Mello i Malmö arena

Det som stod högst upp på Selmas önskelista till jultomten var att får se direktsändningen av Melodifestivalen på plats i Malmö arena. Jag hjälpte tomten lite grann och ordnade biljetter som hon fick i julklapp. Vi hade en jätterolig kväll i arenan igår. Vi var på plats en dryg timme innan det startade och hann med en liten runda bland alla sponsorer. De bjöd på snacks, godis, choklad, fruktsallad m.m. Innan själva sändningen började blev det lite underhållning på scen med Ola Selmén från Amigo grande på Barnkanalen. Även kvällens två programledare kom in och pratade lite inför sändningen.

Vi satt ganska högt upp på läktaren på höger sida om scenen, nära green room. Därifrån såg vi jättebra. Det är speciellt att se Melodifestivalen live. Det går inte riktigt att förmedla hela upplevelsen via tv. Vi kan varmt rekommendera att se showen på plats. Selma har redan bestämt vad som ska stå högt upp på önskelistan till tomten det här året. Fast nu vill hon ha biljetter till första raden på parkett. Jag tror dock inte att tomten kan ordna riktigt så bra platser….

 

Annonser

Veckoschema och initiativ till kommunikation

I fredags var det dags för terminens första besök för Oskar på barn- och ungdomshabiliteringen. Varje termin försöker vi hitta nya fokuspunkter att jobba lite extra på. Förra terminen var fokus på samspel med andra barn. Under hösten deltog Oskar i en av sjukhusets BUS-grupper (BUS: Barn i utvecklande samspel), där han fick delta i enkla lekar och övningar tillsamman med barn i samma ålder med samma typ av funktionsnedsättning. Både vi föräldrar och personalen på habiliteringen har dock insett att detta inte var något för Oskar. De andra barnen var ganska stökiga och högljudda vilket är jobbigt för Oskar som gillar lugn och ro och håller för öronen när det blir för mycket stoj och stim. För Oskars del är det mycket bättre att träna samspel med barnen på förskolan. Oskar stortrivs på förskolan. Både barnen och personalen där är så måna om honom. Oskar verkar till och med ha fått en kompis där som han ”leker” tillsammans med.

Den här terminen ska vi främst jobba med att få Oskar att ta initiativ till att kommunicera, något som är väldigt svårt för personer med autism. Oskar har ju inget tal, så vi jobbar parallellt med bilder, skrift och tecken. Vi står i kö för att få utprovat ett kommunikationshjälpmedel anpassat för Oskar. Vi tänker oss något elektroniskt hjälpmedel där han kan skriva text. Även om Oskar inte kan läsa så har han en fantastisk förmåga att memorera ordbilder. Att få honom att förstå att han kan kommunicera med oss genom att skriva ord hade varit ett stort och värdefullt steg i hans kommunikationsutveckling. Att kommunicera med hjälp av bilder går ganska bra, så det fortsätter vi med. Men på sikt är bildkommunikation ganska begränsande och kräver hela tiden att vi ligger steget före och förbereder rätt bilder, att skriva är ett bättre sätt för framtiden. Att träna på teckenspråk måste vi bli bättre på. Förskolan är väldigt bra på det. Oskar förstår flera tecken men använder själv inte tecken för att kommunicera. Vi har bestämt att börja med endast ett tecken som vi ska försöka lära Oskar. Det är tecknet för ”mer”. Dels är det ett lätt tecken att teckna och dels är det användbart i så många situationer. Oskar fastnat ju lätt i en aktivitet och vill hela tiden hoppa mer, snurra mer, gunga mer, läsa mer. Därför tror vi att just mer-tecknet är bra och motiverande att börja med.

Tecknet för mer

Den här terminen ska vi också arbeta med sammanhangsförståelse, d.v.s. saker som hör ihop, t.ex. regn och gummistövlar. En annan fokuspunkt är struktur. Även om Oskar verkar lugn och tillfreds precis som det är, så ska vi ändå försöka ge honom någon slags visuell struktur över hur dagarna ser ut. Därför har vi börjat med ett veckoschema. Veckodagarna är färgkodade enligt en vedertagen standard inom alternativ och kompletterande kommunikation. Förskolan använder samma färger och även t.ex. Bollibompa på Barnkanalen på SVT använder samma system.

Ett sätt att träna sammanhangsförståelse är att para ihop rätt bilder; fiskespö och fisk, deg och kavel, toalett och toapapper, tvättmaskin och klädkorgen. Inte helt lätt för Oskar.

 

Jag har tillverkat ett eget schema till Oskar. Med hjälp av laminerade små foton och självhäftande kardborre kan schemat justeras allt eftersom och bilder plockas ner när aktiviteten är klar. Med hjälp av en pil visar vi vilken dag det är.

