Från Ortopeden till Kirurgen

Förra veckan avslutade jag den krävande ortopediplaceringen. Det var fyra innehållsrika veckor med praktik på operation och ortopedmottagningarna i både Malmö och Trelleborg, en av de tre ortopedavdelningarna i Malmö, ortopedakuten och handkirurgen. På akuten har jag fått ta egna patienter som jag undersökt och sedan skickat till röntgen. Det som är bra, men också lite tråkigt med ortopedi är att man är så beroende av röntgen. Det är bra med röntgen eftersom det oftast ger ett tydligt svar på vad är för skada (lite som ett facit), men det är också jobbigt att vara så beroende av det. Handläggningen på akuten drar ofta ut på tiden just för att man behöver vänta på tid för röntgen och sedan på röntgensvaret. I förra veckan gick jag med en väldigt trevlig ortoped på operation som lät mig vara med och assistera vid en knäskålsfraktur. Operationer kan annars bli lite långtråkiga när man bara står och tittar på, men nu fick jag hjälpa till och hålla hakar, suga bort gammalt blod och sy lite grann. Förutom långa dagar av praktik har vi under de fyra ortopediveckorna haft både praktiskt och teoretisk undervisning som krävt en del förberedelser samt gjort fem skriftliga inlämningsuppgifter.

Den här veckan har jag påbörjat min fem veckor långa kirurgiplacering, och enligt schemat verkar den tack och lov inte vara lika krävande som ortopediplaceringen. Jag har denna vecka varit på en av sjukhusets fyra kirurgavdelningar där jag trivts väldigt bra. Kirurgikursen vi läser är med fokus på allmän kirurgi, d.v.s. bukkirurgi. Inom SUS är bukkirurgin uppdelad så att Lund främst opererar övre bukåkommor som rör sjukdomar i magsäck, lever, gallblåsa och bukspottkörtel och SUS Malmö främst opererar nedre bukåkommor som rör sjukdomar i tarmarna (t.ex. cancer och tarmvred) och bukväggen (bråck). Avdelningsarbete består av många möten/ronder och administrativa uppgifter. Morgnarna har börjat klockan 7.30 med kirurgernas morgonmöte med rapport från nattjouren, sedan har det varit röntgenmöte med genomgång av röntgenbilder från senaste dygnets röntgenundersökningar av inlagda patienter. Därefter ett tredje möte för att gå igenom dagens operationsprogram och fördelning av arbetet. Väl på avdelningen börjar man med med s.k. pulsmöte med sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeut, fysioterapeut, dietist och kurator. Då går man snabbt igenom patienterna och planerade undersökningar, insatser och utskrivningar under dagen. Därefter börjar ronden. Först en sittande rond med sjuksköterskorna som rapporterar hur patienterna mår, hur natten varit och om det uppstått några problem sedan eftermiddagsronden dagen innan. Sedan är det dags att gå runt och ronda patienterna. Man pratar en kort stund med varje patient, frågar hur de mår, undersöker magen och lägger upp en plan för kommande dygn. Sedan är det dags för administrativt arbete som att skriva journalanteckningar, ordinera läkemedel, beställa röntgen eller andra undersökningar, ringa och rådfråga andra läkare som t.ex. infektion- eller smärtläkare. Det är kanske inte de mest spännande arbetsuppgifterna men väldigt nyttigt att lära sig. I princip alla läkare börjar sin karriär som underläkare på någon vårdavdelning och då är det detta man förväntas göra.

Nästa vecka ska jag vara på kirurgakuten. Då blir det säkert mer spännande och lärorikt på ett annat sätt. Där är den stora utmaningen att sortera patienterna rätt, ta reda på vilka som har ofarliga åkommor och kan skickas hem och vilka som behöver läggas in för operation.

 

Födelsedagsvecka

Förra veckan var en enda lång födelsedagsfest kändes det som. Veckan startade med makens födelsedag på måndagen som vi firade med tårta och presenter.

Eftersom Selma fyllde år på onsdagen slog vi ihop två födelsedagsmiddagar och gick ut och åt på restaurang på tisdagen. Selma fick välja ställe och valde Pinchos. Vi beställde in massor med goda smårätter och avslutade med en eldsprakande dessert.

