Fullt upp

Veckorna går med en rasande fart! De senaste två veckorna har varit fullspäckade, och den här veckan fortsätter i samma anda. Studierna kräver betydligt mer tid den här terminen. Tur då att det är så roligt att plugga! Jag lär mig en massa nya,spännande saker varje vecka! Det är mycket anatomi just nu, varvat med en del fysiologi. Anatomi är inget som jag läst tidigare så det kräver lite extra arbete. Idag har vi redovisat förra veckans tema, vilket var ryggraden och bröstkorgen. Vi har studerat ryggkotorna i detalj. Likaså revbenen, bröstbenet, skulderbladen och nyckelbenen. Lägg där till alla muskler, ligament, leder och nerver. Ca 150 anatomiska strukturer har pluggats in till dagens redovisning. Självklart ska vi inte bara lära oss namnen utan också dess funktioner, som hur de stabiliserar, böjer, roterar, innerverar specifika kroppsdelar/rörelser.

Förra veckan fick vi för första gången träna på att palpera. Vi fick försöka känna olika strukturer på varandra. Det var verkligen inte lätt. Vissa skelettdelar var lätta att känna, men att känna olika muskler var riktigt svårt.

Dessförinnan hade vi en vecka med temat bindesubstansvävnad. Då gick vi grundligt igenom bindväv, brosk och ben. Hur de bildas, olika typer, vilken funktion de har och var i kroppen de finns. Vi  hade en övning då vi tittade på dessa vävnader i mikroskop. Vi lärde oss även om benbildning, bentillväxt och läkning av frakturer. Den veckan var jag ordförande i vår grupp och jag lade ner mycket tid på att förbereda och strukturera upp redovisningen.

Idag har jag lämnat in en skriftlig etikuppgift, blivit bedömd av handledaren gällande min insats i gruppen och fått resultatet på provet i sekretess som vi skrev för snart 2 veckor sedan. Handledarens omdöme var som väntat; ”bra påläst men pratar för lite”. På sekretessprovet slog jag till med full pott, så det känns bra. Idag har vi även fått information från utbildningsledningen om kommande terminer. Termin 3, 6 och 9 är s.k. spärrterminer. För att få lov att börja termin 3 efter jul måste man ha klarat allt från termin 1. Jag loggade precis in en extra gång i våra resultatdatabas för att se så att alla resultat verkligen finns med, och de gör de. 30 hp är registrerade för termin 1. Under termin 3 ska vi sedan välja om vi vill läsa resterande två teoretiska terminer i Malmö eller Lund.

Bortsett från studier och jobb så har det varit fullt upp även med annat, bl.a. föräldramöte på Selmas skola, barngymnastik, släktingar på besök och möte på barnhabiliteringen. Dagens besök hos logopeden på barnhabiliteringen var inte ett av de mest lyckade. Oskar som var glad och förväntansfull i väntrummet tappade helt intresset när han insåg att vi inte skulle vara i det vanliga roliga lekrummet. Först ville han inte alls gå in i det nya rummet och väl inne så var han helt ointresserad av det logopeden vill visa/träna/leka. Besöket var planerat till en timme, men efter 30 minuter fick vi tacka för oss efter att Oskar tydligt visat flera gånger att han ville där ifrån. Det ska ju vara på Oskars villkor, och är han inte intresserad så är det omöjligt att få honom att samarbeta. Nästa gång ska vi träffa en ny logoped, får se om hon lyckas locka fram Oskars intresse för samspel och kommunikation.

20160926_083703-360x640

Den här veckan

Helgen är redan här! Lite senare idag kör jag och barnen hem till mamma och pappa och stannar där tills imorgon. Det ser vi fram emot!

Den här veckan har jag varit på lungdispensären i Lund för att i måndags först göra ett tuberkulostest. Testet var negativt så i torsdags gick jag dit igen och blev vaccinerad mot tuberkulos. Det är i förebyggande syfte inför de kommande kliniska terminerna. Det finns ju en möjlighet att vi träffar tuberkulossmittade patienter. Tuberkulosvaccinet är inte 100% säkert men ger ändå ett visst skydd. Det är inget vaccin som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet, men det rekommenderas till s.k. riskgrupper. I våras påbörjade jag även hepatit B-vaccinering. Jag har fått två doser och den tredje och sista dosen blir i december.  Hepatit B sprids via kroppsvätskor och kan skada levern, medan tuberkulos är en luftburen smitta som främst påverkar lungorna.

