och barnen, och fått massor med gratulationer på distans. Jag hoppas det kan bli tillfälle för lite mer firande längre fram i vår.

Nu känner jag en enorm lättnad och glädje. Nu är jag äntligen läkare, och en ny spännande fas i yrkeslivet tar sin början.

Jag vill tacka alla er som följt mig på min resa genom läkarutbildningen. Stort tack för allt stöd, all uppmuntran och all kärlek längs vägen!

Ingen vanlig jul

Vi har haft en bra julhelg trots omständigheterna. Det är dock mycket som inte är sig likt det här året. Julen har kantats av både glädje och sorg, julfirande på annorlunda vis och en hel del jobb/praktik på sjukhuset mitt i brinnande pandemi.

Ja, julfirandet blev inte riktigt som vanligt. Vi har firat julafton både utomhus, via videosamtal och på vanligt vis i en reducerad grupp. Det går det med, men det är ju allra bäst nära alla kan träffas och alla mår bra. Jag håller tummarna för att nästa jul blir en extra bra jul!

Någon julledighet har det inte heller blivit. Jag läser min sista kurs på läkarutbildningen nu och den inriktar sig på akutmedicin med jobb/praktik på akutmottagningen, IVA och narkos under jul och nyår. Igår kväll gjorde jag ett av mina pass på akuten och Covid-läget där var värre än på länge. På akuten tar vi läkarkandidater egna patienter och jobbar i princip på samma sätt som de andra läkarna, men vi stämmer av med en legitimerad kollega innan vi gör några medicinska åtgärder. Normalt sett har vi studenter försökt att undvika att befinna oss bland smittade patienter, men nu är det nästan omöjligt. Jag känner verkligen med all den sjukhuspersonal som tvingas arbeta med smittade patienter och riskerar sin egen hälsa för att hjälpa andra. Hur noga man än är med skyddsutrustning och handsprit så går det inte att få bort oron över att själv bli smittad. Jag hoppas vaccinet snart räddar oss ur denna mardröm för jag förstår inte hur det annars ska kunna bli något stopp på detta.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Trots en annorlunda jul blev det ändå en jul full av god mat, julklappar och gemenskap. Stort tack för två fina julfiranden!

Sista tentan

I fredags gjorde jag min sista teoretisk tenta på hela läkarutbildningen, och det kändes riktigt bra. Tentan gick över förväntat och resultatet blev så pass bra att jag inte behöver invänta godkäntgränsen som räknas ut i efterhand baserat på tentans svårighetsgrad och de samlade resultatet. Jag ligger en bra bit över den högsta möjliga godkäntgränsen. Tentan innefattade ämnesområdena allmänmedicin, geriatrik, arbets- och miljömedicin och rättsmedicin. Allra bäst gick allmänmedicin, där svarade jag 95% rätt, därefter kom geriatrik. Allmänmedicin och geriatrik innehåller många medicinska behandlingar och läkemedelsrelaterade frågor vilket jag så klart tycker är extra kul. Arbets- och miljömedicin fokuserar på frågor kring arbetsmiljö, som ventilation, ergonomi, kemikalier och sjukdomstillstånd kopplade till detta. Rättsmedicin är intressant men också väldigt svårt. Det handlar dels om att bedöma olika typer av skador på levande och avlidna människor, men också mycket om lagar och regler; vad som gäller i olika situationer kring sekretess, organdonation, obduktion, undersökning av brottsmisstänkta och hur man fyller i olika bevis och intyg. Det var ganska kluriga fall på tentan.

Det går nästan inte att ta in att fem år av intensivt pluggande snart är över. I slutet av december gör jag min sista praktikperiod som blir inom akutmedicin och intensivvård. Därefter vänster ett praktiskt prov inom akutmedicin i januari, innan det är dags för examen.

Direkt efter examen börjar jag jobba som underläkare på Barn- och ungdomshabiliteringen här i Malmö. Dit kommer barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar som autism, intellektuell funktionsnedsättning, cerebral pares (CP), ryggmärgsskador, andra rörelsenedsättningar eller syn- och hörselskador. Det är Barn- och ungdomshabiliteringen som följer och hjälper Oskar, och det är en verksamhet som ligger mig varmt om hjärtat. Jag vet hur viktig den är för många barn och deras familjer, och det känns därför väldigt bra att få vara en del av den och kunna bidraga med både kunskap och erfarenhet.

