Musikal och Melodifestival

Jag och Selma har haft två riktigt roliga kvällar. I torsdags kväll var vi på Malmö opera tillsammans med Tobias och tittade på musikalen Skönheten och odjuret. Jag och Selma fick varsin biljett i julklapp, och det var verkligen en väldigt uppskattad julklapp. Musikalen var underbar! Så fin historia, vacker musik och fantastiska dekorer och kostymer. Så fort vi kom hem sa Selma att hon vill se den igen. Den fick helt klart högsta betyg.

I fredags kväll var jag och Selma på repetitionen av melodifestivalens sista deltävling på Malmö arena. Också det väldigt roligt. Det är som en stor fest. Utanför bjuder sponsorer på chips, godis, choklad, frukt och läsk. Det är kul att få se och höra bidragen lite i förväg. Selma har verkligen känsla för melodifestivalen och efter att ha sett och hört låtarna tippade hon alla rätt gällande vilka bidrag som gick vidare till finalen respektive andra chansen igår.

 

Nu är Selmas sportlov slut och det är dags för skola igen. Jag hoppas hon är nöjd med sitt lov som även har innehållit lek med både kusinen och bästa kompisen, besök hos farmor och farfar och skridskoåkning i ishallen.

Halvvägs genom psykiatrikursen

Tre veckor avklarade och tre veckor kvar av läkarprogrammets psykiatrikurs. Den här veckan började lugnt eftersom jag bett mig ledigt idag för kunna gå med Oskar till läkaren. Det föll sig ganska bra eftersom det är sportlov, och då kunde jag vara lite ledig tillsammans med barnen. Men i morgon väntar praktik igen. Nu ska jag vara ett par dagar på en privat psykiatrimottagning. Hittills har jag bara träffat svårt psykiatriskt sjuka patienter inom sjukhusets slutenvård, så det ska bli intressant att se hur psykiatrin fungerar i öppenvården.

Förra veckan fick jag vara med vid förhandlingar i förvaltningsrätten gällande psykiatrisk tvångsvård. När en patient som lider av en allvarlig psykisk störning som kräver omedelbar psykiatrisk dygnetruntvård motsätter sig vård har psykiatrin laglig rätt att lägga in patienten mot dennes vilja. Tvångsvård kan bedrivas under fyra veckor, därefter måste en ansökan om förlängning göras till förvaltningsrätten. För att underlätta logistiken kommer representanter från förvaltningsrätten till sjukhuset en gång i veckan istället för att patienter och läkare ska behöva ta sig till domstolen. Vid förhandlingen närvarar patienten och dess offentliga biträde (en jurist som utses av förvaltningsrätten), överläkare som företräder sjukhuset, sakkunnig läkare (utses av förvaltningsrätten), en domare, tre nämndemän och en protokollförare. Alla inblandade får lov att komma till tals och efter en kort överläggning meddelas domen. Vid fortsatt tvångsvård gäller beslutet i fyra månader från intagningstillfället. Det kan låta hemskt med tvångsvård, men ibland är det enda utvägen när patienten saknar sjukdomsinsikt och är farlig för sig själv eller andra.

Jag vill passa på att tipsa om den norska tv-serien ”22 juli” som just nu finns att se på SVT-play. Den handlar om bombattentatet i Oslo och massakern på Utöya 2011. Det är vår kursansvarige läkare i psykiatri som tipsade oss om denna dramaserie för att observera personer i kris och sorg samt få en inblick i den rättspsykiatriska utredningen av Anders Behring Breivik. Jag kunde inte slita mig från serien och har sett alla sex avsnitt i helgen. Den är verkligen intressant och gripande.

På torsdag ska vi har en dag om just kris och återigen ska vi träna på att ta hand om patienter som spelas av inhyrda skådespelare. Sist vi gjorde detta handlade det om att ge svåra besked, medans det den här gången ska handla om att ta hand om patienter som drabbats av en krisreaktion.

 

Psykosavdelningen

Jag har nu varit några dagar på en av sjukhusets psykosavdelningar och ska vara där några dagar till nästa vecka. Läkararbetet består främst av patientsamtal. Jag sitter med och lyssnar när överläkaren har enskilda samtal med patienterna. Patienterna på avdelningen har svåra psykiatriska sjukdomar. Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni som vid psykotiska episoder ger vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Ofta handlar det om paranoida vanföreställningar där patienterna känner sig förföljda, övervakade och hotade. Det kan även handla om vanföreställningar med storhetsvansinne där patienterna är övertygade om att de är utvalda eller har en viktig roll för världens framtid. Den vanligaste typen av hallucinationer vid schizofreni är hörselhallucinationer där patienterna hör röster som talar till dem. En annan grupp av patienter med psykos som jag mött på avdelningen är de som använder droger. Droger som t.ex. cannabis och amfetamin kan utlösa psykoser. Oftast går dessa psykoser över ganska fort.