   

Oskar tycker väldigt mycket om att läsa Nicke Nyfiken-böcker. Helst ska det vara dom engelska/amerikanska böckerna. Jag beställde några nya till hans födelsedag i mars, men kunde inte låta bli att ge honom en i förväg. Han blev så glad! Och som vi har läst!

Så här kan man också ligga när man tittar på Nicke Nyfiken på surfplattan och mobiltelefonen 🙂

Lugnare vecka och avklarat ÖNH-prov

Den här studieveckan är inte alls lika intensiv som förra veckan. Schemat är väldigt luftigt med gott om tid för förberedelse av veckans neurologi-seminarier där vi diskuterar olika patientfall.

Gårdagens öron-näsa-hals-prov gick bra. Det var inte alls så strikt och svårt som befarat. Vi var två och två eller tre och tre och gick runt bland fem olika stationer. Första stationen handlade om att använda öronmikroskop. Men istället för att undersöka patienter eller varandra, så fick vi undersöka låtsasöron som lärarna preparerat med vax och ärtor som vi skulle suga/plocka bort. På nästa station skulle vi visa på varandra att vi kunde undersöka nedersta delen av svalget, och med hjälp av munspegel och lampa se struplocket och stämbanden. På tredje stationen skulle vi utföra ett slags hörseltest m.h.a. en stämgaffel (Webers test) som används för att skilja mellan två olika typer av hörselnedsättning. Därefter gick vi vidare till station fyra där vi skulle visa att vi kunde använda en tympanometer. Det är en apparat som mäter dels trumhinnans (membrana tympani) rörlighet, men även trycket i mellanörat. Sista stationen handlade om yrsel. Där skulle vi redogöra för vilka undersökningar man kan göra för att skilja mellan godartad och farlig yrsel. Vi skulle också berätta hur man diagnostiserar och behandlar ”Kristallsjukan”, en form av godartad yrsel.

 

Lördag med familjen

Efter den intensiva terminsstarten var det skönt att koppla bort studierna för en dag. I lördags kom mina föräldrar och bröder hem till oss. Det blev en trevlig och mysig eftermiddag med bl.a. sällskapsspel, och på kvällen tittade vi på Melodifestivalen tillsammans. Jag lagade skaldjursrisotto med räkor och havskräftor. Till fika åt vi maränger med frukt och vaniljgrädde och även en smarrig rom-sockerkaka med kokos som Tobias och Anna tagit med hem från Bahamas.

Termin 7

Läkarutbildningens sjunde termin drog igång i måndags, och det med besked. Det blev en riktig rivstart med mycket nytt och flera seminarier med fall-diskussioner som krävde en del förberedelser. Den här terminen ska vi läsa neurologi, ögon, öron-näsa-hals, infektion, hud och reumatologi. Terminen är uppdelad i två block där vi läser tre ämnen parallellt. Jag börjar med neurologi, ögon och öron-näsa hals.

Den här veckan har vi haft öron-näsa-hals (ÖNH) på förmiddagarna och neurologi på eftermiddagarna. Till skillnad från förra terminen som var rent medicinsk, läser vi den här terminen en del ämnen som räknas som kirurgiska specialiteter. Dit hör ögon och ÖNH. Det innebär att det är ganska praktiska specialiteter och många nya undersökningstekniker att lära sig. Under veckan har vi tränat flera undersökningar på varandra, bl.a. tittat i öronen m.h.a. öronmikroskop, mätt trumhinnans funktion m.h.a. en tympanometer, tittat in i näsan m.h.a. nässpeculum, och tittat ner i svalget dels m.h.a. spegel och ljuskrona (=pannlampa) och dels m.h.a. fiberskop (en slang med kamera på som man för in via näsan ner i svalget). I svalget inspekteras struplocket och stämbanden. Redan på tisdag har vi vår första examination i ÖNH. Den är både teoretisk och praktisk och är ett krav för att få praktisera på ÖNH-mottagningen/avdelningen.

Ett fiberskop avsett för svalget. Den långa sladden kopplas till en bildskärm och den korta slangen förs in genom näsan ner i svalget. Längst ut på slangen sitter en liten kamera som filmar.

Termin 6 avslutad

Höstterminen har avslutats med två stora tentor i måndags och tisdags. Det har varit krävande dagar som verkligen tagit på krafterna. Därför kändes det extra skönt när jag igår fick beskedet att jag klarat båda proven!

Måndagens OSCE-test (Objective Structured Clinical Examination) var en riktig pärs. OSCE är en praktisk/muntlig form av tentamen, den här gången med tio stationer (rum). På varje station hade man 5 minuter på sig. Jag fick sämsta möjliga start och var helt säker på att jag inte klarat första stationen. Man var tvungen att klara samtliga 10 stationer för att bli godkänd. Vi fick inte veta under provets gång om vi klarat stationerna eller ej. Resultatet fick vi först i fredags, fyra dagar senare.