Skoltaxi, mattebok och första orden

Det är fantastiskt att se hur Oskar utvecklas den här hösten. Han går i en skola där personalen verkligen lyckas locka fram en massa nya färdigheter. De gör ett otroligt jobb! De har fått Oskar att försöka forma ord, och han har sagt bl.a. ”hej” och ”halloween”, och räknat högt till tre. Ibland kan vi även höra honom härma andra ord som vi säger. Hans favoritord är dock halloween, det är det han säger mest. Fast det är tyvärr inte särskilt ofta vi får höra honom prata, för han är ganska ointresserad av det. Veckorna innan höstlovet fick vi höra ganska många ord, men senaste tiden har han inte velat säga något alls. Men vi vet i alla fall att han kan om han vill, och det känns väldigt bra. Det var ett stort ögonblick när vi hörde honom prata för första gången. Det kommer vi aldrig att glömma! Nu får vi försöka locka fram fler ord, och få Oskar att förstå hur mycket han har att vinna på att prata.

I skolan fortsätter Oskar att imponera. Nu har han fått samma mattebok som förstaklassarna i vanliga grundskolan och han tycker det är jätteroligt att jobba med boken. Han fick ta hem den i veckan för att visa oss och han plockade upp den ur ryggsäcken så fort han kom innanför dörren. Han skriver nu själv med blyertspenna, svaga och lite krokiga men helt underbara nollor och ettor. Och i torsdags berättade personalen att han skrivit fina tvåor helt själv. Hans lärare säger att rent kunskapsmässigt är uppgifterna i boken väldigt enkla för Oskar då det än så länge bara handlar om antal och siffror, men att det är en stor utveckling för honom att sitta ner i bänken och arbeta med bok och penna.

Sedan en månad tillbaka åker Oskar skoltaxi till och från skolan. Han verkar tycka om det och går varje morgon självmant ut i hallen för att ta på ytterkläder och sedan gå ut och titta efter taxin. Han är också väldigt noga med sin ryggsäck. Den har han full koll på och tar själv på den när det är dags ge sig iväg till skolan.

Oskar har tappat sin andra tand. Han tappade den i skolan och försökte envist trycka den på plats igen. Det är inte lätt när man inte förstår att det kommer att komma en ny tand. Nu har han en väldigt gullig glugg.

Höstens kurs

Nu läser jag min näst sista kurs på läkarprogrammet. Kursen sträcker sig över tio veckor och heter ”Individ och samhälle”. Största delen av kursen utgörs av allmänmedicin och praktik på vårdcentral, men det ingår även bl.a. geriatrik (åldrandets sjukdomar), arbets- och miljömedicin och rättsmedicin.

Varannan vecka har vi teoretisk undervisning och varannan vecka praktik på vårdcentral. Snart börjar jag min tredje vecka på vårdcentralen. Där har jag en egen digital tidbok med patienter inbokade till mig. Jag har endast fyra patienter per dag, men det känns lagom så här i början. Första patienten klockan 9, sedan klockan 11, 13 och 15. Då har jag gott om tid för att läsa på inför varje patient och jag kan utföra patientsamtal och undersökning utan att behöva stressa. Jag har också tillräckligt med tid för att stämma av med min handledare, diktera, beställa prover, skicka remisser m.m. Det är väldigt lärorikt och roligt att jobba så pass självständigt, men det tar också ganska mycket kraft och energi när man inte är så van. Det är varierande patienter både vad gäller ålder och sjukdomssymtom. Jag har fått handlägga patienter som sökt för huvudvärk, hudbesvär, bröstsmärta, hjärtklappning, långvarigt illamående, bensvullnad, sömnbesvär, ångst m.m. Det som redan blivit tydligt för mig är att många patienter bär på en stor oro och ångest som ger fysiska symtom som de söker vård för. Självklart utreder man alla symtom för att inte missa andra bakomliggande orsaker, men i slutändan är det en hel del som är ångestrelaterat. Mycket av allmänmedicinen handlar därför också om psykiatri, vilket kan vara en svår utmaning. Men allmänmedicin rymmer även mycket annat, som t.ex. barnhälsovård. Jag har fått vara med på läkarmottagningen på BVC, och det var jättekul. Alla barn undersöks av läkare när de är 4 veckor, 6 månader, 12 månader och 3 år gamla. Vårdcentralen ansvarar också för några vårdboenden i stan. Jag har fått vara med på ronden på ett stort demensboende vilket även det var väldigt givande.