På onsdagen, den stora dagen som Selma så länge väntat på, var jag tyvärr tvungen att ge mig av tidigt på morgonen för att åka till lasarettet i Trelleborg. Men innan jag gick hemifrån dukade jag fram en festlig födelsedagsfrukost till vår nyblivna 9-åring.

Som tur var kom jag hem tidigt och när Selma kom hem från skolan blev det paketöppning i soffan. I ett av paketen låg en fjärrkontroll som passade till den nya tv som ställts fram på hennes rum medan hon var i skolan. Lyckan var total!

Vi spenderade eftermiddagen på leklandet Mini City på Entré där barnen provade på olika yrken. Det blev en väldigt rolig och lekfull eftermiddag tillsammans.

  

Framåt kvällen kom morbror Tobias med fru Anna.  De hade köpt med sig Selmas favoritmat, och så fick hon en massa fina födelsedagspresenter.

Torsdags- och fredagskvällen ägnade vi åt handling, städning och bakning. För på lördagen var det dags för födelsedagskalas! Selma hade valt färgtemat ljusblått och silver, och önskat fisk och skaldjur att äta. Till efterrätt blev det förutom tårta hembakta macarons och kardemummakaka med bär. Selma blev väldigt nöjd med sitt kalas och alla fina födelsedagspresenter från släkten.

Intensiv och krävande termin

Jag är inne på den åttonde veckan av läkarprogrammets åttonde termin. Detta är utan tvekan den tuffaste terminen hittills. Långa dagar på sjukhuset, många nya kliniska färdigheter som man ska lära sig, mycket teori att plugga på kvällarna, skriftliga inlämningsuppgifter och flera jourpass på kvällar och helger. Det tar på krafterna att försöka ligga i fas. Det är så lätt att halka efter och det finns i princip ingen tid till att ta igen det man inte hunnit med. Jag som helst vill ligga steget före får försöka acceptera att det är orealistiskt den här terminen.

Jag har kommit drygt halvvägs med ortopedin nu. Förra veckan var jag bl.a. ett par dagar på handkirurgen. Den här veckan ska jag till Trelleborg två dagar för att bl.a. se höft- och knäprotes-operationer. Även om det är tuffa dagar så underlättas de av att vi studenter blir väldigt väl mottagna vart vi än kommer inom ortopedin. Vår ansvarige ortoped/lärare är väldigt stöttande och peppande och bjöd oss till och med på fika i fredags när vi hade en lång och ganska krävande undervisningsdag.

Hopp i lugn miljö

Oskar älskar verkligen att hoppa studsmatta och här hemma har han sina egna studsmattor; en inomhus och en utomhus. Men dessa är ingenting jämfört med de studsmattor som finns på Jump. I onsdags kväll hade Autism- och Aspergerföreningen bokat Jump i två timmar och barn med autism och deras syskon fick lov att hoppa och leka i en lite lugnare miljö utan hög musik eller massa andra barn att ta hänsyn till. Helt perfekt!

Ortopeden

Igår började jag min fyra veckor långa placering på Ortopeden. Det drog igång med fullt fart och dagen gick i ett rasande tempo med massa nya moment som skulle övas in. Vi tränade undersökning av höft, knä och fotled på varandra. Det är många olika tester som ska memoreras för att kunna bedöma olika skador som t.ex. korsbandsskada och meniskskada. Vi fick träna på docka att göra en knäpunktion. Svullna knäleder med vätska måste alltid tömmas. Det roligaste av allt igår var att få lära sig gipsa.

På förmiddagen idag var jag med på en operation av en armbågsfraktur som behövde fixeras med ståltråd för att få leden i rätt position innan gipsning. På eftermiddagen var jag på introduktion på ortopedakuten. I morgon väntar akuten igen.

Jag ser fram emot mina veckor på ortopeden med skräckblandad förtjusning. Som så mycket annat är det väldigt spännande och intressant, men just ortopedi är väldigt praktiskt och kräver både teknik och muskelstyrka. Förmågor som jag inte riktigt känner att jag besitter.