Temat för veckans fall, föreläsningar och datorlaboration har varit nervsignalernas uppkomst, fortledning och överföring. Det är ett ganska krångligt område och fysikkunskaperna har behövts dammas av för att förstå hur de elektriska signalerna fungerar och påverkas av nervfibrernas och nervmembranens motstånd, storlek m.m. Fallet som ska redovisas på måndag handlar om ett nervgift som orsakar förlamning genom att blockera nervcellernas spänningsberoende natriumkanaler. Kan inte natriumjoner flöda in i cellerna uppstår ingen tillräcklig spänningsskillnad över nervernas cellmembran och det bildas ingen elektrisk signal.

dsc06004-640x425dsc06013-640x425

Det har varit bokbytardag på skolan. Jag hade turen att komma över ett begagnat exemplar av senaste upplagan av den neurobiologibok vi behöver för den här kursen. Den billigare upplagan (500 kr) är slut över allt. Det finns bara en dyrare upplaga (1000 kr) att köpa, så jag blev nöjd när jag fick tag i ett ex. för 350 kr. Till veckans fall var dock informationen i den sedan tidigare införskaffade fysiologiboken tillräcklig, men när vi under kursens gång kommer att fördjupa oss i hjärnan och nervsystemet så kommer säkert min nyköpta bok väl till pass.

dsc06002-640x425

Selma fortsätter att visa stor glädje och entusiasm över att få gå till skolan. Hon tycker det är super kul! Den här veckan har hon fått sitt livs första ”läxa”. Den var helt frivillig, men Selma tog sig an den med stort engagemang. Hon har valt en liten bok i skolan som hon skulle läsa högt för oss hemma och sedan skriva och rita om.

dsc05980-425x640dsc05991-640x425

När det gäller Oskar så ser det tack och lov ut som att förskolesituationen löser sig till det bästa. Vi föräldrar, specialpedagogen och förskolepersonalen har alla bett (tjatat på) förskolechefen om en resursperson till Oskar. I torsdags träffade vi den nya chefen och hon berättade för oss att hon anställt en resurs till Oskar. Varje dag mellan 8.30 och 12.30, från och med nästa vecka, ska det finnas en person speciellt för Oskar på förskolan. Den nya tjejen är utbildad barnskötare och kommer växla med en av ordinarie personal med att ha ansvar för Oskar. Förskolan har också  infört en ny rutin med en kontaktbok som alltid ska ligga på Oskars hylla i hallen. Där ska de skriva vad som händer under dagen, vad Oskar ätit, om han sovit o.s.v. Vi har känt att sedan Selma slutade på förskolan och inte längre kan berätta vad Oskar gjort under dagen så har hans tid där blivit som ett svart hål för oss. Det går ju inte fråga Oskar hur dagen har varit, och oftast är det inte samma personal där på eftermiddagen som på morgonen, så när vi hämtar får vi aldrig någon information om vad Oskar gjort. Även om man som förälder hela tiden måste trycka på och ta tag i saker själv, så känns det skönt att det mesta löser sig till slut. Jag hoppas och tror att Oskar kommer få en bra hösttermin på förskolan.

Termin 2 är igång

I måndags började jag andra terminen på läkarprogrammet i Lund. Även om det så klart varit skönt med sommarlov så har jag längtat efter att få börja plugga igen. Efter första veckans introduktion av vad som komma skall, så är det med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den här terminen. Det kommer bli väldigt spännande, intressant och lärorikt men också väldigt krävande. Kursen vi ska läsa nu sträcker sig över hela höstterminen med en muntlig tentamen i december och en stor skriftlig tentamen i januari. Nervsystemet och rörelseapparaten (NOR) är temat för terminen, och innehåller anatomi (inklusive histologi), fysiologi, neurobiologi samt språkundervisning i latin. Inför examinationerna i december och januari ska vi bl.a. kunna ca 1500 latinska termer.