Station 1 – Urinsediment: Här skulle man titta på urinprov i mikroskop. Jag kunde identifiera och namnge de olika cellerna och de olika typerna av cylindrar som bildas vid njurskada. Men jag kände att jag inte alls hade koll när det gällde att ställa diagnos. Men på något sätt har läkaren som bedömde mig ansett att jag ändå har tillräckliga kunskaper i ämnet.

Station 2 – Sköldkörtelundersökning: På den här stationen var det en patient vars sköldkörtel (tyreoidea) man skulle undersöka. Det finns ett slags schema för vad som ska ingå i en sådan undersökning, så det var bara att försöka minnas det och göra så gott man kunde. Jag har aldrig tidigare känt på, eller bedömt, en förstorad sköldkörtel men någon gång ska vara den första, och det blev nu under examinationen.

Station 3 – Hjärta: Här skulle man göra en komplett manuell hjärtundersökning på en patient. En noggrann hjärtundersökning är svår att hinna med på 5 minuter så det gällde att vara snabb. Det första man ska göra är att titta på hur patienten verkar må. Är patienten andfådd, finns det ödem som t.ex. bensvullnad, går det att se någon halsvenstas som kan tyda på dålig hjärtfunktion? Man ska lyssna över halsartärerna, ta pulsen, känna på bröstkorgen samt försöka känna hjärtspetsstötar (iktus) och bedöma dess kraft. Och så klart ska man lyssna på hjärtat med stetoskop, och då lyssna över hjärtats fyra klaffar för att hitta ev. blåsljud. Jag hittade ett blåsljud över aortaklaffen som jag bedömde som en aortastenos, d.v.s. en förträngning på aortaklaffen. Blåsljud på hjärtat uppkommer när någon av klaffarna inte kan öppnas tillräckligt mycket (stenos) eller inte håller tillräckligt tätt (insufficiens).

Station 4 – EKG- och spirometritolkning: På den här stationen gick tiden verkligen fort. På 5 minuter skulle man på ett systematiskt sätt tolka två olika EKG-undersökningar och en lungfunktionsundersökning samt ställa diagnos enligt utfallet av varje undersökning. Man skulle alltså tänka högt och berätta hur man läser av undersökningarna och sedan redogöra för bakomliggande sjukdom. Att göra en systematiskt EKG-tolkning inkluderar väldigt många steg, och när man inte är så van är det svårt att göra det snabbt. Men jag lyckades identifiera ett förmaksflimmer, en högersidig hjärtinfarkt och KOL.

Station 5 – Rapportering enligt SBAR: Här gällde det att snabbt läsa på om en patient som kommit in på akuten (ca 1 A4-sida med text) och plocka ut den viktigaste informationen och kortfattat och strukturerat rapportera sökorsak (S), bakgrund (B) (tidigare sjukdomar, läkemedel m.m.), aktuell situation (A) (symtom, undersökningsresultat, provsvar m.m.) samt rekommenderad åtgärd (R). På akuten ska en sådan överrapportering helst inte ta mer än 45 sekunder.

Station 6 – Hjärt-lungräddning: I det här rummet krävdes korrekt utförd HLR på docka. Man skulle kontrollera medvetande, fria luftvägar och andning, utföra korrekta hjärtkompressioner och inblåsningar, samt använda defibrillator. Till dockan var det kopplat en mätare som registrerade antal godkända kompressioner och inblåsningar. Både kraft och hastighet bedömdes. Jag var väldigt rädd för att inte klara detta eftersom jag vet att jag varken är särskilt stark, snabb eller uthållig. Jag tog i för kung och fosterland och var helt slut efteråt.

Station 7 – Beskriva statusfynd: Detta var en av de lugnare stationerna. Man fick se fyra foton på olika undersökningsfynd. Dels skulle man namnge fynden och dels säga till vilken sjukdom de var kopplade. Det var främst bilder på utslag/sår.

Station 8 – EKG-koppling: Här skulle vi visa att vi kunde koppla ett EKG och placera de 10 elektroderna korrekt. Inte så svårt, men lätt att göra fel i en stressig situation.

Station 9 – Neurologi: En basal neurologisk undersökning består av 27 olika test/bedömningar. Jag blev tillfrågad att utföra/beskriva fem av dessa. Bl.a. undersökning av ev. ansiktsförlamning och ev. neurologisk funktionsnedsättning i armar och fingrar. Läkaren som bedömde den här stationen avslöjade inte med en min om man var på rätt spår eller ej. Han bara stod och stirrade på en, vilket kändes väldigt obehagligt.

