I veckan det varit 8-månaders kontroll för lille Oskar. BVC-besöket gick galant, och även om han varken har fått några tänder eller börjat krypa ännu så är han som en 8-månaders bebis är mest. Han upptäcker världen genom att titta, känna och framförallt smaka. Besöket på BVC bestod, förutom av den vanliga tillväxtkontrollen, bl.a. av barnsäkerhetsinformation. Mycket är självklart vad gäller små barn och säkerhet, och med sunt förnuft kommer man ganska långt. Men även om man tycker att man är observant så kan man aldrig ha 100 % koll och rätt som det är så händer något som egentligen inte får ske.
Jag har hur många gånger som helst och utan problem blandat välling eller gjort gröt samtidigt som jag har haft Oskar på ena armen för att han inte har velat vara på golvet, i barnstolen eller någon annanstans de få minuter det tar att få hans mat färdig. Men nu börjar han bli så himla nyfiken och betydligt mer rörlig… Rätt som det var stack han fram sin lilla hand och doppade den i grötskålen där jag precis hällt upp varmt vatten. Aj, aj, aj, stackars lille Oskar, och dumma, dumma mamma som inte tänkte sig för! Reflexmässigt satte jag honom i köksvasken och spolade hans röda hand med svalt (inte iskallt!) vatten. Femton minuter höll jag på innan jag vågade sluta. Hans hand såg ut som vanligt igen och han verkade som tur var inte ha ont. Men lite rädd hann jag ändå bli, för att inte tala om det dåliga samvetet…. Att spola med kallt vatten när man bränt sig är nog självklart för många. Men vad gör man t.ex. om ett nyfiket litet barn som vill smaka på allt råkar stoppa något giftigt i munnen?
På BVC fick vi en jättebra översikt från Giftinformationscentralen där de vanligaste produkterna ur förgiftningssynpunkt hos små barn är listade, samt vilka åtgärder som bör vidtas om barnet råkar få i sig något av detta. Man ska nämligen inte alltid agera på samma sätt. Rent spontant tänker man nog att man vill försöka få upp det giftiga igen. Men har barnet svalt ett frätande ämne som t.ex. propplösande medel eller ättika (24%) ska man absolut inte framkalla kräkning, istället ska man omedelbart försöka skölja ur munnen och få barnet till att dricka. Detsamma gäller om barnet fått i sig t.ex. tändvätska, lacknafta, lampoljor eller något annat lösningsmedel eller bränsle av petroleumtyp, fast då är det bättre att få barnet till att dricka lite grädde eller något annat som är fett.
Medicinskt kol kan vara bra att ha hemma och ge vid förgiftning. Många läkemedelssubstanser och giftiga ämnen i växter och svampar binder till kol. Behandlar man med medicinskt kol omedelbart efter att barnet fått i sig det giftiga ämnet kan man minska mängden som tas upp i kroppen. Kol skall ej ges om barnet fått i sig frätande ämnen eller petroleumprodukter. Dessa ämnen binder inte till kol och kol kan då till och med förvärra situationen genom att göra så att barnet kräks. Medicinskt kol finns att köpa receptfritt på apoteket. Men det är alltid bäst att kontakta Giftinformationscentralen innan man ger det till ett barn som man misstänker fått i sig något farligt.
Giftinformationscentralen har funnits sedan 1960-talet och är en självständig del av Läkemedelsverket. Kontaktar du Giftinformationscentralen får du tala med någon av alla de specialutbildade apotekare som arbetar där. På Giftinformationscentralens hemsida hittar man nu i jultider information och råd om sådant som hör julen till som barn kan råka stoppa i sig, t.ex. bittermandel, saffran och hyacinter.
Planschen från giftinformationscentralen kommer jag att sätta upp på insidan av dörren till städskåpet, då finns den lättillgänglig om (gud förbjude) olyckan skulle vara framme.
Läkemedel som är extra riskabla är bl.a. hjärtmediciner, malariapreparat, medel mot depressioner, sömnmedel, värktabletter och järnpreparat.
Växter som t.ex. fingerborgsblomma, gullregn, idegran och liljekonvalj kan vara farliga att smaka på.
Vit flugsvamp, lömsk flugsvamp och stenmurkla är exempel på mycket giftiga skogssvampar.