Måndagen startade med upprop, allmän kursinformation och sedan en introduktionsföreläsning i anatomi. Under eftermiddagen var jag på jobbet. I tisdags var det dags för nya PBL-grupper (problembaserat lärande i grupper om ca 8 studenter). Vi fick terminens första fall som jag har pluggat på under veckan och som ska redovisas på måndag. Fallet handlar om ryggmärgsbråck och de första fyra veckorna av embryoperioden då bl.a. nervsystemet bildas. Tisdagen blev en heldag i Lund, som förutom grupparbete även bjöd på blandade föreläsningar. Onsdagsförmiddagen ägnade jag åt en introduktion i histologi och mikroskopering innan jag rusade vidare till jobbet. Histologi är läran om vävnader. Vi ska lära oss att studera vävnader i ljusmikroskop och även kunna identifiera olika typer av vävnad. Också torsdagen blev en mix av studier och jobb. Först hade vi två timmars undervisning i latin. Därefter var det dags för modelldemonstration av hjärnan och ryggmärgen. 125 strukturer gicks igenom avseende dess latinska namn och placering. Ska man klara lära sig alla namn och hur strukturerna är lokaliserade gäller det att plugga in ca 100 stycken per vecka. Dagens föreläsningar prioriterade jag bort till förmån för jobbet. Jag har bestämt mig för att jobba 50% vid sidan av studierna även den här terminen.

mikroskop (640x360)

hjärna (640x360)

Nyfunnen vänskap

Förra sommaren var det en bloggläsare som tog kontakt med mig och berättade att hon och hennes familj befann sig i samma omtumlande situation som vi varit i; en liten familjemedlem med nyupptäckt autism och en nya okänd värld som öppnat sig. Vi upptäckte fort att vi bor bara några hundra meter från varandra och började ses över fika och promenader. I våras sammanförde denna fantastiska ”autismmamma” mig med en annan lika fantastisk mamma som även hon har ett speciellt barn. Det ger så otroligt mycket att få träffa de här två personerna och på ett självklart sätt kunna prata om saker som man drar sig för att diskutera med andra. Vi delar med oss av erfarenheter och råd, och vi gläds och förfasas över vardagens guldkorn och utmaningar. Även om varje familjs situation är unik känns det skönt att ha någon som vet precis vad man menar när man pratar om barnhabiliteringen, resurspersoner, hopplösa förskolechefer, teckenspråk, bildstöd, tandborstträning, hörselmätning, sömnstörning, repetitivt beteende m.m., m.m.

Förra veckan sågs vi alla tre tillsammans med våra ”icke-diagnosbarn” på ett av stans barnvänligaste caféer, café Bagaget. Där satt vi i flera timmar och åt, pratade och lekte. Igår träffade jag, Selma och Oskar en av mammorna och hennes ena barn på en lekplats i Lund. Vi testade lekplatsen ”Snäckan” som är en ”lekplats för alla, men särskilt anpassad för barn och vuxna med någon form av funktionshinder. Lekplatsen har formen av en uppåtgående spiral som är i lagom lutning för att man ska kunna ta sig runt i rullstol. Längs spiralen finns viloplan med spännande stationer där man kan leka eller bara äta sin matsäck. På den högsta är man 1,80 meter över marken. Med hjälp av den spiralformade rampen kan alla nå samma platser och leka tillsammans. En av rutschkanorna är extra bred så att de som vill och behöver kan åka tillsammans. Underlaget på hela lekplatsen är plant och sviktande, vilket gör lekplatsen tillgänglig även för rullstolsburna.
 Det finns dessutom gungor för sittande eller liggande, ensam eller tillsammans.”  Vår nye lille vän som var med i går är rullstolsburen och här kunde han ta sig fram själv och utforska lekplatsen. Lekplatsen var verkligen toppen och jag undrar varför inte fler lekplatser görs lika tillgängliga?

