Idag har maken och jag firat vår bröllopsdag. Det gjorde vi genom att avnjuta den klassiska buffén på Sankt Markus Vinkällare. Denna restaurang känns nästan lite som ”vårt ställe”. Första gången vi åt där firade vi vår 2-årsdag som par. Det var även tänkt att det var där vi skulle fira makens 30-årsdag. Men riktigt så blev det inte. Gästerna gick dit och åt medans vi två åkte till förlossningen och födde barn. Vi gjorde ett nytt försök när jag fyllde 30 år och då kunde vi alla ät buffé tillsammans. Efter det har vi flera gånger njutit av god mat och dryck på denna restaurang tillsammans med goda vänner. Ikväll var det bara vi två, men maten var precis lika god som den brukar. Fisksoppan där är den godaste soppa jag någonsin ätit och favoriten på buffébordet, bortsett från desserterna förstås.
Gud så mätta vi blev av buffén.
Vi konstaterade ikväll att vi har tur som har varandra, att vi älskar varandra så som vi är och att vi står ut med de fel och brister som man liksom får på köpet med allt det fina och fantastiska. Att vi två skulle finna varandra var långt ifrån självklart, och att vi gjorde det känns nästan som ett mirakel. Det är ibland inte alls självklart att två människors liv kommer korsas. Men när det väl sker, då förstår man att det var det som varit meningen hela tiden. Även om vägen dit i efterhand känts väldigt lång. Vår kärlek var menad att bli, och är den sorts kärlek som varar livet ut. Precis så som det beskrivs i sången som framfördes på vårt bröllop för två år sedan.
Några strofer från Chicago’s You´re the inspiration:
You know our love was meant to be
The kind of love to lasts forever
And I want you here with me
From tonight, until the end of time
You should know, everywhere I go
Your always on my mind, in my heart, in my soul
Baby, you’re the meaning in my life
You’re the inspiration
You bring feeling to my life
You’re the inspiration
Wanna have you near me
I wanna have you hear me sayin’
No one needs you more than I need you