Nästa vecka ska jag förutom att vara på psykosavdelningen även vara en dag på PIVA (psykiatrisk intensivvårdsavdelning) och på torsdag blir det prov (DOPS) igen. Den här gången ska vi testas på suicidriskbedömning. I princip alla patienter som kommer till psykiatriska kliniken ska bedömas avseende risken för självmord genom att man dels ställer riktade frågor till patienten om ev. dödslängtan och självmordsplaner, dels genom att försöka identifiera patientfaktorer som skulle kunna öka respektive minska risken för självmord.

Om ett par veckor drar helgjourerna igång. Fram tills dess försöker jag koppla av och njuta av helgerna så mycket det bara går. Den här helgen har jag och barnen spenderat lördagen hemma hos mamma och pappa, och idag startade jag och Selma dagen med ett besök i ishallen.

Psykiatri-introduktion

Efter en vecka med teoretisk introduktion börjar jag min kliniska placering inom psykiatrin imorgon. Jag ska vara på en psykosavdelning, vilket säkert kommer bli väldigt lärorikt. Jag har ingen som helst erfarenhet av vuxenpsykiatri så detta blir något helt nytt. Den psykiatriska slutenvården verkar skilja sig ganska mycket jämfört med övriga sjukhusavdelningar. Vi studenter har blivit utrustade med nycklar till de låsta avdelningarna utöver våra vanliga passerkort. Dessutom har vi fått larm som vi ska bära och som vi kan trycka på om vi mot förmodan skulle hamna i en otrygg situation.

Under veckan som gått har vi lärt oss om depression, ångest, tvångssyndrom, psykossjukdomar och olika former av beroende och missbruk. Vi har fått undervisning i hur man gör en första psykiatrisk bedömning av en patient samt hur man bedömer om patienten faller under Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), och hur man då gör för att utfärda ett vårdintyg. Redan på torsdag har vi vårt första test, då vi ska testas på just psykiatrisk bedömning och att utfärda vårdintyg enligt LPT. Den här terminen har vi ingen praktisk tenta (OSCE) i slutet av terminen utan istället har vi mindre praktiska test s.k. DOPS (Direct Observation of Procedural Skills) under terminens gång, vilket är mycket bättre.

Under den här sexveckors psykiatrikursen ska vi plöja igenom denna 800-sidorsbok. Tillsammans med nycklar och larm fick vi även ett låneex. av den psykiatriska ”bibeln”; diagnosmanualen DSM-5 som innehåller kriterier för alla psykiatriska tillstånd.

Termin 9

På måndag börjar mitt sista år på läkarprogrammet. Tänk att det redan gått fyra år sedan jag började utbildningen. Den här terminen ser jag verkligen fram emot. Det är så spännande ämnen som vi ska läsa nu. Terminen kommer vara uppdelad i tre block.

Under mitt första block ska jag läsa psykiatri. Det är ett ämne som jag inte riktigt vet hur jag kommer uppleva. Jag tycker om specialiteter med mycket patientkontakt, där patientsamtalen står i fokus. Därför ser jag verkligen fram emot psykiatriplaceringen. Men samtidigt är jag lite orolig över mötena med t.ex. våldsamma/aggressiva patienter eller patienter med psykoser. Jag hoppas jag kommer en bra bit på vägen med mitt lugna och lågaffektiva bemötande. Jag har under flera år jobbat på läkemedelsföretaget Lundbeck som specialiserat sig på just läkemedel mot psykiatriska sjukdomar. Det känns bra att ett lite ”försprång” gällande den medicinska behandlingen när psykiatrikursen drar igång.

Terminens andra block kommer att handla om gynekologi och obstetrik (graviditet och förlossning). Det ska också bli väldigt spännande. Gyn tillhör de kirurgiska specialiteterna så det är inget jag tänker att jag ska jobba med i framtiden, men jag tycker verkligen det ska bli kul att få vara på Kvinnokliniken. Speciellt ser jag fram emot praktiken på förlossningen.

Vårterminen kommer att avslutas med det ämne jag sett fram emot mest under hela läkarutbildningen, nämligen pediatrik (barnmedicin). Då blir det praktik på barnakuten, barnmottagningen, barnavdelningen, BUP och bland de allra minsta bebisarna på neonatalavdelningen.

Termin nio kommer att bli en riktigt bra termin tror jag!