DSC05825 (640x425)DSC05815 (640x425)DSC05822 (640x425)DSC05831 (640x425)DSC05829 (640x425)DSC05824 (640x425)DSC05833 (640x425)DSC05858 (640x425)DSC05879 (640x425)DSC05875 (640x425)DSC05834 (640x425)DSC05821 (640x425)DSC05850 (640x425)DSC05861 (640x425)DSC05889 (640x425)DSC05891 (640x425)DSC05914 (640x425)DSC05929 (640x425)

Ny termin, ny kamp

Selmas skolstart går som en dans och vi föräldrar gläds med henne över att en ny, spännande och rolig värld breder ut sig framför hennes fötter. För tillfället behöver vi inte göra så mycket mer än att bara ”följa med” på hennes resa, för den verkar gå så smidigt, nästan av sig självt.

Däremot måste vi ta täten, dra, och slita, och verkligen kämpa för att Oskars vardag ska bli så bra som möjligt. I världen runt honom är det mesta tungrott och man måste böna och be, skrika och gapa för att vardagen ska bli så smidig som man önskar. Över sommaren har nästan hela nätverket runt honom raserats för att åter behöva byggas upp. Nya människor ska hitta sina roller, alla ska lära känna varandra innan arbetet kan återupptas. Mitt i denna omorganisation försvann plötsligt Oskars rätt till en resursperson på förskolan. Sedan Oskars diagnos fastställdes för snart två år sedan så har BUP och barnhabiliteringens rekommendation varit att Oskar behöver särskilt stöd i form av en resursperson när han är på förskolan. Något som vi tycker förskolan borde ta fasta på. Men icke. Den här terminen ska ansvaret för Oskar fördelas lika i hela arbetslaget. Alltså är det i dagsläget ingen som har huvudansvaret för Oskar och t.ex. ser till att handlingsplanen som finns följs och efterhand uppdateras.

Det blir allt tydligare för varje dag som går hur långt efter Oskar är i utvecklingen jämfört med andra barn. Oskar är 3,5 år och har inget talat språk, mycket begränsat kroppsspråk, kan inte kommunicera med bilder eller teckenspråk, förstår ca 10 talade ord. Han har blöja. Han kan inte klä på eller av sig själv. Han har stort behov av en lugn, trygg, tydlig och förutsägbar miljö. Han behöver stort stöd för att kunna sysselsätta sig med meningsfulla aktiviteter eftersom han inte har förmågan att leka och lära på egen hand utan lätt fastnar i ett icke-utvecklande beteende. En resursperson kan göra stor skillnad för Oskar!

Men så kom det nya chefer in i bilden som aldrig har träffat Oskar, som tror att de enkelt kan spara pengar genom att ta bort hans resursperson. Det som vi har byggt (under stor möda och mycket besvär) tillsammans med förra chefen är borta på en sekund. Dessutom kommer Oskars fantastiska specialpedagog flyttas till ett annat team, Oskars ansvarige förskolelärare har sagt upp sig och redan börjat nytt jobb och två av förra terminens vikarier som vi lärt känna är inte heller kvar på förskolan. Lägg där till att den ansvarige barnpsykologen på habiliteringen inte heller är med i teamet lägre p.g.a. omorganisationer. Den kanske största tryggheten av alla, nämligen Selma finns inte heller vid Oskar sida längre under tiden på förskolan. Var ska Oskar nu hitta trygghet? Vem ska vara hans budbärare när han själv inte kan visa vad han vill?

Vi jagar förskolechefen för ett möte om situationen på förskolan i höst. Jag hoppas innerligt att det inte dröjer allt för länge innan vi får möjlighet att träffas.

Jag har skrivit en sammanfattning till den nya förskolepersonalen som inte känner Oskar så bra. Där kan de läsa om vad autism är samt vad Oskar kan/inte kan, gillar/inte gillar m.m. Även om jag vet att den personal som är på förskolan gör så gott de kan med de medel de har, så är jag rädd för att det inte är tillräckligt.

Jag hoppas de nya cheferna kan skollagen, för den kan jag!