Anestesiologi

Anestesiologi är läran om sövning (narkos) och olika bedövningsmetoder (smärtlindring). Läkarna som är anestesiologer kallas oftast för narkosläkare och i deras ansvarsuppgifter ingår även intensivvård, alltså behandling av svårt sjuka eller skadade patienter på IVA.

Den här veckan har jag varit på tre olika ställen med tre olika narkosläkare. Jag har varit på en operationsavdelning där det främst görs planerad rekonstruktiv kirurgi och fått träffa/se dels barn som sövts inför operationer av läpp- käk- och gomspalt men också fått träffa/se kvinnor sövts inför bröstcanceroperationer. Jag har varit med på elbehandlingar (ECT) på psykiatriska kliniken där patienterna får en snabb och kort narkos under tiden som elbehandlingen ges. Tiden patienterna är sövda är så kort att man inte intuberar för att säkra andningen (man stoppar alltså inte ner en plasttub i luftstrupen som kopplas till en respirator som vid längre operationer). Istället ser man till att patienten andas genom att ventilera via mask. Man håller patientens huvud på ett sådant sätt att luftvägarna blir fria, håller en mask över patientens näsa och mun med ena handen och blåser in syrgas genom att pumpa en ”ballong” med andra handen. Det är inte helt lätt, när man som jag är ganska ovan. Det är ganska svårt att få masken att sitta tillräckligt tätt. Man måste trycka fast masken mot ansiktet samtidigt som käken och hakan lyfts upp för att skapa en fri luftväg. Och dessutom ska man pumpa in lagom mycket luft med lagom hastighet. Men efter att ha gjort det på sex patienter började jag få in en okej teknik.

(Bild lånad från narkosguiden.se)

Den här veckan har jag även varit på IVA och fått se hur arbetet går till där. Där är det få patienter men många läkare och sjuksköterskor, eftersom patienterna där är så svårt sjuka. Det var nästan jobbigt att se så svårt skadade och sjuka patienter. Anestesiologi och intensivvård är spännande områden, men också lite skrämmande. Jag beundrar de som klarar av det arbetet. Jag vet att det inte är något för mig. Nästa vecka ska jag vara med vid mer akuta situationer. Då ska jag vara på vanliga kirurgens operationsavdelning där även akutsalarna för operation finns, och så ska jag gå med narkosjouren en kväll  Det ska så klart bli väldigt spännande och antagligen en smula läskigt också.

Njuroperation

Nu har en ny vecka kommit igång och därmed även en ny ”praktikplats”. Det är anestesiologi som står på schemat denna och nästa vecka.

Men förra veckan var jag ju fortfarande på Urologen och då fick jag bl.a. vara med om en spännande njuroperation. Många operationer görs numera med s.k. titthålsteknik och även med hjälp av robotteknik. Men operationen som jag var med på var en ”vanlig” operation, det man kallar för en öppen operation. Den mesta av tiden fick jag stå med ”i såret” som man säger. Det var en häftig upplevelse att se operationen på så nära håll, att få se hur organen verkligen ser ut och hur de ligger i buken. Böckerna kan aldrig helt återspegla verkligheten. Jag fick också känna på organen. Jag kände på den stora skrovliga tumören som satt i njuren och som gjorde att hela njuren behövdes tas bort. Jag kände på aorta (stora kroppspulsådern) och fick en helt annan känsla för hur kraftigt kärlet är och hur starkt blodet pulserar. Operationen tog lång tid. I sex timmar stod jag på en pall, så stilla jag bara kunde för att inte vara i vägen eller råka nudda vid något bakom mig som inte var sterilt. I en operationssal gäller det att veta var man har kroppen. Ska man vara med i såret måste man vara sterilklädd och får då endast röra de saker som är sterila. Står man en bit ifrån patienten och inte deltar aktivt i själva operationen behöver man inte vara sterilklädd, men då får man akta så att man inte råkar röra något som är sterilt. Det är alltså inte hela operationssalen som är steril.

Den här veckan läser jag anestesiologi och går bredvid en narkosläkare. Då handlar det om att söva patienterna inför operationer och man är inte alls delaktig i själva operationen, och behöver alltså inte vara sterilklädd även om man är inne på operationssalen.