Oskars utvecklingssamtal

Oskars första utvecklingssamtal gjorde oss otroligt glada och väldigt överraskade. Han kan så mycket mer än vad vi tror! Så som jag förstod läraren uppnår Oskar redan hela grundsärskolans mål för stavning och läsning, och målen för minst årskurs tre i matematik (talföreståelse). Skolans personal är imponerade över hans förmåga att skriva på dator och surfplatta. Oskar skriver i rasande tempo med korrekt stavning. De har också testat hans läsförmåga och är säkra på att han kan läsa och förstå vad han läser, och inte bara känna igen ord som vi trott att han gör. Läser de högt i en bok och Oskar sitter bredvid följer han med i texten och pekar direkt på nästa ord om de gör en paus, glömmer ett ord eller medvetet hoppar över det. De har också sett när det haft tipsrunda att Oskar läst frågan och pekat på rätt svarsalternativ. Oskar har inget tal så han läser enbart tyst, men hans lärare är helt övertygad om att han läser flytande.

Det som de ska försöka träna på är att lära Oskar skriva med penna. Just nu har han inte motoriken/koordinationen för att både forma bokstäver och samtidigt trycka pennan med tillräcklig kraft mot pappret. De provar med olika typer av pennor för att se vilken som passar Oskar bäst. Han har en skrivbok där han med hjälp av personalen tränar på att skriva. Längst upp på skolbänken finns en fastklistrad pappersremsa med alfabetet och när det är dags att skriva i skrivboken så pekar Oskar på det för att visa vilken bokstav han vill skriva. På så sätt vet personalen vilken bokstav de ska hjälpa honom att forma samtidigt som Oskar visar att han vet hur orden stavas. I boken finns bilder av lätta ord som t.ex. hus, bil, sol som barnen ska lära sig skriva. För att få Oskar motiverad har han ett litet schema med tre rutor. I första rutan är det en bild på skrivboken. När han gjort sin uppgift visar bilden i andra rutan att han ska lägga ett pussel, och i tredje rutan på schemat finns en bild på en surfplatta som gör att han vet att han får använda den så fort de andra två sakerna är gjorda.

Grundsärskolans mål i matematik för årskurs tre är att barnen ska kunna räkna till fem och förstå hur mycket det är. De har testat Oskars talförståelse upp till 20. Men troligtvis kan han räkna ännu längre. Under utvecklingssamtalet tog läraren fram en stor låda med massa små plastnallar. Hon gav Oskar ett kort med siffran åtta på och bad honom ta åtta nallar. Oskar plockade direkt upp exakt åtta nallar och radade upp på sin bänk. De har ännu inte hunnit testa om han kan addition och subtraktion. Men kanske förstå han även det?

Eftersom Oskar inte har något talat språk tränar de även på det i skolan. I klassen finns en flicka som heter Ida och personalen har upptäckt att Oskar skrattar och tycker det är roligt när de säger just Ida. De har fått honom att försöka säga namnet och menar att han faktiskt kan det. Jag trodde inte mina öron när jag hörde det. Men när vi under utvecklingssamtalet provade och bad honom säga Ida så sa han ”Idd”. Några dagar senare hörde jag honom säga ”Idd-a”. Vi jublade och klappade händerna. Det är ett jättestort framsteg!

Även om Oskar är väldigt duktig och redan nu uppfyller många av grundsärskolans mål är vi helt övertygade om att detta är den rätta skolformen för honom. Här finns det kompetent personal som vet hur de ska få Oskar att utvecklas och blomma ut ännu mera. De ser hans styrkor och svagheter och vet hur de ska jobba med dessa. Även om Oskar är duktig i de teoretiska ämnena finns det många vardagliga färdigheter han inte behärskar som han behöver hjälp och stöttning med i skolan. Jag blir så lycklig av att se hur mycket Oskar lär sig och utvecklas tillsammans med personalen och de andra barnen i klassen. Det är fantastiskt att han har det så bra i skolan och det är helt underbart att se hur mycket han faktiskt kan!