2 § Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt
erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en
helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att
omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap
och förbereda barnen för fortsatt utbildning.

 

9 § Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver
särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras
speciella behov kräver.

Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn
eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer
att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen
se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare
ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda
stödinsatserna.

Skolflicka

Det är lite vemodigt ändå, att sommaren börjar närma sig sitt slut. Enligt almanackan ska det vara sommar någon vecka till, men känslan man får är att hösten närmar sig med stormsteg. I onsdags tog vi sommarens sista dopp på Barabadet där vi hängt många av sommarens dagar. Till helgen bommar badet igen för säsongen.

Barnens sju veckor långa sommarlov tog slut den här veckan. Fast egentligen är det inte alls tråkigt att höstterminen har dragit igång, i alla fall inte om man frågar Selma. För hon har ju börjat skolan, i förskoleklass, och trivs alldeles förträffligt! Vår lilla tjej har blivit en stor skolflicka som numera tar skolväskan på ryggen och glatt skuttar iväg till skolan full av energi och förväntan varje morgon. När hon sedan kommer hem på eftermiddagen har hon så mycket att berätta.

14030662_10154054624338962_919839365_n (480x640)Vilken milstolpe i livet, första skoldagen!

Första skolveckan har varit full med lek och tid för att lära känna varandra. Det är många nya kompisar och nya pedagoger både i skolan och på fritids, och det är många nya rutiner att ta till sig. Tids nog lär väl lite mer strukturerad undervisning komma in i schemat. Innan sommarlovet fick barnen en liten sommarläxa där de skulle skriva ner vad de vill lära sig i skolan. Så här blev Selmas lista:

20160814_162045 (640x360)

Selma tycker att hon redan kan räkna plus och skriva stora bokstäver, så får hon välja vill hon börja direkt med minus och små bokstäver😉

Selma går i en liten skola för årskurs 0-3, och det är endast en klass i varje årskurs. Det känns tryggt att låta Selma börja sin skolresa här. Det verkar vara en lugn och familjär miljö och vi har bara hört gott om skolan. Dessutom ligger den precis intill Oskars förskola så det är smidigt när barnen ska lämnas och hämtas. Selmas klass består av 23 barn, 12 pojkar och 11 flickor. Endast två barn har samma namn; Selma G och Selma K🙂 Och dessa två Selmor har redan funnit varandra och leker som om de känt varandra hela livet. Igår kväll fick vi möjlighet att lära känna Selma G och hennes föräldrar och även alla de andra barnen och deras mammor och pappor. Några driftiga föräldrar ordnade en klassträff vid lekplatsen. Där hade vi picknick, och vi vuxna gick runt och pratade med varandra medan barnen lekte. Det blev en jätte trevlig kväll med underbart väder, glada barn och många nya bekantskaper.

DSC05729 (640x425)

Lekoseum

DSC05696 (640x425)

Igår gav vi oss iväg på en liten tågutflykt till Osby och Brio-museet Lekoseum. Det blev en dag helt i Oskars smak. Han fick åka tåg, titta på tåg och leka med tåg. Vi avslutade utflykten med ett besök på en av hans favorit hamburgerrestauranger när vi kom tillbaka till Malmö.

DSC05645 (640x425)DSC05647 (640x425) DSC05648 (640x425)DSC05649 (640x425)Både vi och barnen gillade den kombinerade utställnings- och leklokalen. Tänk om vi kunde lyckas få tag på ett Nicke Nyfiken-tåg till Oskar (tillverkat 2001).

DSC05657 (640x425)DSC05656 (640x425) En trappa ner fanns den fina tomteverkstaden som gjorde stort intryck på Selma.

DSC05673 (640x425)DSC05688 (640x425)I två gamla tågvagnar fanns det bl.a. modelljärnvägar att titta på.

DSC05697 (640x425)DSC05704 (640x425)DSC05709 (640x425)DSC05710 (640x425)Vi hann med ett väldigt kort besök i leksaksbutiken innan vårt tåg gick hem. Hade vi haft mer tid på oss hade vi säkert handlat lite fler delar till Oskars tågbana. Men några små saker blev det, bl.a. hittade maken ett av ”sina” lok. På kvällen blev det lek med tågbanan hemma.