Oskar

Nu äntligen drar den medicinska- och psykologiska bedömningen på Barnhabiliteringen igång som måste göras för att Oskar ska få en plats i särskolan till hösten. Idag träffade vi en läkare och på torsdag väntar den första av fem träffar med den psykolog som ska testa och bedöma Oskars intellektuella förmågor. Läkarbesöket gick bra och Oskar medverkade så gott han kunde och lät sig undersökas. Jag är imponerad av hur tålig Oskar är som följer med på den ena undersökningen efter den andra, trots att han inte förstår syftet.

Under hösten har Oskars mage krånglat vilket har lett till flera extra läkarbesök, först på vårdcentralen och sedan på sjukhuset. Han har haft en kraftig och långvarig diarré som efter röntgen visade sig vara förstoppningsdiarré. Det kan låta motsägelsefullt att förstoppning ger diarré. Men om det bildas en hård klump av avföring (fekalom) i ändtarmen som spänner ut tarmen och sätter den normala tarmfunktionen ur spel så leder det till diarrésymtom. Det är endast väldigt lös avföring som kan passera hindret i tarmen. Vår förhoppning är att Oskar ska slippa kirurgisk behandling och att medicinsk behandling med läkemedel och tarmsköljning ska räcka. Men det har inte varit helt lätt att få i Oskar medicinen, då det rör sig om ganska stora doser. Han är väldigt känslig för nya smaker och medicinen består av pulver med fruktsmak som ska blandas med mat eller dryck. För att försvåra det ytterligare så vägrar Oskar all annan dryck än vatten. Vi har inte lyckats maskera smaken trots många försök med olika sorters yoghurt. Tillslut lyckades jag få tag på receptfritt smaklöst pulver som Oskar inte märker av när vi har blandat det med vatten eller yoghurt. Nu visar det sig dock att denna medicin är på väg att utgå från apotekens sortiment då tillverkaren valt att avregistrera preparatet. Vilken tur då att jag jobbat med ett läkemedel för barn med förstoppning som jag vet är smaklöst. Oskar lär behöva långvarig förebyggande behandling när fekalomet väl är borta. Så idag bad jag Oskars läkare på Barnhabiliteringen att skriva ut Laxido Junior som medlet heter, så att vi kan fasa över till det eftersom det vi har inte kommer finnas att få tag på så länge till. Annars är det Barnmedicinmottagningens mag- tarmteam på sjukhuset som sköter Oskars magbesvär nu. De har utöver pulvret ordinerat daglig tarmsköljning med vattenlavemang under en månads tid. Oskar är en riktig kämpe som står ut med denna ganska jobbiga behandling. All medicin och tarmsköljning för att lösa upp den stora hårda klumpen avföring gör ju att även övrigt tarminnehåll som redan är löst blir ännu lösare. Ja, ni kan ju själva räkna ut resultatet… väldigt många blöjbyten och en röd och irriterad liten rumpa. Han är så tapper vår lille prins.

 

Medel mot förstoppning: Det finns flera olika typer av läkemedel mot förstoppning. Det som man kanske främst tänker på när man pratar om laxermedel är de snabbverkande mikrolavemangen som tömmer nedersta delen av tarmen och de motorikstimulerande medicinerna (droppar och tabletter) som sätter full fart på tarmen inom några timmar och tömmer hela tjocktarmen. Motorikstimulerande avföringsmedel kan vara bra för kortvarig behandling av akuta problem, men ska inte tas under längre tid utan att först ha diskuterat med läkare, då de kan påverka tarmens normal funktion. En annan typ av läkemedel mot förstoppning i bulkmedel som innehåller fibrer. De ökar avföringens volym och leder till att tarmen får jobba mer. De binder också vätska vilket gör att avföringen blir mjukare. Det är dock viktigt att dricka ordentligt, annars kan bulkmedel få omvänd effekt. En tredje läkemedelsgrupp är osmotiskt aktiva medel. Dit hör de pulver som Oskar testat, och det är dessa läkemedel man främst rekommenderar till barn. De drar in mer vatten i tarmen så att avföringen får en mjukare konsistens. Dessa är också volymökande medel, precis som bulkmedel.

 

Slut på termin 8

Nu är läkarutbildningens tuffaste termin avklarad och det känns så himla skönt. Höstterminen fortsatte ett par veckor efter julledigheten med inläsningsdagar inför de båda tentorna.  När proven sedan var gjorda avslutades terminen med en veckas professionell utveckling, som det kallas när man fördjupar sig i ämnen knutna till läkarrollen som inte är medicinskt kopplade.