AT-ansökan

Nu är det inte många månader kvar till min efterlängtade läkarexamen. Men vägen till färdig specialist är lång och ett mål på vägen dit är att få läkarlegitimation. Tyvärr är uppnådd läkarexamen inte det samma som att vara legitimerad läkare. För legitimation kräver Socialstyrelsen minst 18 månaders allmäntjänstgöring (AT) efter examen. AT-tjänster är tyvärr något av en bristvara inom svensk sjukvård och platserna räcker inte till alla. Två gånger om året utlyses dessa tjänster och förra månaden var det dags att söka till vårens AT-platser. Jag skickade in min ansökan till region Skåne och angav de två sjukhus jag helst vill vara på, eftersom man endast får söka två sjukhus i Skåne. Jag vet att konkurrensen är hård och att det på många sjukhus är minst tio sökande per plats. Så chansen är mindre än 10%. Men jag höll tummarna och hoppades innerligt på en tjänst. Tyvärr räckte inte mina meriter till, trots ett par månaders vik-tid som underläkare i sommar och många års erfarenhet som apotekare. Enligt statistik från ansökningstillfället i våras var väntetiden på AT i region Skåne i genomsnitt 10,4 månader. Dvs det krävdes 10,4 månaders vik-tid som underläkare. Och väntetiden bara växer från år till år. Det är synd att det är så svårt att komma vidare efter examen. 
Nu får jag istället söka ny underläkartjänst i väntan på AT. Jag har fått iväg en del ansökningar och ganska fort dök en bra möjlighet upp. Jag håller tummarna och hoppas allt går i lås. I så fall har jag ett roligt jobb att se fram emot efter examen. 

En ledig onsdag i Ystad

Barnen hade studiedag igår så vi passade på att göra en liten utflykt till Ystad hela familjen. Vi siktade in oss på äventyrsbadet på Ystad arena och spenderade ett par roliga timmar där med massor av lek i vattnet och många åk i vattenrutschkanorna. Vädret var fantastiskt så när vi badat klart tog vi en liten promenad vid havet. Och innan vi åkte hemåt stannade vi till vid Fridolfs konditori för en fika. Jag smakade en Wallanderbakelse för första gången, och mums så god den var med sin punschgrädde.

Filminspelning

Våren 2018 var Selma statist i Lidls tv-reklam och några månader senare var både hon och jag statister i SVT-serien Systrar 1968. Sedan dess har Selma önskat att få vara statist igen, men jag har inte riktigt haft tid att söka reda på lämpliga uppdrag. Men i slutet av sommaren dök det upp en annons på sociala medier där de sökte statister i olika åldrar till den kommande biofilmen om Zlatans uppväxt, som spelas in i Malmö. Jag skickade in en gemensam ansökan för mig och Selma och vi blev antagna. I förra veckan var det dags för inspelning.

Vi samlades först i produktionsbolagets lokaler, inte alls långt från där vi bor. Där träffade vi kostymavdelningen som gav oss olika kläder att prova och sedan slussades vi vidare till maskavdelningen för hår och smink. Scenen vi var med i utspelar sig när Zlatan är 12-13 år gammal och vi stylades á la 90-tal. Jag fick en extrem snedlugg och Selma ett hårband likt de jag minns från tiden i mellanstadiet.

Sedan blev vi körda till inspelningsplatsen i Pildammsparken. Fler statister anslöt och vi blev visade våra positioner och instruerade hur vi skulle röra oss och vilken sinnesstämning vi skulle uttrycka. Det var en scen som skulle utstråla glädje och lycka. Vi skulle se glada och avslappnade ut där vi gick vid sjön och låtsades äta glass när en ung Zlatan cyklar förbi. Vi blev tilldelade varsin glass som var gjord av creme cheese för att inte smälta mellan tagningarna.

Efter inspelningen blev vi körda till stadion för middag på restaurang Eric tillsammans med hela teamet, innan de fortsatte filma fotbollsscener.

Filmen Jag är Zlatan har biopremiär nästa höst. Det ska bli skoj att se oss skymta förbi. Hoppas inte vi blir bortklippta bara. Selma tyckte det var en jätteroligt dag och hon fick till och med prata med den unga huvudrollsinnehavaren. Nu vill hon vara med i fler inspelningar och helst av allt ha en riktig roll med repliker.