Igår hälsade jag på Selma i skolan. Hon går i ettan på Mölletoftaskolan, en liten, trygg lågstadieskola med endast 100 elever från förskoleklass till trean.
Dagen började med läsning. Alla barnen skulle läsa tyst i sina läseböcker i 10-15 minuter och sedan fick de lyssna på ljudbok på sina datorer om de ville. Därefter var det matte. Då pratade de om hur man kan beskriva hur mycket vatten som finns i ett glas; nästan fullt, halvt, tomt etc., och så räknade barnen i sina matteböcker. Selma som är en hejare på matte fortsatte glatt att räkna i sin extra mattebok så fort hon gjort klart de tre sidor de skulle räkna i den vanliga matteboken. Efter tio-rasten var det dags för NO, och barnen skulle ta reda på fakta om varsin insekt och skriva en tankekarta med fakta om djuret de valt. Selma skrev om husflugan. Det var en ganska svår uppgift för många av barnen. Efter lite lunch och rast så stod det svenska på schemat. Då hade läraren högläsning och sedan fick barnen färglägga en bild från boken och skriva två meningar om vad de hört. Skoldagen avslutades med frukt- och filmstund.
Jag måste ge en stor eloge till Selmas lärare. De visade ett väldigt lugnt och fint sätt mot barnen. Jag blev verkligen imponerade av deras sätt att ta hand om klassen. Det var stor skillnad mot hur det var i förskoleklassen när jag hälsade på förra året. Jag tror starkt på ett lågaffektivt bemötande, speciellt inom skolans värld men även i många andra situationer. Jag tycker det är viktigt att lärarna utstrålar lugn, bemöter eleverna med uppmuntrande ord och lyfter fram det positiva i stället för det negativa. Beteende och bemötande smittar. Jag tror det är svårt att få en trygg och harmonisk barngrupp om lärarna höjer rösten, ryter ifrån eller blir arga allt för ofta. Jag är väldigt glad och tacksam över att Selma fått så fantastiska lärare!
Apotekare S. - SOM VILL BLI läkare 