Förra onsdagen var det alltså dags för den ökända praktiska examination (OSCE: Objective Structured Clincal Examination). Det är värsta tänkbara sätt att bli bedömd på. Det finns inget annat som gör mig så stressad och nervös, och jag vet att jag inte är ensam att känna så. Den här gången var det åtta stationer vi skulle bli bedömda på. På varje station hade man fem minuter på sig för att lösa uppgiften, sedan ljöd en visselpipa och man skulle direkt ge sig ut ur rummet och in i nästa rum för att ta sig an en ny utmaning. I förväg hade vi fått en lång lista på tänkbara färdigheter som skulle kunna testas. Men det går aldrig att vara helt förberedd på vad som väntar.  De moment som testades var kopplade till anestesi, kirurgi, ortopedi, urologi och röntgen. Varje station bedömdes utifrån en sexgradig skala, där lägsta godkända poäng var 4. Den mest stressiga stationen var ortopedi-röntgen. På fem minuter skulle man bedöma fem olika patientfall, d.v.s. för varje fall läsa en kort beskrivning av patienten, tolka två röntgenbilder tagna i olika vinklar, fastställa diagnos och ange behandling. Man hade alltså bara en minut på sig per fall. Det är en nästan omöjlig uppgift tycker jag. Det är kanske inte så svårt att avgöra om det rör sig om en fraktur eller ej, men det är inte särskilt lätt att snabbt bestämma om det bara krävs gips eller om den måste opereras och i så fall hur frakturen ska lagas (stift/spikar/skruvar/plattor/ledprotes). På anestesistationen handlade det om att skapa fri luftväg på en patient (docka) som slutat att andas och sedan ventilera patienten manuellt och försäkra sig om att patienten blev tillräckligt syresatt. På urologistationen skulle vi sätta urinkateter på docka. På ortopedistationen skulle vi undersöka och diagnostisera en patient med akut ryggont. En station handlade om handkirurgi och bedömning av sen- och nervskador på en patient som (låtsas) skurit sig i handen. Kirurgistationerna handlade om buksmärta och bukundersökning på docka samt knöl i bröstet och bröstundersökning på docka. De stationer som jag lyckades sämst på var de två röntgenstationerna. På den ena skulle man som sagt bedöma skelettskador, och på den andra skulle man bedöma en skiktröntgen av buken. Jag fick fyror på dessa stationer, vilket jag ändå är nöjd med med tanke på hur svårt jag tyckte det var. De andra stationerna fick jag femmor på. Även om jag inte fick högsta poäng så är jag otroligt lättad över att ha klarat det. Det är ett  väldigt påfrestande och krävande sätt att bli bedömd på och det är svårt att prestera på topp under den stress man utsätts för.

Dagen efter var det dags för nästa prov. Den teoretiska tentamen, som tidigare var skriftlig men som nu görs elektroniskt på utdelade surfplattor, gick bättre än jag vågat hoppas på. Jag klarade godkäntgränsen med rejäl marginal vilket så klart känns otroligt bra. Provet bestod av 120 frågor inom ungefär samma områden som den praktiska tentan. Bäst presterade jag inom onkologi, handkirurgi och kärlkirurgi där jag klarade runt 90% av frågorna. Svårast var frågorna om röntgen och anestesi. Men trots det lyckades jag ändå prestera över medelsnittet gällande anestesi. Frågorna om ortopedi gick betydligt bättre än väntat med tanke på hur svårt jag tycker det är. Frågorna om urologi och allmän kirurgi gick helt okej och jag hamnade kring medelsnittet.

Efter två krävande tentor hade det varit skönt med en ledig dag för att pusta ut lite. Men fredagen förra veckan var en heldag i skolan med fokus på etik och kommunikation. Likaså måndagen ägnades åt dessa ämnen. Tisdagen var en dag fylld av föreläsningar kring bemötande av patienter med olika svårigheter som nedsatt hörsel, språkproblem, kognitiva funktionsnedsättningar och intellektuell funktionsnedsättning. Därefter var det dags för två dagars internat med fokus på döden, sorg, tröst, svåra besked och nödvändiga samtal. Tidigt i onsdags bussades hela klassen på drygt 100 studenter till Örenäs slott och konferensanläggning. Där bjöds vi på god mat och övernattning men också på lärorika, tänkvärda seminarier som verkligen berörde.  Vi fick även genom rollspel träna på att ge svåra besked till patienter (inhyrda skådespelare) och bemöta/hantera deras reaktioner. Otroligt lärorikt och nyttigt, och jag blev så otroligt glad för den positiva feedback jag fick.

Nu tänker jag njuta av en veckas ledighet innan vårterminen och termin nio, min näst sista termin på läkarprogrammet, drar igång.