Station 10 – Lunga: På den här stationen var det en patient som skulle undersökas. Jag lyssnade, och lyssnade på patientens lungor helt enligt konstens alla regler och minuterna tickade snabbt. Men jag kunde inte höra något avvikande hur mycket jag än lyssnade. Jag var så säker på att det skulle finnas något som tydde på lungsjukdom. När jag tittade på hur patienten andades så kunde jag se att han använde andra andningsmuskler än normalt vilket är tecken på t.ex. KOL. En lätt KOL kan inte höras m.h.a. stetoskop. Det fick bli min diagnos vilken var rätt som tur var. Eftersom jag la så mycket tid på att lyssna och perkutera (”knacka”) på lungorna hann jag inte undersöka intilliggande lymfknutor, vilket ingår i en komplett lungundersökning. Dock sa jag till bedömande läkare att jag hade tänkt att göra det om tiden hade funnits. Läkaren var snäll och sa att min undersökning var fullt tillräcklig.

Det låter kanske inte så märkvärdigt med OSCE, men detta är det jobbigaste provet jag någonsin gjort. Jag får hjärtklappning och ont i magen bara jag tänker tillbaka på situationen. Det är så himla skönt att ha det avklarat och slippa behöva göra om.

Den skriftliga tentan i tisdags var också en prövning. Framför allt var den stressig. Det var 120 frågor som skulle besvaras på fyra timmar. Det innebär endast 2 minuter per fråga. Tentan var 60 sidor lång så det var ganska mycket text eller bilder (EKG-kurvor, röntgenbilder, tabeller, provsvar) att analysera. Det gällde att hålla ett bra tempo och inte fastna för länge på någon uppgift. Jag klarade godkänt-gränsen med ganska bra marginal, vilket känns jätteskönt. 74 poäng krävdes för godkänt och mitt resultat blev 87. Några andra betyg än godkänt delas inte ut på proven. Frågorna på tentan var inom områdena kardiologi, lungmedicin (inkl. allergi), gastroenterologi, hematologi, njurmedicin, endokrinologi (hormonsjukdomar), kärl (blodproppar) och akut neurologi. De områden som jag lyckades bäst på var lungmedicin, kardiologi och kärl. Allra sämst gick frågorna om njure och endokrinologi. Endokrinologi är väldigt intressant, men otroligt svårt. Njursjukdomar är också komplicerade men inte alls så intressanta tycker jag. Det som varit mest intressant under terminen är nog, hjärtsjukdomar, lungsjukdomar och blodsjukdomar.

Det känns lite konstigt att all undervisning i internmedicin under utbildningen är i princip klar nu, bortsett från vårdcentralsplacering under sista terminen. Jag kan ju inte påstå att jag känner mig fullärd. Det är tur att det väntar AT (allmäntjänstgöring) efter examen där man får möjlighet att repetera och komma tillbaka till de internmedicinska klinikerna.

Nu njuter jag av en veckas ledighet innan vårterminen (termin 7) drar igång den 28 januari. Tänk att jag ”bara” har 2 år kvar av utbildningen nu. (Jag har fått tillgodoräkna mig mitt examensarbete från apotekarprogrammet och kan hoppa över en termin (termin 10), vilket göra att jag läser 10 terminer istället för 11.)

 

 

 

Akuten

Sista placeringen för terminen var på akuten. Där var jag veckan innan jul samt några dagar den här veckan. Jag har varit på medicinakuten, den del av Akuten dit patienter med t.ex. bröstsmärta, andningsbesvär, infektioner och neurologiska besvär kommer. Dagarna har verkligen varit varierande, både vad gäller sjukdomar, beläggningsnivå och personal. Första dagen började inte så bra med en arrogant överläkare. Det är väldigt många läkare på akuten och det ändras från dag till dag vilka som jobbar så det är nya handledare varje dag. Det är tyvärr inte alla som tycker det är så roligt att ta hand om studenter. Men jag fick träffa flera bra läkare som har lärt mig massor. Under mina dagar på Akuten har jag fått ta egna patienter, vilket både är roligt och lite nervöst. Jag har på egen hand fått prata med patienterna och göra en första undersökning, sedan har jag stämt av med en läkare och vi har tillsammans gjort en plan för den fortsatta handläggningen, vilka ytterligare prover som ska tas och vilka fler undersökningar som behöver göras. Det tar ganska lång tid att handlägga en patient med tanke på väntetider för provsvar, röntgen m.m. Även om läkarna handlägger flera patienter parallellt så hinner de inte ta hand om så många patienter under ett arbetspass. Det är många administrativa uppgifter som också tar tid och måste göras.

Nu är det bara ett heldagsseminarium kvar på tisdag, sedan är det tentadags om en vecka. Vi har ett praktisk prov nästa måndag och på tisdagen skriftlig tentamen. Sedan blir det ett litet uppehåll innan vårterminen drar igång den 28 januari.