Museum_2 (640x425)

Farmacihistoriska museet

Museum_1 (425x640)

Jag har haft det stora nöjet att få besöka Farmacihistoriska museet i Stockholm. Jag och mina kollegor fick en guidad visning där i onsdags. Det var en mycket engagerad och kunnig gammal apotekare som visade oss runt.  Vi fick börja med att se ett stort lejon som museet precis tagit emot från apoteket Lejonet i Malmö.

Museum_5 (640x425)

Därefter fick vi se apoteksskyltrummet. Där fick vi höra en massa spännande historier kring apotekens namn och se många fina gamla skyltar och djur. Eftersom det förr var kungen som utfärdade apoteken så var ”Kronan” ett väldigt vanligt apoteksnamn. Annars är det olika djurnamn som har dominerat bland apoteken, t.ex. ”Lejonet”, ”Örnen” och ”Svanen”.

Museum_7 (640x425)

I museet finns väldigt fina gamla apoteksinredningar bevarade. Förr var officinen (rummet där kunderna betjänades) och recepturen (disken där recepten tog om hand) oftast gjorda i mörkt trä och fint utsmyckade. De vackra ståndskärlen stod i prydliga rader i hyllorna bakom recepturen.

Museum_8 (640x425)Museum_9Museum_18 (640x425)Museum_22 (640x425)

Innan den industriella läkemedelstillverknings tid tillverkades alla läkemedel på apoteken. Råvarorna som oftast var olika växter  köptes in av apotekaren eller odlades i apotekets egen örtagård. Växterna torkades och bearbetades sedan i flera steg. Först finfördelades de torkade växterna i apotekets stötbod. I apotekslaboratoriet skedde tillverkning i lite större skala än den tillverkning som skedde i recepturen framför kunden. Läkemedel med större åtgång och som skulle lagerhållas av apoteket tillverkades i laboratoriets stora kärl.

Museum_12 (640x425)Museum_13 (640x425)

Vi fick också se extemporerummet. Extempore-tillverkning är tillverkning direkt till kunden. Idag sker ingen tillverkning av läkemedel på vanliga apotek. Det närmsta man kommer tillverkning på apoteken idag är att ”blanda” antibiotika (vissa flytande antibiotika har kort hållbarhet och vattnet tillsätts antibiotikapulvret först när kunden ska hämta ut läkemedlet.)

Museum_17 (640x425)

Under min apotekarutbildning fick vi prova på att göra de flesta läkemedelsberedningar för hand. Även om de allra flesta läkemedel idag framställs maskinellt så är det ändå viktigt att kunskapen och hantverket lever vidare. Apotekets produktion och laboratorier (APL) tillverkar läkemedel som inte finns kommersiellt tillgängliga men som det finns ett behov av. Läkemedel som specialbeställs för en enskild patient tillverkas då förhand.

Ett rum på museet är tillägnat Carl Wilhelm Scheele, Sveriges mest framstående apotekare. Scheele verkade under 1700-talet och upptäckte inte mindre än 7 grundämnen, varav syre var ett.  Scheele står också staty i museets entré.

Museum_4 (425x640)

Museet har många fina och intressanta rum att visa upp. Förutom ovan nämnda rum finns t.ex. Materialkammaren, Tablettrummet, Utvecklingsrummet och Industrirummet.

Museum_20 (640x425)Museum_24 (640x425)Museum_25 (640x425)Museum_26 (640x425)

Besöket på Farmacihistoriska museet var en av aktiviteterna under konferensen jag var på i veckan. En annan trevlig grej vi gjorde var en skärgårdstur i Stockholms inre skärgård kring Fjäderholmarna, Nacka och Värmdö. Trots mulet väder så blev det en väldigt fin tur med båten Gustaf III.

Båttur_67 (640x425)Båttur_5 (640x425) Båttur_7 (640x425)Båttur_8 (640x425) Båttur_10 (640x425)Båttur_12 (640x425) Båttur_20 (640x425)Båttur_21 (640x425) Båttur_22 (640x425)Båttur_33 (640x425)Båttur_68 (640x425)Båttur_74 (640x425)Båttur_71 (640x425)Båttur_46 (640x425) Båttur_60 (640x425)Båttur_61 (640x425)

Vi bodde flott, åt gott och sov skönt på Hotell J vid Nacka Strand. Precis utanför passerade de stora Finlandsfärjorna.

Utsikt Hotell J_1 (640x425)Hotell J_10 (640x425)Hotell J_1 (640x425)Utsikt Hotell J_8 (640x425)Utsikt Hotell J_7 (640x425)Hotell J_9 (640x425)

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har förmånen att få spendera några dagar med kollegorna på en sådan här fin plats, att jag har en arbetsgivare som ger mig sådana här möjligheter samtidigt som jag får satsa på det jag allra helst vill. Jag är också så tacksam  över hjälpen från nära och kära när dagis och arbetstider inte riktigt passar ihop.

 

En resa tillbaka i tiden

Idag har vi varit på trevlig tågutflykt tillsammans med svärföräldrarna, svågern och barnens kusin. Vi åkte med det gamla ångtåget mellan Brösarp och Sankt Olof. Turen på 13 km enkel väg gick via Ravlunda och Vitaby. Det var väldigt trivsamt att skumpa fram genom det Österlenska landskapet och höra ångvisslan tjuta lite då och då. Lille lokförarsonen verkade väldigt nöjd med att få åka tåg.

DSC05164 (640x425)DSC05187 (640x425)DSC05135 (640x425)DSC05129 (640x425)DSC05145 (640x425)DSC05137 (640x425) DSC05118 (640x425)DSC05120 (640x425) DSC05123 (640x425)DSC05117 (640x425)Vagnarna drogs av ett drygt 100 år gammalt ånglok.

Böcker med Malmö-tema

DSC05100 (640x425)

Jag har precis läst klart sista boken av Set Mattsons tre kriminalromaner som utspelar sig i Malmö under efterkrigstiden. Dessa böcker är alla både spännande och intressanta, och inte minst välskrivna. Böckerna ger läsaren mordgåtor i en historisk miljö. Just kombinationen av spänning, historia och det lokala tilltalar mig väldigt mycket. Det är verklighet och fantasi förenade på ett bra sätt.

Den sista delen i trilogin är ”Fruktans tid”. Precis som i de andra två böckerna får man följa Douglas Palms på polishuset i Malmö och hans arbete med att lösa en mordgåta. Fallet i boken är kopplat till nazismen och de personer som skyddade och hjälpte nazister efter andra världskrigets slut. Mordgåtan i sig är kanske inte den mest häpnadsväckande historien man kan tänka sig, men tillsammans med en skildring av Malmö från en svunnen tid blir boken väldigt bra.

 

DSC01734 (640x425)

Jag tror bara att jag hann läsa en enda skönlitterär bok under vårterminen. Det var ”Så länge jag minns” av Petra Holst. Precis som hennes tidigare bok ”Jag brukade drömma om dig” utspelar den sig i Malmö. Men den här boken har en helt annan handling. Boken har en ovanlig vinkling där man får följa en äldre dam och hennes lilla mysterium som ger tillbakablickar på livet Malmö när hon var ung. Det är en mysig och varm bok som berör utan att jag vet riktigt varför.

”Det händer sällan något utöver det vanliga i 82-åriga Signes liv. Varje dag handlar hon en kaka till elvakaffet och ofta åker hon till minneslunden och pratar med sin döde make. Men en dag förändras allt. Vid fruktdisken på Hemköp möter hon sin ungdomsförälskelse Fabian. Problemet är bara att han inte har förändrats ett dugg det senaste halvseklet och att han inte känner igen henne.

….

Medan hösten faller över Malmö tänker Signe tillbaka på den där magiska sommaren 1947 då hon träffade Fabian, konstnären som inte var lik någon annan. Han stormade in i hennes tillvaro, öppnade dörrar till en spännande värld och var i hennes ögon lika bländande som solen.”